söndag 24 oktober 2010

Omerta.

Jag har inte ens skrivit om det. Mest för att det känns lite olustigt.
Och eftersom det börjar likna en sorts sydeuropeisk maffiakarikatyr.
Men C sag Nivaggioni skjutas när han var på väg till jobbet i början av veckan. Precis som jag sett två män skjutas mitt på öppen gata, i rusningstid eller morgontrafik.
Det är taktiken. Varje g
ång lika: Kalashnikovs, offentliga rum och dagsljus. Anledningen är glasklar, den behöver man inte fundera så mycket på.
Inte heller p
å det faktum att det är proffsjobb. De har en måltavla, och de distraheras icke. Ingen annan än måltavlan kommer till skada, det riskerar de inte.

Och det är n
ågonting overkligt med det hela, man håller det ifrån sig. Och det är bäst att inte ha sett någonting. Eller hört. Och på tal om att höra: Skott från en kalashnikov hör man inte, det är bara ljudv
ågorna man känner, när man är nära.

Korsikas svarta sida. Paradise lost, paradise burnt.


8 kommentarer:

Johanna sa...

Usch. Vad. Obehagligt!

Tigertass sa...

Usch. Väldigt obehagligt.

Colombialiv sa...

Oj. Ruskigt.

Sara sa...

Ja, usch.

Johanna På Pickadollön sa...

Ja, bara làta "de" skòta sitt. Samma lika hàr...:=( Men som privatperson behòver man inte vara ràdd.

De kallar mig Skrållan sa...

Brr, läskigt! En av mina favoritböcker när jag var lite hette "Hämnarna på Korsika", en äventyrsbok som pappa haft när han var liten, om vendettan och blodshämnd och allt vad det var. Måste vara enormt obehagligt att ha det inpå sig så som ni har, att se folk mördas. Jag hade nog inte vågat gå ut sen, tror jag.

Frida sa...

Huvva. Fast i Skåne skjuter de ju invandrare på löpande band, läbbigt det med.

anna of sweden sa...

Otäckt. Och overkligt!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...