söndagen den 31:e augusti 2008

Il existe au milieu du temps la possibilité d'une île

Je sais le tremblement de l’être
L’hésitation à disparaître
Le soleil qui frappe en lisière
Et l’amour où tout est facile
Où tout est donné dans l’instant

Il existe au milieu du temps la possibilité d'une île

Möjligheten till en ö... I morgon. En liten verklighetsflykt, en utflykt. En tillflykt.
Inte alla har möjligheten till en ö.

lördagen den 30:e augusti 2008

Confessions

Vi är bjudna på middag hos min svägerska i kväll. Och jag har ingen lust. Men det kan jag naturligtvis inte säga.

Jag är dessutom missnöjd med mitt hår efter klippningen - men jag skulle hellre sälja min högerarm än att säga det till frisören.

Jag tycker att les gigoteuses (en sorts vadderad påse/hängselbyxa som franska bebisar tydligen sover i) som vi fått av en släkting är gräsligt fula, och jag har inga intentioner att använda dem.


Tänk om man bara skulle gå runt och vara genomärlig hela tiden? Vilken otrevlig människa man skulle bli sedd som.

Konversation med ung schampoflicka

- Jaha, du är från Sverige? Jag skulle aaaaldrig kunna leva där! Sol typ 3 månader om året, och sedan natt... Hur bär ni er åt?
- Eh... alltså, det är ju inte riktigt...
- Och bara att åka dit! Typ 20 timmars flygresa!
- Nej, 4-5 timmar härifrån tar det.
- Aaaah... Vet du, jag tror att jag blandar ihop det! Jag tänker nog på Australien. Jo, Australien!

???????????????????????????????????????

Jag är inte så teknisk

Jag hade lyckats förtränga att vi ska på kurs hos barnmorskan om en timme! Tillsammans med tre andra par som förmodligen också har roligare saker för sig en lördagsförmiddag, än att sitta och lyssna på information om värkar och akupunktur...

I synnerhet som mina största funderingar just nu rör sig kring en sak - en essentiell fråga som inte ens berörs under de här föräldrakurserna:

Hur fäller man ihop den där satans barnvagnen? Och om man mot förmodan lyckas fälla ihop den (och få in den i bilen, vilket är problem nummer 2) hur får man upp den igen?

fredagen den 29:e augusti 2008

30 veckor

Det har tagit 30 veckor, 6 kilo, 10 läkarbesök, 3 ultraljud och oändligt många minuters förundran

att reducera namnlistan till fyra namn. Fem, kanske.

att äta 10 paket Gerblé chokladkakor med extra magnesium.

att växa ur även Christophes byxor.

för svärmor att sticka 15 små tröjor, 4 par skor och 3 koftor.

Men när förstår man egentligen det här med att man ska bli mamma?

In transit. Still.

Det händer inte så mycket just nu. Jag går i väntans tider, på många sätt. Det känns som om jag befinner mig i en transitzon, en parentes. Ett liv som inte riktigt är mitt. Svårt att förklara. Jag väntar på något annat.

I går pratade jag om vikten av att leva i nuet, att ta vara på varje ögonblick eftersom vi inte vet hur många ögonblick vi kommer att få.


Det är lätt att säga. Jag har blicken mycket längre bort. Men hur vore det att försöka njuta av stunden för en gångs skull?

Och hur vore det att fokusera på det jag har, istället för att stirra mig blind på det jag inte har?

Också lätt att säga.

torsdagen den 28:e augusti 2008

La salade niçoise: La vraie et les impostrices.

Alla franska bistros med självaktning, och som är belägna söder om Lyon har salade niçoise på menyn. Den rivierafödda rätten har blivit en odödlig klassiker. Problemet är bara att den serveras i vilka former som helst, och att den riktiga salade niçoise dagligen utsätts för horribla övergrepp och som turist är det synnerligen lätt att råka ut för förfalskningar och contrefaçons. Den jag åt häromdagen (bilden) var ett typexempel på en oäkta sallad.
Enligt experter* innehåller den äkta salladen:
Hårdkokta ägg, ansjovis, tomater, svarta oliver, lök. Olivolja och kapris. Eventuellt kronärtskockshjärtan och grön paprika.
Om salladen sportar gröna bönor, potatis, grönsallad eller tonfisk** så är det en fejk.
Nu behöver ni inte undra längre.


*Jag har gjort gedigen research och grundliga efterforskningar. Vilket i och för sig inte innebär att jag källgranskat någon information jag hittat. Det här är en blogg, ingen avhandling.
**Personligen tycker jag i och för sig att konserverad tonfisk är själva essensen i salladen, och att den svenska översättningen av salade niçoise var... tonfisksallad.

Nej

Jag råkade godkänna mailen i min skräppost istället för att radera dem.

Nu kommer jag att drunkna i mail från människor som vill sälja mig viagra.

onsdagen den 27:e augusti 2008

Sjökorall

Aldrig hört talas om.

Solo

C är ute med E, och jag hade tänkt mig en kväll med lång dusch och allt sådant där inpackande och smörjande och putsande och peelande och filande - vilket fick mig att tänka på att jag har allt svårare att komma åt saker som befinner sig nedanför min navel, typ fötterna, så jag skulle behövas en pedikyrist - som la gente féminine gärna ägnar sig åt.

Sedan tänkte jag fortsätta med - jo, jag hade tänkt mig en helkväll - gerblé chokladkakor, vindruvor och Carlos Ruis Zafon, uppallad mot kuddarna i sängen. Yours truly uppallad, alltså. Inte Carlos.

Men så dimper det in en grej som jag bara måste hinna klart innan vi sticker till Korsika på måndag. Så här sitter jag nu. Med datatrötta ögon och ofilade fötter, och undrar vad salicorne kan tänkas heta på svenska?

Palavas-les-Flots, tisdag kväll

Stranden i Palavas, 5 kilometer från Montpellier, fylld av beachbollsspelare kvällstid.

Linbanan som går över kanalen, för den som tycker att 2 euro för att ta sig 50 meter är ett kap!

Putig profil mot pastellbakgrund.

Obligatoriskt i Palavas-les-Flots: Glass. Ärligt talat så åkte vi dit endast för en...

...framboise melba geante. Med två skedar. Glass, grädde och hallon i en skål som skulle rymma en fotboll.

La fête foraine lyser upp strandstaden när solen har gått ned.

tisdagen den 26:e augusti 2008

Om jag håller in då?

-Älskling, kan du hjälpa mig med dragkedjan?
-Eh... Det kan bli svårt. (Alltid lika diplomatisk.)
-Försök! Varje millimeter räknas!
- Jag vill först avsäga mig allt ansvar för vad som kan hända med din kjol.

Jaja. Whatever. Dra.

Parissyndromet

Har ni hört talas om parissyndromet? En handfull av den miljon japanska turister som besöker Paris varje år drabbas av syndromet och måste skickas hem till Japan.

Det handlar om en sorts depression, utlöst av sv
år, hastig kulturchock, och kan leda till psykiska sammanbrott. Lidandet kommer sig av upptäckten att Paris inte bara var vad den drabbade drömt om och inte motsvarar de höga förväntningarna.
De japaner jag känner får stjärnor i ögonen bara man nämner Frankrike; Vuitton, Macarons, La tour Eiffel, Les Champs, Chanel... De har sett Amélie fr
ån Montmartre och Moulin Rouge, och tror att Da Vincikoden är en socialrealistisk skildring av livet i Paris. Att inse den nakna sanningen - att romantiska, kulturella, glimmande, Paris även är ohyfsade parisare, burdusa taxichaufförer, nedskräpade gator - kan bli för mycket.

Att det är japaner som drabbas kommer sig naturligtvis av skillnaderna i kultur och sociala koder. I Japan är det oerhört viktigt att inte "tappa ansiktet", man höjer sällan rösten, och när jag var i Japan fick jag intrycket av att samhället är uppbyggt p
å den här artigheten, eller på en sorts strävan att vara behaglig gentemot andra. Och den som någonsin stött på en fransk kypare eller butiksbiträde som vaknat på fel sida vet att behagligheten inte är någon större dygd hos våra kära sydeuropéer.

Syndromet identifierades för 20
år sedan av en japansk psykiater, och i snitt drabbas 12 japaner varje år, de flesta kvinnor i trettioårsåldern. Japanska ambassaden har en 24-timmars hotline för drabbade, och hjälper gärna till med sjukhusvård.

Det är inte alltid lätt när dröm möter verklighet.

Tisdag morgon

Buon giorno amici!

Jag älskar att äta frukost: Fransk yoghurt med hallon, grovt bröd med räkost (the scandinavian touch), en skiva brioche (the french touch), en kopp örtte och sedan en mjölkig kaffe framför datorn. Av vilken jag hinner dricka hälften innan den är kall.

Jag måste nog radera mitt höstinlägg från i går. I dag skiner solen och det blir över 30°. Jag ska ägna mig åt att kontakta alla personer som står på min lista - nu måste väl folk vara tillbaka från semestern - och förhoppningsvis hinna rensa i gardoben.
Någon annan som har samma problem som jag?: Garderoben är helt full - skamligt full - med kläder men det är alltid samma kläder som ligger överst i högarna, så omsättningen blir inte särskilt stor. Varje gång jag gör en inventering hittar jag kläder som jag hade glömt att jag ägde. Vissa med etiketterna kvar. Men jag har aldrig kunnat använda mig av den gyllene regeln: För ett inköp, something's gotta go.

Nu ska jag sluta struntprata, dricka mitt kalla kaffe - ingen frappucino, men ändå - och sätta i gång!

Ciao!

måndagen den 25:e augusti 2008

Mm. Grilla.

Vi är bjudna på middag i kväll. Och vi har blivit lovade grillning på balkongen.

Sydfransoserna är d
åliga på att grilla, när det är sol och varmt stänger de fönsterluckorna och enda tecknet på liv man ser i trädgårdarna är på sin höjd en ensam vattenspridare, men Eddie och Nathalie är från Lille, och där är man i princip lika grilltokiga som i Sverige. Det ska grillas på sommaren. Även om man måste göra det i tumvantar och fleecetröja så ska det grillas.

Jag kan räkna g
ångerna jag grillat i sommar på en hand. Förresten, jag kan räkna dem på ett finger. Så sorglig och patetisk har min grillsommar varit.

Men ikväll, ikväll...

Jag måste sluta med det här

Jag spionerar på min man på facebook.
Jag är förmodligen inte den enda.

Vem är Virginie (bara namnet skriker ut att det här är en riktig femme fatale. Virginie. Jojo.) som bara "vill ta ett glas"? Efter all den här tiden? Undrar jag men tänker att jag definitivt inte ska fråga. Tre minuter senare (nonchalant, helt apropå ingenting):

Vem är Virginie?
Virginie?
Ja, som vill gå på date med dig?
Oh, vi gick i förskolan ihop. Jag skulle förmodligen inte känna igen henne om jag träffade henne.

Okej bra. Dessutom ser hon inte särskilt snygg ut på bilden.

Vous le sentez, vous, l'automne?

Höst?

På place Peyrou ligger höstlöven i drivor under magnoliaträden. Himlen bär den intensivt blå färg som den bara gör i slutet av sommaren. Himmelsblått i koncentrat.
Turisterna har övergett stränderna, där parasollen är färre, men havet grönare. Som det blir i slutet av sommaren.
Som att naturen gör sitt bästa för att slå oss med häpnad innan den verkliga hösten, den kalla, monokroma hösten med kala trädgrenar, regn och gråskala är över oss.
Det är fortfarande varmt, 26°, men känslan av att hösten är på väg går inte att skaka av sig. Samma bitterljuva känsla varje år av att sommaren gick så fort. Jag önskar mig indiansommar in i oktober. Men åker söderut om en vecka; till Korsika, för att fånga en stund till av sommaren. På la montagne dans la mer, l'île de beauté, stannar den längre. Vem skulle inte göra det?

lördagen den 23:e augusti 2008

Sömnterapi

I går sov jag middag mellan sex och åtta. Sedan åt jag min egen vikt i nudlar och gick och lade mig. Och somnade direkt.
Och sov till nio i morse, med vissa pauser för att dricka vatten, äta kakor, bota kramp i vaderna och blöda näsblod (en ny graviditetsåkomma jag precis upptäckt)
.
Sedan gjorde jag mina andningsövningar innan lunch - vilket ofelbart gör att jag somnar inom 3 minuter, jag slappnar av bra- och sov en stund.

Antingen handlar det om en stor sömnskuld jag håller på att gottgöra, eller så tar det så här oerhört mycket energi att bära på ett barn.

Det är ganska mysigt i alla fall, att ha gått in i en sådan här vilosam fas.

Kanske, kanske

När någonting är inom räckhåll så blir det mycket bräckligare.Och tanken på att det inte ska fungera när det är så nära blir otänkbar.

Och man vill så mycket att man inte vågar hoppas.

Vad kryptisk jag är. Hopplöst okonkret och svamlande. Sorry.

Tillfälligt avbrott

Jäkla internetleverantör.

fredagen den 22:e augusti 2008

Chez Jamel

Jamel, min grönsakshandlare - som även erbjuder doftande, gigantiska pitabröd, syltad papaya, grekiska oliver, schweizisk choklad och grillad kyckling - har frukt och grönsaker till en bråkdel av priserna i mataffären. Dessutom har han öppet dygnet runt.

Trött

Jag var osäker på vilken väg jag skulle välja ut ur rondellen. Och tvekade en halv sekund. Kanske en hel.

Mannen i bilen bakom tutar och skriker någonting jag inte uppfattade. Det kanske var lika bra. Hårda ord
gör ont i öronen.

Ibland blir jag så trött på att vissa människor är så aggressiva. Människor som inte förstår att de kan förstöra en hel dag för någon annan. Människor som är otrevliga. Oartiga.

Kanske är det jag som är känslig. Jag blir trött på att inte bara kunna skaka av mig otrevlighet. Trött på att det gör mig ledsen. Trött på att ta allt personligt.

Men jag vill att mannen i renaulten ska veta att han förstörde min dag.

torsdagen den 21:e augusti 2008

The omnivores hundred - Från mesost till Foie Gras

The omnivores 100 är en lista - väldigt subjektiv - på 100 saker som varje foodista och allätare med självaktning bör ha provat, åtminstone en gång i livet, enligt den brittiska matbloggen Very Good Taste. Jag kan bocka av drygt hälften, 54, men jag har en del kvar innan jag kan kalla mig riktig allätare...

Listan har blivit ett kedjebrev i bloggosfären, och så här enkelt är det:

1) Kopiera listan och instruktioner.
2) Märk alla ätna livsmedel med fetstil.
3) Stryk över/under livsmedel som du aldrig skulle kunna tänka dig att sätta tänderna i. (Jag har färgmärkt mina no-nos med grönt.) Dessutom har jag länkat till wiki en hel del rätter som jag inte kände till.

1. Venison - poppis med rådjur i Frankrike, i alla möjliga former).
2. Nettle tea - räknas nässelsoppa?
3. Huevos rancheros - nix, men skulle gärna
4.
Steak tartare - fast jag föredrar stekt stek.
5.
Crocodile - har jag faktiskt smakat men det gjorde inget större avtryck.
6.
Black pudding -Ja, ja, ja! Me likey! I svensk form, de franska boudins är jag inte förtjust i.
7.
Cheese fondue - Jag är i princip uppfödd på ostfondue
8. Carp - Kan man äta karp?
9.
Borscht - Som dotter till en riktig foodista och duktig kock har jag inte kommit undan denna ryska paradrätt! Eller är den polsk?
1o. Baba ghanoush
11. Calamari - Jag bor vid Medelhavet. Här äter man inte annat.
12. Pho - Ja, i Tokyo!
13. PB&J sandwich - Jag har bott i UK... men att äta jordnötssmör och jelly p
å formfranska är ingenting jag tagit med mig över kanalen.
14. Aloo gobi - som sagt, jag har bott i UK. Jellyns och curryns förlovade land. ;)
15. Hot dog from a street cart - Vem har inte ätit varm korv?
16. Epoisses - Nej, jag gillar inte franska ostar... men det v
ågar jag knappt säga.
17. Black truffle - Har nog inte kommit närmare än tryffelolja. Tyvärr.
18. Fruit wine made from something other than grapes
19. Steamed pork buns - en av mina absoluta favoriträtter i det kinesiska köket! Dim sum, yum!
20. Pistachio ice cream - check.
21. Heirloom tomatoes
22. Fresh wild berries - Vad jag saknar mest med Sverige
23.
Foie gras - Varje jul och nyår. Och jag skippar tvångsmatningsdiskussionen nu.
24. Rice and beans
25. Brawn, or head cheese - Hu, här m
åste jag nog säga nej. Bestämt.
26. Raw Scotch Bonnet pepper - tydligen världens starkaste pepparfrukt?
27. Dulce de leche
28. Oysters - men vi vet alla vad jag tycker om ostron... Aldrig mer.
29. Baklava
30. Bagna cauda - kände jag inte alls till?
31.
Wasabi peas
32. Cl
am chowder in a sourdough bowl - Clam chowder, ja, men inte i en surdegsskål
33. Salted lassi - nix, bara mango lassi
34. Sauerkraut - En av mina favoriträtter! Jag älskar surk
ål! Passionerat.
35. Root beer float - Coca-Cola med glass!
36. Cognac with a fat cigar - Nix, jag vägrar röka.
37. Clotted cream tea - Oh ja, p
å piren i Brighton! Yummy!
38. Vodka jelly/Jell-O
39. Gumbo - Jag har ett förflutet som servitris p
å en amerikansk restaurant, så jag har haft tillfälle till att smaka mycket!
40. Oxtail
41. Curried goat - Get l
åter inget vidare, va?
42. Whole insects - Men jag hade möjligheten i Taiwan.
43. Phaal
44.
Goat’s milk - aldrig igen. Fy tusan.
45.
Malt whisky from a bottle worth £60/$120 or more
46. Fugu - I Japan dör tydligen flera personer om
året av fugu-förgiftning.
47. Chicken Tikka Masala
48. Eel
49. Krispy Kreme original glazed doughnut
50. Sea urchin - sjöborrarna ser lite läskiga ut...
51. Prickly pear - Ja, alldeles precis!
52. Umeboshi
53. Abalone - Ja, med nudlar, ofta p
å min favoritrestaurant i Taiwan
54. Paneer
55. McDonald’s Big Mac Meal
56. Spaetzle
57. Dirty gin martini - shaken, not stirred
58. Beer above 8% ABV
59. Poutine
60. Carob chips
61. S’mores
62. Sweetbreads -Nej, nej, nej. Jamais! Ett s
å gulligt namn på... körtlar?
63. Kaolin - Att äta jord verkar ju vara poppis när man är gravid, men jag ser faktiskt inte vitsen med det?
64. Currywurst - Jag är ingen stor wurstätare.
65. Durian - jättevanlig frukt i Taiwan, men jag kände bara till det kinesiska namnet
66. Frogs’ legs - Been there, done that. Ingen hit.
67. Beignets, churros, elephant ears or funnel cake - Oundvikliga p
å turistorterna här i trakterna.
68. Haggis - Räknas pölsa? Det har jag ätit...
69. Fried plaintain - kokbanan
70. Chitterlings, or andouillette - en av min mans favoriträtter... Men jag är skeptisk till all inälvsmat.
71. Gazpacho - Fantastisk sommarförrätt!
72. Caviar and blinis - Bara fuskkaviar, aldrig riktig rysk.
73. Absinthe - Nej, aldrig.
74. Gjetost, or brunost - Ja, mesost är en stapelvara i Härjedalen där jag har min släkt!
75. Roadkill - Jag ser inte alls vitsen med det?
76. Baijiu
77. Hostess Fruit Pie
78. Snails - Verkligen ingen favorit, men jag har i alla fall smakat
79. Lapsang Souchong - vinterte!
80. Bellini - Oh, ja!
81. Tom Yum - ska jag försöka göra själv, jag älskar thaimat!
82. Eggs benedict
83. Pocky - I Frankrike kallas de Mikado, s
å jag bockar av!
84. Tasting menu at a three-Michelin-star restaurant - Det här ska jag ta upp med min man. Vi kanske har något att fira?
85. Kobe beef
86. Hare
87. Goulash
88. Flowers - Ja, i vackra sallader
89. Horse - Alla svenskar har väl
ätit hamburgerkött, men i Frankrike ses det som ganska obskyrt att äta häst.
90. Criollo chocolate
91. Spam - Nej, men jag f
år en del i e-posten. ;)
92. Soft shell crab
93. Rose harissa - röd harissa har jag ätit till taboulé och cous-cous, men aldrig rosa.
94. Catfish
95. Mole poblano
96. Bagel and lox
97. Lobster Thermidor - kanske borde prova att slänga ihop en n
ågon fredagkväll?
98. Polenta - kan man använda till mycket
99. Jamaican blue mountain coffee
100. Snake - Inte ens om den är tillagad. Men p
å Taiwan fanns det på marknaderna, och ormblodssoppa sades vara bra för potensen. Bland annat.

Pain d'épices suédois

Titta förresten vad jag redan köpt på ikea... Perfekta till eftermiddagskaffet. Jo, mitt i sommarhettan också!

Den nya...

...Ikeakatalogen har kommit! Det är alltid kul, i synnerhet som vi snart ska flytta! Och det är behagligare att bläddra i katalogen uppkrupen i soffan än att springa runt på varuhuset...

Tapas-frissa

Det här var ju verkligen ett nytt koncept som jag inte har stött på tidigare: Kombinerad frisör och tapasbar.
Lite marinerad bläckfisk till slingorna, någon
?

onsdagen den 20:e augusti 2008

Att föda som en man... eller inte

I går var vi på förberedelsekurs tillsammans med ytterligare två par hos Madame V, som är barnmorska, och fick veta allt - i stora drag i alla fall - om sammandragningar, värkar och epiduralbedövning.
Madame V är av den sorten att hon får alla kvinnor att vilja föda naturligt, med ett leende på läpparna, utan skymten av någon som helst bedövning. Men trots det så är det mycket vanligare i Frankrike att föda med epidural; i Sverige används den vid mindre än en tredjedel av förlossningarna. I Frankrike är siffran nästan 70%.

Vi pratade lite om det, och Madame V sade att man inte kan jämföra Sverige och Frankrike, det är verkligen två skilda världar vad gäller förlossningsvård. Men hon trodde att det handlade om att kvinnor i Sverige följs bättre under graviditeten, och att man på så sätt är lugnare, och att man ser förlossningen som någonting helt naturligt. Efter vad jag har hört så tror jag inte att man följs tätare under graviditeten i Sverige, och jag känner fler svenskor som säger att de aldrig ska föda barn på grund av förlossningsrädsla än fransyskor.

En författare som heter Tove Karlsson har precis skrivit en bok om det här, där hon skriver om att svenska kvinnor nekas smärtlindring på grund av ett omodernt tankesätt inom sjukvården, och att man kraftigt överdriver de bieffekter som en bedövning skulle kunna tänkas ge. Här är en debattartikel hon skrivit.

La Corrida

I södra Frankrike blir motståndet mot les Corridas - tjurfäktningarna - allt starkare. I traditionella corrida-städer som Nimes, Arles och Narbonne pågår manifestationer och protester från framförallt djurrättsförespråkare.
La corrida är väldigt regional, den existerar egentligen bara i le Midi, från spanska gränsen och in en bit i Provence, och i många städer är tjurfäktningstraditionen starkt rotad.
Jag har alltid fått kalla kårar av att se affischerna som annonserar spektaklen, och har svårt att förstå människor som pratar om skönheten, estetiken och konsten i det (Men å andra sidan skulle ingen kunna få mig att delta i en älgjakt heller).

Lagstiftningen kring corridorna verkar vara väldigt vag, det är enligt lag förbjudet att anordna en corrida av endast ekonomiska intressen, och i städer där man inte har en långvarig corridatradition. I städer där traditionen har funnits länge däremot, går det bra att anordna tjurfäktningar inför publik. En lag som är lite märklig, för jag undrar om det finns någon som har tänkt att det skulle vara en bra idé att ställa till med tjurfäktning i Paris eller Strasbourg? Balansgången mellan att bevara kulturella traditioner och att slå vakt om djurens intressen är känslig, och corridaförespråkare hävdar just traditionen som argument för att behålla evenemangen.

Men det finns även oblodiga varianter av tjurfäktningen, till exempel taureau-piscine, där matadoren ska försöka få tjuren att springa genom en bassäng med vatten uppställd i mitten av arenan, eller la course camarguaise där målet är att försöka få tag i en lapp som satts fast på tjurens horn. Lite light-varianter på tjurfäktning, även om jag kan tänka mig en miljon andra sätt jag hellre roar mig på.

Bilden är fr
ån Flickr.

Ett hopplöst fall?

Ibland känns det som att ju längre jag bor utomlands, desto svenskare blir jag. Jag känner mig ju hyfsat integrerad, men jag har upptäckt riktigt ärkesvenska tendenser hos mig, och det verkar inte stå i min makt att förändra dem.

Les voila:


Jag får ständigt bita mig i tungan för att inte säga du till min svärfar/psykiater/grönsakshandlare.

Jag radar upp alla mina varor i kassan, en efter en, med streckkoden vänd framåt. Och tittar ilsket på dem (resten av kunderna) som bygger varuberg. När ska revolutionen med två kassaband komma till södra europa, förresten? Så att man slipper vänta på att den som är före packar ner sina fjortontusen varor i lika många pyttesmå, opraktiska kassar.

Jag dricker mjölk i kaffet. Alltid. Till och med efter maten.

Jag räknar med att jag utan risk ska kunna gå över gatan på övergångsställen. Vilket har lett till ganska många nära döden-upplevelser. Men jag hade ju en fot på det vita strecket... ?

Jag är jätteduktig på att stå i kö.


Jag förfasar mig över (bland annat) alla hundar som springer lösa i trafiken. Men hur tänker deras mattar och hussar? Det är ju farligt för de små liven!


Det finns säkert mycket mer jag gör som jag inte ens tänker på... Och jag hoppas att det inte bara är jag som bär på dessa ärkesvenska egenskaper
?

Dessutom tror jag att vi svenskar är väldigt duktiga på att alltid jämföra system i olika länder och säga att "I Sverige, där gör vi så här och det är jättebra". Sällan hör man spanjorer eller fransmän gratulera sig till att vara födda i ett land där sjukvården/barnomsorgen/allemansrätten/kommunalpolitiken är finemang.

tisdagen den 19:e augusti 2008

Piggare

Jag har gått en promenad nu på förmiddagen, och det kändes som en riktigt sportig eskapad eftersom jag varit så slagen till golvet av den här blodbristen att jag inte orkat någonting alls ett tag. Men järntabletterna verkar ha kickat in, jag känner mig mycket piggare, och jag försöker äta mer och mer. Jag säger försöker, för även om jag är hungrig som en varg så blir jag mätt alldeles för fort. Pyret verkar ha lagt sig på min magsäck...

De andras liv

Vi går ganska ofta på bio och ser ganska mycket film, mest europeisk, men Montpellier har ett ganska stort utbud, och man kan se asiatisk, nordafrikansk och i synnerhet latinamerikansk film. Amerikanska blockbusters har jag lite svårt för, de är ofta förutsägbara och man glömmer dem så fort man lämnat salen. Egentligen vill jag att film ska kännas , att man inte ska serveras alla svar på silverfat - eller få dem skrivna på näsan - och att man ska ha någonting att fundera över efteråt.

I går var vi på gratis utomhusbio i det lilla citadellet vid Boulevard Louis Blanc, och det var två och en halv timme som kändes som ett ögonblick.
Filmen De andras liv - Das leben der anderen - är en tysk film från 2006. Den belönades med en Oskar för bästa utländska film förra året, och med franska motsvarigheten César i år.

Historien börjar i Östberlin
år 1984. En av de högt uppsatta stasimännen, får i uppdrag att övervaka dramatikern Georg Dreyman, efter en politisk konspiration satt i verket av den östtyske kulturministern.
Filmen visar det östtyska övervakningssamhället, och ett hotfullt system som föder rädsla och paranoia, men den handlar ocks
å om förändring, mod och lojalitet. Och om människans förmåga till att vara god.

Om ni inte har sett den - vilket ni kanske har, jag missade den ju eftersom jag var i Taiwan - s
å se den om ni har chansen. Jag rekommenderar den varmt, och - det är inte ofta - skulle kunna tänka mig att se om den.

måndagen den 18:e augusti 2008

På sängbordet...

...och jag vill helst lägga mig tidigt. Älskar att ha läsupplevelser framför mig! Om ni har tips på böcker blir jag jätteglad, behöver några stycken till Korsika!

Runda magar överallt!

Jag är besatt av runda gravidmagar, och spanar in alla babymagar på stranden - och de är så många att det är lätt att tro att gravida kvinnor inte gör annat än sitter under sina parasoll och äter glass. (Hade det varit vinter hade vi förmodligen legat i soffan och ätit mandelmassegodis, och haft våra magar dolda för främmande blickar.)

Men det är inte bara jag som gör det, tydligen. Jag citerar min man:

-Kolla hennes mage, vad konstig den ser ut. Din är mycket finare! Din är ju perfekt.

Ah, ljuva bekräftelse! Jag kanske ska understryka att den här magfixeringen inte är någonting vi ägnar oss åt i icke-pregnant tillstånd.

Kaktusfikon

Jag upptäckte en ny frukt på marknaden (ny för mig i alla fall) som jag tyckte var lite spännande: Figue de barbarie, eller kaktusfikon. Det är blommorna från fikuskaktusen som växer vid Medelhavet, som när man öppnar dem är vackert karmosinröda, och även om smaken inte tar andan ur en - lite vattenmelon, lite kiwi, fast torrare - så är den väldigt fin uppskuren. I fruktsallad, eller till och med i vanlig sallad kanske den kan vara god?

Bonjour!

Måndag morgon igen? Det var ju alldeles nyss... ?

Ska kickstarta med havregrynsgröt, grovt bröd och café au lait!

söndagen den 17:e augusti 2008

Välsignat vatten

Min belle-mère Jacqueline håller hårt på traditioner. Den 16:e augusti är det helgonets Saint Roch's dag, och det är enda dagen på året som man har tillträde till den brunn där han välsignat vattnet. Vilket innebär att folk köar för att fylla en flaska med detta mirakelmedel. Jag, som inte alls är troende på minsta vis tänker bara placebo.
Men nu har jag på uppmaning av Jaqcueline druckit ett glas. (Jaja, det kan väl aldrig skada?)
Jag hoppas på evig ungdom, skönhet och hälsa! Vad tror ni?

lördagen den 16:e augusti 2008

Fokus

Det är någonting med att vänta barn som har helt har ändrat min tidsuppfattning.

Tiden dras ut, blir längre. De första månaderna var oändliga. Väntan, hopp och längtan. Blandat med en del rädsla och uppmärksamt väntande på 12:e veckan. En evighet. Jag ägnade timmar åt att känna på min platta mage och undra om det verkligen var verkligt.

Sedan: Första ultraljudet. Första sparken, som ett vingslag, lätt som en såpbubbla
. Första gången C kände Pyret sparka. Vetskapen. Vissheten om att jag faktiskt ska bli mamma. Tiden stannade.

Och nu, med handen på en allt rundare mage
känns det som att de här månaderna bara var en sekund, ett litet ögonblick. En droppe tid som jag vill frysa, stanna upp och spara. Tiden går fortare nu. Sjunde månaden redan!

Och mitt framtidsperspektiv tar slut i början av november. Mitt fokus, mitt mål. Tar tiden slut där? Förmodligen inte. Men allt som kommer efteråt
med flytt och förändringar finns inte. Jag kan bara se dit. Kanske därför att jag egentligen inte alls vet vad som väntar? Och kanske därför att allt annat spelar mycket mindre roll.

Det här är också lite lustigt

När vi lämnade Taiwan var vi så innerligt trötta på det, vi längtade till Europa och vi kände att vi var klara med Asien. Men nu, ett halvår senare, så skulle vi ge oss iväg i morgon igen om vi hade chansen. Lite perspektiv ändrar allt.

Längta hem. Eller bort.

Jag tittar på Christels bilder från den svenska sommaren. Och inte vilken sommar som helst, utan den i Hudiksvall.
Och jag sitter här vid Medelhavet, ett stenkast från Barcelona och ett annat från rivieran, med biljetter till Korsika på skrivbordet.
Och längtar efter att gå ut i barrskogen med hunden i flera timmar. Plocka blåbär och sitta i soffan efteråt med raggsockar på fötterna.
Undrar om jag alltid kommer att säga hemlängtan fast det handlar om en plats som egentligen inte är hemma längre? Egentligen längtar jag kanske bort?

fredagen den 15:e augusti 2008

Om två veckor

Planen: Jag, C, en hög med böcker, och inte så mycket annat. Vi får låna ett hus strax utanför Porticcio, och det är perfekt! September är den ultimata månaden för att åka till Korsika, den värsta turistsäsongen är över och den riktiga sommarhettan har lämnat plats för behagliga dagar ( inte över 30°) och ljumma kvällar. När vi var på Korsika sist var det också i september, och då undrade vi varför man ska trängas på en strand i juli när man kan ha en bukt alldeles för sig själv i september?
Men eftersom flera av de vackraste stränderna på Korsika bara nås med båt (om man inte är av den äventyrliga sorten som tar med sig rep och vandringskängor) så gör man bäst i att inte åka för långt in på hösten, efter oktober, utifall att båtarna slutat gå.


Nu längtar jag... myc
ket. Efter den vackraste ö jag känner till.
Naturen, att provsmaka alla specialiteter på
marknaderna, boulespelarna i rutig keps på torget på kvällen, omelett på brocciu, canistrelli med citronsmak, gummorna i svarta hucklen som tar med sig stickningen och en stol ner på trottoaren, att beundra lyxbåtarna i hamnen i Saint Florent på kvällen och skratta åt de champagnepimplande jetsettarna på däck, att lyssna till konversationer på korsikanska och sitta på en stenhäll på kvällen och betrakta solnedgången.

Jag föll handlöst för l'ile de beauté när jag var där sist. Det kanske märks.

Amning i Sverige och Frankrike

Alla som inte är mer än medelmåttigt intresserade av ämnet amning mot bakgrund av inomeuropeiska kan sluta läsa... ;)

Min barnmorska frågade mig om jag hade tänkt amma.

-Jag vet inte, sade jag.
-Annars ammar ju ni skandinaviskor väldigt mycket, sade hon.

Sedan pratade vi inte mer om det.

Synen på amning verkar vara helt annorlunda i olika delar av europa. I Frankrike ammar knappt hälften av mammorna, och de som ammar gör det relativt kort tid, ett par månader, kanske. Det hänger delvis ihop med att föräldraledigheten (läs mammaledighet, pappaledighet finns i princip inte) är så kort, men även andra saker spelar in, tror jag.

Jag pratade med min vän Ketty, som är napolitanska ut i fingerspetsarna, och som fick barn för en månad sedan, en liten pojke som hon ammar.

- Fransyskorna är så feministiska, suckade hon. I Italien ammar alla!

Jag håller inte med om att det är ett feministiskt ställningstagande att inte amma i Frankrike, men jag tror att det är besvärligt. I Sverige ser man kvinnor sitta på kaféer, på parkbänkar och till och med på restauranter och amma.
Under min tid i Frankrike har jag sett en enda kvinna amma på offentlig plats. Det var en tysk turist som flashade brösten på en bänk i katedralen i Strasbourg. Bebisen var hungrig, och inne i katedralen var det svalt och skönt, tänkte hon kanske. Hon tänkte inte alls på det som provocerande eller chockerande, vilket många runt i kring tyckte.

Min tvekan ligger nog i att det känns som en sådan privat sak att jag personligen inte skulle känna mig avslappnad med att göra det på offentliga platser?

onsdagen den 13:e augusti 2008

Gratisflyg

Min läkare berättade att om man föder barn under en flygresa får barnet resa gratis med det flygbolaget resten av sitt liv.
Och jag frågade precis mannen i mitt liv om vad han säger om en tripp till Asien i slutet av oktober.

- Täcker försäkringen en akut nödlandning?

Det är ungefär vad han säger om det.

Kan man heta Pyret?

Jag pratar -som vanligt - om Pyret, och så säger C:
- Vi vet ju inte om det är en flicka!
-Va? Pyret?
- H*n kan inte heta Pyret om det är en pojke!
- Det är ju inget riktigt namn... Men det är för både pojkar och flickor. Det räcker att man är liten.

Men Pyret är ett flicknamn, hävdar C.
-P-i-e-r-r-e-t-t-e. Pierrette.
-Pierrette...???

Ah. Pyret. Pierrette. Uttalat på franska är nyansen obetydlig.

Ett till namn till listan?

tisdagen den 12:e augusti 2008

Ikea goes Ladurée

Jo. Ikea var ju länge stället där man efter att ha sprungit flera varv genom den snitslade - åtminstone utmärkta med pilar - banan genom varuhuset, kunde bota sitt blodsockerfall och hämta krafter för att bära ut sin nyinförskaffade Flåren badrumsmöbel till bilen, med en varm korv med bröd. För en euro.
Men Ikea är mycket mer än s
å. Nu kan man äta världens vackraste bakverk även hos möbeljätten. Även om jag tycker att le macaron kräver mycket mer än en simpel self-service för att komma till sin rätt... Till exempel en vacker ask, silkespapper, sidenband och porslinsfat. En macaron - men jag är medveten om att jag sätter kakan på piedestal - är en estetisk gourmetupplevelse, ingenting man tuggar i sig mellan Billy och Kramfors.
För övrigt s
å har jag planer på att baka egna macarons, men det kanske är att ta sig vatten över huvudet? Är det någon som har provat?
Undrar om de här husliga tendenserna (oh, de är inte särskilt kraftiga, ni behöver inte oroa er) länkade till mitt pregnanta tillstånd?
Jag har nämligen hört om gravida som sliter ner tapeter, rycker loss heltäckningsmattor och vill kakla om badrummet i åttonde månaden. Mina pyssliga begär begränsar sig till att (fundera på att) baka. Eller om det är sötsuget som gör sig gällande?

Preggo-chic


















Det här skulle möjligtvis vara en anledning att vara gravid resten av livet! Hjälp, så snyggt. Vill ha!!! Trist när man inte kan ha dem sedan, bara... Men som sagt, d
å får man väl se till att bli gravid igen? ;)

Pussar

Eftersom ni frågade så ska jag försöka ge en förklaring till de olika franska pussarna...

Både bises och bisous kan man använda som slutfras i mail, och brev och när man pratar i telefon (Je te fais plein de bises, gros bisous) - och det betyder pussar.

Bägge är familjära, men där bises snarast betecknar "kindpussarna" så är en bisou ändå mer förtrolig (men ligger även närmare barnspråk
) och kan vara en puss var som helst, pannan, munnen, näsan...

Att säga je t'embrasse känns lite formellare -men ändå familjärt - och jag använder det i brev och på vykort till franska släktningar, i stil med "on vous embrasse tous".

måndagen den 11:e augusti 2008

Inköpslista

Bilbarnstol. Check.

Nu kan vi i alla fall köra hem bebisen. Prio ett.

Only you

Jag älskar att läsa era kommentarer! Det är så roligt, det känns som jag har en hel hög med smarta, roliga, kloka vänner där ute... Som jag aldrig har träffat men är säker på att jag skulle tycka mycket om! (Vi borde ta en fika, tycker ni inte?)
Tack för goda råd, tips, diskussion och kommentarer i största allmänhet!

Bises,

S

En smygvegetarians bekännelser

Jag har ätit biff tre dagar i rad. Och nu är jag less på biff. Och C:s uppmuntrande tillrop hjälper inte.

- Repetera "Jag älskar rött kött" 100 g
ånger om dagen! Till veckan tar jag med dig till Buffalo Grill och beställer en 700-gramsstek! Blodig.
- Kanon, säger jag och drömmer om en räksallad.

Jag är less p
å rött kött. Men jag är också angelägen om att må bättre snabbt. Och ett par biffar till min sexdubbla järndos måste ju vara bra?

Äta ostron -eller inte- i Bouzigues

Lilla Bouzigues har funnit en guldgruva i ostronodlingen som drar massor med besökare, dessutom är det en väldigt söt liten stad!

Från hamnstaden Sètes höjder har man fin utsikt över ostronparken i Bouzigues, långt därnere. Madonnan håller kanske ett vakande öga över ostronen på tillväxt?

Dammen Thau är länkad till Medelhavet via Sète, där jag poserar framför båtarna. Och fotot är två år gammalt, därav hårfärgen. Och midjan. ;)

Odlingsborden i Etang de Thau, vackert som en tavla, men bäst i solnedgång.

Närbild på delikatesserna. Ostron, någon? Jag säger nej tack och nöjer mig med att smutta på ett glas iskallt vitt. Eller just det, mineralvatten.

I helgen var det ostronfestival i Bouzigues, en liten stad några mil från Montpellier där man specialiserar sig på ostronodling.
Personligen skulle jag aldrig låta ett av dessa hemskheter komma nära mina läppar (min ostrondebut gjorde jag för övrigt i samband med mitt första möte med mina svärföräldrar, något som inbegrep ett utspottat ostron i linneservetten, en halvflaska champagne för att glömma scenariot -Jesus, de små krypen levde ju! - och en livstids skepticism till dallrande sjödjur), men det finns de som hävdar att ostron är en delikatess. Till exempel Bouziguesborna.
I étang de Thau, den stora damm som via Sète är bunden till Medelhavet odlar man 13 000 ton ostron om året, och de kallas Huîtres de Bouzigues.
När man åker förbi vattnet, och är en bit uppe på höjden har man utsikt över dammen och det som ser ut som hundratals träbord. Har man tur kommer man förbi när solen går ner bakom Sète, den vyn är oslagbar.
Den äkta ostronregionen i Frankrike är ju egentligen atlantkusten, där ostronen odlas med hjälp av det kraftiga tidvattnet. Vid Medelhavet finns inte samma fenomen så här använder man "odlingsbord". Där fästs ostronen när de är små, vid tjocka rep, och sänks ner i vattnet för att äta duktigt och växa till sig.
Sedan äts de - tydligen - med fördel råa, men kan också gratineras eller tillagas på olika sätt.

Men ostronet är framförallt känt för att vara ett effektivt afrodisiakum, även om det inte är någonting jag kan skriva under på. Man måste nog gilla dem för att få de effekterna. Gör man inte det gör man bäst i att satsa på champagnen i stället.

Energiskt pyre

Det är inte helt lätt att sova med någon som natten igenom ger en välriktade sparkar under revbenen.

Jag är dödstrött. Och hoppas att den här dygnsrytmen inte är något som Pyret tänker hålla fast vid när h*n är född?

söndagen den 10:e augusti 2008

Resplaner

Hur länge får man flyga när man är gravid? Min läkare tycker i och för sig att jag ska undvika alla resor - i synnerhet, tror jag, långa bilresor - från och med nu, men vi funderar ju på att åka till Korsika om ett par veckor.
Och då kan vi antingen åka båt från Marseille, Nice eller Toulon, (men då blir det ju bilresa dit, och jag börjar tycka att det är jobbigt med mer än en timme i bil), eller flyga direkt från Montpellier. Vad är bäst?

Grubbel, grubbel...

Pique-nique

Vi har gjort en jättesallad med ris, tonfisk, ägg, avokado och solvarma tomater - sommarens tomater är väl underbara? - och packat kaffetermos, kakor, nektariner (lokalt odlade), en doftande färsk baguette från bageriet, och en hög med böcker. And off we go... Ha en trevlig söndag!
Personligen så kommer jag nog inte att röra mig ur fläcken (jag har ju en roman att läsa ut) bortsett från att plaska lite i vattenbrynet. Kasta en frisbee på sin höjd om mannen i mitt liv verkligen insisterar. Men det kan man väl göra liggande?

lördagen den 9:e augusti 2008

Strandtriptyk

Det är inte Bahamas, men som det duger fint ändå!

Min skugga är minst sagt egendomlig.

Min oumbärliga taiwanesiska solhatt med UV-filter i tyget. Tantig men praktisk. Viker till och med ihop sig i fickformat.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...