måndagen den 30:e november 2009

Yeah well whatever

Jag tyckte jag hörde på nyheterna i morse att Bin Laden undkommit och befann sig i Bora Bora.

- Nice. Då går det ingen nöd på honom som kan ligga där under palmerna och sippa pina coladas.
- Tora Bora i Afghanistan. Inte Bora Bora.
- Oh.

Yeah well whatever.

You live, you learn

Vi har tvättat köksmattan. Den är väldigt, väldigt ren.

Men den är också väldigt, väldigt liten.

Misstänker att kemtvätt hade varit bra.

FYI

Bara regn hos mig. Bara oupphörligt hällregn och en himmel som ett lock.

Som att slänga ett täcke över en fågelbur. Möjligtvis upphör vidare väderrapporter härifrån tills vädret rättar till sig och återgår till att vara som det ska på en ö som kallas Skönhetens.

Nu ska jag plasta in min dotter i regnskyddet på vagnen och gå och handla mjölk. Superbe, ma vie.

Nous deux. Et nous trois.

När jag och C träffades hade jag precis fyllt 23, och var en ganska sorglös studentska med fornarinajeans och en mer än lovligt dragig lägenhet i Montpellier. Och eftersom jag nu är 25 så kan man ganska snabbt räkna ut att det var drygt två år sedan. (Okej, 7 år sedan, men säg det inte till någon.)

Vi har blivit vuxna tillsammans. Vi har rest till andra sidan jorden tillsammans. Vi har barn tillsammans (och i min dotters mörka ögonfransar mot runda kinder när hon sover ser jag dig).
Men tro mig, de här åren har varit turbulenta. (Också.)
Vi har sagt för alltid till varandra, trots att varje vettig människa vet att för alltid kan ta slut i morgon. För alltid kan upphöra när som helst (För alltid är att lova mycket).
Har viskat jag kan inte leva utan dig. (Har viskat gråtit skrattat rasat.)

Nu vet jag att jag kan. Jag kan leva utan dig. Men jag vill inte. Jag vill inte det.

Ett inlägg fyllt av parenteser. Men vi blev aldrig en parentes. Vi blev mer än så.

söndagen den 29:e november 2009

Katastrofscenario

Julgran + ettåring? Vi vågar inte ens tänka tanken.

This is where it's at

Det här plejset ser inte mycket ut för världen... Men bakom dörrarna finns en lyxig restaurang, och det är hos JeanJean man äter Ajaccios paradrätt spaghetti med langoustiner - originalet.
Det är i alla fall här
Nicolas Sarkozy poppar in när han drabbas av langouste-cravings och befinner sig i Ajaccio. Nu vet ni. Nu vet ni också var ni ska gå för att pasta-frossa med stil.

Första...

Jo. Trots allt så tog jag fram adventsljusstaken, hittade ljusgirlangerna och lyckades uppbåda någon sorts julstämning till morgonkaffet. Men njut av bilderna på pyntet. Det kan vara det enda pynt ni får se hos mig.
Och staken ser möjligtvis lite... avskald ut. Men vitmossa och kottar är inte min tekopp. Inte sladdar heller, men de kommer man inte undan.
Och inte flugsvamp heller, come to think of it.

lördagen den 28:e november 2009

Bébé-nageurs

C och Sockergrynet inledde sin simträning i morse, och förutom att det fick skäll för bortglömda badmössor, så var det fantastiskt roligt. Vi misstänker att Pyret blir proffssimmerska om några år, och kanske ska vi inte ge upp hoppet helt om pappan heller?
Den stolta mamman stod på kanten och hejade ivrigt på.

I believe humans get a lot done, not because we're smart, but because we have thumbs so we can make coffee

Sitter framför datorn och skriverskriverskriver och... somnar nästan över tangentbordet. Resultatet av alldeles för lite sömn på sistone. Men det var ju ändå nästan dags för eftermiddagskaffet? Uppiggat med några canistrelli, den korsikanska versionen av biscotti. Ah... Koffein och snabba kolhydrater, je vous aime!

Jamen älskling, dâ är den säkert rak

Min handy man berättar att han (Jepp, vi har ju bara bott här sedan februari, men vi är blixtsnabba med att fâ saker och ting gjorda. Verkligen.) satt upp kökshyllan.
Det är inte sâ att jag är skeptisk. Eller inte litar pâ honom. Oh, nej. Men jag var tvungen att frâga.

- Är den rak?
- Klart att den är rak. Vad menar du?
- Ja, alltsâ, när du sätter upp tavlor... Ibland... lutar dem. Orakt.
- Hyllan är spikrak. Jag har till och med plockat upp sakerna pâ den.
- Okej.
- ...
- Du... När du satte dit sakerna pâ hyllan... Lâg dom kvar dâ?
- ...

fredagen den 27:e november 2009

Svensyskor i Frankrike?

Jag vet ju att det finns dem som är som mig. Alltså: Svenska boende i Frankrike. Kanske med småbarn. Kanske gifta med en fransos. Ni är ju några som läser den här bloggen, och jag är jättenyfiken: Var finns ni? Paris? Provinsen? Nice? Pratar ni svenska med barnen? Kulturkrockar ni hemma? Jobbar ni?

Nyfiken, nyfiken...

Sockergrynets känsla för designerbrillor

Det är något med Sockergrynet, aka Terroristen, och solglasögon.
Hon har redan pajat fem par för mig. Hon får något galet i blicken när hon lyckas komma över ett par. Tungan hänger ur munnen, hon blir nästan lite andfådd och jätteuppspelt och så tar hon dem, fokuserar, koncentrerar sig, och så - pang -
böjer av dem på mitten. Och så var det roliga slut.

Och inte bara solglasögon. På morgnarna när det är tänkt att vi ska mysa alla tre i sängen så märker man direkt när hennes radarblick har fångat in mina vanliga glasögon på nattduksbordet (och här pratar vi brillor som i runda slängar går loss på 600 euro). Hon gör en ryckning, och jag och C slänger oss med ett gemensamt illtjut efter henne. Neeeeeeeeeeeejinteglasööögonenvérasläppsläppsläpp.

I g
år i parken inträffar mardrömscenariot: En välklädd Ajaccienne (oh, ni vet, pälsjackan, klackarna, det blankfönade. Det lilla Escadaklädda barnet i handen. Och så de feta designerbrillorna.) lägger ifrån sig sina solglasögon på bänken bredvid sig för att svara i sin i-phone. Sockergrynet som befinner sig 20 meter bort beamar sig dit, tar glasögonen och springer
därifrån så fort hennes knubbiga små ben bär henne . Med ett vilt skratt och det där galna i blicken. Jättenöjd.

Brillorna är utan tvekan av märket Gucci.
Escadamamman är utan tvekan förfärad.
Jag kallsvettas och förbereder mig på att plocka upp checkhäftet ur väskan.

Men jag lyckas finta Pyret som stannar upp för att ge brillorna sista knäckningen, och blixtsnabbt förhandla om att hon får ha min mobiltelefon* i stället för "damens glasögon, lilla söta älsklingen, Véra nu ger du mamma glasögonen, inte så, inte bryta, lugn och fin här är mammas telefon som du aldrig får ha annars, nu får du, titta vilken rolig telefon, mycket roligare än solglasögon!
".

Pust.

*Mobiltelefoner går vanligtvis inte heller säkra för min dotter

Lettre à papa Noël

Önskelistor är bra att ha... Kanske inte så mycket för att kunna bocka av de uppfyllda önskningarna, utan just för att önskningar är vackrast i den ouppfyllda formen... Minns Härskarinnan i Glasblåsarns barn av Maria Gripe, som aldrig fick behålla någon av sina önskningar. Ah, entrée la nostalgie!
Men visst det finns önskningar och önskningar. Och min lista till petit papa noël är så gott som klar:

Iskall champagne
En juldagspicknick på stranden
En sovmorgon
Tindrande Sockergrynsögon
Jeanskjol och svarta leggings i storlek 74-80
Sockeplast (som blivit en förbrukningsvara hos oss. Var tar de vägen? Mystère.)
En juicy tube och fred på jorden*
Något svart med många paljetter
Ljusare hår
Någon som kysser mig i nacken när jag sitter och skriver
Goda nyheter
En Citroën C3. Hallonröd
Någonting i cachemire. Kanske tröjan med rosetten frampå som finns i skyltfönstret till fina butiken till Rue Fesch. Den rosa, gosiga. Men alltså, egentligen är jag ganska vag på just den punkten.
Vaniljdoft
En stor skål exotisk fruktsallad med vaniljgrädde

Och ni? Vad vill ni ha?

Det är mina stående önskningar: Mina juicy tubes tar alltid slut och fred på jorden verkar ouppnåeligt.

torsdagen den 26:e november 2009

Pytte-frulle?

En liten fråga bara, som riktar sig till rutinerade, erfarna baby-föräldrar.
Vad17 ger ni kidsen till frukost som verkar vettigt?
Sockergrynet vägrar gröt. Hon verkar se det här med grötätande som ett övergrepp. Påhejad av fransosen som inte heller gillar gröt.
Välling vill hon inte heller riktigt ha, eftersom hon är stor nu. Jojo, 13 månader.
I min sandlåda verkar föräldrarna vara helt eniga om att det bästa är mjölk med sötat vanilj- , kakao- eller kak-pulver i. You heard me, kak-pulver. Men jag har ju varit skeptisk till allt sött och får värja mig för alla välmenande föräldrar som vill proppa i mitt lilla gryn kakor och bullar till mellis.
Nu är ju franska barn definitivt inte tjockare än svenska, det är inte det, men jag kan ge min högra hand på att de har sämre tänder.
Hörni, vad ska små rultor och Sockergryn ha till frukost? Om man inte vill ge dem socker i nappflaska?

Devant le casino, Ajaccio

onsdagen den 25:e november 2009

Morgon vid La Pudeur, Ajaccio

We still have Paris

String i Amazonas

Laurence Ferrari på TF1 gjorde en palinare om Sting i går kväll. Förutom att hon kallade honom String. Det gjorde hela min kväll.

tisdagen den 24:e november 2009

Zesty citrus

Citronerna är mogna och C kom hem med en hel påse mogna citroner som han pallat från citronträden utanför labbet i Vignola. Så nu blir det citrustema här på Rue Comte Bacciochi: Zesty citronkyckling, citruskakor, citronte och kanske ska jag pressa lite i håret också för att ljusa upp den misslyckade toningen?

Man inbillar sig att man kan skriva

Jo, man inbillar sig. Och läser det man skriver och tycker att det är ömsom skit ömsom passabelt. Och man väntar på inspiration och äter sin egen vikt i sura godisar. Och tänker att man nog faktiskt aldrig har kunnat skriva.

Sun moon lake, 日月潭

日月潭 , Riyuètan, är en av anledningarna till att jag vill återvända till Taiwan. Vi hade sparat det till sist, väntat med att besöka denna mytiska plats, väntat så länge att det inte blev av. Det är Taiwans största sjö, och förmodligen en av Taiwans vackraste ställen. Vi skulle bo på Lalu och gå promenader i naturen, titta på solnedgången och slås av häpnad över skönheten... Men som sagt, det blev inte av.
Och kanske är det en för stor risk att åka dit, nu när Sun Moon Lake blivit nästan magisk i min sinnesvärld? Som upplagt för besvikelse. Men man vet aldrig?

måndagen den 23:e november 2009

Shiny stunner

Jag ska önska mig en glittrig paljettklänning av tomten i år. Jag är en sucker för allt som glittrar*, och det är ju hur festligt som helst med en gnistrande paljettblåsa, eller hur?
När jag ska ha den? Euh... Jag räknar kallt med att bjudas in på glamourösa cocktails nu när festsäsongen börjar. Kallt.

*Med undantaget paljett-haremsbyxan, då kanske.

Missnöjda Magica

Nä, hörni. Jag sjunker djupare in i min kulörmässiga depression. Jag känner mig som Magica de Hex. Varför varför varför. Och så får jag höra detta: Oh, du som var så fin... Notera verbets då-form. Thanks. A lot.

söndagen den 22:e november 2009

Le beaujolais nouveau, et un autre ratage

1. Le beaujolais nouveau. I helgen släpptes årets upplaga av detta unga, omogna vin. Snudd på lika odrickbart som förra årets. Och året dessförinnan. Anyway, tredje helgen i november är det alltid Beaujolais nouveau, och det är ju lite festligt i alla fall... Japanerna är galna i det, och le millesime 2009 är enligt experterna en lyckträff.
2. Nya hårfärgen. Kastanj, kallas det. För mig är kastanj djupt och vackert, glansigt chokladbrunt. Det här är svart. Jävla skit. Jag ångrar.

Ajaccio, den 22 november, 11.45. 25°

C'est presque trop. Så säger man om vädret, och visst, med något som nästan kan beskrivas som sensommarvärme är är lätt att glömma att det snart är jul. Men det kan vi leva med. Men det hugger ju lite i hjärtat när jag tänker på att min lilla tjej kanske får växa upp helt utan bävernylon och jofa-hjälm. Att hon inte kommer att bli traumatiserad av värkande kalla fötter i trånga skridskor. Alla dessa saker som svenska kids liksom ska igenom. Well, well, c'est la vie.

lördagen den 21:e november 2009

La logique française

Alltså. Varför man inte sätter lysknapparna i samma rum som lamporna kommer jag aldrig att begripa. Konsekvens: När man har låst in sig i badrummet och lagt sig i badet trycker någon ofelbart på lysknappen till lampan i badrummet. Som finns i köket.

Annan grej: Varför måste man hålla in alt-knappen för att skriva punkt eller komma? Som att det är vanligare att använda semikolon, liksom? Konsekvens: Man strösslar sina texter med semikolon.

Man liknar Angelina Jolie


Jo, man är ju det. Testa här, om ni tycker det är kul. Och det gör ni väl? Fast varning: Första bilden jag testade fick resultatet Samuel Beckett, och det var ju mindre glamouröst. Andra fick Samantha Fox.

fredagen den 20:e november 2009

Fashion faux pas

Någon gång under förra seklet köpte jag en pälsväst i fuskkanin på Oxford Street i London. En len och silvergrå historia av årgång -99, kanske.
Den användes flitigt, men sedan några år tillbaka har den förpassats till garderoben. Tills nu: pälsvästar är hetare än hetaste, mer inne än inne, très à la fashion. Och jag kan inte för mitt liv komma ihåg var tusan den där västen är någonstans.
Så här går man. Utan pälsväst och är alldeles ute och tänker att sensmoralen av allt detta är att om man håller fast vid någonting riktigt länge så blir det förr eller senare modernt.

On carbure au café


Woha. Mellan fyra och sex var vi uppe och vankade, sedan en timmes sömn innan vi körde igång.
Och nu ska jag slänga mig iväg, har nämligen dejt med Valérie (en äkta svensyska, med rötter i Borlänge och Bastia) på Place de Diamant, där vi ska dricka morgonkaffe.

torsdagen den 19:e november 2009

Panik

- Men hjälp, november är ju snart slut! Det är inte klokt!
- Va? Är det november redan? Varför har ingen sagt nåt?

Shit. Tiden går så fort. Den gör verkligen det.

Montpellier, L'écusson

Gamla, slitna, ruffiga Ecusson... Montpelliers gamla stadsdelar, crowded nästan jämt, förutom en söndagseftermiddag i november då man tror sig befinna sig i en spökstad. Ljusa fasader, kullersten. Trappor och trånga, kurviga gränder som ibland öppnas upp mot små torg, där fasaderna är målade i trompe l'oeil och där caféerna och barerna serverar petits noirs för 1.50... Ibland hör man fiolmusik från konservatoriet, ibland är det utställning i Saint Anne's... På hösten ligger en doft av rostade kastanjer över gatorna, och i butikerna får man sina inköp i sockersöta små papperspåsar med tvinnade band och silkespapper.
Här kan man förlora sig en stund.

Sockergrynet

Min rafflande blogg: Läkarbesök

Okej. Ni som inte är ett jota intresserade av babysnack, ni kan bara skippa detta rafflande inlägg. Och för er som tycker att det är alldeles för långt mellan babyuppdateringarna och att jag håller er på sträckbänken på tok för länge - Enjoy.

Sockergrynet är nu 74 centimeter lång och väger modiga tio och ett halvt kilo. Hon har 8 tänder, vilket innebär att det är 12 to go. Pust.

Hon fick inte sitt trippelvaccin idag eftersom hon har haft feber, det får vänta tio dagar.

Vi berättade för vår pédiatre att Véra fått kallelse till svininfluensavaccination, och hon blev förvånad, eftersom det bara är riskgrupperna som ska ha fått kallelse, och Véra inte hör till någon sådan. Sedan sade hon att hon absolut tycker att vi ska vaccinera lilla grynet, men att vi bör vänta två veckor, tills ett nytt vaccin är ute, som är helt utan adjuvants och immunostimulatorer. Oki, då kör vi på det!

Och nu blir det...babysnack: Om sömnlöshet, nya tänder och så ett förhållande mitt i alltihop som ska vårdas.

Ajajaj. Varenda gång en ny liten tandsing har sett dagens ljus i Pyrets mun är det fullkomlig katastrof. Vissa bebisar lider tydligen inte alls av att få tänder, men mitt lilltroll har följande symptom:

Utslag i ansiktet
Knallröda kinder
Jätteont. Alltså. Jätte, jätte, jätteont.
Dreglar floder
Feber
Täppt näsa
Röd, irriterad rumpa

Vi är uppe i åtta små bissingar nu, och varje tand innebär minst fyra sömnlösa nätter för familjen Thibault. Vilket inte för någonting gott med sig. Jag och C blir griniga, lättretliga, snudd på deprimerade... Och så bråkar vi och suckar och det är inte alls särskilt roligt.

Scenariot:
C kommer hem sent från mötet i Aix, han har varit uppe sedan fem, tog nattvaggningen och sjungningen natten innan och missade dessutom årets fotbollsmatch.
Jag är slut efter att ändå inte kunnat sova medan C nattvaggat, och slut efter 12 timmar lekparkmatavällingbadlekparkmatatröstastädaläsabokmata top chrono med ett Sockergryn som vägrat sova middag för att ge mig en liten frist. God damn it, jag har en artikel att skriva!

Kombinationen är inte sådär kanon. Dessutom är vi bägge två ganska bra på att spela martyrrollen, och den som inte vankar runt i lägenheten på nätterna med tio kilo Sockergryn i armarna sitter med armarna i kors på soffan och vägrar sova. Och så har man kanske hoppats på en mysig kväll, eller i alla fall en stunds tedrickande och småpratande tillsammans och så precis när man kryper upp i soffan så hörs ett gällt illvrål från lillans säng. Och där står hon med håret på ända och är alldeles mörkröd i ansiktet och skriker och skriker och skriker... Och så vaggar man och vyssjar och vankar och buffar och sjunger och lugnar. Och lägger ned litet barn i sängen igen, bara för att se henne vakna igen efter tre sekunder och så... Om igen. Och så säger man Nej, du måste sova nu. Mamma måste sova nu. Pappa måste sova. Alla måste sova. Men budskapet går inte fram. Alls. Och så är man bara jävligt skittrött och vill bara gråta eller lägga ifrån sig ungen och varför sover hon inte!

Men
det är bara att bita ihop och tänka att det blir bättre, men ibland är det tufft att vara småbarnsförälder. För ett förhållande, that is. Jo, det är det.

onsdagen den 18:e november 2009

Treats

Jaha, är det bara jag som sitter och häckar framför datorn ikväll?
C är i Aix, och kommer inte hem förrän med sista flyget, och jag sitter och är lite mörkrädd och dricker kaffe och äter choklad i brist på sällskap.
Jag gillar inte att vara hemma ensam* på kvällarna, lite fånigt, men så är det.

*Sockergrynet är givetvis här, men nattad, och för övrigt vet jag inte om hon är till någon hjälp mot eventuella inbrottstjuvar?

Total förödelse

Den som aldrig haft en ettåring i sin närhet skulle bli förvånad över vad en sådan på rekordtid kan göra med ett annars ganska prydligt hem. Mer än en stormvind, en liten tsunami i hängselbyxor och sockeplast.
Om man inte har en städfascist till bebis, som Kristina. Bytlånas bebisar?

The least movement is of importance to all nature. The entire ocean is affected by a pebble. Blaise Pascal





Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...