lördagen den 31:e maj 2008

Bootcamp

Vi åkte till Pont du Gard för att gå långpromenad. Som blev mycket längre än vi trott eftersom vi gick vilse bland vingårdar och körsbärsfält. Sex timmar tog det att hitta tillbaka till bilen.
På väg hem fick vi syn på ett Mc Donalds i en rondell. En oas, trots att vi sagt att vi skulle sluta. En gastronomisk upplevelse rikare somnade jag som en sten i bilen. Så himla trött!

Syndafall

Jävla skitväder. Hur mycket regn och gråa dagar kan man ta innan man deppar ihop totalt? Inte en solstråle i maj, och olyckskorpar kraxar om en likadan sommar. Hela sommaren.
Och gråa himlar deprimerar. Jag blir
på så fruktansvärt dåligt humör, klättrar på väggarna och vet inte vad jag ska ta mig till. Och som sann skandinav kan jag inte låta bli att beklaga mig över eländet. Riktigt jävla skitväder.

Funderar på att flytta till Grekland.

fredagen den 30:e maj 2008

Hemma hos Musse

Jag kan även bocka av Disneyland i Marne-la-Vallée utanför Paris. Ett förfärligt ställe. Som jag besökt två gånger. Det tar andan ur en. I uttryckets mest negativa betydelse. Man sitter där i en snurrande tekopp med en fotograferande japan och ett par vuittonutstyrda kids från Kuwait, man äter upp resterna av sina sockrade popcorn och undrar varför man inte strosar runt bland antikvarierna längs Seine istället. Om lilla pyret en dag vill dit är det ett uppdrag jag möjligtvis kommer att outsourca. Mormor? Morfar?

Populärast

De mest besökta platserna i Frankrike är Eiffeltornet (en lågoddsare), Louvren ( i synnerhet eftersom amerikaner nu tenderar att tro att Maria Magdalena faktiskt ligger begravd under glaspyramiden, franska historiker tackar Dan Brown), och mytomspunna Mont Saint-Michel.

Check.Check. Check. Jag kan stryka alla på min lista. Ni?

torsdagen den 29:e maj 2008

Take me hooooome, countryroooooads

I juni åker vi till Sverige, och jag längtar. Efter ljusa nätter, jordgubbar, hallon, skogspromenader och spegelblanka sjöar... Dessutom ska jag (men inte C, han kommer en vecka senare) fira midsommar i Sverige. Jag minns inte när jag gjorde det sist?

Dessutom hävdar Johanna att det är 24° varmt och sol i Falun. Och här vid Medelhavet är vi inne på tredje veckan åska. Då är det dags att flytta på sig.

Och lilla pyret behöver svenska jordgubbar och dalaluft... Och snart börjar pyre reagera på ljud så det är väl lika bra att vänja pyre vid svenska?

Att göra

Nu ska jag ringa en person och förhöra mig om möjligheterna att hyra en åsna. Kanske förhandla om priset.

Frukost

Efter två och en halv portion havregrynsgröt med två skivade bananer, solrosfrön och mjölk och macka med sylt känner jag inte tillstymmelse till mättnadskänslor. Lilla pyret är en storätare.

onsdagen den 28:e maj 2008

Bébé bouge

I går kväll när jag lagt mig låg jag bara och log stort. Nu tror jag inte att jag misstar mig på de här puffarna inifrån. Som kittlingar, som inte påminner om någonting annat. Jag kunde inte låta bli att skratta högt, det är en sådan fantastisk känsla.
Lilla pyret sägs för övrigt mäta 16 centimeter i utsträckt tillstånd. Inte konstigt att det putar!

Det regnar än

Namn till litet pyre

-Älskling, vad tycker du om Tosca?
-Som namn?
-Ja!
-Är du allvarlig?
-Ja?
-Nej.

Okej, jag stryker Tosca från listan. Precis som Caspian. Men jag har många andra.

tisdagen den 27:e maj 2008

Blodprov och bulle

Morgondagens strapats: Blodprov (koll på eventuell toxoplasmos). Jag avskyr att lämna lägenheten på fastande mage, men tydligen är det viktigt för resultatet.

Sedan tänkte jag besöka ett café i Montpellier som jag inte varit på än. Det är en svenska som öppnat en espressobar som jag är lite nyfiken på. Kanelbullar? Morotskaka? Det är nog ett förnämligt sätt att återhämta sig efter ett blodprov på.

Because I'm worth it

Skulle ni förresten kunna lägga ut, säg, 7000 kronor på ett par skor? Eller en månadslön på en väska? Designväskor - som synts på någon a-listad stjärnas axel - verkar vara i princip den heliga graal, i alla fall av modebloggares trånade att döma.

Även om jag kunde. Så skulle jag inte kunna, om ni förstår vad jag menar. Och ett par så dyra skor skulle jag dessutom aldrig våga använda av rädsla att slita ut dem. Så de skulle nog bli liggande i sin kartong. Eller såskulle jag trippa runt i dem hemma. Och vad är då vitsen?
Jag har två par stövlar som har kostat över tvåhundra euro, men de skulle jag aldrig ha köpt om det inte vore för att de var på 75% rea.

Var går smärtgränsen? Och vari ligger tillfredställelsen?

Les chaussures

Det kan ha varit de här som Mi pratade om. Perfekta - mer än så, förresten, plus-que-parfaites, pluskvamperfekta - till min klänning.
Louboutin. På net-a-porter. Enda haken, för givetvis finns det en hake, ett litet aber. Priset. Som en solresa till Korfu.
Men har Loubotin designat sådana här skor så har andra märken tveklöst kopierat honom. Den som söker finner.

Att hantera en förlust - I give you Sebastien Tellier

En av aftonbladets krönikörer - som alltid vet att uttrycka sig - tycker för övrigt att Tellier är mer sex än tre timmars porrfilm. Well, well. Vi har de referenser vi förtjänar.

måndagen den 26:e maj 2008

Votre avis, please

- Älskling, vad tycker du om Leïa till en flicka?
- Som prinsessan i Star Wars?
- Prinsessan i vad?

Okej. Jag tillhör den obskyra minoritet som aldrig har sett en Star Wars-film. Eller en Harry Potter-film. Eller en Sagan om ringen-film, bortsett från ett försök att se den första på DVD, efter vilket jag somnade sött i soffan efter tjugo minuter. För er information har jag heller ej sett någon
Rambo, Rocky eller Indiana Jones. Tills förra veckan då mannen i mitt liv tog med på Indy 4 - I'll spare you the details. Låt oss bara säga att jag är en film européen sorte de fille. Jag vill ha dialog, drama och lidande, och jag har aldrig gått i gång på specialeffekter.

Så om vi glömmer filmvärlden ett ögonblick, är inte Leïa ett fantastiskt namn? För eller emot?

En garderobbulimikers bekännelser

Mamma gifter sig i juni, och därför hägrar detta underbara problem: Vad ska jag ha på mig?
Jag har en ganska diger klänningsgarderob, och tänkte recycla någon gammal goding - ni vet, alla kläder man har använt en enda gång. Eller som (rodnar skamset) fortfarande har lapparna kvar i nacketiketten.

Min grönvita axelbandslösa femtiotalsklänning gå
r bort. Jag har inte en sportslig chans att dra blixtlåset hela vägen upp i ryggen - min mage vägrar att dra in sig. Tro mig, den går inte att trycka in. Det lilla putet är gjort av stål. Jag har gett upp kampen om att knäppa mina favvo-jeans. Går uppknäppt. Det är bekvämast så. Det ger er en bild av vilken elegant uppenbarelse jag utgör just nu.
Min blåmönstrade sidenklänning funkar fortfarande däremot. Den är smart lös över magen - till en viss gräns förvisso - och sitter åt över höfterna. Den har jag i och för sig redan haft på ett bröllop, men en snabb blick på inbjudningslistan visar att det är riskfritt. Ingen i sällskapet kommer att utbrista "Men hade inte du den där klänningen (gamla trasan) på Jean-Dominiques bröllop i Colombes för två år sedan?". Men nu tror jag att jag klarar mig från sådana fadäser.

Och nu grejen: Jag vill ha ett par blå remsandaler med höga klackar till. Var får jag tag på sådana?


Henry Humidity

Ordverifieringskoder blir allt mer spännande och poetiska.

söndagen den 25:e maj 2008

Not exactly singing in the rain

Två veckors regnande och blåsande har fått mitt humör att minst sagt flagga på halvstång. Jag hatar att vara våt om fötterna. Och bli kall och nedkyld. Och blygrå skyar deprimerar mig.
Mitt idealväder är när folk börjar klaga över att det är för varmt. Då spinner jag som en katt.
Men nu klättrar jag på väggarna nynnar längtansfullt med när Madonna sjunger La Isla Bonita på radion.

Och hoppas att de har rätt när de säger att det ska sluta regna på onsdag.

Jag bor vid medelhavet, då är väl lite sol det minsta man kan begära?

I franska cowboytrakter

Qui ça?

Vem var underverket som gav sveriges poäng igår? Fransmännen rodnade av skam i sina tevesoffor över hur pinsam han var.
Vem är han? Någon som vet?
Var han nervös/full/galen/prao-elev på SVT?
Fanns det ingen annan som kunde sköta det snyggare?

Vive ma maman

Idag är det La fête de mères, och om min mamma hade varit i Frankrike hade hon fått deathbychocolate-tårta (M, du har den innestående). Hon är världens bästa.

Frankrikes kommentatorer konverserar

Julien Lepers till Jean-Paul Gaultier:

- Vad säger de här serbiska presentatörerna nu, Jean-Paul?

Jean -Paul Gaultier:

Lång paus. För att sedan byta ämne.

L'eurovision igen

Varför sminkar sig Charlotte Perelli så att hon ser ut som en alien?
Eller som Frankrikes kommentator sade: Nej, det är inte Donatella Versace. Det är svenskan Charlotte Perelli!
Synd när man är ung och snygg att se ut som en lyft 50-åring, eller hur?

lördagen den 24:e maj 2008

L'eurovision

Ska man titta eller inte? Har inte lyckats uppbåda något större intresse om jag ska vara ärlig.

Kulturskymning

Powerballadsdrottningen Céline Dion har dubbats till Riddare av hederslegionen av Frankrikes president Nicolas Sarkozy. La legion d'honneur är alltså Frankrikes mest hedrande och prestigefyllda utnämning, grundad av Napoleon. Trèèèès honorable.
Under ceremonin talade Sarko om hur la star internationale sprider det franska språket över världen. Personligen trodde jag att la star sålde mer plattor på engelska än på franska, men det är bara en reflektion.

Detta kort efter att Frankrikes kulturminister delat ut en medalj till Kylie Minogue, som nu kan titulera sig Riddare av Konst och Litteratur.

Och om Sebastian Tellier tar hem l'eurovision ikväll kan han säkert räkna med medalj, han också
.

Ja. Alltså... Det är väl bra att vi en gång för alla gjort upp med kultursnobberiet? Eller inte?

Den icke-självläkande människan

I går kväll hade jag så ont i huvudet att jag bäddade ner mig vid niotiden med hallon- och mandelkakor (min man är fantastisk, inte ens smulor i sängen rubbar honom), men när jag vaknade i morse hade huvudvärken fortfarande inte gått över. Inte ens dubbla portioner havregrynsgröt med torkad frukt och skivad banan - och en syndig kopp café au lait - hjälpte. Sista utvägen (som jag borde ha tänkt på redan igår kväll, men som jag sköt undan eftersom jag av någon oförklarlig anledning är motvillig till mediciner): En dolipran. Eller två.

Vår boucher, som också är healer och som hade ett finger med i spelet i Christophes tillfrisknande efter ansiktsförlamningen (Förresten, varför väljer en man med övernaturliga helande kunskaper att bli slaktare? Det går mig helt förbi.
) är övertygad om att min huvudvärk är cirkulationsbunden; att graviditeten sätter högre krav på blodomloppet och höjer trycket. Healerns botemedel mot detta? En dolipran. Eller max tre.

Parmesan mon amour

Till min stora glädje är parmesan helt okej att äta under graviditeten, annars vet jag inte vad jag hade gjort eftersom jag har ett våldsamt begär efter det just nu. Parmesan är inte pastöriserad, men den är hårdlagrad vilket innebär att inga listeria-bakterier kan överleva i den. I Frankrike är det till och med rekommenderat att äta parmesan när man är gravid, eftersom kalciumbehovet ökar, och man äter mycket mindre mjölkprodukter. Så fritt fram för frossande i ceasarsallad!

fredagen den 23:e maj 2008

Comfort food

Jag och parmesan - En kärlekshistoria. Jag är galen i parmesan. En av världens bästa kulinariska produkter. Finns det någonting som parmesan inte passar till? Laxcarpaccio, i sallad, på sparris, på färsk pasta, i tortellini, eller halvsmält över grillade grönsaker... Jag har till och med ätit parmesanglass.
Ljuvligt också med
bara en bit parmesan, doppad i balsamvinäger till ett glas rött vin. Jag vet, förbjuden frukt för tillfället, men man kan alltid drömma.
Idag har jag ätit parmesan i sallad - igen - och det är oslagbart. Dessutom är den ett näringsmässigt litet underverk, parmesanosten. Otroligt kalciumrik, full med protein och vitaminer.
Och det är min comfortfood.

J'en ai marre

Jag är så less på folk som strejkar. Pour un oui ou pour un non.

Just nu:

Lärare i offentlig sektor. Vilket de gör med stor regelbundenhet, och vilket har som konsekvens att fler och fler sätter sina ungar i privatskolor enligt tanken att då får de i alla fall undervisning året runt.

Trålare som tycker att bensinen blivit för dyr. Vilket gör att de kräver billigare bensin för trålare allena. Och nervknippet från Neuilly - Monsieur le President lui-même- är sekunder från att kapitulera. Jag bara undrar: Hur ska trålarna
hantera råoljans slut, om en sådär 40 år? Strejk? Bensin är snart en bristvara. Face it: Bristvaror kostar på säljarnas marknad. Det är bara att hosta upp.

Långtradarchaufförer som tänker att om trålarna får billigare bensin, då ska ta mig... vi också!

Och det här har fått flygbolagspersonal att undra om inte de också kanske skulle ställa till med en strejk. Om bensinen tar slut kanske man måste avskeda folk kring 2050. Bäst vi strejkar.

Glömde jag någon? Ja, just det, i går var det grève generale, allmän strejk, för statsanställda. Så den som ville posta ett brev, göra ett ärende på prefekturen eller andra myndigheter fick många gånger vända i dörren.

J'en ai marre.

torsdagen den 22:e maj 2008

Fjärilsvingar och jordskalv

Jag tror att jag kände någonting! Som ett fladder, eller en bubbla i ett champagneglas. Jag låg alldeles stilla annars hade jag nog missat det. Omärkligt. Fast det kändes som ett jordskalv.

Sex anledningar att äta sallad på Café Riche

Tapenadebruschetta, balsamvinäger och parmesanost.

Parmaskinka, mozzarella och olivolja.

Okej. Håret.

Det här kan möjligtvis vara de sämsta bilderna jag någonsin har visat här, men jag har argument för detta. Bilderna togs i går kväll, i ett suddigt halvdunkel. Så jag ser suddig och lite röd ut. Men man ser håret. Som känns för kort. Och som inte alls är den glansiga mjölkchokladnyans jag ville ha.
Hur som helst så tänkte jag ta nya bilder i dag, men när jag vaknade stod håret rakt upp i fjorton olika virvlar. Opublicerbart. Lika stylat som igår blir det nog aldrig igen. Så enjoy.

onsdagen den 21:e maj 2008

Inte min dag

Jag har en omega3-kapsel i halsen. Den verkar ha fastnat.
Jag borde hålla mig till tonfisk och linfrön istället.

Pétillant

Nu måste jag åka och köpa 30 flaskor champagne.

A plus tard.

Res modernt

Från och med 1 juni får man en sak mindre att tänka på när man flyger. Pappersbiljetterna ska bort. Nu är frågan när vi ska slippa passen, som jag med stor regelbundenhet lyckas förlägga?

Och när ska vi i Europa bli lika high-tech som asiaterna? I Tokyo scannar de fingeravtryck och fotograferar irisarna i säkerhetskontrollen, vilket fick mig som är van vid att någon slänger en trött blick i mitt pass (med en passbild som med fyra hårfärger och fem år sedan inte har mycket gemensamt med undertecknad ) att känna det som om jag var med i sciencefictionfilm.

Ibland undrar jag vad asiaterna tänker när de kommer till good old Europe? Lite ålderdomligt
och charmigt, sådär? Folklore? Eller bara efter?

Oh nej.

Posttraumatiskt stressyndrom. Frisyrmässigt.

Jag ångrar mig!

Jag tråkar ut er med mitt tjat om hår

Innan jag går till frissan tänker jag alltid att jag ska säga att jag vill ha håret kortare/flikigare/fluffigare/mörkare. Förändrat i alla fall.
Sedan när jag sitter där - omtöcknad efter huvudmassage och hårtvätt - så hör jag mig själv säga "Ta lite på topparna".

Och efteråt är det nästan ingen som ser att jag klippt mig. När jag bodde i Taiwan var det med spännande. På grund av kommunikationssvårigheterna kunde jag gå ut från salongen och se ut lite hur som helst. Dramatiska förändringar. Men eftersom taiwanesiska frisörer även ägnade sig åt världens skönaste nack- och axelmassage så förlät man dem allt. Man ville i princip gifta sig med shampooflickan efter att hon gett ens nackmuskler en omgång.

Well, well. Vi får se hur det går.

Förlossningsskräck och kejsarsnitt

Min svägerska har fått två barn, bägge med planerat kejsarsnitt. Hon var så rädd för förlossningen att hon inte kunde tänka sig något annat sätt.
Fler och fler kvinnor beslutar sig fôr kejsarsnitt av olika anledningar, och i Frankrike väljer var fjärde kvinna kejsarsnitt, många just på grund av förlossningsskräck. Och i ett land där kliniker och sjukhus konkurrerar om patienter har kejsarsnitten blivit ett konkurrensmedel, precis som eget rum och specialistläkare dygnet runt.
I Sverige har det debatterats mycket om kejsarsnittens vara eller icke vara, och om eventuella risker, det görs det inte i Frankrike.
Här tar ingen heller upp jämställdhet som ett skäl till att lägga sig p
å operationsbordet för att snittas. Här handlar det om förlossningsskräck, och på något sätt verkar man tro att ett kejsarsnitt är en "smärtfritt " sätt att föda barn på. Man pratar sällan om vilket stort kirurgiskt ingrepp det faktiskt är.

Jizo statyer

tisdagen den 20:e maj 2008

Noix de coco

Jag har köpt ett halvt kilo kroppskräm med kokosdoft. Jag älskar allt som doftar kokos, och nu ser jag fram emot att dofta som ett storpack bountybitar. Däremot glömde jag att köpa fullkornsbröd. Men sådant händer. Man måste kunna prioritera.

Du är i vecka 16

Din midja börjar försvinna.

Enligt Gravid.se

Och det var dagens underdrift.

Intressant om McJournalism i journalistfabriken

Klicka här. För Mikael Nybergs text i Aftonbladet.

Hjärtat!

Jag är världens stoltaste moster. Aaron är så fin! Han har precis fyllt sex månader, och förstår ni hur mycket jag längtar efter att få träffa honom i Sverige i juni! Jag kommer förmodligen inte att släppa taget om den här lille killen!

Brownie

Brunt verkar vinna, med konkurrens från det kastanjefärgade.
Röda reflexer tycker jag är svårare på sommaren, när man blir lite brun. Det är snyggast på vintern när man är lite intressant blek.
Sedan har jag en tendens att alltid klä mig i svart när jag har rött hår. När jag var blond använde jag mycket mer färg på kläderna - fast mindre smink, eftersom allting syntes mer.

Problemet är att det är svårt att hitta en färg som är bara brun - utan att alls dra mot det röda. Om man inte vill ha väldigt mörkt hår.

Det här med hår är ingenting man kan besluta om i en handvändning.

måndagen den 19:e maj 2008

Kameleont

Jag har haft alla hårfärger. Från riktigt mörkt brunt, till kastanjerött till riktigt ljusblont.
Det blonda var kul, det kändes så olikt mig på något sätt, men det är väldigt mycket jobb med att vara falsk blondin. Och det slet väldigt mycket på håret. Och sedan ett halvår, kanske så har jag tonat mitt hår, eftersom jag hade en tanke på att försöka spara ut min naturliga hårfärg - som jag för övrigt knappt minns - men jag ger upp. Nu är det någon sorts icke-färg. Och icke-frisyr. Dessutom så tror jag att jag passar bättre i lite kortare hår än i långt? Trots alla mina eftersträvanden att ha riktigt långt hår.
Det är faktiskt jag på alla bilder, från 2006 och till i januari i år. Och kom nu inte med teorier om personlighetsklyvning eller identitetskris. Jag behöver er hjälp.
Jag måste göra någonting åt barret. Frågan är vad? Ni tycker? Omröstning i kommentarsfältet: Redhead, brunett eller blondin?

Fransmännens känsla för meloner

Äntligen melonsäsong! Sydvästra Frankrike har världens bästa Cantaloupemeloner, och jag kan äta en om dagen. Minst. Enklast att kapa den på mitten, skrapa ur kärnorna och äta med sked, men ljuvlig med parmaskinka, eller i fruktsallad. Som förrätt eller dessert. Som mellanmål eller mosad till sorbet.
Att välja sin melon är en vetenskap i Frankrike, och under melonsäsongen som räcker ända in i september ser man melonköpare med olika strategier. Vissa hävdar att det är "svansen" som är det avgörande, om den sitter lite löst, andra går på lukten, eller väger nogsamt frukterna i handen för att känna tyngden - ett tecken på saftigt fruktkött. En godkänd melon ska vara vackert orange, söt och saftig. Och dofta melon redan innan man öppnat den. I Sydfrankrike tar vi våra meloner på allvar, måste man nog säga.

Väntar

Min mage växer. Efter att jag i nästan fyra månader uppmärksamt -men förgäves - granskat den för minsta utbuktning.
Men nu går det fort. Och äntligen ser jag gravid ut. även om det förmodligen kommer att dröja innan jag kan länsa butikernas hyllor för future mamans.

Och ändå. Jag vaknar på nätterna och känner på min mage. Rädd för att det inte ska vara sant. Min läkare sade att det är normalt att oroa sig. Att undra. Och snart kommer jag att kunna känna rörelser, och då kommer jag att kunna slappna av i det här mirakulösa tillståndet.

Ända sedan vi fick veta -sedan vi fick det blått på vitt - att vi väntar barn är det som om tiden saktat ned. Nio månader känns som en oändlig evighet. Ljusår. Men det är bara att vänta.

söndagen den 18:e maj 2008

Ägg heta på marknaden

Ämnet kring kaféborden på de franska torgen är äggdonation. Skandal, tycker många, att franska barnlösa par åker till Spanien eller Tjeckien för att införskaffa ägg donerade av kvinnor där.
Allt fler par söker assisterad befruktning, och väntetiden för att få en annan kvinnas ägg
är lång. Regeringen efterlyser nu äggdonatorer, men många efterlyser en lagändring: Lagen påbjuder anonymat, därför kan en kvinna inte donera ägg till vem hon vill. Och lagen förbjuder kvinnor att ta betalt för sina ägg. En uppluckring av de lagarna skulle öka donationerna och fler par skulle kunna få hjälp. En fråga om ekonomiska resurser, alltså.
Vilket egentligen är fallet redan idag, eftersom det krävs pengar för att skriva in sig på en privatklinik utomlands.
I USA däremot, är äggdonationer big business, och kvinnor tjänar mycket pengar på att sälja sina ägg. Ju snyggare och mer väldiplomerad man är, desto mer kan man ta betalt för sina ägg. I Spanien betalar staten en fast summa för äggdonationer, och i vare sig USA eller Spanien har man brist. I flera andra länder i Europa är äggdonation helt förbjuden.

Tja, vad säger ni? För eller emot? Att sälja sin kropp- i vilket fall vissa delar - eller att göra en god gärning?

Love bombing

Fastnade i trapphuset med Monsieur G i morse. Som verkar ha ett gott öga till mig.

- Ah la belle! Vacker som en dag!
- Hm... Bonjour, Monsieur G.
- Ett par centimeter till och du hade kunnat vara mannekäng!
- Det krävs nog mer än ett par centimeter för det, Monsieur G.
- Ja, men nu kan man ju operera det! I Asien förlänger de benen på folk!
- Bonne journée, Monsieur G!
- I alla fall ser du strålande ut! Vackrare för var dag!
- Au revoir, Monsieur G!

Tröttsamt, men ändå... Good for the ego. Trots att Monsieur G är den närsyntaste människan söder om Bryssel.

Lat söndag

Vi hade egentligen tänkt åka till Pont du Gard och gå en långpromenad i omgivningarna kring romarakvedukten, men eftersom a) vi kom hem på småtimmarna efter en rosébevattnad middag och går runt och ser lite slitna ut b) solen skiner så tror jag att vi ska ta med oss ett lass romaner, tidningar och smörgåsar ut i solen i stället.

För övrigt spinner jag fortfarande av förtjusning över efterrätten vi bjöds på i går. Så mycket att jag vill ha det till lunch: Färska jordgubbar, grädde och Ferrero Rochers.

Sol!

Sol och blå himmel för första gången på tio dagar! Underbart!

Nu: Havregrynsgröt.

lördagen den 17:e maj 2008

Lunch på Bermuda Clafoutis

Lördag

Les amants qui restent sur le quai

Jag och C hade länge vad som går under den bedrövliga beteckningen distansförhållande.
Och jag kan förstå att många förhållanden börjar på det sättet. Men sättet vi inledde vår historia fick istället omgivningen att höja på ögonbrynen. Vi träffades en regnig kväll i november. I januari flyttade han in till mig. I februari skaffade vi katt. I mars åkte vi på romantisk semester till Italien. Milano, Venedig, Rom.
Och vi var helt uppslukade av varandra och minuterna vi tillbringade på skilda håll är lätträknade.
Vår tuffa period kom sedan, när jag pluggade i Sverige, och C arbetade med sin avhandling i Frankrike. Telefonsamtal som aldrig kan ersätta närhet. Flygresor. Tåg. Avsked och återseenden. Det sliter. Det slet på oss.
Så när jag skulle göra min praktik i Luleå -ofattbart långt - följde C med. Luleå var kallt och i juni hade vi fortfarande dunjackor. Men det gjorde inte så mycket, det kändes lite exotiskt.
Sedan gifte vi oss. Skålade i champagne
i den ljusa sommarnatten vid en spegelblank sjö i Dalarna och sade att vi aldrig, aldrig mer skulle vara ifrån varandra. Sommarhimlen och lupinerna var vittnen.
Men det var vi förstås. C fick jobb i Frankrike, utanför Strasbourg. Och jag fick jobb i Sverige som jag inte ville tacka nej till.
Men det funkade inte. Det var en tung period, då inte ens återseendena kändes renodlat underbara. Avskeden hade liksom tagit över. Att packa sin väska. Sätta sig på ett flyg, ett tåg. Samma resa igen och igen. Landskap som rusar förbi. Landningsbanor diagonalt utanför flygplansfönster. Regnade det alltid? I mina minnesbilder är det alltid regn. Droppar som rinner nedför tågfönster, flygplansfönster. Efterkonstruktion, förmodligen.
Sedan Taiwan. Ett år. Inte en natt separerade. Och det har fortsatt.
Distansförhållanden är en plåga, och att alltid lämna, eller lämna gör att man till slut blir lite förvirrad. Att bli stående på en perrong när ett tåg har gått med känslan av att man aldrig skulle låtit den andra kliva upp på tåget och ge sig iväg. Det blev aldrig lättare.
Jag gör aldrig om det. Kärlek är någonting för värdefullt, och någonting lite för ömtåligt.

Ont

Den som aldrig har slagit i tån i en byrå femton sekunder efter att ha lämnat sängens mjuka täcken vet inte vad riktig smärta innebär.

fredagen den 16:e maj 2008

Blingbling-bubbel

På tal om champagne - det är ju ändå fredag, så vi ska väl ändå korka upp snart - så behöver man inte längre nöja sig med vanligt bubbel.
De mest prestigefyllda tillverkarna förför med skumpa i lyxförpackning; vackra lådor med den ädla drycken som kostar... beaucoup.
Veuve Cliquot har 12 flaskor av en fin Cru - ett kap för 50000 euros flaskan, och Dom Pérignon säljer en 40 år gammal rosé för 100 000 euros. Ingenting man häller i bålen, kanske?
Och den som inte har en miljon att lägga på en flaska dompa kan nöja sig med en Moët&Chandon för knappa 300 euro.
Trettio flaskor av den till bröllopet, M? Coming up!

Mer champagne!

Det dricks mer och mer champagne. Försäljningen har exploderat över hela världen, och vinodlarna i Champagnedistriktet har svårt att följa med. Eller rättare sagt, de kan inte: Champagneregionen har blivit för liten.
Institutet INAO ägnar sig åt att skydda franska matvaror och drycker med sigillet AOC - appelation d'origine controlée - ett bevis för att varorna kommer från rätt region. Men
för att anpassa sig efter efterfrågan frågar INAO sig nu om man inte bör flytta gränserna för Champagne för att kunna producera mer bubbel.
För vinodlarna som idag befinner sig utanför den magiska gränsen innebär ett sådant beslut jackpot. Deras vinodlingar som idag är värda 5000 euro för ett hektar, kommer att bli värda... 1 miljon euro, när de kan kalla det mousserande vinet för äkta champagne. De odlingar som klassas som Grand Cru kommer att värderas högst, men arbetet med utvidgningen kommer att ta tid.
Ett definitivt beslut kommer att tas under nästa år, och kommer att förhandlingar. Sedan tar det flera år för druvorna att växa upp, och flera år till lagringen. Så man tror att den "nya" champagnen kommer att avnjutas först år 2021...
Tills dess - skål!

Le Figaros artikel finns här.

torsdagen den 15:e maj 2008

Förvillande lika?

Min svärmor Jacqueline kallar mig för Frank. Av misstag, dock, men det har hänt upprepade gånger. Frank är min svåger. Han är två meter lång och har grånande tinningar.

Var sker förväxlingen?

Rebell

Kuvertet från CSN droppade ner i brevlådan idag. Och jag skrynklade ihop det och slängde det på golvet samtidigt som jag ilsket muttrade vad jag tycker att de kan göra med sina indrivningsfakturor.

Sedan tar jag givetvis upp kuvertet, slätar ut det och slänger ner det i en l
åda där jag slipper att se eländet, för att ta fram det klockan 23:50 den sista i månaden. Och snällt hosta upp. Men min rebelliska motståndsgest innebär ändå en viss tillfredsställelse.

Annars har CSN en bra taktik. I januari mitt första
år som återbetalningsskyldig skickade de inbetalningsskort på 35 000 kronor. Vilket fick mig att undra om de inte missat ett kommatecken någonstans. Eller ville ha betalt i japanska yen.
S
å i år kändes fakturorna på 16000 nästan överkomliga. Nästan.

Riskdiagnostik

I Frankrike är det obligatoriskt att i tredje månaden av graviditeten göra ett så kallat nupp-test som spårar kromosomförändringar hos barnet. Dessutom är läkare skyldiga att erbjuda alla gravida att göra ett blodtest som också används för att beräkna riskerna för att något inte ska vara "normalt". Det berättade Madame le docteur under vårt senaste besök, samtidigt som hon undrade om hon skulle skriva en remiss för att göra blodtestet.
Det här testet är valfritt för mig, men obligatoriskt för kvinnor som är över 35 och för dem för vilka nupp-testet visat avvikelser. Om det här testet i sin tur visar tendenser för ökad risk gör man ett fostervattensprov, vilket i sin tur innebär en risk för barnet.
Min reaktion var stark och ögonblicklig. Aldrig. Att genomg
å de här testerna skulle innebära att man måste hantera informationen den dagen man har den i handen. Och att vilja ha informationen innebär att den ändrar hur man ser på sin graviditet.
Och informationen som den är är vag. Den beräknar en förhöjd risk. Och ser tendenser till.
Men ger givetvis inga svar. Och för min del skulle det inte ändra n
ågonting. Inte ett smack. Men det skulle förmodligen öka min oro.
Vi tackade nej till att testa. Och det känns väldigt bra.
Madame le Docteur sade ocks
å att man aldrig har några garantier för någonting. Vilket hon ju har rätt i. Vem säger att barnet inte kommer att få lässvårigheter? Eller vara jordnötsallergiker? Få ätstörningar? Spelar det någon roll? Jag undrar för vem man gör de här testerna. För forskarvärlden? För föräldrarna? För barnet?

onsdagen den 14:e maj 2008

Guldpalmer genom tiderna

Nya Paris Match -Cannes-special, givetvis - och jag ska gå och lägga oss.

Som alla tiders bästa guldpalmsvinnare listar de Fellinis La Dolce Vita, med Anita Ekberg och Marcello Mastroianni trånandes
i Fontana di Trevi. Och vatikanen som förfasades över hur omoralisk och pornografisk den var.

Som alla tiders tråkigaste
guldpalmsvinnare nämner de Bille Augusts Pelle Erövraren. Sömnpiller...

Färgklickar

Jag har alltid tyckt om Montpelliers futuristiska spårvagnar, både den blommiga flower-powervarianten, och den himmelsblå med svalor. Vagnarna till den ännu ofärdiga linje 3 ska haute couture-kreatören Christian Lacroix designa. Det blir spännande.

Paperasserie

Har demoniskt mycket administrativa grejer att fixa. Fransk byråkrati är snäppet värre än den taiwanesiska. Alla dessa formulär och blanketter som hopar sig i högar och som ska lämnas till olika instanser.

Jag önskar mig en revisor.

Sommarbestyr

Primo. Det har varit så grått och trist väder ett tag så jag funderar på att köpa en autobronzant. Men jag brukar aldrig vara tillräckligt noga, så efteråt går jag runt med mörka fläckar mellan fingrarna. Dessutom älskar jag kläder i vit bomull på sommaren, och då vill man inte färga av sig.

Deuzio. Dessutom måste jag ändra min bikinitaktik. Jag har alltid köpt - jo, jag erkänner det helt öppet och skamlöst - bikini med lite stoppning eller push-upeffekt. Bikinikreatörerna hade sådana som mig i åtanke när de skapade den vadderade bikinin. Men nu - två storlekar större - ser det inte lika bra ut. Med en växande mage kan lätt bikinitrosorna med knyt i sidan se väldigt små ut så jag måste byta upp mig till något damigare. Nu vill jag ha en mönstrad volanbikini från Guia La Bruna. La classe!

Tertio. Fötter. Att g
å barfota i eller visa upp i sandaler. Därför kan jag inte leva utan riktigt feta, kladdiga fotkrämer, och smörjer fötterna varje kväll. Innan man gör det månste man vara säker på att man inte behöver gå upp pch hämta ett glas vatten, eller svara i telefon - feta fotspår på parketten är så där kul.
Sedan måste man sova med strumpor, annars kan det bli kladdigt. I synnerhet om man har brett över sig ett lager brun-utan-sol också. Och dessutom smörjer jag flitigt in mig med mandelolja -enligt modemagasinens alla vänta-barn-regler - och vågar i princip inte röra mig av rädsla för att lämna oljiga avtryck överallt. Eller rent av halka ur sängen.

Quarto. H
året. Klippa eller inte? Slingor eller kastanjtoning?

Alla dessa avgörande beslut som m
åste tas...

tisdagen den 13:e maj 2008

Amerikanska dumheter

Jag är tidsmässigt förvirrad. Jag ägnar mina dagar åt att räkna men får det inte att gå ihop.
Jag läste på en svensk sida att en graviditet är 42 veckor lång. Dela fyrtiotvå på fyra, och du får... eh, i alla fall mer än tio (okej, matte var aldrig min starka sida). Tio? Och en graviditet sägs vara nio månader lång. Inte tio?

Men i Frankrike är en graviditet 40 veckor lång, så fransyskor är gravida två veckor mindre än svenskor. Dessutom har man i Sverige ett väldigt matematiskt sätt att räkna graviditet på, verkar det som. Gravida kvinnor slänger ur sig mystiska siffror som 12+8 eller 22+3 när man frågar dem hur långt de är gångna i sin graviditet. Och så säger de: Och du?
Eh... Jag är inte säker. I Sverige räknar man tydligen från sista mensen, det gör man inte i Frankrike.
- Det där är amerikanska dumheter, sade min läkare och tittade strängt på mig över kanten på sina sköldpaddsmönstrade glasögon.
Här räknar man från den faktiska starten av graviditeten, inte de två opregnanta veckorna innan
. Vilket innebär att jag är två veckor mindre gravid än vad jag skulle ha varit i Sverige.

Och när man säger att man är i fjärde månaden, menar man då att man har gjort fyra hela månader, eller kan det vara från fjärde månadens första dag? Mon dieu, jag är verkligen nybörjare på det här området.

Viktfunderingar

Jag har varit lite orolig för min vikt nu under graviditeten, i synnerhet eftersom jag gick ned flera kilo de första månaderna. Idag var jag till min läkare, och det visade sig att jag gått upp 4 hekto sedan förra månaden, men jag väger fortfarande under 50 kilo, och det känns lite för någon som är gravid i fjärde månaden.
Jag har varit lite förbryllad eftersom jag äter mer än tidigare. Mer kolhydrater, mindre lättprodukter, smör på brödet och flera mellanmål om dagen, men det är som att det bara försvinner. Och jag har varit orolig för att min bebis inte får tillräckligt med näring.
Men läkaren lugnade mig med att intyga att bebisen tar vad den behöver, och om någon eventuellt får en brist så kommer det att vara jag. Dessutom har jag slutat träna, så hon trodde att det faktum att jag inte går upp i vikt kan bero på att jag tappat muskelmassa (bara goda nyheter).
Men det är svårt att låta bli att jämföra sig med andra gravida, som går upp ett kilo i månaden - allt enligt normerna- och att bli orolig när man inte gör det.

Hur som helst så kan man i alla fall se det omisskännliga runda putet under naveln nu. Diskret, men ändå...

Varning

I Frankrike visar en utredning att tidigare varningsmeddelanden på cigarettpaketen blivit verkningslösa. Därför vill man nu trycka chockerande bilder på paketen; en tandlös mun, en för tidigt född bebis i en kuvös, ett öppet sår.
Jag kan tycka att det är bortkastade pengar. Finns det någon som inte är medveten om riskerna med att röka? Det blir i och för sig svårare att snyggt marknadsföra cigaretterna, men texten "rökning dödar" har väl hittills aldrig hindrat någon från att ta ett bloss? En utredning visar också att det meddelandet är fullkomligt verkningslöst.
Men nu ska det vara varningsmeddelanden på allt... På vinflaskor, och på reklamafficherna för flottiga hamburgare hos Mac Donalds där det står att man ska äta mindre fett och mindre socker. Det finns ingen som inte redan vet det här, och jag undrar om åsynen av den texten har fått någon som gått till snabbmatskedjan för att slänga i sig en måltid bestående av 60 % fett att ändra sig. Och ta en banan och en fullkornsmacka. Jag tror inte det.

måndagen den 12:e maj 2008

I didn't see it coming

Ni vet, man växer upp. Utan att ha märkt det.

Vi har skaffat kundkort på vår matbutik. Och skrivit under en privat sjukförsäkring.

Ett tecken på att jag är vuxen? Eller ett illusionskapande av att jag i alla fall försöker?

Mina 25 år försvann så fort i dammet på vägen som rusade förbi när jag bara tittade framåt, aldrig bakåt. Och snart kommer jag väl att kunna skymta 30-årsvallen bakom hörnet.

Kundkort och sjukförsäkringar. Inte illa. Nu ska jag bara skaffa mig pelargoner och amorteringar också.

Cannes det stämma?

Nu när rivieran rustar för att ta emot the beautiful people på filmfestivalen i Cannes - och varenda hobbypaparazzo redan tältar i buskarna utanför lyxhotellen längs La Croisette - tänkte jag hänge mig åt lite kändisskvaller.
Det ryktas om att Brad Pitt och Angelina Jolie köpt hus i närheten av Avignon - vi kan nästan kalla oss grannar, va? - och att Angelina ska föda barn på en privatklinik i Marseille.

Beviset för att Le sud de la France is the place to be.

Enligt en mycket nutida skördekalender är det för övrigt alltid dåligt väder under festligheterna i Cannes. Och i enlighet med det har de lovat regn hela veckan.

söndagen den 11:e maj 2008

Warholize me

Har ni tänkt på förnamn?

- Har ni tänkt på förnamn?, frågar min svärmor Jacqueline. Igen.
Om sanningen ska fram så pratar vi förnamn dagarna i ända. Vad tycker du om Esteban/Armand/Clara/Carl/Magali? Eller någonting riktigt skandinaviskt? Solveig? Alfgard? Men vi tänker nog inte avslöja någonting i förväg. Så jag sade:
- Om det blir en pojke har vi tänkt Zinedine, och till en flicka har vi valt Britney.

Nu funderar min svärmor möjligtivs på att förskjuta mig ur släkten.

Världens största bluff

När vi var i Tokyo gick vi in på en designershop i närheten av chica Omote Sando, där de hade en del exotiska grejer, som skandinaviska förkläden i juteväv, men också en retroprylar som fick samtliga besökare att nostalgisucka i exstas.
Jag hittade de här glasögonen. Minns ni dem? När jag var liten fick man dem med seriemagasin, eller innan en film, eller på nöjesfält. Vissa teveprogram skulle också ses med 3D-glasögon. Och givetvis gjorde jag detta. Tittade envist på surrealistiska, nonfigurativa bilder för att se figurer, eller stirrade mig blind på bioduken för att uppleva 3D-effekten.
Men aldrig, aldrig, lyckades jag se någonting. Men jag trodde alltid att alla andra såg massa häftigt, så jag sade ingenting.
Sedan intygade jag mig själv om att det här är världens största lurendrejeri, och att ingen såg någonting.
Men nu frågar jag mig om det inte är så att det här är bundet till min närsynthet och astigmatism? Precis som att jag aldrig lyckas se någonting hos optikern heller, när jag provar ut glasögon. Men jag kör envist med samma taktik: När optikern frågar vilken av två linjer/cirklar/prickar som ser skarpast/störst/regelbundnast ut så säger jag tvärsäkert vänster/höger/mitten. Precis som att jag alltid gissar bokstäverna på bokstavstavlan. Ärligt talat, utan mina glasögon känner jag inte igen min man på morgnarna, då är det ganska mycket begärt att jag ska kunna läsa minimala bokstäver på flera meters avstånd.
Det är möjligtvis en förklaring till mina nederlag med 3D-glasögonen. Eller vad tror ni? Är det någon som har fått dem att funka?

lördagen den 10:e maj 2008

Villeneuve-Les-Maguelones/Les Salins

Inte en droppe regn... Bara sol, vind och vatten. Vallmofält och picknick i gräset med utsikt mot de gamla saltdammarna. Solen i nacken och vägen framför. Ibland räcker det så.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...