Meloner

C släpade hjältemodigt hem fyra kilo vattenmelon från marknaden till mig. Det är ju ändå min namnsdag, och vad skulle vara trevligare än att fira den med sallad på vattenmelon och mynta? Eller sallad med vattenmelon och fetaost? Eller smoothie med vattenmelon och lime? Eller gröpa ur den, fylla den med rom och sörpla i sig med sugrör? Himla praktisk frukt ândå, som den lilla svarta: Passar till allt.

Café au lait

Klockan halvsex var jag uppe med urpigg bebis. Halvsex, I tell you. Och lekte med en skokartong och max-boken på köksmattan. Lovely.

Véra klättrar stereon.
Mamma räddar stereon.
Véra klättrar stolen.
Mamma trött.
Mamma ha kaffe.
Mamma ha mycket kaffe.

La passerelle du paradis

Äntligen...

Idag har vi hängt upp gardiner. Wow, tänker ni, har de redan hängt upp gardiner? De har ju inte bott där mer än ett halvår? Hur fixar de allting bara tjopptjopptjopp?

Men sådana är vi. Blixtsnabba. Snabbare än våra egna skuggor. Ibland hinner vi inte med själva.

Dagens bebis

Oj, vad länge sedan det var ni fick en dagens bebis-bild. Men nu behöver ni inte vänta längre. Och eftersom ni förmodligen inte kunnat sova på veckor i undran över min bebis nya framsteg så kan vi ju dra dem nu. Så kan ni slappna av en liten stund, tills längtan efter fler, rafflande bebisnyheter sätter in. Finns det något roligare än att höra talas om andras bebisar?

Scoopet: Sockergrynet har börjat tugga. Vi har gått ut lite lätt med små bananbitar och nu tuggar hon allt; Véra tuggar bok, damm, solglasögon, stolsben och tandborste.

Trendnyheten: Lillhjärtat har vita streck på benen, där hennes oemotståndliga veck hindrar solen från att ta sig*.

Språklig utveckling: Hon säger dada, lala, jaja, fafa, tata, baba och nana. Snart är alla konsonanter avklarade. Förutom då m och p.

*Mamman har ett liknande på magen, men det är inte lika oemotståndligt.

La gelateria

Véra kollar in glassmenyn, där det finns mycket spännande. Att äta banana split till middag är inget jag förespråkar generellt. Men när det är 35 grader varmt är det nästan obligatoriskt.

En banana split med extra bebis, tack.

I morse pratade vi om ett syskon till Véra. Vi brukar göra det när vi känner oss hyfsat utvilade och energiska. Och i röran av välling, aprikosmarmelad, radionyheter och fransk yoghurt pratade vi även om att gå ut och äta banana split ikväll, eftersom det under en veckas tid har varit nästan olidligt varmt.

Med en bebis under ena armen, en kaffekopp i den andra och ögonen på en intressant arikel om Venedig - Minns du Venedig, cheri? - lyssnar jag på min man med ett halvt öra.

- Du kan få tre, eller fyra, ikväll om du vill!
- Öh... Okej. Men det funkar nog inte så.

C tittar upp från sin baguettehalva (han är kapabel att sätta i sig en meter baguette med sylt och smör varje morgon).
- Vadå?
- Vänta. Vad pratar vi om?
- Banana splits! Hur många du vill! Vad trodde du?
- Bebisar...

Klostermellis

Min mamma har skickat mig någon sorts norskt nunne-the bestående av kvinnoörter* och mitt sedvanliga kaffelattemellis ska bytas ut mot välgörande klosterdryck och färska aprikoser. Jag räknar med att théet ska få alla mina kvinnligheter i balans (jo, vi pratar hormoner) och att aprikoserna ska ge mig en suveränt snygg solbränna**.

*Typ citronmelliss och lakritsrot. Fråga gärna varför det är så bra för oss kvinnor, men efter att nogsamt ha vridit och vänt på påsen har jag inte hittat någon förklaring, och är oförmögen att svara.
**Betakaroten och a-vitamin. Som hjälper huden att skydda sig mot solen vilket givetvis ICKE fråntar oss ansvaret att minituöst smörja in oss med solskyddsfakor. Icke.

Den lyckliga kossan!

En liten lustighet med Korsika är att man, på de stränder som är lite mer svåråtkomliga, kan få oväntat sällskap i form av kor. Tamboskap, som anser sig för fin för att hägnas in... På morgnarna innan solen står för högt kan man se dem sträcka ut sig på sanden.
Och för er som tror att kor är stillsamma, altruistiska varelser, så vill jag bara säga att det är fel. Oh, så fel det är.
Förra sommaren hade jag en nära döden-upplevelse med en skock korsikanska kossor, efter vilken jag har utvecklat svår kofobi.

I morse tittade jag igenom arkivet från förra årets korsikasemester, men då var min bild av Korsika mer drömsk och glamourissime... Gravidhormoner eller förälskelsefas?

Strandhäng med bebis

Jag lägger mig njutningsfullt till rätta med en roman. Här ska tas igen alla olästa romaner som hopat sig under sockergrynets första åtta månader! Aaaaah. Ljuvligt.

I tolv sekunder. Max. Innan det ljuva sockergrynet inleder Operation trötta ut mamman.

Jag sluter ögonen. Véra sliter av mig min bikiniöverdel som har roliga, långa snören med pärlor.
Jag sätter mig på handduken. Véra grabbar stadigt tag med bägge händerna i mitt magskinn för att dra sig upp till stående. Aj.
Jag vänder ansiktet mot solen ett ögonblick. När jag sedan lyckats lokalisera min dotter är hon med en annan familj, som har en fin hund, eller en färgglad hink, eller någonting annat som hon försöker lägga vantarna på.
Jag passar på att smörja in axlarna med solkräm. Véra passar på att äta fyra fimpar och ett glasspapper.

Och det spelar ingen roll att C erbjuder sig att bygga sandslott, plaska i vattnet eller gräva gropar. På stranden är det bara mig hon vill klättra och klänga på.

Pust.

En bra start pa dagen...

The more the merrier?

Våra bekanta Sabine och Cedric tillbringar alltid semestern med sina familjer. Alltså: Tillsammans med hans familj. Och med hennes. Samtidigt. Ihop.

I år har de hyrt ett hus tillsammans i Tunisien, där de ska spendera augusti månad tillsammans med sina respektive svärfamiljer.

Jag är imponerad. Och häpen. Och lite perplex. Min och C:s relation skulle förmodligen inte överleva en sådan prövning. Och vi skulle nog aldrig ens tänka tanken. En månad. Minst. Två badrum. Max.

Lek och plask på Mare e Sole

Just det, det är därför jag älskar Korsika: Vattnet, havet, vågorna och sanden. De sammetsmjuka smaragdgröna bergen som drakryggar bakom stränderna. Korsika reser sig ståtligt ur havet, och tornar upp sig över platta grannen Sardinien, och de iskalla floderna från bergen får sitt utlopp i Medelhavets kristallklara, varma vatten. Det är därför.

Dans la rue d'Ajaccio

Lady och Lufsen-middag

Köttbullar à l'italienne: En klassiker! Köttbullar (köpta) i tomatsås (hemmagjord). Ingen sommarmat kanske, men väldigt gott. Egentligen krävs det en röd-och-vitrutig duk och stearinljus för att göra den här rätten rättvsa. Möjligtvis ett maffigt rödvin och en accordéoniste också.

Och så kan man givetvis köra ner näsan i tallriken för att rulla sina köttbullar till andra sidan tallriken också. Det är trevligt.