lördagen den 31:e januari 2009

Hur norrländska är ni?

Nu ska jag göra facebooktestet Är du en äkta norrlänning?

Jag som har massa härjedalsblod i ådrorna, har en tvillingsyster i Umeå
och som jobbat på Mittnytt måste väl få full poäng?

This too will pass

Jag tar ut all min stress, all min förvirring och alla mina osorterade, oventilerade, ohanterade känslor på C.

Det blir ju lätt s
å. Men det är inte lätt för honom (som dessutom har en brud med två vänsterfötter)
. Kanske.

Och för er, som m
åste vara trötta på min klagomur vid det här laget. Jag är trött på den.

Men ge inte upp hoppet om mig. Det blir roligare.

fredagen den 30:e januari 2009

En inte så trevlig kväll

19.15 igår klev jag ut på Rue Fesch efter att ha kollat mailen på internetcaféet.
Och 19.15 igår, på Rue Fesch, skjöts en ung man ihjäl.
Alla mina sinnen tog en scenen, men inte i rätt ordning. Skotten, många (10?). Två män på motorcykel. Ekot efter skotten, röken som lättar. Tystnaden efteråt.
Jag frågar Jean, ägaren till internetcaféet :

- Är... han skaded ?
(Trots att jag visste att något sådant överlever man inte).
- Nä... skadad kan man nog inte kalla det. De fick honom.

En evighet innan sirenerna närmar sig. Hur kan det komma sig, när polishuset ligger på Cours Napoléon, en gata bort?
När jag springer för att möta C och Véra har de spärrat av gatan.
Och jag kryper upp i sängen med Véra, tänder alla lampor och barrikaderar dörren, med hjärtat bultande i bröstet.
Det var någonting så overkligt och brutalt med hela scenen.

torsdagen den 29:e januari 2009

Och nu

Nu ska jag laga kinesiskt samtidigt som jag ska dricka grönt te och lyssna på radio.
C ska bada Véra, och sedan kanske jag också ska lägga mig i ett bad (och norpa Véras lyxiga badolja) med en bok som oundvikligen kommer att ha alldeles krusiga sidor sedan.

Men innan dess måste jag springa förbi bageriet för att handla bröd till middagen - inte så kinesiskt, men jag är inte bokstavstroende.

Pace é salute allihopa!

Stol. Ny idé.

Vi har ändrat oss. Plexistolarna känns lite demodé, och dessutom ser man plexi överallt, mais partout, just nu. Så det blir de här som får pryda köket. Dessutom matchar de mitt snygga tårtfat i samma färg.

La femme bottée

Okej. Vem skulle ha kunnat motstå? Snyggaste mockastövlarna (och C säger givetvis Men du har väl sådana där redan?, men han har missat nyanserna, de här högklackade svarta mockastövlarna har ingenting gemensamt med mina andra högklackade svarta mockastövlar... eller ja, ni fattar) som står alldeles själva på en hylla. Storlek 37. Sista paret. Nedsatta från en dryg tusenlapp till en knapp hundralapp. Jag sneglar misstänksamt runt omkring mig i butiken. Det är för bra för att vara sant.

Men jag kniper dem, betalar 9 (!) euro och går triumferande hem med mina fynd. Och inser att det var för bra för att vara sant. Jag har två vänsterstövlar. Så nu efterlyser jag kvinnan som går runt i två högerstövlar. Vi kanske skulle kunna ses över en kaffe? Och byta stövlar med varandra? Pleeeeeeaaaaase?

onsdagen den 28:e januari 2009

tisdagen den 27:e januari 2009

Baby handsfree

Jag är helt klart en bärseleadept. Så mycket behändigare än barnvagn, i synnerhet i ett land där, i den mån det finns trottoarer, dessa används som parkering. Dessutom har man händerna fria att göra andra saker, och bebisen (i alla fall min) sover gott mot bröstet.

Vuxen?

Jag inledde mitt nya, sportiga liv i går (så sportigt som det kan bli med en tremånaders bebbe). Och när jag skulle betala inträde till simhallen så får jag frågan:
-En vuxen?
-Va? Ja, jo, vuxen.

Jesus. Jag måste nog göra någonting åt min look. Jag fyller ju 30 i år.

Drömbebis

Véra har börjat sova hela natten; hon somnar vid 21-22 och sover till 7, eller 8... eller 9. Drömbebis, eller hur?
Tricket är att hon får en flaska mjölkersättning varje kväll och sedan somnar hon som en stock. I sin egen säng. Resten av måltiderna ammar jag, men på kvällarna är det som om jag har... slut på mjölk, någonting som var otroligt frustrerande både för Véra och för mig. Nätterna gick åt till att bära runt på en hungrig bebis, och jag kände mig så otillräcklig och värdelös som inte klarade av att nära min dotter. Och att inte få sova tog knäcken på mig. Så
min läkare rekommenderade mig att ge henne en flaska pulvermjölk på kvällen, trots att det är någonting som inte rekommenderas av amningsförespråkare och det funkar jättebra. Dessutom slipper jag den där bedrövliga mjölkpumpen, osensuellare verktyg får man leta efter. Tro mig.

Uppdatering möbler.

Nej, vi har fortfarande inga stolar. Men lyxigt att dricka kaffe i sängen på morgonen i alla fall...

måndagen den 26:e januari 2009

Lyxigt

Vi har en säng. Och ett köksbord. Och vara stolar kommer ikväll, no more japan style-eating!

Carpaccio

C har flera dagar på rad gjort carpaccio (kanske aningen mer raffinerat än klumpigt potatismos) till middag, med pesto, parmesan och konkasserade oliver.

Om inte det får upp järnvärdet så vet jag faktiskt inte? Lyxigare än järntabletter känns det också...

Snabbis

Tack för alla fina kommentarer! Jag älskar att öppna mailen och läsa vad ni skrivit på bloggen, men just nu hinner jag inte svara på det... Men jag ska. Senare!

Annars är min nya paradrätt potatismos. Med klumpar, smör, kummin och mjölk. Gratinerat med parmesanost i ugnen. Comfort food när den är som bäst.

Efter stormen


lördagen den 24:e januari 2009

Jag och min bebis i grått

När det regnar är det bäst att stanna inne, mysa på fårskinnet i ett omöblerat kök - det enda vi fått upp är kollektionen av dalahästar på den öppna spisen - och bli förevigad tusen gånger till av en mamma som aldrig tröttnar på att fotografera sin dotter...
Vet ni, när jag var gravid drömde jag flera gånger om en mörklockig, blåögd tjej, som jag så här i efterhand antar var Véra. Hennes chokladbruna fjun börjar locka sig, och ögonen är fortfarande blå. Men ögonfärgen är det tydligen bara en chans på fyra att hon får behålla, och trots att hon snart är 3 månader gammal så
kan det ändra sig ännu några månader, säger de som vet. Vadslagning pågår. Vad tror ni?

Lördag

Det förvånar väl ingen att vi har en läcka i sovrummet efter senaste dagarnas syndafallsregn?
Men jag relativiserar. Det kan aldrig regna lika mycket som när vi hukade under tyfonerna i Taiwan, i synnerhet den gången då vi hann med sista flyget ut till Hong Kong innan flygplatsen stängde. Lite europeiska regn klarar vi väl. Fast det vore roligare att inte ha dem i sovrummet.

Vidare har Jean-Yves påfunnits död i badkaret. Jean-Yves var våran silverfisk. Frid vare med honom.

C skruvar ihop möbler, rengör stengolven med vinäger och sorterar våra kläder. Jag orkar liksom inte.

Jag pratade med min psykolog i Montpellier igår ( vi har numer ett distansförhållande) men kunde liksom inte uttrycka mig bättre än att allt är kaos... Jag har miljoner fladdrande fjärilar i bröstet, befinner mig under vatten och känner mig helt bortkopplad från verkligheten. Som om jag inte alls är här. Hon måste tro att jag inte är riktigt klok. Jag börjar tro att jag inte är riktigt klok.

torsdagen den 22:e januari 2009

Nu är jag less på att inte ha vare sig dator eller internetuppkoppling. Och att smita in på le bistrot där de bjuder på intenet till café crèmen, sätta fingrarna på tangentbordet och sedan inte veta vad jag ska skriva. Men ge inte upp hoppet om mig. Jag kommer att blogga, maila, höra av mig och visa livstecken i sinom tid.
Vi mår bra, och Véra är trind och glad, hon verkar ta hela kaoset med ro, en solid liten dam, det där.

Dagens jag orkar inte mer är:

Jag ringer en glättig dam på möbelföretaget för att höra efter vart våra möbler tagit vägen (efter flera veckor på golvet börjar vi lessna) och hon tittar efter i sina register och säger:

- Ja, de är levererade till er adress! 2, Rue Comte Bacciochi, eller hur?

Eh, nej. Inga möbler här inte. Så nu återstår att lösa mysteriet med den försvunna leveransen.


Je vous embrasse bien fort... tous et toutes!

Sydländska vanor

Jag har svart att vänja mig vid att inte kunna springa ärenden mellan klockan 12 och klockan 14. Da allt är stängt förutom barer, caféer, och restauranter.
En klassisk korsikansk lunch:
Pastis, lufttorkad skinka, sjöborrar, getost och frukt.

Obamamania

Franska radiopratare diskuterar sina Obama-tshirts.
- Pa min star det Obama is my homeboy! Det betyder Obama är min ... betjänt!

Euh... say what ?

tisdagen den 20:e januari 2009

Mera regn

Mera regn, inga möbler, en silverfisk i badrummet och en känsla av oro i bröstet som jag outtröttligt motar bort.

Jag och Véra sorterar lite i kartonger, äter fromage blanc och lyssnar på Britneys nya för att muntra upp oss. Men att snusaVéra i nacken och smeka henne över hennes duniga, varma huvud är bättre än all prozac i världen. När hon ler och gurglar lyckligt mot mig svämmar hjärtat över. Varje gång. Jag undrar om man någonsin kommer över det, om de här känslorna någonsin kan ta slut?

Det känns som om jag befinner mig i en parentes just nu. Jag är lite under vatten, känner mig inte riktigt närvarande. Under isen.

Det var ju inte så här det skulle vara. Men det ordnar sig, det ordnar sig. Det ordnar sig ju alltid.

Jag ligger på stenplattorna i köket och tittar på de nakna glödlamporna. Och tänker att det ordnar sig.

måndagen den 19:e januari 2009

All you need is two bare feet


Nappe igen

Det verkar som om Ajaccios flygplats bytt namn. Från Campo dell'Oro till - svårtippat - Napoleon Bonaparte. Om ni nu skulle få för er att flyga hit så vet ni vart ni ska...

Pace é salute! (Hejdå på korsikanska. Ungefär).

Over and out.

Min underbara mammablogg

Jag har fått en utmärkelse av Ingela; jag har fått utmärkelser tidigare men alltid skjutit upp att skicka vidare... Tills jag glömt bort det, måste jag skamsen erkänna. Men härmed utmärker jag Lisa, Nadia och Asa (som också har småttingar, fast på Seychellerna, i Sverige/Chile och Italien, det har varit lite babyboom i bloggosfären nämligen) vars bloggar inte alls handlar bara om amning, sömnlösa nätter och ursöta bebisar. Men det också...

lördagen den 17:e januari 2009

Argh

- Tänkte du på att köpa smör?
- Nä.
- Kom du ihåg mjölk?
- Nä, det glömde jag.
- Kapsylöppnare då, tittade du efter det?
- Jag visste att det var någonting!
- Honung då?
- Nä.
- Men vad handlade du då?
- Tre bodies till Véra! Petit Bateau, på rea!

Ska man behöva skriva listor för att få mjölk till morgonkaffet
?

Nöjd mamma med lite mindre nöjt sockergryn

Lördagspromenad i Ajaccio

fredagen den 16:e januari 2009

Allt för grannsämjan

Jag har hängt upp gardiner i badrumsfönstret. Så nu slipper grannarna snett uppåt mittemot se mig kliva naken ur badet när de dricker söndagsmorgonskaffe på balkongen.

De slipper även se v
år överfyllda, översvämmade tvättkorg.

Les îles Sanguinaires

Varje kväll går solen ned bakom les îles Sanguinaires, ett litet band av öar en bit ut i Ajacciobukten. En föreställning i ständig förändring. Det är fascinerande att se solens sista strålar färga himlen, och se hur molnen tycks dras ned bakom horisonten. Ett par korta ögonblick glöder himlen röd, innan solen försvinner bakom öarna och allt blir blått och stilla och blicken istället fras mot fyrarnas blinkande, rogivande ljus, och ljusen från bebyggelsen inne i Ajaccio. Ibland guppar en liten fiskebåt in mot land, och stannar upp för att njuta av den alltid lika magnifika solnedgången.

Det g
år inte att tröttna på.

Bring on the blodpudding

Jag undrar om jag inte fått blodbrist igen. Jag känner igen yrseln, trycket över bröstet, och känslan av att inte få luft. Och tröttheten, den förlamande tröttheten.

Amningen fortsätter ju att ta av kroppens reserver av järn, kalcium och andra vitaminer och mineraler, och jag har nog inga stora järndep
åer. Under graviditeten hade jag väldigt låga värden, men fick stora doser järntabletter. Det kanske är dags igen?

Yvan l'electricien

Jag har stiftat bekantskap med en trevlig ung man, som dessutom råkar vara elektriker.
Planen var att bjuda in honom p
å kaffe och sedan, som i förbigående säga "hoppsan, spisen sitter ju inte fast i väggen. Så knasigt".

Men jag behövde inte ens ta fram kaffekopparna innan Yvan slängde sig över min nya spis. Som nu funkar utmärkt. En sak att stryka fr
ån att göra-listan.

Man skaffar sig nya intressen.

Jag har tillbringat förmiddagen på frankrikes motsvarighet till Clahs Olsson, Monsieur Bricolage. På ett eller anant sätt måste jag koppla in spisen.

Funderar även på att köpa mig en slagborr.

onsdagen den 14:e januari 2009

Ytterligare...


... ett foto pa min könsneutralt klädda dotter. Och jag som inte ville klä henne i bara rosa...
Sockergrynets garderob kan man inte missta sig pa. Värst blir det far en eventuell framtida lillebror, som far ärva.

Suck

Det är märkligt vad svårt det ska vara att få internet i lägenheten. När jag pratat med franska telekombolaget verkar det som att jag måste vara kapabel till att rabbla telefonnummer till samtliga tidigare hyresgäster i lägenheten, dra in en egen telefonlinje och koppla samman massa kablar.

Verkar vara enklare att bara kapa grannens wifi?

Cadeaux

M-J tryckte flera kassar i famnen på mig, med rosa, glittriga, fluffiga kläder hon shoppat till lilla Pyret. Hon och J har inga egna barn, och let's face it, kommer aldrig att få, och hon tänker sig att låna Véra, när hon blivit lite större och slutat med de bebisfasoner som M-J med skräckblandad förtjusning noterat. Min väluppfostrade dotter tackade för presenterna med att kräkas mjölk över M-J:s vinterkappa från Kenzo. Och jag tackade högre makter för att det inte hände när hon låg och sprattlade på M-J:s gigantiska vargskinnsfäll, en gammal släktklenod som förmodligen inte kemtvättas.

tisdagen den 13:e januari 2009

Mes bonnes résolutions

1. Borjä odla citroner pa balkongen
2. Börja träna igen - livet efter bebis ankomst
3. Laga mer kinesiskt
4. Dricka Champagne oftare
5. Aka till Neapel och Sardinien
6. Skriva mer

Mina projekt inför 2009. Vilka är era ?

måndagen den 12:e januari 2009

Rea

Det är rea i Frankrike nu. Partout, partout, partout. Och jag kan inte hålla mig ifrån att i alla fall titta... Men jag har tillräckligt med kläder, och för närvarande ingenstans att hänga dem. Och jag bor på en byggarbetsplats. Och jag har en bebis på magen som hindrar eventuell utprovning och som inte generar sig för att kräkas mjölk på ens siden och kashmir. Men att slänga ett öga kan man ju alltid...


Véra

Ajaccio



Konstruktivism

Jag är inte bara zenbuddistisk, jag är även konstruktiv. Vi har en flyttkartong som matbord, tre andra som byrå, och ytterligare en som sängbord.

Som säng har vi självuppblåsbara madrasser för fjällbruk, med en maxhöjd på 3 centimeter. Min rygg återhämtar sig aldrig, och jag svär lite mer för varje dag över den där möbelleveransen.

Spisen har vi inte riktigt förstått hur man kopplar in (inget så enkelt som en stickkontakt inte) så vi har även anammat den hollywoodska raw food-dieten. Inget som är tillagat passerar våra läppar.

Hur hamnade jag i det här obekväma, oglamorösa kaoset?

Packar upp

Trots kaoset i lägenheten, och avsaknaden av möbler (vi kallar det zenbuddistisk inredning) så har vi äntligen packat upp en del av alla vackra saker vi fick i bröllopspresenter: Den vackra handvävda köksmattan, den supersnygga brödrosten och de broderade handdukarna som Yvonne gjort. Bland annat.

Men: Några av våra vackra assietter klarade inte transporten. Precis som vardagsrumsmattan. Jävla skit.

Bebis haute couture

M-J vill köpa en liten overall från Escada till Véra (trop mignon!) men jag sade att det inte är någon stor idé att köpa designerkläder till en två månader gammal bebis som växer flera centimeter i månaden.
Så nu vill hon köpa ett snyggt skötbord istället, men jag misstänker att hon i hemlighet kastar blickar mot butikerna där man kan handla kläder från Baby Dior och Chanel Enfant.
Vi får se om inte Véra snart klär sig i bodies från de stora modehusen, hon är ju ändå halvfransyska.

torsdagen den 8:e januari 2009

Glädjeskutt

Vi hade hittat våra drömmars plexiglasstolar,i en underbart hallonsåsig färg. Men de var obscent dyra (som C sade, det blir soffa eller köksstol, du får välja), och jag fortsatte drömma.

Tills C såg nästan precis likadana på But, till en bråkdel av priset. Så nu kan det bli så att jag får röda köksstolar, men då, helt plötsligt, börjar jag fundera på om det är vågat med rött, och att det kanske är bättre med transparent plexi istället? Mer diskret? Eller kan ni tänka er att sitta i de här och smutta på ett glas rött korsikanskt när ni kommer?

Detaljer, detaljer

En charmig detalj med vår vackra gamla lägenhet är att gästtoaletten är så liten att man när man sitter på toaletten inte kan stänga dörren om man inte vrider knäna åt ena hållet.

Eller så får man helt sonika lämna dörren öppen, men då får man insyn i köket genom de franska fönstren.

Mandarintid i Ajaccio

onsdagen den 7:e januari 2009

Bolognaiseeffekten

Vet ni vad jag gör när allt är kaos och när den där känslan av att helt ha förlorat kontrollen (och förståndet) kommer över mig?
Jag ställer mig i köket och gör min fantastiska bolognaise, i en mängd som skulle kunna föda en fembarnsfamilj. I ett par timmar står jag och hackar vitlök (minst en hel), bryner köttfärs (2 kilo), tärnar tomater (ett och ett halvt kilo) och omringar mig med dofterna av oregano, timjan och olivolja.
Sedan får såsen stå och puttra i ett par timmar så att tomaterna kokar ihop med köttet och nästan får en karamelliserad smak, och jag sätter mig i soffan och stirrar rakt ut i luften en stund. Då och då smakar jag av, saltar lite, eller sockrar lite (hemligheten med socker är att en nypa socker får de andra smakerna att framträda mer).
När såsen är perfekt (fast ärligt talat, riktigt perfekt blir den inte förrän dagen efter, då man värmer upp den igen) slänger jag i pastan i det kokande vattnet, river parmesan (i oanständiga mängder) och dukar bordet.

Och där någonstans, i det ögonblicket, börjar jag känna mig lugn och fin igen.

tisdagen den 6:e januari 2009

Kaos

I alla fall nästan. Det är i allra högsta grad kaotiskt nu, och tusen saker som måste göras.
Dessutom har jag fått alla mina fördomar om franska hantverkare uppfyllda. De som senast förra veckan skulle ha fixat klart lägenheten har vi inte sett skymten av, men idag fick vi i alla fall ett livstecken: De undrar om vi vill att de ska avsluta tapetseringen av sovrummet?
Eh, jo. Ja. Helst.

Annars känner jag mig upprymd och exalterad, och har tusen saker att berätta. Men ingen internetuppkoppling och fullt upp.

I'll be back.

fredagen den 2:e januari 2009

Champagne...

...till lunch för att fira flytten.

Vi har gatt runt i de tomma rummen i lägenheten och fantiserat om möbler, men än sa länge är det tomt och ganska obeboeligt, sa tills vidare ska vi husera i M-J:s sommarhus i Porticcio.

Lägenheten är helcharmig; vi har tva igenmurade öppna spisar, och balkongdörr i badrummet.
Note to self: Fixa gardiner innan invigning av badkaret.

torsdagen den 1:e januari 2009

Marseille Ajaccio, 19.40

Jag har nynnat Styles gamla dänga Dover-Calais hela dagen, förmodligen på grund av att vi i kväll lämnar kontinenten. I stället för Dovers vita klippor i solnedgång är det les calanques utanför Marseille som kommer att drunkna i ett gyllene sken.

Och i morgon bitti, alldeles lagom till morgonkaffet lägger vi till i Ajaccio. Planen är att lokalisera den mystiske Xavier Colonna, som än så länge har nycklarna till 2, rue Comte Bacciochi.

A suivre...

Ciao, los amigos!

Nyårsafton

De bästa nyårsaftnarna är de utan krav och utan förväntningar. De kvällar då man inte har köpt en speciell klänning och glittriga skor till det speciella tillfället, då man inte vaknar upp dagen efter med besvikelse och smak av avslagen champagne i munnen. I går var en sådan kväll, inga höga förväntningar, inga planer. Vi gick en sen kvällspromenad på Montpelliers ganska folktomma gator, sedan slank vi in på en kinarestaurant där personalen redan börjat plocka in stolarna från terrassen och plastat in all mat, och åt asiatisk buffé.
Och när de sista skälvande sekunderna av 2008 tog slut drack vi lite champagne och skålade för ett nytt år.
Ungefär så var det.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...