Jo, hej...

Jag säger glatt Bonjour och Merci till busschaufförer och expediter. Som tittar på mig som om jag kommer från månen.

Jag borde åka till Sverige oftare.

Lattemorsateknik för nybörjare

Jag är verkligen ingen riktig lattemamma, märker jag. Jag har haft tillfälle att spana in en hel del äkta vara, eftersom det kryllar av dem på gatorna - och på caféerna där de ockuperar alla fria ytor med vräkiga barnvagnar med terränghjul (fast hur många kör i terräng?). Accessoirer: Mobiltelefon, skallra, latte, kanelbulle, gärna en höggravid kompis och bebis i polarn-outfit.

Av alla bebismammor jag såg i dag var jag den enda med bärsele av svenskt märke (très chic i Frankrike just nu, med babybjörnsele, inte i Sverige) och den enda som drack french press coffee...

Men jag köpte lattemammabibeln mama, för att snappa upp ett och annat, även om jag inte hann läsa den. Min bebis är tydligen ingen lattebebis, och nu undrar jag HUR gör de för att kunna sitta och FIKA i flera TIMMAR med en bebis? Är det något lugnande material i allt det där randiga, eller är det lattedoften?

Min bebis kan fika snällt i ungefär fem minuter, och sover gör hon bara på promenad.

Nja.

Två tjejer hänförs över de rådande klimatförhållandena i mellansverige

- Guuuud, vad härligt det är ute nu!

- Ja, det är sååå skönt!

Och jag tänker att vi inte har samma definition av härligt väder... Jag tycker mest att det är grus överallt. Grus och is. Men jag bor ju söder om rivieran.

Nä, va?

Finns det fortfarande folk som handlar nektariner i mars? Stenhårda och hur dyra som helst... Skärp er, Ica, man måste få längta efter jordgubbar, vindruvor och persikor också! Dessutom är frukt och grönt inte alls lika nyttigt när det inte är säsong...

Jag rodnar av förtjusning

På flygplatsen i Marseille träffade jag en fransyska på väg till Eindhoven, och hon berömde mig så mycket för min franska att jag kommer att leva länge på det.
- Du bryter ju inte ens! Bravo, var har du lärt dig franska?

Som alla utlänningar (antar jag) är det där med språket en sak som jag funderar mycket på. Inte när jag bodde i england, men det var för att jag pratade engelska innan jag kom dit. Franskan fick jag kämpa mera för, och tidigare tyckte jag att det var jobbigt om folk hörde min brytning och mina grammatiska misstag så fort jag öppnade munnen.

Nu tycker jag istället att brytningar är charmigt, det ger färg och charm åt språket, och jag är istället stolt över min brytning (som jag ändå tror att jag har). Men i Sverige tror jag att man har mindre överseende med accenter och brytningar än vad man har i Frankrike?

Men att få höra att jag inte har en brytning kändes ändå som den finaste komplimang jag kunde få...

Alla dessa måsten

Jaha, nu verkar det som att jag har en smörgåstårta att äta. Plikten kallar, Ciao!

Chicklit och sockersug

Jag har tillbringat dagen i soffan med naturgodis, kaffe och en så kallad chicklit-tegelsten. Och jag läser ungefär var tredje sida, intrigen hajar man utan större uppmärksamhet eller ansträngning och obehagsryser av alla adjektivtyngda beskrivningar i stil med " Hon tog av sig sina Sass&Bidejeans, skakade på det långa, kopparröda håret och stängde, nej förlåt, slöt, sina gröna, glittrande ögon med guldstänk i".
Heta sexscener och ändlösa dialoger på fina restauranter... Ibland läser jag sådana här böcker, för att sedan ta upp samma bok vid ett senare tillfälle då jag behöver litteratur i lightform... Och jag kommer inte ens ihåg att jag läst den; så lite spår lämnar de hos mig.
Och jag kan känna mig lite tom och otillfredställd efteråt (precis som efter för mycket naturgodis), det är ju ingen verklig läsupplevelse... Men ni vet, ibland behöver man lite sådant. Fast jag gillar inte beteckningen chicklit - som att chicks inte läser annat, och att djupare litteratur bara är för riktiga män eller trista poetissor med universitetskarriär.
Hur som helst, det skulle förvåna mig om jag orkar läsa ut den här överhuvudtaget. Det finns bra chicklit, och det finns dålig: Den här var urtrist.

Jag är möjligtvis lika dum som en guldfisk

Vi fransyskor skulle inte drömma om att bada i något så simpelt som kranvatten. Och vi häller givetvis mineralvatten i akvariumet.

Dricker svenska bebisar kranvatten?

I Frankrike skulle man i princip bli fråntagen vårdnaden om sitt barn om man blandade mjölkersättningen med annat än Evian. Möjligtvis Contrex, vid speciella tillfällen, för matsmältningens skull.

Sådant där har blivit alldeles naturligt för mig som bor i Frankrike, och jag reflekterar inte ens över det, även om man i Sverige tycker att det är sådant som Gwyneth Paltrow gör, men Gwyn-Gwyn äter även makrobiotisk kost och döper sina barn efter frukt så hon kanske inte är någon förebild?

En bebis med känslig hy bör även bada i mineralvatten, eftersom franska bébés badar varje dag. Vilket jag fuskar hejdlöst med, men vi busy girls har annat att göra än att bada. Men som sagt, om jag gick ut offentligt med det skulle jag klassas som en mère indigne...

Min vikt i smörgåsgurka

Jag börjar dagen med att fullkomligen frossa i svenska delikatesser (kolla den söta mjölken, den villjag exportera!), medan jag väntar på att min kulturchockade dotter och min morgontrötta hund ska vakna. För ser ni vad som skymtar bakom fjällfilen? Ett vinterlandskap som vi ska ut och promenera (läs: pulsa) i!

Resandets oändliga olidlighet

Dagens enda kaffe... Tre hutlösa euro, och dessutom spillde jag ut hälften.

Jag och Véra försöker se coola ut efter brutalt uppvaknande och inga croissanter i Marseille

Oh la la, vilken resa!

Lördagskvällens manifestation i Ajaccio (molotovcocktails mot tårgasbomber, jag svär, vi sökte skydd på färjeterminalen undan brandrök och sirener) var ett fint preludium till en resa som inte ens inkluderade croissanter på flighten till marseille på grund av kraftig turbulens. Ni kan ju tänka er? Dessutom försov vi oss och höll på att missa planet. Bagagestrul i Marseille och en dag som känns oändlig... Men nu är vi framme. Framför brasan. Snön ligger vit utanför, Véra har precis, ehum, bajsat på fina vardagsrumsmattan, och det verkar som om pappas border collie har börjat... valla min bebis. Christ, jag behöver nog sova nu.

Högskoleprov

Idag är det tydligen högskoleprov såg jag hos Mie.

Jag har skrivit det två gånger, och ni kommer hata mig för det här, men jag tyckte att det var ganska kul, på samma sätt som jag alltid gillat att skriva tentor.

Förutom nog-delen. Jag förstod inte ens vad det var tänkt att jag skulle göra.

Vilken var er favoritdel? ;)

Lördagsblå

Jag gör precis allt utom saker jag verkligen borde göra. Jag ligger till exempel på soffan och dricker kaffe, lyssnar på Véra som skrattar så hon kiknar åt C, och känner mig lite blå. Rent allmänt.
C är lite ledsen över att inte få träffa oss på en månad, och lite orolig över att missa så mycket tid med Véra. Att Véra kanske glömmer honom... Jag tror inte det, hon är så galen i sin pappa, och lyser upp varje gång hon ser honom. Men vi mammor har så mycket gratis i relationen till våra bebisar, vi har haft en exklusiv relation till dem i nio månader redan, vi känner igen deras rörelser och de känner igen vårt, och våra röster, vår doft. Av överlevnadsinstinkt måste de göra det. Papporna får vara mer aktiva i början, tror jag.
Och jag inbillar mig att jag och C behöver få längta lite efter varandra också.

Mysigt blir det

Jag pratade med mamma som säger:

- Du behöver nog komma hit och bara bli lite ompysslad och bortskämd.

Oh. Gissa om jag kommer ha det mysigt i Sverige?

Massor med standby-babysitters och långa hundpromenader, kaffe i termos i någon snödriva, bok framför kaminen... och kanske dessa svenska, underbara lunchbufféer?

Nu vill jag ha boktips! Vad har jag missat i de svenska bokhyllorna?

Packångest

Kan det glädja er att vi har grått, grått, grått väder i Ajaccio?

Och att jag har packångest med de ynka femton kilo jag får ta med mig till Sverige?

Jag och Véra förhandlar om plats i resväskan: Svarta lowboots eller bitring? Pyjamasen från babygros eller fin, broderad kimono (utifall att jag får tillfälle att klä upp mig)? Nappflaska eller Dior's Escale à Portofino? Biologisk babymassageolja eller mineralfoundation?

Dagens bebis

När jag och C pratar om Véra låter det ungefär så här:

- Idag tog hon tag i sin bitsnigel med bägge händerna!
- Helt otroligt! Och i går stoppade hon sin fot i munnen!
- Jag vet, det är fantastiskt! Och kolla, hon sitter nästan själv!
- Det är sååå imponerande!
- Det är svårt att tro att hon bara är fem månader.
- Ja, det är det verkligen.

En riktig fredagskväll

C kom hem med en flaska vin och en pizza... Sedan gick han ut igen eftersom han glömt att köpa mjölk, och jag inte klarar en morgon utan mjölk.

Dessutom fick jag mitt favoritgodis i en stor påse.

Hm. Det är ju inte helkroppsmassage och rosenbad, men det duger fint...

Kommer han inte tillbaka snart?

Trevlig kväll alla!

Vinterglåmig, härjad bebismamma söker

Jag är en katastrof. Och jag hade åtminsone, åtminstone tänkt hinna med ett besök hos Jean-Claude för att fixa till mina vintertrista testar innan sverigeresan. Men det hinns nog inte med.
Jag börjar bli kusligt lik mitt passfoto, och det säger ganska mycket om hur glammig jag är just nu.

Jag behöver en makeover. En pedikyr. En timme i en bastu. En helkroppsmassage. Ett nytt läppglans och en hotellnatt, eller åtminstone ett skumbad och fem minuter för att hinna smörja in hela kroppen efteråt.

Har ni något att lägga till där?

Sådant här får mig att gråta

Gott och blandat

Det här är också ganska roligt: EU har beslutat att man numera ska kunna framställa rosévin... genom att helt enkelt blanda rött vin med vitt.

Rosévinsodlarna i Frankrike är förbannade.

Och det tyder på att Bryssel inte kryllar av vinkännare.

Ganska roligt

President Sarkozy har länge försökt få till en rendez-vous med Barack Obama, men inte fått gehör för det. Extra irriterad är Sarko även över att inte få vara den förste statschef som nye amerikanske presidenten träffar under sitt europabesök. Sarko var ju ami-ami med Bush, de åt hotdogs ihop och stod på samma sida i irakfrågan... Obama har haft svårare att falla för Nicolas charmoffensiv, och Nico börjar förmodligen känna att måttet är rågat.

I synnerhet eftersom den amerikanske presidenten har skickat ett brev med hopp om gott samarbete under de kommande fyra åren... till förre presidenten Jacques Chirac.

Demonstrativt avståndstagande till Sarko? Eller är obamaadministrationen inte medvetenom att man bytt president?

På med haremsbyxorna! Eller av.

Ni vet hur skeptisk jag har varit till de senaste säsongernas byxmode? Morotsbyxan, jeansleggingsen (som jag anammade), the boyfriendjeans och de vida jeansen (som jag också föll för även om det inte var kärlek vid första ögonkastet... Men eftersom alla fransyskor på rivieran har dem tillsammans med pälsjacka och feta blingblingbrillor så har jag liksom vant mig).
Men. Haremsbyxorna. Som redan är inne på sin andra säsong, tredje? Jag kan inte tycka att det är snyggt annat än på bilderna i glossy modemagasin, på snygga modeller med två meter långa ben. Jag står över.
Och säger Ebba det... Då gör jag rätt.

En av de där dagarna

Grinig mamma och dotter på Pigale...
...efter en sväng nere i hamnen där båtarna snart får komma ut på grönbete...

De vita segelbåtarna är ju flotta, men Julie Marie tyckte vi nog var extra vacker...

Sedan drömde vi oss bort, drack kaffe och åt chokladbit...

Sedan kändes det lite bättre. Lite...

Jag har inte känt mig i form alls idag, jag är trött (för mycket rosé, för lite sömn?), grinig och längtar efter att få lägga mig i badet, eller kura ihop mig med en bok... Vilket är en total önskedröm när man är ensam hemma med en liten tjej som också är trött och grinig. Och sådana här dagar får jag dåligt samvete för att jag är trött och grinig, och skuldbelägger mig för att jag är världens sämsta, tröttaste och grinigaste mamma, som inte har någonting att klaga på men som gör det ändå. Så vi gick ut i vårvädret en stund för att få luftombyte, tittade på båtarna i hamnen där det är full aktivitet eftersom båtsäsongen kommer i gång nu, och tog en kaffe på Pigale där vi drömde om att resa (Dubai, kanske? Eller åtminstone färjan över till Italien?) iväg...

Inte Ladurée men nästan

Jag tog kort på den vackra efterrätten vi fick i går: Små lyxiga gateaux, fint upplagda på fat. Det var minimockabakelser, pistachgrottor, hallon- och ananaspaj och pyttiga tartes tatin... Och världens godaste macarons.
Jag misstänkte att härligheterna kom från lyxiga Grimaldi's, men fick veta (värdinnan är för ärlig för sitt eget bästa) att de finns att köpa djupfrysta, i en mataffär nära dig, var svaret. Förvånande nog!

Bra att veta, tänk att alltid kunna plocka fram sådana ur frysen!

Annars en snabb kapitulering av middagen: Rosévin, rädisor på rågbröd, rökt lax, räkcocktail, thaikyckling med kantonesiskt ris och en övertrött, skrikande bebis som vägrade sova när hon väl fick gå bort på middag...

På tal om Brasilien

Det här med Brasilien har jag tagit lite halvt på skämt, jag vet inte om jag är redo att packa väskorna och ge mig av... Igen. Men igår fick C ett lite kryptiskt mail från sin chef:

Subject: Dansar du samba?

Affaire à suivre.

I kväll?

Jag hade nästan glömt bort att vi ska bort på middag ikväll... Hade hellre kurat hemma med en bok om jag ska vara ärlig.

Men nu ska jag hoppa ur mjukisbyxorna och försöka piffa till mig något - det blir nog trevligt ändå!

Ciao.

Lunch för stressade

Världens enklaste lunch à la française: Sardiner (lyx med två sorter), rustikt olivbröd och fina obehandlade äpplen!
Jag har alltid undrat över varför det är så omöjligt att komma hem med en intakt baguette, som ingen har nallat i ändarna på? Och ju längre hem man har från bageriet (beroende på vilket man väljer) desto kortare baguette kommer man hem med. Mysterium.

Inte långt från Causeway Bay

Hong Kong i rusningstid. Jag står i en korsning och väntar. Och tänker vilken trygghet det är att ha en människa som man känner igen bland tusen åter tusen andra ansikten.
Je te connais par coeur, mitt franska favorituttryck: Jag känner dig med hjärtat, jag kan dig utantill. Jag känner igen dig på ditt sätt att gå, ditt rörelsemönster. Jag känner igen dig på kilometers avstånd.

Men mitt hjärta kan dig utantill så väl att det ser dig överallt. I en jacka som liknar din, i en profil, i ett mörkt hår som skymtar i folkmängden upplyst av neonljus. Någon som stulit ditt sätt att gå.
Förvillande.Förvirrande.

Märkligt också hur neonljus tycks dämpa ljuden av en stor stad som det är lätt att komma bort i. Att gå vilse i, och det får man inte när man har någon med ett uppmärksamt hjärta som väntar i en korsning.

Medicinskt motiverat eller babybio?

I DN finns en artikel om ultraljud: Gravida svenskar vill göra allt fler.

I Frankrike gör man rutinmässigt tre stycken: I tredje, femte och sjunde månaden. Vi gjorde fyra (på en privat ultraljudsmottagning), och för mig som var så orolig under graviditeten var ultraljuden lugnande. Men medicinskt motiverade? Kanske inte. Det sista görs för att uppskatta längd och vikt hos bebisen, och för att se om det lilla pyret har behagat vända sig eller inte. I vårt fall visste jag redan att Véra hade vänt sig, eftersom jag kände det så väl, eftersom jag var så uppmärksam på minsta rörelse inom mig. Vikten feluppskattades, men det viktigaste var att varje gång se att allt var som det skulle. Dessutom fick vi "foton" i 3D på vår lilla bout de chou, vilka fick min belle-mère att leva i skräck resten av graviditeten, eftersom bebisen såg ganska... Ehum... Osöt ut på bilderna.

Vad tycker ni? Är det bra med fler ultraljud? Är det bra med alla dessa kontroller? Jag kunde ibland känna att graviditeten i Frankrike var väldigt medikaliserad, och jag ttyckte inte att jag gjorde annat än sprang till min läkare (12 besök), min barnmorska, blodprov (varje månad eftersom jag inte var immuniserad mot toxoplasmos och var anemisk), och ultraljud. Men alla dessa kontroller ändrade ju ingenting egentligen.

Det vore intressant att veta vad ni tycker?

Ibland önskar jag att livet bestod av små korta helger någon annanstans

Kanske Paris. Kanske Rom. Helger som är alldeles för korta, och som just därför är perfekta. Vårsol i ansiktet, solkatter på husfasaden bakom. Cigarettdoft och klapprande klackar på släta trottoarer. En vardagsflykt att leva på länge.

Decalage

Vi har precis ätit middag. Klockan är snart 23.00. Misstänker att mitt dygn inte har lika många timmar som det borde.
Och imorgon bitti, tidigt, är det full fart igen...

Nu: Korsord och the. Om inte ögonen faller ihop innan.

Faites des beaux rêves!

I hetaste laget

Min räkwok blev lite i hetaste laget. Faktiskt så spicy att min man är övertygad om att jag försöker göra mig av med honom.

- Vad har du haft i?
- Menar du de där torkade chilipepparfrukterna, kanske? (Gissar jag efter att ha slängt en blick på hans frenetiskt viftande händer, och svettdropparna i pannan. Jag är nästan tankeläsare. )
- Hur många har du lagt i?
- Mm.... Femton, tjugo, kanske. En näve eller två. Max.

De var ju så små.

Woken får nästan omkull min tvillingsysters morotskaka som hetaste hemlagat. Hon hade förväxlat kanelen med cayennepeppar.Aldrig har en morotskaka räckt så länge.

Hottaste restaurangmaten var en papayasallad på en thairestaurang i Luleå. Jag borde anat oråd när kökspersonalen kom ut från köket för att se mig äta eländet.

Ridå.

Hoppsan

Men ni har ju inte fått någon dagens bebis-bild idag! Ni väntar förmodligen bara på det, så här kommer en! Hoppsan, två. Hoppsan, i rosa body igen. Hoppsan, jag som inte skulle klä min dotter i annat än könsneutrala outfits. Men hoppsan, sista tillskottet i garderoben är rosa pepitarutiga byxor, rosamönstrad volangblus och rosa espadriller. Från farmor. Mormor har kontrat med fleeceset i blått, så någon balans blir det väl?

Saker som gör våra män galna

Mascarahalvmånar på vita handdukar. Det spelar ingen roll hur många bmullstussar jag använder för att få bort ögonfransmejken. Den vill inte bort förrän jag gnuggar lite med frottéhandduken.

Packa kappsäck

Nu måste ni hjälpa mig, les filles! Är det vintermockajacka eller vårskinnjacka som gäller i Sverige så här dags på året? Vinterstövlar eller sandaler?
Nu får ni inte säga täck- eller regnjacka för det äger jag inte. Inte heller snow joggings eller fodrade kängor (Kan ni tänka er att jag bott ett halvår ovanför polcirkeln? Ibland förvånar jag till och med mig själv).

För övrigt anser jag det vara skandal att resenärer under två år inte får ha packning med sig. Annars hade jag tänkt smuggla ner lite kläder i Vérisens väska, men hon reser helt utan bagage. Mais oui, que des problèmes.

Alltså....

Näringsdeklaration och kaloritabell på... sallad? Behövs det? Ytterligare en anledning att handla sina grönsaker på marknaden, där mat inte reduceras till proteiner och fett.
I Frankrike pågår en riktig överviktsoffensiv, och man kan inte öppna en tidning eller slå på radion utan att mötas av ett "evitez de manger trop gras, trop sucré, trop salé"...
Samtidigt som en studie visat att det som skyddar fransmännen mot övervikt är... Att de njuter av maten. Men hur länge?

Jag är så förtjust i min nya babyblå...

Det här var mest för att visa mitt fynd: Ny, fin schal med silvertrådar. Babyblå och vårig. Men inlägget kan också illustrera vad piffigt det är med solbrillor när man har ett sockergryn (läs terrorist) som hållit en vaken hela natten... Välbeprövad tortyrteknik, det där. Vi förstår ingenting av Véras nya, nattliga aktiviteter, som hon gärna vill blanda in oss i, men det kanske är tänderna som är på gång? Fyra gånger minst hämtade jag henne, matade henne och bar tillbaks henne till sängen igen. Och ändå vaknade jag med en bebis på armen. Mystiskt.

Tid för sparris

Egentligen tycker jag att sparris är ett alldeles för fånigt namn på en så fantastisk grönsak som sparrisen faktiskt är, men är det sparristid så är det, och här kommer mitt avancerade recept på min favoritsparrisrätt.

Lägg grillad/kokt/ångad (tillagad, en somme) sparris på en tallrik.
Strö över parmesan.
Ringla över olivolja och balsamvinäger.

Klart. Ett litet glas... vitt till, kanske? Till och med toppsommelierer har svårt att veta vad man dricker till, men det verkar som att vi satsar på en chablis, eller en riesling. Eller bubbligt mineralvatten!

Om man vill ha en riktig utmaning kan man försvåra det genom att slänga dit en skiva lufttorkad skinka, eller ett stekt ägg, men som sagt, det är överkurs.

När jag tänker efter så funkar parmesan-olivolja-balsamvinägertricket med alla grönsaker. Men nu var det ju sparris vi talade om.

Landstingsbakelse

Hela Sveriges favoritmuffare Blondinbella kallar rostmacka med sylt för landstingsbakelse. Det har jag aldrig hört, men det tyckte jag var roligt.
A propos rostat bröd: Jag gillar frukost så mycket att jag längtar efter det redan när jag går och lägger mig på kvällarna...

Läst någonstans

La perfection est une faute de goût.

Solig söndag

Jag slänger helt sonika upp ett par bilder från söndagen så långt... Första vårdagen i vår pastellfärgade lilla stad. Jag fönstershoppade (ibland är det bra att det är söndagsstängt) en klänning jag definitivt inte behöver, vi drack kaffe/drack pastis/läste/smygammade i solen och sedan... En sväng förbi bageriet som den adopterade fransyska jag ändå utger mig för att vara. Som sagt, jag acklimatiserar mig, och känner att jag börjar trivas allt bättre. Helt lätt är det inte, men en solig söndag som denna känns allt okej.

Bonjour...

Cher(e)s ami(e)s, jag hoppas ni får en underbar söndag.
Nu har jag inte tid med er längre, jag har en marknad att besöka, croissanter att äta, och dessutom har jag utvecklat en osund besatthet av mitt hallgolv. Efter att ha gnuggat lite (med allehanda kemiska preparat, vinäger och klorin) så har vi upptäckt att vi har urtjusigt mosaikgolv (1800-talsoriginal) i l'entrée.
Så nu ska jag gnugga.

Nyheter, gloss, glam och reportage

Bara jag som börjar tycka att svensk dagspress lite tappat stinget? Till och med sveriges prestigetidningar känns hafsiga och okul ( i alla fall för mig som läser på nätet och är ointresserad av både melodifestival och dokusåpor) och språket förenklas allt mer. Artklarna känns förformaterade, och jag saknar duktiga, personliga skribenter som sticker ut... Well, well, jag ska inte klaga. På lördagar köper vi Le Figaros lyxiga helgupplaga med vanlig nyhetstidning, och tre trevliga magasin med på köpet: Nyheter, reportage, politik och glossigt mode i Figaro Madame... Läsningen räcker hela helgen, och det är alltid intressant!