Vill ha

Oh, vad jag önskar mig den snygga lampan från Kartell. Den skulle göra mitt liv nästan komplett känns det som.

Mitt 2008: Resor, kärlek och förändringar

Mitt år rekapitulerat i några bilder... Ett år som har varit jobbigt och tufft, men ett år som har betytt mycket och som jag alltid kommer att bära med mig. Det har varit ett känslosamt år med många tårar, det har funnits stunder då jag har tvivlat på om jag någonsin kommer att bli glad igen, och det har varit ett år med stora förändringar, omvälvande, livsavgörande förändringar. Det har varit ett år i resornas tecken: Japanresan som var så fantastisk och som vi behövde så väl. Jag blev förälskad i detta vackra och spännande land; i Tokyo, Kyoto och Osaka kände jag mig mer inspirerad och gladare än på länge efter året i Taiwan, som jag aldrig lyckades känna mig bunden till.
Sedan kom hemresan till Frankrike. Den långa resan tillbaka till ruta ett. Luftgroparna och turbulensen, mörkret utanför endast upplyst av ljusen på landningsbanan. Tvivlen och rotlösheten, att inte känna mig hemma. Saknaden som kom över mig, efter något jag aldrig kunde definiera, en tomhet. Jag kände det som om allt mitt självförtroende, min självkänsla bara försvann och jag kände inte igen mig själv längre. Det var tufft.
Sedan den största resan av alla: Graviditeten. Det oändligt stora, efterlängtade, skrämmande, overkligt viktiga... Det tog tid innan jag kunde slappna av, och rädslan fanns där hela tiden.

Det var ett år i kärlekens tecken, inte bara min egen, utan jag fick se min strålande lyckliga mamma gifta sig i Östersund. Och jag fick träffa min systerson Aaron för första gången - Aaron, din moster kommer att älska dig så länge hon lever även om ni inte ses så ofta - och jag och C har kommit närmare och närmare varandra, efter en del jobbiga stunder.
Sedan resan till Korsika i somras. Och planerna som tog form om att flytta tid. En vag dröm som vi skämtat om som blev skrämmande verklig. Så är det med drömmar som uppfylls, de skrämmer mer än man anar.
Och årets viktigaste dag, den 26 oktober. Då blev jag mamma. Den största kärleken av alla, kärleken till sitt barn. Véra Agathes födelse finns inristad i mig, varenda sekund, varenda detalj kommer jag ihåg. Vårt rundkindade mjölktroll som nu ligger uppkrupen mot min axel med näsan inborrad i min hals.

Ett rörigt referat av ett rörigt år! Och nu, årets sista dag, så passar jag på att önska ett gott slut, och skickar mängder med kärleksfulla pussar till er!

Nyår i Tokyo

På nyårsafton förra året satt jag och C och drack bubbelvin på planet till Tokyo, och vid tolvslaget flanerade vi storögt omkring på Ginza, innan vi intog en improviserad nyårssupé på hotellrummet i våra japanska pyjamasar.

I år kommer vi att stänga resväskorna, skåla i champagne, pussa på varandra och vår dotter, och på nyårsdagen ger vi oss av. Ett bra sätt att börja ett år.

Och 2009 blir nog ett bra år.

Sjusovning

Mitt lilla sockergryn sov från 23 till 05.30.

Helt otroligt, det är sex och en halv timmes ostörd, underbar skönhetssömn! (Vi bebismammor nöjer oss med lite.)
Bebispappor verkar ha orubbligare sömnvanor, C kan sova sig igenom gnäll, skrik och långa, nattliga amningspass... Mer än en nybliven mamma har nog känt en våldsam lust att drämma något hårt i huvudet på mannen som ligger och snusar sött när man för hundrade gången kliver upp mitt i natten. Eller?

Tjock?

- Du är mycket finare nu när du är för tjock!
-Va?
-Nej! Inte för tjock, tjockare! Du är mycket tjockare nu!
-Tjock? Är jag tjock?
-Nej, men du är snyggare nu, när du inte är så insjunken i ansiktet.
-Insjunken i ansiktet?

Eh, tack då älskling. Tror jag.

Kolla

Det är hit de ska, flyttkartongerna...
Det känns lite märkligt och jag upphör inte att ställa mig frågorna: Kan man bo i ett semesterparadis? Och kommer jag att vara lika förälskad i Ajaccio under januarihimlen som jag är ljumma kvällar i september? Är havet ens turkost om vintern? Kan jag tänka mig en vardag där? Med promenader längs havet, kaffe i den charmigt färgglada hamnen, inköpen på marknaden - olivolja, ost, biscotti, lufttorkad skinka - att använda solbrillorna året om, äta frukost på balkongen mars till oktober, att öppna mina franska fönster och släppa in ljudet från gatan utanför... Jo, jag idealiserar, det har jag alltid gjort. Men kan jag tänka mig det?
Ja, jo, jag kan nog det.
Men den viktigaste frågan är om jag kan skapa mig ett hem där, stanna upp och känna mig hemma hos mig, hos oss? Platsen där Véra ska växa, lära sig att sitta, gå och prata... Det blir en viktigt plats.

No more drama

Berättade jag om uppståndelsen som skedde när jag och C ville tacka nej till jullunchen med släkten den 25e? Jag har fortfarande inte kommit över det. Min svärmor ville skuldbelägga mig för att ta Véra i från släkten och min svåger ringde och skrek i luren att han i princip ville bryta kontakten med oss och en av systerdöttrarna grät högljutt en eftermiddag. Jag var lite... chockad. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle anta sådana proportioner, men jular med släkten har en tendens att likna Noréndramer. Jag är inte säker på att jag är förlåten än.

Nästa år åker vi bort, stänger av telefonen och beställer en låda sushi.

Mitt glamorösa liv

När min älskade lilla skrikhals somnat in fick jag för mig att jag skulle tona håret. Det skulle jag aldrig ha gjort; nu har jag fläckar i pannan - i nyansen chatain clair - som vägrar gå bort. Dessutom har svärmors katt lagt sig i kartongen där jag packat mina bästa underkläder, efter att ha trampat runt en stund med utspända klor. Det är synd på nylon och silke.
Nu: Sängen. Definitivt sängen.

Jag är en röra

Fy farao vad trött jag är. Och inte alls på humör för någonting.
Jag känner mig oinspirerad, trött, ledsen, less, förvirrad och arg. Lite så.

Men ingenting som inte en god middag och en kanna te kan råda bot på! Jag ska i alla fall försöka med det först, och ignorera staplarna med flyttkartonger, blanketter, att göra-listor och denna saliga röra som omger oss just nu.

Jag har inte ens hunnit fatta att det bara är någon vecka kvar tills vi flyttar. Och har knappt fattat att julen kommit och gått. Vilken röra allt är!

Det börjar bli trångt i handfatet

Jag är mätt

Dagens matsedel (i retroperspektiv):

Frukost: Café au lait (enorm skål), yoghurt med banan och solrosfrön, grovt bröd med smör och hallonsylt, en apelsin.
Lunch (en timme senare): Gåsleverpaté med röda vinbär, linser (lyxlinserna lentilles du Puy) med fläskfilé, en halv baguette med smör. Mandelmassegodisar med dadlar. Tappade räkningen på dem.
Mellanmål 1: 1 äpple (diététiquement correct).
Mellanmål 2: En stor café crème, maränger, en bit millefeuille.
Middag: Krassesoppa (som nyttighetsalibi), mozzarellapizza, sallad, en bit skinkpizza och en bit pizza med stark korv. Tiramisu (jag upprepar: TIRAMISU, och jag slickade i princip ur skålen efteråt i ett anfall av sockerabstinens. Man fick bända loss den ur mina händer, efter vilket jag gav mig på mitt middagssällskaps assietter under stridsropet Jag ammar, jag har ett ökat energiintag!), en apelsin, mörk choklad med hasselnötter, kaffe... Det var nog allt?
Mellanmål 3: En mandarin (diététiquement trop correct).

Nu ska jag lägga mig med Paris Match och ett gäng skumkrokodiler.

Nytt år, nytt liv, ny start

Den 2a januari 2009 lägger Napoleon Bonaparte - vad annars? - ut från hamnen i Marseille, med riktning Ajaccio. Och förhoppningsvis har vi fått allting klart (som genom ett mirakel), och kan skåla för flytten och det nya året samtidigt som vi lämnar kontinenten bakom oss... Men förmodligen kommer vi att vara ute i sista sekunderna, vara sjukt stressade och falla ihop av ren utmattning i hytten.

Uppdatering: Sorry, den 1:a januari. Tror jag. Ska bara dubbelkolla biljetterna. Om jag hittar dem?

Tiotusen kalorier senare

Nu ska jag äta ett äpple.

I morgon blir det väl rester?

Okeeeeej

Flyttgubbarna kommer på måndag för att hämta alla våra kartonger och frakta dem till nya adressen. Bra.
Två problem bara: Kartongerna är långt ifrån färdigpackade. Och vi har fortfarande ingen nyckel till lägenheten. Inte bra.

Julafton

Om man bor vid medelhavet kan man fika ute på julafton... Och passa på att ta sig en powernapp samtidigt, om man är bebis. Det är mysigt!

Rättelse: En powernap. Inte powernapp. Jag har sådan där amningsgröt i huvudet, eller vad det nu kallas.

Joyeuses fêtes!

God jul mina allra käraste allihopa som läser här!
Jag kan inte låta bli att dela ut några virtuella julklappar till er, eftersom jag är så galet förtjust i att ni tittar in här då och då. Min blogg är för mig en blandning av en klagomur, dagbok, emotionell ventil och inte minst en social grej. Jag har fått vänner som jag aldrig har träffat, men som jag längtar efter att få träffa, och jag får genom bloggen så mycket goda råd, uppmuntran och skratt...
Så ni kan väl föreställa er julklapparna: Lyxig choklad från Godiva, tvålar från Lush och den underbara, oumbärliga oljan Huile prodigieuse från Nuxe. Funkar till kropp, ansikte, hår, bebis, massage, fötter, att ta bort smink, återfukta... Det skulle inte förvåna mig om man även kan steka i den. Så bra är den.

Julkramar!

Julbadad!

Och nu

Men nu ska jag mysa lite med lilla hjärtat, en kopp te och nya Elle. Lovely!

Vart ska jag flytta egentligen?

Vi pratar med försäkringsman om att försäkra lägenheten i Ajaccio.
- Det går inte. Vi försäkrar bara i Frankrike, sade han efter att ha konsulterat sitt datasystem.

Och dit hör tydligen inte Korsika.

Julbesök

I kväll kommer pappa och brorsan till Montpellier, för att träffa Véra för första gången! Det är så roligt när min familj kommer, det är så sällan, alltför sällan...
Jag har inte utlovat något julfirande, vi jilstrejkar i år på grund av flytt, stress och för att vi inte är några som går i spinn vid åsynen av vare sig fyllda kalkoner eller fyllda köpcentrum. Lite champagne, choklad och ett par skivor foie gras så är jag nöjd, resten kan jag skippa... I synnerhet det julklappsmaraton som sker i salongen hos mina beaux-parents när släktens kids öppnar -sliter upp som små hungriga rovdjur - sina tusentals paket.

Men jag kan i alla fall bjuda på sol och 16 grader varmt, vad sägs om det julvädret?

Det viktigaste

Alla dessa roller man har i ett liv; hustru, dotter, syster, vän, svärdotter, kollega....

Just nu är jag inte säker på att jag spelar någon av mina roller särskilt bra, och att jag bara gör människor besvikna. Hela tiden.

Och just nu kan jag inte göra på något annat sätt. Kan inte bita ihop, kan inte kompromissa, kan inte vara alla till lags. All min energi går åt till den viktigaste rollen, mammarollen. Och just nu är det den enda roll som betyder något.

Även om jag så klart skuldbelägger mig för att jag inte är den perfekta hustrun/dottern/systern/vännen/svärdottern.

Vad nu det innebär? Perfektion är ju ingenting som existerar i livet, även om vi aldrig upphör att sträva efter den.

På tal om skor

Jag har ganska många par skor, och C menar att man får intrycket av att stiga in i en moské när man kommer hem till oss.
För att undvika förvirring funderar vi på att skaffa oss ett skoskåp i nya lägenheten.

Jag har även sett ut mina drömmars matta: Jättestor, luddig och kritvit. Vilket innebär att det blir totalt skoförbud i vårt vardagsrum. Eller så är det vara skandinaver och japaner som får komma hem till oss, som tar av sig skorna självmant.

Vocabulaire de bébé

Bébé, susu, dodo, doudou, bibi, pipi, nounou, bobo (bebis, napp, gosedjur, nappflaska, kissa, dagmamma, skada).
Tata, tonton, mémé, pépé, toutou, caca, mimi, gaga, lolo (moster, morbror, farmor, farfar, hund, bajs, söt, galen, bröst).

Jag pratar ju bara svenska med Véra, och det känns möjligtvis som att min franska kommer att stagnera när alla i min omgivning svänger sig med ickelitterär, repetitiv franska.

Snygg?

Nu måste jag vänja mig vid det här korta håret! Och jag måste erkänna att jag var mer nöjd i går när jag kom från frissan - bilderna - än vad jag var när jag steg upp i morse. Vad hände med det där snygga, blanka? Måste jag börja föna håret nu? Jag som aldrig har fönat mig i hela mitt liv?

Jamen dåså

Frankrikes finansminister Christine Lagarde säger om hur man ska lösa finanskrisen:

- Vi ska göra vad som krävs. Och krävs det mer ska vi göra det också.

Toppen.Då är det nog grejat snart.

Och så ska man fira jul mitt i alltihop också

Jag har efter flyttstädning och kartongpackning tackat nej till julfesten vi var bjudna på ikväll... Det blir pizza, the och tidningsläsning i sängen istället.
Dessutom är vi bjudna på middag i morgon kväll, så det är skönt att vara lite osocial och kura ihop hemma.

Ha en fin helg, amigos!

Rossel

Det sista jag har tid med är att vara sjuk.

Och ändå verkar det som att det är just vad jag håller på att bli.

Dunderkurer mot dunderförkylningar, fort!

Morgonkaffet

Efter cirka fem timmars orolig sömn är jag uppe igen, men jag är förvånad över hur energisk jag känner mig ändå. Men en kanna starkt kaffe hjälpte förstås.
Nu ska jag rensa i underklädeslådorna med ledordet slängaslängaslänga, bada min dotter (hon älskar sina bad som sker antingen i handfatet eller i diskhon) och kasta mig iväg på rendez-vous med Madame M... Sedan borde jag försöka hinna frissan, julklappar till C:s niecar och nevöer, lämna in foton för kopiering, kolla upp båtbiljetter till Korsika och beställa en spis.
Och ringa mormor i Sveg. Sådant får man prioritera.

Sova sova sova säng säng säng

Jag är dödstrött, fast på det där speedade, övertrötta sättet som gör att man inte kan sova. Vi har packat flyttkartonger tills nu, och Véra har precis somnat och C är i duschen. Och jag sitter och skriver strunt trots att jag är så trött - jag är ju uppe och ammar på nätterna dessutom - att jag ser i kors.

Så nu är det nog bäst att jag kryper ner i sängen jag också...

Bonne nuit!

Rörande överens

- Jag gillar verkligen Alfred.
- Gör du det? Jag älskar också Alfred!
- Sedan var det ju Rhonda...
- Ja, Rhonda är verkligen snygg. Lite rundare, liksom.
- Men vi kanske ska satsa på Alfred ändå?
- Ja, vi gör det, vi tar Alfred!

Så det blir förmodligen Alfred som flyttar in till oss.

Fest eller inte

Nästa sommar fyller jag ohyggligt jämnt. Och jag hade tänkt att bota ålderskrisen med stort kalas.

Problemet är bara att jag känner ungefär 3 personer på Korsika.
Så det kanske är bättre att fira med syrran, som ju fyller lika mycket på samma dag, i Umeå? Fast å andra sidan kanske folk hellre åker till Korsika än till Umeå i slutet av juli?

Att köa på Ikea en kväll i december är inget afrodisiakum

Jag och C ska inte skilja oss.

Men i kväll ska vi till Ikea och Conforama i julrusning (köper folk möbler till varann i julklapp?) och välja soffa.

Så det kan hända att jag får uppdatera inlägget senare.

Förmodligen

- Jag ska aldrig mer köpa nya kläder!

Detta deklarerade jag när jag försökte få innehållet i garderoberna att rymmas i flyttkartongerna. Har man mer än 3 kubikmeter kläder är det dags att göra någonting radikalt.

Men det låter ungefär som världens sämsta nyårslöfte.

Fransk sjukgymnastik för spädbarn

Pyret har varit krasslig, hon är jätteförkyld, och jag är orolig, men lugnare nu än när vi träffade barnläkaren som tittade allvarligt på oss, talade om bronchiolite (som kan vara väldigt allvarligt hos småttingar) och ville skicka oss till akuten med henne. Jag trodde att hjärtat skulle stanna, men det visade sig "bara" vara en förkylning. Och vi ordinerades sjukgymnastik.
Sjukgymnaster, kinésitherapeutes, har en mycket större roll än i Sverige har jag en känsla av, och läkare ordinerar sjukgymnastikseanser mot det mesta. Till exempel förkylningar, och även bronchioliter hos spädbarn eftersom de inte kan snyta sig, och det samlas mycket slem i bröstet på dem och eftersom att en nästäppa kan göra att de får i sig mindre mat.

Men jag bara grät när le kiné tryckte och klämde på mitt lilla pyre, hon är så liten och övningarna såg ganska brutala ut bitvis. Han försäkrade att det inte gjorde ont alls, men säg det till en mamma som hör sin dotter gråta!

Men... det verkar ha hjälpt. Lilla hjärtat mår mycket bättre, och jag börjar tro på sjukgymnastik som dunderkur eftersom det även har hjälpt C mot facialparalysin.

Mandel

Det här har jag alltid förbryllats över: I många veckotidningsbantningstips (som jag givetvis läser) står det att ett prima mellanmål är 6 mandlar. Eller 8. På sin höjd.

När jag äter mandlar äter jag en hel påse. Det vill säga 200 gram på fem minuter. Eller 500 gram, men då tar det lite längre tid. Det är väldigt många mandlar, och i jämförelse känns 6 mandlar... lite lite.

Menar de 60? Eller 6 deciliter? 6 nävar? Eller verkligen 6 STYCKEN?

Integration light

På Korsika heter alla saker som för tankarna till napolitanska mafiosi: Det kryllar av Angeli, Casanova och Cipriani.

C föreslog att vi byter Thibault till Tibalti, för att smälta in.

Och så måste vi vänja oss vid att säga arrivederc' istället för au revoir.

Där ser man

Jag har precis fått veta att min barnmorska lämnat sin man för klinikens kvinnliga narkosläkare.

Och så tror man att barnmorskor inte har något spännande kärleksliv.

Inköpslista

balsamvinäger
gröna äpplen
smör
ny laptop
diskmedel
fänkål

C gick inte på mitt enkla trick och kom hem utan dator. Attans. Får be tomten lite snällt om en ny.

Pepparkakshuset

Grejen är att när man dekorerar med sked istället för med sprits (vem äger en sprits?) blir det lätt lite kladdigt. Och inte alls som jag tänkt mig. Mina husmorstalanger är begränsade, men nu har vi i alla fall huset.

Ja, kanske var det tur

Véra har C:s långa, mörka ögonfransar, och mina ljusa, tunna ögonbryn.

Min mamma sade att det var väl tur att det inte var tvärtom: Att sockergrynet begåvats med mina tunna, korta ögonfransar och C:s tjocka, mörka ögonbryn.

Adressändring

På Rue Comte Bacciochi, en av sidogatorna till shoppingggatan Rue Fesch, ligger vårt nya hem.
I hjärtat av Ajaccio, ett stenkast från hamnen och marknaden.
Och: Badkar och franska fönster.
Nycklarna får vi i slutet av månaden!

Litchisäsong

Jag kan nu meddela att jag precis ätit min egen vikt i litchifrukter.

Scener ur ett äktenskap eller kan man fortfarande vara postpartumdepressiv efter 6 veckor

Jag skriker så att väggarna skakar (så får grannarna något att tala om idag också). Något i stil med att jag är så jävla less på att du alltid gör så här eller varförkandubaraintepratamedmig. Och jag vet precis vad han kommer att svara. Det vet man efter sex år tillsammans. Irriterande och tryggt. Je te connais par coeur. Jag kan dig utantill, känner dig med hjärtat.

Sedan låser jag in mig i badrummet, tänker skilsmässotankar, river toapapper i småbitar och gråter högljutt i en timme medan han byter på Véra och - fan vad frustrerande - håller sig helt lugn.

Och nu känns det okej. Vi ska käka kinesiskt och dricka bubbelvin, som vi har haft i kylen sedan vår sexårsdag men aldrig hann dricka. Den passar fint i kväll med saltstrimmiga kinder och mjuka ord.

Det här med kärlek... Svårt, svårt. Och enkelt och självklart också. Men det tar på krafterna.

Och kom nu inte och säg att ni aldrig bråkar med varandra?

Att amma eller inte amma

Nu har jag ammat i cirka 6 veckor, och börjar få kommentarer om att det kanske är dags att sluta snart... Fransyskor ammar inte särskilt länge, och det har ju givetvis att göra med föräldraledigheten (bristen på den), men det är också en attitydfråga.

När jag säger att jag hade tänkt amma kanske 5-6 månader ser mina medsystrar i gravidgruppen ganska häpna ut. Hm, jag kanske får börja smygamma?

I kväll gäller det

Pepparkakshusbygge. Jag är rustad med smarties, florsocker och ett storpack dolipran.

Ungen måste ju få ett pepparkakshus till sin första jul.

Flathunting. To be continued.

Problemet med att hyra omöblerat i Frankrike är att det verkligen är OMÖBLERAT. Det vill säga ingen spis, ingen kyl, ingen frys.

Vilket verkar vara största problemet med den lägenhet vi precis har spanat in. Plus att det verkar som att badrummet är större än vardagsrummet. Spännande planlösning: 80 välplanerade kvm, varav 35 kvm badrum.

En annan hade terrass ut mot Ajacciobukten. Men saffransgula väggar och tomatröda dörrar i hela lägenheten. Hur tänker folk? Inte ens en terrass med havsutsikt väger upp det, jag skulle förmodligen bli galen efter 3 dagar i en sådan lägenhet.

Hm. Vi får se. Affaire à suivre.

Säsongens macaronsmaker

Macarons med vit tryffel och gåsleversmak. Jag vet inte jag... Vad var det för fel på mandel och hallon?

Minipiller med maxibiverkningar

Nä. Jag tittar på bruksanvisningen av mina nya minipiller. Och får syn på den långa listan med biverkningar: Acne, viktuppgång eller viktnedgång, håravfall, ökad behåring, depression, nevroser, ingen sexlust (kanske som konsekvens av depression och ludenhet), blodproppar och pigmentfläckar.

Nä. Kanske bättre att bli gravid igen? Då riskerar man ju bara åderbråck.

Annan grej som inte var så bra: Vikten. Här har jag gått runt och inbillat mig att jag väger 53 kilo minst. Det gjorde jag inte (drygt 46, och det är INTE bra. Jag blev skakad när jag ställde mig på vågen. Visar den fel...eller?), och Madame le docteur ordinerade multivitaminer och viktuppgång. I know, I know. Men det är som att jag fastnat i en ond cirkel, och onda cirklar är det svårt att bryta.

Men jag ska bryta dem. Watch this space. Lovar att uppdatera om viktuppgång och eventuella biverkningar.

Bygga luftslott och pepparkakshus

I ett svagt ögonblick - vad tog det åt mig? - köpte jag ett pepparkakshus i byggsats på Ikea.

Vi får se om jag tar mig samman och bygger ihop det. Men jag vet hur det kommer sluta: I tårar och med bränt socker över hela köket, och glasyren i en klump på taket i stället för i regelbundet rutmönster. Trots att jag varje år har storstilade planer och tänker att jag ska göra det vackraste pepparkakshuset någonsin. Tre våningar med tinnar och torn, kanske en liten veranda, och ett par burspråk med sirlig glasyr. Det brukar sluta i katastrof.

Och eftersom man inte hittar nonstop i Frankrike kanske jag lägger ned hela projektet?

Gaaaaaaaaaaaaaaahhh

Kan man inte bara få bli nedsövd och vakna upp och upptäcka att allt ordnat sig? Snälla?

Jag har panik och ångest över den här flytten, som ser ut att bli av mitt i julfirandet. Och tro mig, vi har INGENTING klart, ingenting i ordning och tiden rusar iväg.

Men vi har aldrig gjort någonting med stora marginaler. När vi åkte till Taiwan hade vi visumen i handen en timme innan planet lyfte från Paris. Då var jag svettig. Men det ordnade sig ju.

Men nu. Det är kaos. Byråkratiskt, praktiskt och packningsmässigt kaos. Och kaos inne i mig.

Kommer vi få ihop det här?

Petit-déjeuner franco-suédois

Deck the halls

Min belle-mère har redan spraymålat sina fönster med tomtedekaler.
Och har även gett mig en flaska glitterspray och en karta grandekaler. Som jag snabbt förvisade in i garderoben. Det finns snyggt julpynt, och mindre snyggt.
En annan grej jag aldrig skulle släppa över tröskeln är klistertomtar att sätta på kaklet i köket. Och stora, fula stickade julstrumpor och allting i halm eller juteväv.

Hur pyntar ni? Eller hur pyntar ni inte? Pyntar ni alls?

Nu tändas tusen juleljus

Glimmande ljus och doften av varma kastanjer... Ingen snö, men vi kan i alla fall skryta med en riktig julmarknad i Montpellier... Även om marknaden här inte kommer i närheten av de marchés de noël man hittar i norra Frankrike i Alsaceregionen, där julmarknader är tradition. Vid Medelhavet är det ganska nytt (jag har fått uppfattningen att påskfirandet är viktigare än julfirandet här), men allt fler städer anordnar fina marknader under hela december.Och till och med jag, som är lite av en julskeptiker, drabbas av en oemotståndlig lust att springa runt med girlander och koka knäck.

Min unge är världens finaste

Dålig vana. Verkligen.

När jag är uppe och ammar på nätterna har jag en tendens att blint äta allt som kommer i min väg. Vanligtvis nyttiga grejer som mandlar, pumpakärnor eller bröd. Som alltid brukar finnas. Men just nu har vi pepparkakor, mandelbiscotti och skumkrokodiler som tornar upp sig på köksbänken. Och jag åt ungefär hälften av allt detta vid 03.00.
Klockan 05.15 slängde jag allt som var kvar eftersom jag kände mig så fruktansvärt onyttig... Och C muttrade sedan något om att jag kunde väl ha sparat till honom. Förvisso. Det var en ren impulshandling.

Musselmiddag

Varje lördag och söndag kan vi köpa färska musslor och ostron på torget 50 meter bort, och musselmiddagarna på lördagarna har nästan blivit en vana. Ett kilo nyfiskade musslor kostar 2 euro, och vi brukar köpa ett kilo per person... det går åt.
Enklast är att laga moules marinière; man kokar dem i ett vitt vin, med vitlök och persilja, det är riktig snabbmat... I alla fall om musslorna är rengjorda innan.
Annars är jag förtjust i gratinerade musslor, med smör och ströbröd eller moules à la provençale, med olivolja, basilika och tomatsås... Det enda jag inte gillar i musselväg ar väl den belgiska varianten moules frites, men det är bara för att jag inte gillar pommes frites!