Förresten. Min dotter.
Var befinner hon sig på den här skalan där man bedömer människors rättigheter efter deras ursprung?
Kommer det en dag då jag måste förklara för henne att i det ena av hennes länder - ja, hon har dubbelt medborgarskap - är hennes pappa utlänning och hon därmed halvt, och i det andra är det hennes mamma som är det?
Förmodligen kommer den dagen.
Och då måste jag berätta om alla människors lika värde. Oavsett vad. Det handlar inte om att 'gilla olika", (hey Aftonbladet, tror ni att Sverige är totalt befriat från alla tecken på intelligent liv?) Det handlar inte om att gilla människor med alla möjliga sorters hår och hudfärg. Det handlar om att respektera alla människors rätt till att behandlas med respekt och värdighet. Oavsett om man gillar dem eller inte.
Den stolthet inför det som är min dotters modersland och som jag försöker förmedla. Den fick sig en törn i natt. Igen.
12 kommentarer:
Och min framtida dotter, kommer hon kunna bo här? (i Skåne dessutom...)
Deras vision är vända Sverige i samma riktning som Danmark - min pojkvän hade inte fått visum här om så var läget. Men vi är många som känner oss förbannade men också rädda. Usch.
Hoppas du får en bra dag iaf!
Så bra Sara, så klart det inte handlar om att gilla utan att acceptera människors lika värde. Jag tycker valresultatet i Sverige är så sorgligt att grät i natt när jag kikade på valvakan.
Ett parti som SD spelar ju verkligen mest pa manniskors radslor. Hur sjukt det an ar att ett sant parti ska komma in i riksdagen sa ar ju Sverige trots allt en demokrati och det ar allas vart ansvar att se till att inte ge sadana asikter en plats i vart samhalle, inte bara i panik i en valrorelse utan hela, hela tiden i allt vi gor. Det ar ju demokratins baksida att det nagot sant har kan handa, och vart ansvar som medborgare att se till det inte far spridning och fotfaste hos oss. Som historien har utvisat kan det ju bara sluta i katastrof for alla inblandade! Det har valrestultatet ar en sorglig dag for Sverige...
Emma: OCh man får inte underskatta SD. I synnerhet inte nu. Det är oroande.
Erica; Jag vet...
Anonym: Men det är ju just vad som har hänt: SD har fått fotfäste. De är i riksdagen! Jag skäms lite idag.
Usch, jag är så ledsen. Det gör mig så ledsen att jag på riktigt har gråtit och ständigt har tårar i ögonen. Okej, jag är allmänt känslig och instabil just nu, men ändå. Fan vad jag är besviken på svenskarna. Att SD har fler sympatisörer än V och KD är för mig totalt obegripligt.
Jag känner mig så sorgsen idag. Jag undrar också var min son befinner sig på skalan där man bedömer människors rättigheter efter deras ursprung.
Allt jag vill är se ett Sverige, och en värld, som blir mer tillåtande, mer mänsklig och mer varm. Är det så mycket begärt?
Fint skrivet och så himla sant.
Mitt i prick, Sara. Har inte kunnat sätta fingret på varför jag tkr Aftonbladets kampanj är urlöjlig. Det handlar inte om att gilla, det handlar om att respektera.
Jag håller med det du säger! Skrev ett inlägg om det där jag ifrågasätter kärnan i problemet. Kika gärna in om du vill! Startade även en FB-grupp där jag menar på att öppna för diskussion, för jag tror det är där problemet ligger. Om någon vill vara med i "Jag röstade inte på Sverigedemokraterna!" så är gruppen här: http://www.facebook.com/group.php?gid=156825121003132&ref=mf
Jag tycker att kampanjen är bra. Det handlar visst om att gilla. Uppskatta. Se fördelar. Gilla mångfald, gilla den styrka och rikedom som kan komma av olikhet. Inte att respektera, som gärna blir en omskrivning för att man egentligen tycker illa om, men är för väluppfostrad och politiskt korrekt för att säga det. Vi gillar faktiskt mångfalden, inte bara respekterar den.
Sen kan jag ändå inte låta bli att se ironin att just Aftonbladet kör kampanjen. Hade det inte varit för AB:s publicering av Åkessons debattartikel så hade SD fått mindre genomslag, det tror jag benhårt på. Nu gör AB nån form av avbön.
Johanna: För mig med, verkligen.
Maria: TYdligen.
Hanna: Tyvärr...
Johanna: Och det känns lite som ett sätt att visa att "det är inte vårt fel"...
Ferferi: Okej, ska kolla!
Kristina; Då har vi nog inte samma uppfattning om respekt, som jag tycker är grunden för alla relationer mellan människor... Gilla mångfald, det är lätt att säga, men hur lever man egentligen? Hur många olika sorters vänner, kollegor har man? Och ens barn och föräldrar? Sedan är det lätt att säga att man gillar.
Skicka en kommentar