onsdagen den 30:e september 2009

Mellanlandar...

...hemma. Tillbaka från turkosglittrande solreflexer, vågskvalp och babypudersand.
Nu måste jag byta om till middagen. Jag och mamma ska ut och käka, och C och V får ha fotbollskväll hemma. A win-win situation.
Men först: Dusch i badkar som ser ut som en sandstrand efter Véras bad. Babymiddag, vilken reducerar det tidigare babybadet till intet, det är som hade hon aldrig badat, och så ska jag försöka göra något åt mitt hår. Som står rakt upp. Skuklle aldrig ha tvättat det igen.

Back in a moment

Vi ska hit, och njuta av en vacker sensommardag... Det är 25 grader i vattnet, och trots att solen är lite blekare och en aning mer avlägsen så är hösten inte mer än någon abstrakt sorts framtidsutsikt.
Den här tiden på året är den där svårdefinierbara, bitterljuva tiden då man vet att snart är det ljuvliga slut... Bitterljuvt, indeed.

tisdagen den 29:e september 2009

Jag dör

Det här var det bästa:

Va, sjunger de inte "Allô McEnroe"?

Nä, de sjunger "I love rock'n'roll".

Fransmännen hallucinerar

Jag skrattade högt när jag lyssnade på radion i morse och man på Europe 1 pratade om les hallucinations auditives: Sångtexter på engelska, i vilka fransoserna tycker sig kunna höra franska.

Det är fler än en av mina adoptivlandsmän som varit övertygade om att Celine Dions All By Myself var en fransk sång med titeln
Au bal masqué - På maskerad.

På den tiden då Ghostbusters fanns sprang en del runt och skrålade "Claude Brasseur". Vem det nu är. Och Nirvanas Rape me blir Crêperie - Pannkaksservering. I en låt där texten är: All the things that she said, kan man höra Enleve tes chausettes - Ta av dig strumporna. Exemplen är många och roliga.

Men jag är egentligen inte mycket bättre. Jag trodde länge att Springsteens Born in the USA hette Barnen i USA.

Baby boom

Hjälp, det är så himla många jag känner som ska ha barn. Var och varannan bekant är mer eller mindre offentligt gravid.
Jag antar att det har med åldern att göra.

Jag menar, jag har ju själv snart en ettåring. Även om det ibland känns överraskande att tanka på. Wow, jag är ju mamma!

måndagen den 28:e september 2009

Färdigfikat

Jag skulle hinna med så mycket under tiden i Sverige. Det gjorde jag inte.

Men jag hann:

Träffa säkert 50 vänner, bekanta och släktingar.

Fika fyra miljoner gånger.

Äta äppelpaj; morotskaka, blåbärsmuffins, halloncitronmarängpaj, blåbärspaj, äppelkaka X 6, kanelbullar, vaniljbullar, chokladbullar, kladdkaka, päronpaj, citronrutor, hallongrottor, vaniljrån, plättrån, mazariner, kringlor, prinsesstårta, ugnsstekta mandelmasseäpplen, toscarutor, kardemummaskorpor, rågkex, delicatoboll
och tigerkaka. Bland annat.

Äta sushi, kinesiskt, jämtländskt, blodpudding, surströmming, sill, kaviar, leverpastej, smörgåsgurka, mormors hemlagade och ädelostgratinerade hjortron. Bland mycket annat.

Läsa ett par romaner, ett års upplaga av Vi, mormors alla Allers,
och en hel söndags-DN (halleluja, barnvakt!).

Blivit upplyst om vem Anna Anka är. Vad hon gör är jag däremot inte säker på?

Misstagit Skeppsholmen för Djurgården. Ätit frulle på Grand, mazarin på café Rival (Stockholms mest parisiska café), kanelbulle på Blå Porten, sushi på östermalm
och trerätters i Tyresö.

Plockat blåbär, hallon, vinbär, smultron och tranbär. Lingonplockande, däremot, har jag aldrig varit road av.

Ja. Det var det. Ungefär.

Petit déjeuner à Grand hôtel

Min vän J tog med mig till anrika Grand Hôtel för att äta frukost när jag besökte Stockholm, och det var ett evenemang som gärna får bli tradition. Rackarns, vilken frulle! Frukostbuffén saknade inte någonting, och vi gick flera varv bland gyllene croissanter; rökt lax, kallskuret, färsk frukt, jordgubbar, brownies och äggröra, och avslutade mätta och belåtna med ljuvliga små hallonmuffins. Miam.

Honey, I'm home!

Jepp, jag är hemma i Ajaccio.
Nu kommer C med croissanterna och jag ska väcka mamma. Véra sov heeeela natten och leker jollrande pa köksgolvet.

So far, so good.

torsdagen den 24:e september 2009

Helg i Stockholm

Jag ser fram emot helgen i Stockholm som kommer inkludera bland annat:

Lyxfrulle på Grand Hotell med finaste Jenny. Moderna museet. Skansen. Lunch med finaste, nygifta Eleonora som har lovat visa finaste utsikten i Vasastan. Djurgårdsbesök och fika med finaste Lisa. Middag hos Forsbergs i Tyresö. Hotellnatt på flygplatsen innan planet lyfter mot La douce France söndag morgon.

Det blir hur trevligt som helst!

Efterrätt

Det här är vad som kan vara världens största crème brulée med rårörda hjortron från middagen i går.

onsdagen den 23:e september 2009

Min regressiva page

Jag ber om ursäkt för den taskiga vinkeln och den oestetiska persiennbakgrunden. Jag ser ofta helt galen ut på kort jag tar själv, vilket tyder på att jag skulle bli en hopplös modebloggare. Sådana här foton blir ju aldrig särskilt bra, men det här är yours truly goes Katie.
Sedan får ni tänka er att jag inte är sådär kamerablixt + puder-blek, utan ser lite mer solkysst ut. Även efter en månad i Skandinavien.
Frissan lyssnade inte ett dugg på vad jag sade (gör de någonsin det?), men efter hårbottensmassagen jag fick var jag som smör i hennes händer och hon fick göra vad hon ville. Vilket var en coupe som var bra mycket kortare än jag planerat, men jag har helt bott in mig i min nya page.

Alltså, flipp eller flopp? Och nu får ni inte floppa som ni gjorde med silverjeansleggingsen. Det här är ju redan klippt och det finns ingen återvändo. Fast det växer ju ut.

Utbjuden

Nä, om man skulle ta och piffa till sig hjälpligt?
Det verkar som att jag blir utbjuden på middag nämligen...

A +

Parce que Coco

Men det är ju precis det här som jag har hållit på att tjata om i evigheter!
Och att Chanelvästen är snyggast till jeans, det visste vi ju redan, eller hur?

Vår kära Gabrielle Bonheur är den sista att vända sig i graven över det... Utan henne skulle ju vi kvinnor knappt gå i byxor.

Så les copinettes, dra nu fram pärlhalsbanden, jeansen och en snygg tweedkavaj! Parce que Coco l'aurait fait.
Parce que Coco. Därför att Coco Chanel sätter tonen till höstens elegantaste, snyggaste tendenser.
Jag hittade en snygg, rosa, hos Asos. Den finns i svartvitt också, men jag har köpstopp vad gäller svart och vitt, min garderob - och jag - behöver färg!

tisdagen den 22:e september 2009

Moi chez moi

C ringde från kongressen i Hamburg, efter middag bestående av wurst och någon kartoffelvariant. Han längtade hem. Jag längtar hem. Till vårt Medelhav, till vårt kaos, till vår vardag, till omålade golvlister, total avsaknad av duschdraperi, till halvfärdighet, till vår entropiska tillvaro där allting ändå känns som lite mer rätt.

Till turkost hav, till varma vindar, till den där doften av varma croissanter, solvarm hud, cigarettrök och avgaser. Till Skönhetens ö som ibland inte är ett dugg jävla vacker. Och som ibland tar andan ur mig med sin skönhet.

Till det som jag kallar hemma för första gången i mitt liv.
Hemma. Som inte är en egentlig geografisk plats, utan mer en famn i vilken jag hör hemma, i vilken jag kan andas lugn, andas värme, andas kärlek. Sluta ögonen mot solen när hösten kommit till norden och allt är kallt.
Jag saknar inte det. Jag valde värmen. Jag valde kärleken, jag valde en annan plats. Kanske valde jag rätt.

Att få längta så efter någonting man har är en ynnest. Jag tittade på bilder hemifrån och kände mig lycklig.

Jag och Katie

Det blev inte alls Shakira. Inte alls. Mer Katie Holmes, liksom. Eller Posh, fast i en lite trindare upplaga.

Det känns ovant och kort. Jag går och kollar in håret i skyltfönster, och buffar upp det konstant och svänger med huvudet för att känna hur håret INTE når till axlarna. Ovant, men kul att byta.

Drömhår

Jag ska till frissan och fräschas upp. Jag brukar passa på när jag är i Sverige, i Frankrike har jag aldrig varit nöjd efter ett frisörbesök. Franska hårstylister brukar på ett totalt icke önskvärt sätt tunna ut mitt hår som definitivt inte har något behov av urtunning. Tro mig.
Egentligen är mitt drömhår Shakiras alldeles otroliga hår, men det kan bli svårt. Så det blir nog bara ett: Ta lite på topparna bara. Och kanske lite uppklippt framtill.
Så omodig är jag.

söndagen den 20:e september 2009

Tom

Det är intensivt att umgås med släkt och vänner så här; konstant sociala aktiviteter i flera veckors tid.
Roligt givetvis, men... intensivt.

Nu känner jag mig snudd på folkskygg, men det ska botas med en fjälltur i morgon. Vidsträckta vyer, ensamma fjällbjörkar och total tystnad. Frampå kvällen kommer jag nog längta efter lite tjattrigt sällskap. Kanske.

lördagen den 19:e september 2009

From Corsica with love

C skickar bilder från kongressen i Porticcio. Stackars, stackars, stackars som måste vara där och jobba. Mmm. Stackars.
Väderrapport: 30 grader, 25 i vattnet. Där alltså. Här i Norrlands mellersta inland är det något svalare, men jag kan meddela att ingen is har siktats på Storsjön.

Moshi, moshi, Sushi

Lunchlyx: Jag älskar sushi, men i Ajaccio lämnar sushiplejsen en del att önska. Nu har jag ätit ikapp lite, men överdoserade på wasabin. Ni vet, det där som händer när pepparroten liksom stiger upp i näsan på en?
Rent generellt är jag övertygad om att man äter alldeles för lite alger och rå fisk.

Morgon

Det har blivit lite väl många stiga-upp-klockan-fem-morgnar de sista veckorna.
Och jag är inte kapabel att sova middag. Jag kan inte.

Men ni vet; As long as there's coffee...

fredagen den 18:e september 2009

Kusinerna

Vi har haft myyyysigt idag, här är jag och Vérisen (10 månader) och Véras kusin Aaron (ett år och 10 månader) ... som myste. Och stojade och rev vissa delar av inredningen. Aaron är rolig, han pratar nu, och när en tavla åkte ned från väggen sade han blixtsnabbt: Oj, mojmoj ajg. Dessutom vet han att jag är moster Sara, och det värmer ett mosterhjärta!

Sött och fluffigt

Nä hörni. Nu måste jag ställa mig och vispa. Jag har anmält mig till att göra efterrätten till kvällens middag, och jag kör favorit i repris: Fluffig mascarponemousse med frukt... Men snart har alla jag känner fått den, så jag måste väl hitta på något nytt.

torsdagen den 17:e september 2009

Nybakt

Det doftar mammas nybakade bullar; det ser ut som kanel, men skenet kan bedra, det är chokladbullar. I snurrorna gömmer det sig visst mörk, kakaorik choklad... Och doften, mina vänner, doften! Vad tror ni om att sälja bulldoft på flaska; vanilj, kanel eller chokladbullsdoft?

Achtung, Baby

Att gå ut och promenera i Östersund är ingen lek. I går irrade jag runt kring skidstadion och fick kasta mig åt sidan för rullskidåkare - och upplyst om att man inte kan stanna på rullskidor - cyklister, hurtiga joggare och svettiga orienterare.
När jag sedan hamnade i skottlinjen för ett gäng entusiastiska skidskyttar gick jag hem.

Östersund är för övrigt staden där man kan gå runt i sina silverleggings, helt inkognito. Folk skulle bara tro att man är medlem i något skidlandslag. Även om mina lår kanske lämnar en del att önska i muskelväg.

onsdagen den 16:e september 2009

Biokväll

Jag har velat se den länge: Almodovars Brustna omfamningar med ursnygga Penélope Cruz.
Min kusin Emma - en av Sockergrynets favoritpersoner - ska vara barnvakt ikväll, och jag ska på bio. För första gången på ett år. Bio är väl egentligen det enda man inte kan göra med en bebis, och det ska bli urkul.
Och jag som är ganska less på trista hollywoodhistorier/alla filmer med 2,3,4 eller fler efter titeln/tretimmars specialeffektskoncentrat/förutsägbara snyftare där alla är vackra när de vaknar, älskar europeisk film*.
*Ja, alltså. Tjeckisk dockfilm och obskyra polska dokumentärer kanske går bort, men gärna franska dramer och italiensk kärlek. Odubbat!

Höstiga löften II - Inspiration

Åh, vilka fina löften ni har! Jag blev ändå mer inspirerad när jag läste era kommentarer att fylla hösten med meningsfullhet, att sköta om mig själv och de mina, och att sluta att sitta fast i gamla vanor och hjulspår.

Jag kanske tar några av era löften och lägger till på min lista? Ska vi uppdatera här, och berätta hur det går?

Några till:

Dricka mer grönt te
Lära mig laga goda grytor
Krama min man och min dotter lite extra
Slúta oroa mig för pengar
Framkalla foton
Sluta vara så hård mot mig själv
Skaffa en krukväxt att bry mig om
Ta hand om mina torra fötter
Dricka champagne lite oftare
Läsa poesi

xxx

Höstlöften

I höst ska jag:

Simma mig till snygga axlar
Skriva mer
Sluta slösa tid på saker som inte ger någonting (ehum, host, bloggen? Vi får se.)
Gå till en läkare och se till att det där månatliga absolut nödvändiga kommer igång
Fylla dagarna med meningsfullhet
Läsa bara bra böcker
Få upp tavlorna på väggarna

Vad har ni för goda intentioner inför hösten?

tisdagen den 15:e september 2009

Grändens delikatesser

Östersunds nyaste delikatessbutik säljer mest franska och italienska trevligheter och delicatessen... Men härjedalskt the och äkta fjällska praliner hittade man där bland les fromages, il chocolate och flaskorna med fikondoftande balsamvinäger. Miam.

Rismyr

måndagen den 14:e september 2009

Någon annans Korsika

Har ni förresten sett att den här tjejen har varit på Korsika? I Ile Rousse, med man och badsugen bebis. Lite som min stand in, nu när jag inte är där! Enjoy!
Hur varmt var det i vattnet, Ingela?

Och maten... Den ser ju nästan ut som någonting jag skulle kunna ha åstadkommit.

Wow... Tänk att jag BOR där.

Tvärless

Skulle det vara en bra idé att klippa av det där trista, tunna, platta och acceptera att jag aldrig kommer att få ett tjusigt barbie-svall, hur mycket jag än försöker. Och klippa page, eller lite rufsigt, eller... något så vågat som lugg?
Vad tror ni?
Det här är alltså sådana filosofiska funderingar jag ägnar mig åt när jag egentligen borde lägga min energi på annat. Eller sova middag.

Dagens bebis...


... som vaknade kvart över fyra. Och tyckte att det var en bra tid att sitta på sovrumsgolvet och vifta våldsamt med mina Dior-glasögon. Jippie.
Jag är inte lika söt som Sockergrynet/Terroristen idag. Mina ögon syns knappt.

Gottigottgott

Godaste efterrätten är fruktsallad... Med grädde, eller tjock, krämig yoghurt och vaniljsocker. As simple as it gets, men det brukar ju alltid bli bäst!

lördagen den 12:e september 2009

Jo, men lite då...

Jo, men lite längtar man ju. Vi har ju inte setts på HUR länge som helst, jag och mannen i mitt liv, also known as C och Sockergrynets pappa. Men att längta är bra, folk borde nog rent generellt längta efter varann lite mer, tror ni inte?

Lägesrapport

Anlänt Östersund. Kvällen bjudit på:

Fantastisk trerättersmiddag. Yummissimo!

Dödstrött sockergryn.
Belgisk choklad och kaffe.

Och nu: Två av Sveriges mest underhållande män, Persbrandt och Oldsberg i Här är ditt liv. Me likey.

Sammanfattningsvis: En rasande trevlig kväll.

Hoppas ni får det lika trevligt!

Morgon och kväll


fredagen den 11:e september 2009

Kongress schmongress

C rapporterar från forskningskongressen där han och ett glatt gäng internationella delegater ska ägna sig åt att rädda planeten och fajtas i forskningsvärldens frontlinje.
Men det verkar vara rackarns mycket supéer, beachvolleymatcher, utflykter och bbq-fester också: C meddelade precis att han blivit kongressens champion... i boule.

Lektrisen rapporterar

På sängbordet:

Mankells Den orolige mannen
Hustveds Vad jag älskade
Enquists Berättelser från de inställda upprorens tid

Nya Femina och senaste numret av Vi.

Jag läser, växlar, byter. Mitt läsande är kaotiskt och kanske irrationellt. Men läser, det gör jag.

torsdagen den 10:e september 2009

Ghost buster by Starck

En sådan skulle man ha haft. Minus de kladdiga fingeravtrycken och pussmärken från bebis. Men annars så... Genomskinligt ÄR det nya svarta, i alla fall vad gäller små söta byråer.

Tranbärstider


onsdagen den 9:e september 2009

Gaaaaaah

Fullkomlig, total, oförneklig, fucking skrivkramp.

Jag får inte ur mig ett ord. Har hur mycket tid som helst och orden vägrar komma. Det brukar inte vara mitt problem. Men nu.

Inte ett ord.

Rapport från myrmarken

Jag har fått en morgonrock av min mamma. I frasigt helsiden. Djupt koboltblå. Den är underbar och lyxig.

Jag, mamma och Sockergrynet är i huset med utsikt över dimhöljda täkter och myrar, färgskiftande som vävda mattor. Vi ska bara... vara. Huset är hundra år gammalt och det knarrar överallt. Mysigt.

Min lyxiga sidenmorgonrock är helt ur sin naturliga kontext. Men den är fantastisk. Jag går runt här i huset och frasar med tekoppen i handen.

Nu ska vi ut och plocka tranbär, så nu har jag inte tid med er längre.

Ciao!

tisdagen den 8:e september 2009

Mormortid

Tillbringar quality time med Véras gammelmormor Karin.

Vi läser Vi och Allers. Tittar ut på morgondimman och äter messmör på tekaka. Klagar över teveutbudet (det där nya med Tina förstod vi just ingenting av, var det inte vansinnigt skränigt och rörigt? Och varför textar de inte när de pratar engelska, tänkte jag. Min mormor Karin kan ingen engelska. Hon vet inte heller vem Gordon Ramsay är. Och är man inte medveten om vilken stjärna han är så är han just inte så intressant. ).

Vi har gått brorundan, över järnvägsbron, Henning Mankell-bron och den andra bron över Ljusnan, spegelblank under oss. Min mormor vet vilka som bor i nästan alla hus. Kan alla skiftningar i landskapet.

För mig skiftar det inte. Det är som det alltid har varit. Och det är så förbannat tryggt. Himlen speglar sig i Ljusnan som flyter förbi. Älven där vattnet var femton grader i juli.


Det är olika, som mormor brukar säga. Det är olika.

måndagen den 7:e september 2009

27 grader i vattnet

C rapporterar från Korsika:

Mitt Medelhav håller en temperatur på 27 grader...

- Behåll det så tills jag kommer hem, sade jag.
Han lovade att försöka.

Men här ligger Ljusnan spegelblank och tjärnarna nattsvarta. När dimman lättade från älven i morse var det ganska magiskt ändå.

Sugarflake

Alla förvånas över hur blond lilla sugarflake har blivit, hon som var riktigt sydfranskt mörk till en början. Men det kan vara sommarens solblekta look?
Och alla förlorade vadslagningen om ögonfärgen; vi tror att de har färgväxlat färdigt nu och resultatet är... trumvirvel... omisskännligen gröna. Med lite guldbruna stänk.

söndagen den 6:e september 2009

Med en tvist

Om varenda svensk designer och om vartenda jäkla modehus så säger the glossies precis samma sak: Klassiskt med en tvist. Bas med en tvist. Stilrent med en tvist.
I senaste DV var i princip allt klassiskt med en tvist.

Kom igen nu, modejournalisterna, finns det andra fraser än standardformuleringar som inte betyder någonting?

Edit: Öppnar en tidning till morgonkaffet där en originell mediepersonlighet uttalar sig om sin alldeles egna stil. Gissa vad? Jepp, klassiskt med en tvist och brittiskt med en tvist. Originellt, ja.

Härliga Härjedalen. Lägesrapport.

I Härliga Härjedalen där undertecknad är vid relativt gott mod trots:
a) fikaförgiftning. Death by fika, en vanlig åkomma vid sverigebesök
b) fortsatt hårtapp. Inga profilbilder på ledsen, tunn tofs
c) tio grader varmt på morgonpromenaden
Höjdpunkter: Lunch med en drös kusiner, besök på Sagoön och ensam-mys med mormor och bästa mosippekopparna.
Over and out.

A gourmet in the making

Jag matcurlar. Och har trugat med dessa köpepuréer:

Vi börjar med ishavsgryta: Sockergrynet rynkar på näsan.
Försöker med spaghetti och köttfärssås. Bebis ser ut som jag serverat henne hundmat. Ärligt talat så föredrar hon hundmat.
Tredje gången gillt. Öppnar en burk med något de kallar för Flygande Kalle. Sockergrynet ser till att Kalle flyger över hela köksinredningen.

Och eftersom jag tror att min dotter kommer att svälta om hon inte äter så mosar jag uppgivet lite av vår middag, tagliatelle med lax i gräddig basilikasås. Grynet slukar en stor portion.

I går gick vi igenom ett par burkar köpt babymat. Véra vägrade samtliga. Sedan fick hon mormors köttgryta med kokt potatis, morötter och sås. Och spillde inte en smula.

Jag köper inte en till puré, trots att det är enkelt, särskilt när man är borta. Min unge hatar dem.

fredagen den 4:e september 2009

Pretty woman-stövlar

Höstens stora skotrend är de lårhöga stövlarna som antagligen kommer att sitta på var mans fot och upp till halva låren. Snyggt. Men jag som är en praktiskt lagd person och måste ha hjälp att dra av mig även mina knähöga mockastövlar skippar nog. Dessutom är jag en tvärhand hög och riskerar att se ut som om jag är en och tjugo lång med liknande tingestar på fossingarna.
Dessutom (igen) skulle jag inte kunna komma hem med ett par stövlar till utan att C demonstrativt skulle ställa sig i hallen och börja räkna alla mina svarta stövlar i olika höjder. Fast lårhöga har jag ju faktiskt inte.

Sockergryn, sömn och soyghurt

Vaknade alldeles för tidigt för min smak, men inte en sekund för tidigt enligt Sockergrynet som inte nöjer sig med att jag ligger under täcket och mumlar för att ge en illusion av att jag är vaken. Upp och hoppa, alltså.
Trött, snuvig, torrhyad och... trött, mest.
Ni vet, småbarnsföräldrar och sömn. Ett känsligt ämne.
Nämn ordet sömn för oss och vi kommer att rynka pannorna och dröjande säga: Hmm... Sömn? Jag tror att jag minns det. Men jag är inte säker? Inte oavbruten i alla fall.
Annan grej: Tidigare kunde jag hoppa över frukosten, det räckte med en kopp kaffe - eller tre - till morgonmötet på jobbet. Nu när jag är hemma och låtsas vara mammaledig så är jag totalt oförmögen till att ens klä på mig - eller bebis - innan jag fått frulle.
Som min syster sade igår: Att heltidsjobba är mycket vilsamt jämfört med att vara hemma med bebis. Men skoj har vi , jag och grynet. Och som adopterad fransyska tycker jag ju att det är otroligt priviligerat att kunna vara hemma längre än tre månader...

torsdagen den 3:e september 2009

Gräsänka

Så blev jag någon sorts gräsänka.

C ringde från ett trettiogradigt Marseille där han mellanlandat på väg hem till Ajaccio. Plikten kallade, och han ska ägna sig åt att rädda världen* och säkra planetens framtida energiförsörjning. Någon måste ju göra det också.

Medans andra ägnar sig åt strövtåg i naturen, rensning av vinbärsbuskarna och en och annan fika.

*Jag hoppas även att han ska kunna rädda mina förlorade dokument och väcka laptopen till liv, kanske med hjälp av Yves, teknikansvarig skyddsängel.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...