tisdagen den 30:e juni 2009

By ze way

Nu har jag glitter på ögonlocken och är dressad i den lilla svarta eftersom jag ska gå på vernissage och kindpussas och dricka champagne hela kvällen.

Jag har dessutom druckit en stor kopp kaffe för att orka dricka champagne och kindpussas hela kvällen.

Och funderar på om det hade varit festligare att ha svart på ögonlocken och vara klädd i den lilla glittriga, men det skulle kunna vara lite too much, som vi säger här i Frankrike. Too mötche.

På egna ben

Min oro för framtiden. Mitt ältande av det förflutna. Mina tendenser att se allt i svart, mitt sätt att stenhårt bedöma mig själv efter vad jag gör och i mina egna ögon kan jag aldrig vara bra nog. Mitt kontrollbehov gentemot mig själv - och när jag uppnår full kontroll helt blunda för att kontroll är det sista jag har, att kontrollen förlorade jag för länge sedan.
Mitt eviga mönster av att inte tycka att jag är värd allt jag har. Att jag måste prestera, leverera, ständigt roa, imponera. Ständigt rusa på och aldrig våga stanna upp. När jag stannar upp ramlar jag.

Och har svårt att ta mig upp.

Och nu skulle jag ta tag i det här igen. Gå och prata med någon. Nysta, älta, analysera, gräva, minnas saker man nästan glömt.

Och så tänker jag: Nä. Jag har ingen lust. Nu vill jag bara må bra. Och njuta av livet, för en gångs skull. Njuta av allt jag har och inte låta rädslan ta över. Det går ju bra? Jag är less på att älta och analysera. Jag vill lämna allting bakom mig och bara vara. Véra är min coach i bara varandet. Hon är expert på mindfulness och på att leva i nuet.

Jag ska fortsätta jobba med min självkänsla och med mina demoner - det måste vi alla - men jag ska göra det utan att kalla in professionella personer som antecknar, analyserar och ibland överdramatiserar.
Min historia av dåligtmående är banal och så vanlig. Men min andra historia - den med kärlek, resor, finaste Véra, Korsika - den är en saga. Och jag tänker koncentrera mig på den.

måndagen den 29:e juni 2009

I mean please

Ta en sydfransk tant. Vilken sydfransk tant som helst går bra. Närma dig tanten med en bebis i vagn. Hon kommer i tio fall av tio att:

Göra roliga ljud, nypa bebisen i fötterna/kinderna/låren/och säga att bebisen är gracieuse/coquine/mignonne comme tout.

Och hon kommer att säga:

Fryser hon inte? Är hon inte kall? Oh la la, hennes fötter är ISKALLA. Iskalla! Borde ni inte klä på henne mer?

Och mamman till bebisen kommer att kväva en impuls att vråla FÖR GUDS SKULL DET ÄR TRETTIO GRADER VARMT TOKTANTER. Nom de dieu.

Men eftersom hon är en socialt begåvad varelse gör hon inte det. Men man vet aldrig, utsätt henne för den där kommentaren tiotusen gånger till så...

Den sista...

... var en pistasche. Rackarns otur om man bara skulle få sådana här godsaker på fars dag. Det är definitivt mitt nya favoritgodis. Definitivt.

söndagen den 28:e juni 2009

En mulen lördagkväll vid Barbigcaggia

Jaha, där skulle man ju kunna tänka sig att ligga och sörpla på en mojito. Eller äta vad som helst à la plancha. Men det får bli en annan gång... Den här kvällen hade vi båtar att betrakta, vågor att skrämmas av och sand à volonté att äta... Har ni sett förresten att Pyret börjar bli blondin? Vi vet inte vart det här slutar, vare sig med ögonfärg eller hårfärg. A suivre...
Bad, bad, bad i salta vatten. Inte mycket som slår det...

Moln som tornar upp sig vid horistonten, grumligt hav och upprörda vågor: En alldeles förträfflig lördagkväll. Det här är lyx, att ha turkost hav, palmer och sand som mest av allt liknar Johnson's babypuder alldeles intill... Barbicaggia, eller Barbicaja ligger på vägen mot La terre sacrée - den heliga jorden, eller den heliga marken. Poetiskt så det förslår. Dessutom nästg
årds, som vi säger där jag kommer ifrån.

Lökigt

lördagen den 27:e juni 2009

Palmiers. Bateau. Coucher de soleil.

Babynamn

Jag och C var rörande överens om att Véra Agathe skulle heta just så. Rörande överens.
Om bebisen visat sig vara en pojke hade vi inte alls varit överens. Där stod valet mellan Milo och Marius. Möjligtvis Nils.
(Annars var jag hemskt förtjust i Matheo. Men det går tretton på dussinet av små matheoar för närvarande. Precis som Enzo.)

Allt detta för att berätta om drömmen jag haft ett par nätter: Jag drömmer att min tvillingsyster är gravid med en liten... Bamse. Och idag var jag tvungen att fråga henne om det verkligen är så. Men nej, no Bamse in the making. Vilket kanske är tur för Bamse.

På tal om namn: När jag var liten ville jag hemskt gärna byta namn till Carola, Rosa eller Petronella. Att mina föräldrar varit så fantasilösa att Sara (inte ens ett litet h, inte ens ett z!) var allt de kommit fram till kom jag liksom inte över.

Idag känns det helt okej. Och vem vet, Véra kanske en vacker dag kommer att beklaga sig över att vi gett henne ett ryskt tantnamn. Man vet aldrig...

Räknar förluster

Dagens förluster - som skulle kunna likställas med popvärldens mistande av Michael Jackson:

Krokus, Véras bitkrokodil. Tros ha fallit ur vagnen någonstans vid hamnpromenaden i förmiddags. Sedan dess har vi inga nyheter från honom. Det är ingen katastrof förstås. Vi har fortfarande en bitsnigel, en bitboj och en vinkork i plast som hon älskar att tugga på i armadan av mjölktandslindrare.

Ett par ballerinaskor i rött skinn. Drog sin sista suck tidigare under dagen när sulan släppte från ovandelen av skon. Planen var att inhandla nya på rean som inleddes i Frankrike i onsdags. Pinnen i hjulet: Rean på Korsika är uppskjuten till åttonde juli.

Fyra portioner crème brulée och en kastrull. Jag har aldrig lyckats göra crème brulée utan att hälften fastnar på botten av kastrullen och resten får en kraftig bismak av... ehum... brulée. Crème cramée säger C, som ändå brukar offra sig.


På fiendesidan räknar vi en avdagatagen silverfisk. Detta skedde med hjälp av rengöringsmedel i badrummet klockan 03.32 i natt.

fredagen den 26:e juni 2009

Fredag kväll

Jag gick och simmade en timme. Tid för tänk, tid för mig. Sedan kom jag hem till en nattad Véra och ett dukat bord med en flaska minervois och chokladtryfflar. Rosor och tända ljus. Fint. Sedan tänkte jag göra massa saker... Men vet, ni. Jag går och lägger mig med en god bok istället.

Frågor vi älskar att inte få svar på

- Hur var det att föda barn då?
- Vill du verkligen veta det?
- Nej. Kanske inte.
- Nä, men då pratar vi om någonting annat.

Oslagbar förätt

En entrée som jag skulle kunna äta varje dag, året om: Melon och lufttorkad skinka. Men eftersom det inte är säsong året om så är det nu man får passa på... De franska, söta melonerna är inte heller dumma skurna i halvor med lite porto i mitten!

Michael

The king of pop is dead. Vad konstigt det känns. Lika surrealistiskt som honom själv. Att helt plötsligt inte finnas till. När man alltid har funnits.

Solstråle

Den här lilla damen fyller åtta månader idag. Våran lilla Noisette som består av 7,8 kilo och 67 centimeter livsglädje (nyvägd och nymätt!), två små tänder, ett smittande skratt och massa kli i ögonen när hon blir trött och vill sova.
Hjärtegrynet som har upptäckt glädjen i att stå, och som gärna vill prova det där svåra, svåra med att gå alldeles själv...
Tänk att jag ska få se henne växa upp, och göra nya framsteg varje dag! Det gör mig lycklig!

torsdagen den 25:e juni 2009

Ajaccio bit för bit

Det är någonting med färgerna. Och värmen. Och ljuset, som jag kan förstå förförde och inspirerade Matisse. Fast att skapa storverk i det här klimatet är svårare. Konstnärligt skapande kräver lite svårmod och novemberregn.
Matisse åkte tillbaka till Paris, Montmartre, och den himmel som en vän till mig hävdar är ständigt grå.

Och jag stannar i mitt Ajaccio. En stund till. Men kanske, kanske inleds juli månad med en liten utflykt (flykt, kort och gott?) till Paris. Jag längtar. I så fall längtar jag.


Supermat: Min taboulé anti-blues

Jag tror att vi i stor utsträckning kan påverka hur vi mår med vad vi äter, och när vi bodde i Taiwan blev jag väldigt fascinerad av asiaternas holistiska sätt att se på mat. Utan att vilja låta som någon sockerparanoid näringspredikant så kan brist på viktiga näringsämnen göra oss deprimerade, trötta, ledsna och tömda på energi.

Det här är min variant på functional food: En maträtt som är så knökfull med antiradikala, antidepressiva ingredienser att man blir i toppform bara genom att titta på den. Taboulé är en kall, arabisk sallad som vanligtvis görs på bulgur, men i den här varianten har jag använt quinoa istället. Det intressanta med quinoa är att detta lilla gryn innehåller magnesium, zink, koppar och mangan som alla är viktiga för hormoner, humör och välbefinnande.
Nästa superingrediens: Kikärtan. Sprängfylld med tryptofan, som (förenklat) kroppen behöver för att kunna tillverka serotonin, som i sin tur har ett finger med i spelet vad gäller sömn och humör. Serotoninbrist kan ha en del med kliniska depressioner att göra, och även om man inte kan bota depressioner genom att knapra kikärtor istället för prozac så kan det ju aldrig skada. Den kan även sänka kolesterolvärdena och innehåller massor med folsyra, för kvinnor som vill bli gravida.
Dessutom: Paprika, färska tomater och rödlök som bidrar med massa vitaminer.
I en traditionell taboulé använder man persilja, men jag har helt sonika mixat basilika och vitlök (så nyttigt att det borde säljas på apotek)
med olivolja och soltorkade tomater och hällt över salladen.
Som åts till middag med korv (som jag inte har några superfood- argument för, annat än att det är gott till).
Lägg till ett glas rött vin med nyttiga tanniner och antioxydanter, avsluta med en mörk chokladbit, och middagen har varit ungefär som att vara på spa en vecka. Ungefär.

Saker du inte visste att du verkligen behövde

Jag dör. En housse till tvättmaskinen. Finns i flera olika färger och visst gör det tvättmaskinen till ett riktigt objet de design när den har fått ett chict överdrag i blekblommig bomull?
Finns på La redoute. För alla oss housewifes som har letat, och längtat och drömt om detta. O
ch undrat hur tusan vi ska piffa till tvättmaskinen. Nu behöver vi inte fundera längre.
Kan bli årets julklapp.

onsdagen den 24:e juni 2009

I kväll på Plage Trottel

En Mitterand i Sarkos hov

Annars är ju dagens snackis att Sarkozys nya kulturminister heter Monsieur F. Mitterand.

Och är nevö till François. De franska socialisterna orkar inte ens kommentera och man undrar om de alls finns längre.

Pudlar, haremsbyxor och att gå sängvägen

Det finns saker man har svårt för, utan att riktigt kunna komma med någon dräpande argumentation till varför. Man har bara svårt för det.

Jag klarar till exempel inte av:

Rökare
Körsbär i likör
Dragon
Pudlar
Evelyne Dheliat, TF1 Miss Väderrapport
Haremsbyxor
Lars Adaktussons frisyr
Harlequinromaner

Och femtioåriga män som ligger med tjugofemåringar som de just har anställt. Eller de femtioåriga män som anställer de tjugofemåringar som de just har legat med.
Jag har bara svårt för det.

Godbitar

Jag vill på intet vis framstå som någon som enbart lever på choklad och konfektyr. Nix, jag äter mina fem (minst) frukt och grönsaker om dagen. Också.
Det här är nog en fas jag går igenom, kanske som en del i mitt måbra-projekt, kanske som en backlash efter år av självspäkning, då ingenting fått komma mellan mig och mina storlek 32. Allra minst små frasiga delikatesser med kokoskräm, hasselnötter och choklad.
Peu importe.
Ferreros
sommarpraliner Garden (hallon, pistache, noisette, mandel och coco) är ljuvliga. Men liksom ljuvligare än originalversionen Rocher. Liksom godismässig perfektion; vacker yta i lyxig stanniolförpackning och fantastiskt innehåll innanför de där lagren. En vacker metafor förklädd till chokladbit. Miam.


Eh, jo. C fick en stor låda på fars dag. Jag bara hjälper honom att ta sig igenom den.

tisdagen den 23:e juni 2009

Suddiga

Jag och stumpan (vissa klädda helt chict i Benetton från topp till tå, andra inte) ser lite suddiga och rödögda ut, men det skyller vi på fotografen. Nu ska vi ut och gå en stund innan det kommer mer utlovat regn. Sedan blir det provençalsk tian, och mys framför teven! Vi behöver det, hela familjen.

Pms-gullig

I går kväll grät jag ett par timmar, utan att riktigt kunna förklara varför. Dessförinnan hade jag surat ett par timmar, något som föranletts av att mannen i mitt liv kom 24 minuter försent till utsatt rendez-vous. Vilket ju är en allvarlig förseelse, men kanske inte tillräckligt för att göra mig helt suicidal.

En kvälls otröstligt snyftande med tårarna strilande nedför kinderna eftersom allt är svårt och tungt och svart. Tidigare på dagen hade jag helt tryckts ned i skoskaften av en bitchig expedit, skällt ut en blekt, överviktig blondin som ställt sin stadsjeep på övergångsstället där jag skulle gå över med min barnvagn, och ätit en halv cheesecake till mellanmål.


Idag är jag rationell och sansad. Och tycker att det där mest liknar a) graviditetssymptom b) förlossningsdepression, och eftersom jag varken är gravid eller nyförlöst så leder det oss till alternativ c) ehum... vanlig hederlig pms.

Vilket ju i så fall är ett gott tecken. Håller mina hormoner på att reglera sig?

Stormvarning

Nattens åskväder fick väggarna att darra. Vinden kastade fönsterluckorna i stenväggarna om och om igen, och regnet slog mot fönsterrutorna. Sirenerna från brandbilarna ringde i öronen och blixtarna lyste upp hela lägenheten och jag som är åskrädd darrade som ett asplöv under täcket.
Men jag tror att det behövdes, det har varit för varmt ett tag, för torrt, och en liten storm rensar luften...
Jag hoppas nästan att det kan komma lite mera regn, det skulle matcha min lite blåa sinnesstämning.

måndagen den 22:e juni 2009

Vikten av goda matvanor

Lunchen avklarad för vrålhungrig mamma och nästintill ihjälsvulten bebis (min dotter håller på att svälta ihjäl ungefär fyra gånger om dagen. Något som pågått i snart 8 månader).

Utsvultna mammans lunch: Två bitar cheesecake, en näve överblivna jordnötter, en halv liter chokladyoghurt och en mega-latte.

Utsvultna bebisens lunch: Puré på kronärtskockshjärtan, tomat och mannagryn. Krämig petit suisse med mosad banan och kompott på biologiska medelhavspersikor.

Det är viktigt att visa barnen vikten av goda matvanor.

Hål i små bebisöron

- Varför har ni inte tagit hål i öronen på henne? (Martina från Tjeckien pekar förvånat på Véras örsnibbar).
- I Tjeckien gör man det när de är ett par månader. I Sverige?

Jag berättar att jag aldrig fick ta hål i öronen på grund av allergirisken. Ett traumatiskt minne som ledde till tonårsrevolt när jag sexton år gammal piercade navel. Utan att fråga om lov.

I Frankrike ser man ganska många småflickor som får hål i öronen vid ett par års ålder, men jag tycker nog att det kan vänta tills Véra eventuellt själv skulle vilja ha det. Och då kan vi möjligtvis diskutera saken.

Ny vecka

Hjälp, vad tiden går fort! Redan en ny vecka - alla liknar de varandra - och juni börjar gå mot sitt slut.
Jag äter syltmackor och yoghurt och har drabbats av längtan till La Suède, men det drabbar mig med jämna mellanrum. Och vi har ju en liten vild franco-suédoise (korsikanska med dalapåbrå och norrlandsblod i ådrorna? En medelhavsk liten dalkulla?)
som jag hoppas ska bli tvåspråkig, och dubbelkulturell, därför är det viktigt att tillbringa mycket tid i Sverige så att Véra känner sig lika hemma där som här.

söndagen den 21:e juni 2009

Fête des péres

Det är fars dag i Frankrike idag, C:s första fête des pères, och efter diskussioner oss flickor emellan ha vi bestämt att vi ska ta med honom till Ajaccios bästa glassbar och äta glass! Dessutom fick han lyxig choklad och en flaska fint vin av sin lilla dotter som är så tokig i sin pappa! De leenden Christophe får av Pyret är alldeles speciella... A me rendre jalouse, om jag inte tyckte att det var så underbart!

lördagen den 20:e juni 2009

Jag måste ha retat gudarna

Grannarna hade fest hela natten. Gianna Nannini och John Travolta hela natten. I kid you not. I Maschi och fucking Grease.

Jag var mordisk. Nu är jag mest trött. Augustihettan tar förresten slut i kväll och ersätts av regn regn regn. Audrey, Julie och Christophe kommer på middag och jag tvekar. Djupfryst färdiglasagne eller kyckling curry-coco.

Gäsp. Nu ska jag dricka mera kaffe och skråla I Maschi tills grannarna vaknar. Hämnden är ljuv (och jag är en kärleksfull, generös och altruistisk människa).

fredagen den 19:e juni 2009

Och fredag morgon på Marina Viva

Att kliva upp med sömnbrist och en allt för sen kväll i färskt minne gör nästan ingenting när man kliver upp här! Det kändes som att vara på semester. En miniminiminisemester...

Jag värmde upp inför frukostbuffén med tre koppar kaffe och en croissant. Det tog oss en halvtimme att bara plocka på oss vad vi ville äta i utbudet av bröd, skinka, ost, frukt i sirap, yoghurt, pâtisseries, äggröra, bacon, korvar och clafoutis... Man tar typ åtta gånger sitt dagliga energibehov. Sedan går man ett varv till. Kanske tur att det inte blir oftare?

Sedan hann vi med en liten promenad längs havet, tills C skulle iväg och rädda mänskligheten
tillsammans med övriga bakfulla forskare. Det var för varmt för strandhäng...

... och poolhäng med hotellgäster av typen "troisième âge" lockade inte heller. Dessutom hade Véra inga badbyxor (hon kör helst utan) och det måste man ha...

... så jag och lilla grynet (midsommarfin!) softade i skuggan på gräset. Helt otroligt, men under sitt nästan åtta månaders liv har mitt Pyre aldrig fått sitta på en gräsmatta... Hettan bränner bort gräset, och det är bara hotell som vattnar dygnet runt som kan ha fina, gröna gräsmattor.

Och en gräsmatta inbjuder till lite seriös gåträning. Vilda bebin har tröttnat på att sitta och vill helst stå. Med lite assistans går det fint! Och trillar man är det inte så långt till marken...

Torsdag kväll

Jag och Véra framför en hortensia i hotellparken. Tror vi. Att det var en hortensia, alltså. Att det var i hotellparken vi befann oss är vi så gott som säkra på.

Vi var tvungna att gå en liten sväng längs stranden innan...

...vi gick loss på rosévinet.

Och jag var tvungen att mata min dotter (bakom parasollet) innan jag gick loss på förrätten: Getosttoast med parmaskinka. Sedan var det langoustiner i armorikansk sås med färskostfylld squash, och en maffig tarte Tatin till efterrätt. Oh, och så tre sorters ost med fikonmarmelad och myrte-likör till kaffet. Sedan slängde de i princip ut oss.
C, en glimt av den sista kvällssolen och en flaska rosé. Kära nån.

Oh la la, det var länge sedan jag sov så lite. Men det var en riktigt trevlig kväll, god mat, skoj sällskap och en socialt begåvad dotter som bara jollrade glatt hela kvällen, tills hon däckade i sin vagn... Sedan sov hon inte många timmar väl på hotellrummet, men det försöker vi åtgärda nu. Hon genom att siesta, och jag genom att dricka kaffe och äta choklad. Tidig kväll ikväll...

torsdagen den 18:e juni 2009

Hasta luego amigos

Nu åker jag till Porticcio där jag ska äta min egen vikt i langoustiner, dricka rosévin tills jag storknar, dansa på borden* och svinga mig i takkronorna**.

Sedan sova på hotell, äta hotellfrukost*** och morgondoppa mig **** vid stranden på bilden. Förhoppningsvis iklädd tjock frottémorgonrock med hotell-logga.

Och nu: Mascara och klackar!


* Jag kommer inte ut så mycket.
** Eller vad man nu gör på forskningskongressgalej. Diskuterar solceller? Nä,va?
*** Me likey. I synnerhet kontinental buffévariant med frasiga croissanter, fruktcocktail och riktigt fluffig mjölk.
****Om medhavd bebis är på humör.

Augustihetta

Jag pratar med mamma och säger att värmen håller i sig. Augustihetta mitt i juni.

Hon säger: Här har vi novemberkyla. Mitt i juni.

Och så inser jag att det snart är midsommarafton. Ännu en midsommarafton utan att jag är i Sverige och kan fira den. Ännu en midsommarafton utan sill, regn, mygg, lera, nubbe och vått gräs mellan tårna.

Morgon vid Medelhavet

onsdagen den 17:e juni 2009

I morgon kväll sover jag här

Getostglass

Jag har ätit glass gjord på korsikansk getost, brucciu. En höjdare. Annars är jag förkyld och lite överhettad. Äter efferalgan och granny smiths. Grönt te, trots värmen som helt knockat mig. Det kanske anas lite åska?

tisdagen den 16:e juni 2009

Dresscode: Okänd

Jag ska ackompanjera C på forskarkongressmiddag på torsdag. Och jag har ingenting att sätta på mig.

Och då säger ni säkert att men du har ju massor med kläder.

Förvisso, säger jag då. Men jag vidhåller: Jag har ingenting att sätta på mig.

Fast forskare är ju inga modelejon precis, och C hävdar dessutom att på kongressen har de t-shirts med Guinnesstryck, beiga crocs och mobiltelefonen fastspänd i bältet. Vissa har till och med kepsen fastspänd i bältet, och det är väl något en fashionista aldrig skulle tillåta sig att ha?

Osynlig bokhylla

Jag fick syn på den här bokhyllan i en tidningsartikel som inte alls handlade om hyllor, och därför krävdes det lite efterforskning innan jag tog reda på var min blixtförälskelse kommer ifrån.
Skönheten heter Ptolomeo och är italienskdesignad.
Det roliga är att när man fyllt hela hyllan med böcker så försvinner hyllan, och kvar står en väldigt hög bokstapel. Tjusigt!
Haken: Priset, men det har ni nog redan gissat...

Man är ute i svängen

Vi hängde en stund på Café Latin i går kväll, lyssnade på obegriplig jazz och drack drinkar till fullkomliga överpriser. Orkestern var överreklamerad men att titta på brittiska och tyska turister i solhatt är ett underskattat nöje. Véra var skeptisk till jazzen, men roade sig kungligt med en drinkpinne tills det var lâggdags och vi gick hem... Vi bebisföräldrar kommer inte ut så mycket, så det kändes i princip som en helkväll.

måndagen den 15:e juni 2009

Jag kan inte röra mig

Ni vet när man är ohjälpligt sugen på choklad. Och i ett desperat försök att vinna över chokladsuget så äter man något annat, typ ett äpple.
Men det hjälper inte. Men eftersom man inte är den sortens kvinna som ger upp så försöker man finta suget en gång till med något näringsriktigt och diététiquement correct. Typ en skiva tyskt fullkornsbröd.
Tre timmar senare har man ätit:

Tre äpplen
Ett paket tyskt fullkornsbröd
En tupperwareburk med halvtinad ratatouille
Tre yoghurtar med cocossmak
Fyra morötter med färskost
18 apéricubes och 200 gram rostade jordnötter
Tre skivor skinka och ett gäng gurkstavar
Ett halvt paket fullkornskex
En liten tetra sojadryck med chokladsmak

Men man har inte rört chokladkartongen. Man har banne mig inte rört en enda liten chokladbit. Man har karaktär.


Där de härliga lagrarna gro

Lagrarna blommar vackert på gatan, och rosorna har precis blommat ut. Men det är då de doftar som underbarast... Härliga juni!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...