lördagen den 31:e oktober 2009

Glitter

De där glitterharemsbyxorna? Euh... Menar paljettleggingsen? Nja. Jo. Njä. Nä, hörni, det där ÄR faktiskt haremsbyxor. Och de har vi ju skippat, precis som vi kollektivt undviker stringbikini. Eller? Och det är ju inte bara för att de plötsligt GLITTRAR som de plötsligt är bärbara, Hodja-brallorna?

Vacances en catastrophe avec le workaholic

Le workaholic (also known as C) har insett att han har 3 veckors semester att ta ut innan årets slut. Och efter den femtonde november är det pas possible. Så vi panikåker på semester, part en catastrophe, i morgon kväll. Med båten till Marseille, så genom pittoreska provence, längs Camargues marskland, där de vita hästarna och flamingorna ger färg åt landskapet, och så in i Languedoc, till Montpellier.
Och nu är lägenheten ett veritabelt bombnedslag, fjorton maskiner behöver tvättas och vi har ingenting klart. Ingenting nytt att signalera, med andra ord.

Inte min tekopp

Någon sade:

- På Korsika finns ju allting man kan begära. Här finns jakt. Och fiske!

Eh... Påminn mig igen om vad jag gör här?

Ajaccio och havet

And along came Sasha

Vi misstänker att Sockergrynet tror att Sasha är en levande varelse. Hon bär runt honom hela tiden, sitter med honom i famnen, visar honom saker, slänger honom i badet, pratar med honom, och försöker trycka in vindruvor i hans lilla mun. Färdigtuggade, omtänksamt nog.
Och Sasha kan lura vem som helst med sina stora, varma ögon, sin vackra röst och vibrerande gång. Vi har fått ett husdjur.
Véras vokabulär har även utökats: Hon säger Mamma, Vovve, voff-voff, vov, Titta!, pappa ( i den ordningen), där, Qu'est-ce que c'est? (hävdar vi) och... Sasha.

torsdagen den 29:e oktober 2009

Paljettbyxans vara eller icke vara

Ni som brukar titta in här vet ju att jag ligger sömnlös om nätterna och oroar mig över nästa byxtrend.
Och inte nog med att vi med hedern i behåll har lyckats ta oss igenom trender som morotsbyxan, le boyfriend jeans, haremsbyxan och de pastellfärgade trekvartslånga spetsleggings som något avantgardistiskt modeorakel tyckte var vettiga att lansera. Till och med silverjeansen/leggingsen stod vi pall för. Och sedan jag skaffade mig ett par fuskskinnleggings går jag knappt i något annat.
Men nu, les copinettes, måste vi ta ställning till paljettleggingsen. Att bära eller inte bära?
Jag gick nämligen förbi Maje som precis har öppnat butik här bredvid och de hade en skyltdocka i fönstret som mycket riktigt sportade paljettleggings. Fast dockan var så mager att jag missleddes att tro att det var paljettharemsbyxor som flaggade kring benen på henne. Men det - lättad suck - var bara leggings med paljetter.

Invändning: När man köper kläder med paljetter brukar de skicka med en liten påse extra paljetter eftersom paljetter har en tendens att ramla av. Alltså, vi kommer strö paljetter runt oss på kontor, i affären, hemma i soffan. Till exempel.

Hm. Måste nog sova på det här, tror jag.

Tillökning - Sasha

Det här är senaste tillskottet i familjen: Katten Sasha. Som gör oss galna. Mig och C i alla fall, Sockergrynet är galen i Sasha som går runt i lägenheten, pratar, spelar musik och blinkar. Hon bär honom med sig överallt, och skriker av glädje när Sasha springer in i en vägg, eller när han säger Mjau, bom, En avant!, eller spelar en poppig syntversion av någon fransk barnmusik. Var det inte bättre när leksaker var i trä, utan batterier och blingbling?

onsdagen den 28:e oktober 2009

Kulturchock nummer tusen

Okej. Jag ställer ut soppåsen i trapphuset i väntan på att någon (läs C) ska ta med sig den på vägen ut.
Det ses som, om inte chockerande, så lite besynnerligt.

Men att slänga ut sopor genom fönstren är okej.
Go figure.

Lunch. Kanske inte så kostcirklig.

Euh... Varför har jag typ inte ångkokta morotsrester i kylen? Well, well, födelsedagsgrädd och den ultimata, ultraplatta chokladkakan får duga. Den ultraplatta är to die för. To die for, I tell you.
Nu ska jag äta ett äpple. Också.

Ni har säkert undrat?

Jag gör som Eleonora och bjuder er helt gratis på en massa ovärderligt vetande om mig själv.

Vad tror folk om dig? Vid första ytliga ögonkastet? Att jag är pretentiös, ytlig och lite besserwisser.

Stämmer det? Vilket bara är delvis sant. Att jag är varm och jävligt rolig brukar komma fram senare.

Vad får du oftast komplimanger för? Euh... Min dotter? Och mina skor. Och, givetvis, mina tårtor och efterrätter.

Vad säger du för att imponera på någon? Att jag pratar kinesiska. Att det rör sig om ett fåtal stapplande meningar brukar jag utelämna. Att jag har -9 i synfel brukar också fascinera. Folk älskar att prova mina glasögon.

Hur imponerar man på dig? Man vågar vara sig själv, helt och alltid. Ovanligare än man tror.

Brukar du skratta för dig själv? Jepp. Helt offentligt till och med.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS? Halvfem blir utmärkt, då kan vi sitta på terrassen!

Var bor du? I en 1700-talslägenhet med kaostendens, i centrala Ajaccio, Korsika.

Trivs du där? Ibland. Ofta. Ibland mindre ofta, ibland alltid. Kluven där.

Äger du några Converse: Nej. Över min döda kropp. Platta skor är för idrott.

Brukar du bli för full: Njää.

Är du allergisk mot något: Nej, inte i egentlig mening.

Hur svarar du i mobilen: Med mitt namn om det är svenskt nummer, med ett franskt "allô" om det är 0033.

Vem ringde du senast? Min läkare för att boka tid.

Vad sa den du senast pratade med i telefonen: ”Torsdag den tolfte, 15.15."

Antal timmar sömn inatt: Alldeles för få, med en del avbrott. Välkänd tortyrmetod, det där, att inte låta folk sova.

Sov du ensam: Nej. Först med C. Efter 03.15 även med Sockergrynet på tvären mellan oss i sängen, snarkandes i mitt öra. Sötnos.

Brukar du komma i tid: Jag är alltid så tidig att jag får gå ett varv runt kvarteret för att slippa vänta. Oftast.

När blev du fotad senast: På Sockergrynets födelsedag. Jag blåser ut ljuset på tårtan, har pyjamas och ser helt galen ut.

Hur känner du dig nu: Koffeinspeedad med en snudd garderobsångest och allmän oinspiration.

Vanligaste färg på dina kläder: Svart, vitt. Grått från och till när jag känner för en färg.

Vad tycker du om fötter: Mina egna är komplexframkallande: Långa potatistår och konstiga naglar. Dessutom är jag plattfotad och har fnasiga hälar.

Vad saknar du: Min familj på närmare håll. De svenska skogarna och leverpastej.

Hade du en bra kväll igår: Ja. Efter att ha badat, matat och nattat Sockergrynet hade vi middag med couscous, trevligt sällskap och två sorters tårta.

Favoritdryck på morgonen: Kaffe? Finns det annan dryck på morgonen? Jag förstår inte frågan?

Rakar du benen: Ja.

När brukar du oftast gå och lägga dig: Oftare och oftare klockan 14.00. Då däckar både jag och dotter.

Är du blyg? Nej, inte påfallande.

Sysslar du med någon idrott: Jag springer ibland. Och simmar ibland. Men idrott är nog ett missvisande ord för mina fysiska aktiviteter? Små-motion? Det är ju inte som att jag går ut och hoppar häck eller simmar tusen meter fjärilssim?

Vill du hellre ha mail än brev: Nej. Jag älskar att få brev! Och jag är faktiskt brevskrivare. Men man får sällan tillbaka...

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Ja. Sedan jag träffade C. Inte innan. Veckan mellan att vi först träffats och sedan blev ett par på allvar, för alltid, är den längsta veckan i mitt liv.

Är du nöjd med ditt liv: I mina bra stunder. I mina dåliga är jag inte nöjd med något.

Är du bortskämd: Ja, det kan man nog säga. Men jag har inte alltid simmat i medvind, det ar varit tuffa stunder emellanåt.

Vad gör du i morgon: Leker med Véra, bondar med de andra föräldrarna i lekparken. Dricker rosé på Lamparo på kvällen med en väninna.

Vad är det värsta du vet? Människors dumhet och grymhet. Barn som berövas sin barndom. På ett mindre allvarligt plan står jag inte ut med dragon.

Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Mindre nu när jag inte jobbar. Och att inte ha pengar att slösa är nyttigt för mig. Jag är en slösa-person, nämligen.

Vilken kändis tycker du är en bra förebild?
Lindsay Lohan. Nej, jag skojar bara.

Vad längtar du till? Till ikväll, middag med mina kära. Till nästa vecka då vi åker till Montpellier. Till Venedig i februari. Till nästa Sverigeresa.

Har du bra vänner och äkta vänskap? Ja, några få, oersättliga!

Vad är det finaste du fått? En dotter med mannen i mitt liv.

Hur gammal är du: 25. Euh... 27. Okej, 30.

Du samlar på: Svarta stövlar i mocka.

Gröna eller röda äppeln: Gröna, stenhårda och kylskåpskalla. Så sura att man ryser. I love.

Vem ringer du när du är arg/ledsen: C, eller mamma.

Gillar du golf: Ser det ut som jag gillar golf?

Vilken tid gick du upp idag: 03.00, 04.30, slutligen och oåterkalleligen 06.45

Har du sovit i din egna säng inatt: Jag säger som Eleonora: Det heter "din egen säng".

Är det okej att gråta: Ja, till exempel när man ser Spårlöst försvunnen eller träffar på en otrevlig kassörska.

När grät du senast: I går, efter att ha träffat på en otrevlig kassörska som skällde ut mig eftersom jag inte vägt äpplena på förhand. Bitch.

Vad skulle du göra om du vann en miljon: En miljon? Säg 10 miljoner och jag köper ett hus på Korsika, men då kan jag ha pool också.

Bär du glasögon eller linser: Ja. Jag är den mest närsynta kvinna ni någonsin kommer att stöta på. Astigmatisk på det.

När går du upp ur sängen en helgmorgon: 03.00, 04.30, 06.45.

Vill du gifta dig: En gång till?

Solar du ofta: Inte sedan jag blev med bebis.

Är du bra på att laga mat: Jag är en cordon bleu med dålig självkänsla och bekräftelsebehov.

Är du flygrädd: Varje gång jag flyger (och det är ofta) tänker jag; okej, this is it. Så blundar jag hårt.

Hur vig är du: Som ett kylskåp. Inte alls.

Är du musikalisk? Det tror jag inte att jag kan säga utan att folk börjar opponera sig, så, nej.

Vad dricker du helst när du är törstig: Bubbelvatten med smak. Rumstempererat. Med en citronskiva.

Tycker du om sushi: Ja. Fast inte riktigt riset, men det andra, goda.

Bor dina föräldrar tillsammans: Nix.

Har du någon gång gråtit dej till sömns: Fler gånger än jag minns.

Biter du på naglarna: Periodare.

Senaste låt du hörde: Sexy bitch på radion, introducerad på franska som sexy beech. Men det gjorde inte saken bättre.

Så. Nu kan ni återgå till vad ni gjorde innan ni fastnade i det här rafflande inlägget.

tisdagen den 27:e oktober 2009

Småbåtshamnen, Ajaccio

Fashionabla reflektioner, avdelning baby

Jag noterar att man utan vidare kan gå till lekparken i lackleggings och högklackat, utan ögonbrynshöjningar från andra medföräldrar.

Vidare noterar jag att franska barn inte leker ute om det regnar/regnat. Jag och Véra fick chockerade blickar när vi (som enda mamma och barn) plaskade i vattenpölarna i lekparken. Mère indigne que je suis.
Men visst, hade Sockergrynet haft yllekappa från Dolce&Gabbana, eller tweedbyxor från Baby Dior hade jag möjligtvis också tvekat.

Men ibland tror jag att jag är stolt mor till Ajaccios lortigaste unge, och jag tittar fascinerat på andras kids som sitter och ser stärkta och prydliga ut i sina vagnar. Tvättas de i klorin? Sover de med papiljotter och läggningvätska?
Mitt barn verkar alltid sakna en sko, eller en strumpa, hon har alltid puré eller annat spännande i håret, snor under näsan, och hennes kläder är sällan helt rena.
Well, well. Vi kan leva med det.

Tagliatelle tapenade. Före och efter.

Livslängden för den här tagliatellen blev ganska kort. Tapenade, en skvätt - i ordets vidaste bemärkelse - och pinjenötter. Svårare behöver det inte vara.

måndagen den 26:e oktober 2009

Tårtkalas!

Gräddmätt

Äter vispgrädde ur bunken och gör tårta till Pyret. Den är inte vacker, men jag propsade på att det skulle vara hemgjord. Inget köpetjafs med räta linjer, snirklig kristyr och glimmande gelé på toppen.

Äkta födelsedagstårtor ska vara bakade hemma. Med extra mycket kärlek mellan bottnarna.

söndagen den 25:e oktober 2009

Vintertid, Vératid

Förra året, natten till den 26e oktober gick vi över till vintertid. Och förra året, natten till den 26e oktober, vid midnatt precis, visste jag att det var dags.
Jag skulle bli mamma. Vintertid blev Vératid. När skymningen föll den 26 oktober, en timme tidigare än dagen innan, höll jag och C, Véra Agathe i våra armar. De första, skälvande timmarna efter en obeskrivligt lång natt, och en ändå längre dag. Det största ögonblicket i mitt liv (Klicka här).
När jag läser vad jag skrev, gr
åter jag lite igen. Vilken grej, att få ett litet barn, att få världens bästa Sockergryn.

Så i morgon firar vi ettårsdag. Det är stort.

Nakenchock

Vi hittade till vackra Capo di Feno. En strand i oktoberskrud, vacker som en höstsonat.
Tills Charlotte påpekade att människorna på stranden såg ganska... nakna ut.

Det hâr var väl en av de få gånger jag varit glad över min extrema närsynthet. Men efter noggrannt kisande insåg jag att hon hade rätt. Nudister. Fullt av dem. Hoppsan. Så genant. Jag som till och med är toplessvägrare - för att inte tala om stringbaddräkten - visste inte vart jag skulle titta.

Mais bon. Vi satte oss så nära strandens surfdudes vi kunde komma. De var anständiga och skylda i våtdräkter från topp till tå
. Ibland är det bättre att lämna lite åt fantasin än inget alls.

Alltså... Detta med nudism. Visst måste man ha ett uns av exhibitionist i sig för att gilla det?

Korsikas rosa sand

De röda granitbergen längs västkusten gör sig påminda i den vita sanden i golfen. Stråk av rött och rosa, vågmönster vid vattnet. Fint.

Godmorgon

Vem mer än jag är uppe och njuter av en tidig söndagsmorgon?
Vi som har barn som får tänder tycker att halvsex är en bra tid att kliva upp. Efter så gott som sömnlös natt med många hämtningar och läggningar och försök till sömn. Jag vill dö.
Hur livet skulle te sig utan kaffe är oklart.

lördagen den 24:e oktober 2009

fredagen den 23:e oktober 2009

Soffpotatis


Ah. Sockergrynet i säng. Och planen är som följer:

Mumsa carpaccio
Smutta rödvin
Äta glass
Ligga soffa
Bläddra bok
Bada badkar
Bläddra tidning
Strunta disk

Och finns det bara tid för en enda grej så får soffliggandet prioritet.

Detta sorteras under avdelning Mitt rafflande liv - fredagkvällar med klackarna i taket

Hälsosam chokladchock


En kopp varm choklad innehåller fem gånger så mycket antioxidanter som en kopp kaffe... Och fler än en kopp grönt the... Och dubbelt så mycket som i ett glas rött vin.
Dessutom innehåller chokladen magnesium, fosfor... och koffein för pigghetens skull.
Vilket ju innebär att vi kan lägga ned smoothiedrickandet?
Nota Bene: Chokladen ska vara mörk, och äkta. Oboy räknas inte...

torsdagen den 22:e oktober 2009

Dagens sockergryn

har upptäckt tjusningen med asfaltssmutsiga vattenpölar
älskar vindruvor, så länge man inte skalar dem åt henne
bekantar sig med alla på lekplatsen och har en kompis som heter Lily som har en liten hund
somnade middag alldeles ensam
har numer alldeles gröna ögon, med mycket bärnsten i. Varken som mamma eller pappa
går jättebra, helt själv, och bara åt sitt eget håll
är liksom ingen liten bebis längre... Utan en stor tjej. Hjälp, mitt lilla pyre är snart ett år!

Cargèse, den grekiska

Blå fönsterluckor mot slitna fasader. Grekiskhet, om det finns något sådant...

Mamma på väg från den latinska kyrkan... mot den grekiska.

Växtligheten ser nästan ökenmässigt ogästvänlig ut... Taggig och förmodligen köttätande... ;)

I skuggan under olivträdet, som man misstänker är äldre än staden själv...

Det står på planen framför kyrkan och blickar ut över havet. Vackert. Salt hav, salt frukt.

Staden ligger högt, och branterna är skarpa. Här och där finns fina stränder, även om det inte är för strändernas skull man åker till den här sidan Korsika.

Den lilla staden Cargèse, som man passerar på väg upp längs västkusten är en charmig, sömnig liten stad , med allt från kemtvätt till caféer till internetpizzerior..
. En trevlig plats, som ligger alldeles vid kusten, och där gatorna kantas av kaktusfikon, palmer och exotiska tjockbladsväxter, men det som gör Cargèse speciellt är dess grekiskhet. Jo, Cargèse la grecque byggdes till stor del upp av grekiska nybyggare, och även om staden inte är slående grekisk så nog kan man se vissa detaljer från andra medelhavsöar... Besynnerligt att se är det två kyrkorna som vilar på varsin höjd, mitt emot varandra, i evig konkurrens, evig harmoni. En är grekiskortodox, utsmyckad i guld och blått med mjuka, röda mattor och hundra porträtt. Den andra är latinsk, sober och stram med biktbås vid varje sida om ingången. På kvällen går solen ned mellan katedralerna, vars portar ligger i linje mot varandra. Så lika, så olika.

La deluge

Regn. Skyfall, syndaflod. Hösten drabbade oss i natt, och med den höstregnen. Jag drömde om Niagarafallen men det var regnet som forsade utanför. Översvämningar att vänta, verkar det som.

onsdagen den 21:e oktober 2009

Oviktig vikt

Jag väger mig aldrig nuförtiden. Så jag vet inte vad jag väger, och det kanske är lika bra eftersom jag så lätt blir fixerad.

Men å andra sidan. Kanske skulle det vara bra att ha en våg, som jag kan ställa mig på när jag får för mig att jag väger hundra kilo och är oformlig och tjockast av alla? Bara för att se att det inte är så, utan att jag håller mig på min matchvikt, och inom ramarna för ett normalt BMI?

Men eftersom det inte är vikten det handlar om så skulle det ju inte hjälpa. Det spelar ingen roll vad vågen visar, det har ingen betydelse om den visar 48 eller 88. Det är inte i vikten det sitter. Vore det det skulle ju allt vara fint när man hamnar på idealvikten. För den måste man ju ha varit på en gång, på väg ned mot 30? Och en gång till på väg upp mot femtiotvå? Det handlade inte om det.

En vettig psykolog sade en bra grej till mig, när jag för hundraelfte gången försökte förklara för henne att trots min påtagliga undervikt så kände jag mig tjock.

Hon sade: Tjock är ingen känsla.

Och det har hon ju rätt i. Men för mig fanns alla känslor, all ångest och allt dåligmående i det ordet. Och jag kan ju fortfarande gå runt och känna mig tjock och enorm och hemsk. Fast mer och mer sällan. Jag försöker nog sätta andra ord på det, och då försvinner det till slut. Och just nu känner jag mig... smal. Vet ni, jag känner mig smal och ganska söt, och helt okej. No big deal, men ett jäkla framsteg.

Ajaccio bit för bit

Travelnews

Det verkar som att Easy Jet har börjat flyga Ajaccio-Paris... billigt. Hm. Att undersöka närmare, jag skulle otroligt gärna tillbringa en höstweekend i romantiska Paris.

tisdagen den 20:e oktober 2009

Ladies who lunch

Jag åt lunch - frasiga paninis på uteservering, den där hösten verkade komma av sig - med Charlotte, Natalia och Natalia. Plus en liten hyperaktiv Véra som sprang runt i strumpor på trottoaren, och en paninisugen fransk bulldog med ledsna ögon.
Rackarns trevligt med nya bekantskaper - och då pratar jag inte om bulldoggen utan om det belgisk-polsk-rumänska sällskap jag befann mig i. Ajaccio är mer internationellt än man tror... En veritabel metropol.

Månadens joggingtur avklarad

Jag drabbades av energiöverskott, och sprang hela vägen ut till Marinella och tillbaka. Det var så fint och naturskönt att jag snarare kände mig ny-yogad än ny-joggad. Och när jag kom tillbaka in mot sta'n stannade jag till vid grekiska kapellet för att knyta en sko.
Så vände jag mig om, och - paff - den vackraste solnedgång jag någonsin sett skedde framför mina ögon. Som jag hållit på att missa eftersom jag sprang åt ett annat håll.

Sedan kom jag hem på darriga ben, till ett Sockergryn som var nybadad, bytt, äten, vällingad och snudd på nersövd. Men jag hann gosa lite i alla fall.

Pain au chocolat. Close up.Frothy coffee.

måndagen den 19:e oktober 2009

Det vackraste jag vet är att se dig när du sover

Den lilla rundkindade keruben i armybrallor och polarnbody lyckades inom loppet av tre kvart att:

Riva ned köksgardinerna. Igen.
Ta fram varenda CD-skiva ur fodralen och sprida ut dem över golvet.
Trilla ned för sängen fyra gånger. Och klättra tillbaka upp fem.
Välta tvättkorgen och sortera ut tvätten lite varstans. Hittade precis ett par trosor i badkaret och mina leggings under soffbordet.
Nysa tomatsås över den vita linneduken.
Tömma ut min handväska på köksgolvet. Plånbok, telefon, fyra gloss och småpengar fick sig en omgång. Bankkorten tuggmärkta i hörnen. Ett frimärkshäfte troligtvis uppätet.
Tappa bort mina nycklar.
På nytt hitta mina nycklar. I sin spaghetti bolognaise.
Riva sönder tre böcker, av de femtio hon drog ur bokhyllan.

Nu sover det utmattade sockergrynet. Och jag... pustar. Ser mig omkring på förödelsen och överväger att röja upp. Men till vilken nytta? Terroristen vaknar snart, så jag
fikar lite istället.

Fem oumbärliga to do's i Ajaccio. Eller sex.

Strandpromenaden, från hamnen Tino Rossi, förbi casinot och bort mot Trottel plage. Turkosglittrande vatten och ståtligt högresta palmer. Är man inte på promenadhumör kan man sätta sig på stranden och vifta med tårna.

Ett besök på marknaden, någon gång mellan 05.30 och 13.00, beroende på grad av morgonpigghet. Delikatesser efter säsong; snart granatäpplen och citrusfrukter en masse.

Bada vid en av de vackra stränderna. Marinella, Barbicaggioa, Mare é Sole, Agosta, Tahiti plage, La terre sacré... Slut ögonen, andas. Öppna dem igen. Det kommer fortfarande att kännas som att du förflyttats till en paradisö i någon ljuvlig ocean.

Ät lunch i hamnen, på Forum. Stadens tunnaste, godaste pizzor och bästa sallader. Njut av maten, sitt sedan och titta på turister med en superstark café express i handen.

Man får inte glömma aperitifen, närmast en institution. Lokalt rosévin eller sydfransk pastis. Eller en Cap Corse, kryddigt starkvin.

Kvällens vackraste, mest häpnadsväckande scenario är när solen går ned bakom Les Iles Sanguinares.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...