tisdagen den 31:e augusti 2010

One of These days.

Jo. Precis en sådan dag. Då man liksom inte orkar. Var kommer den ifrån, resignationen, inspirationslösheten?
Då man sitter och försöker skriva ett piggt och skojigt blogginlägg, och allt man kommer på är intet.
Då är det kanske lika bra att inte blogga alls, säger ni?
Ja. Förmodligen har ni rätt.
Ciao, bellas.

Brigitte. (Och gud skapade kvinnan.) BB. (Och Lancel skapade väskan.)

Brigitte Bardot lyckas med konststycket att aldrig falla bort från sin position som en av fransk filmindustris starkast lysande stjärnor, och på något sätt har hon lyckats överleva myten om sig själv. Hon är 76 år och hetare än någonsin... eller åtminstone är bilden av henne det.
Därför är årets väskhändelse (och kanske årets marknadsföringshändelse)
Bardotväskan, från Lancel. Den sägs passa, om inte alla plånböcker, så både la femme-enfant och la femme-fatale.
Om gud skapade kvinnan - och Brigitte - så har nog Lancel nu skapat väskan, och proppat den full med konnotationer till BB, mystik, glamour och annat som drömmar är vävda av.
Missa inte bardotrutorna i reklamen, och BB-märket på axelremmen. Chanel och CC får huka sig för BB...
Chict.

Oh. Myten om Brigitte är välpolerad, len och kattungefluffig. Att Brigitte idag är anhängare av Le Pens Front National, gör tveksamma uttalanden i medier vad gäller integration och använder sina pengar till att ta hand om tufsiga, herrelösa hundar är framgångsrikt bortskalat hos Lancel. Deras Bardot pendlar mellan flickkvinnan och förförerskan, den charmiga och den sexiga, den evigt unga Bardot som vilar i myten om henne själv.

Good morning Queridas!

Vi försov oss - något jag inte trodde var möjligt med en liten terrorist i hushållet.
Nu är jag snarare mosig än utvilad, men det är inget som inte lite kaffe kan råda bot på.
To hell with detox, jag fixar det inte.

By the way. Om det är någonting som kommer att leda till skilsmässa i min relation så är det att en av oss utan att reflektera kan ställa in i princip tomma syltburkar i kylskåpet.
Vi har allvarliga kylskåps-issues där vi differerar ganska kraftigt i våra utgångspunkter.
Eventuellt bör vi söka professionell hjälp?

måndagen den 30:e augusti 2010

Korsika. Vad ni ville veta.

Peppe ville veta vilken årstid som är den bästa för att åka till Korsika. Mina favoritmånader är maj och september, det är behagliga temperaturer, inte för hett, mindre turister och dessutom sjunker priser på både resor och boende. Under högsäsong är Korsika väldigt dyrt.

En annan fråga handlade om vattentemperaturer under vårmånaderna, men det beror på hur vintern var. Men i snitt ligger vattnet på 25° från maj till oktober. I juli och augusti kan vattnet vara över 30° på de långgrunda strändern.

Ja, man klarar sig på franska. Korsikanskan, som liknar toskansk italienska lärs ut i skolorna, och vägskyltar är dubbelspråkiga, men som språk har den ingen dominans. Man hittar rätt mycket folk som pratar engelska också, men det är inget man ska räkna med.

Restauranger: Ja, det finns massor. Men man måste anpassa sig till mattiderna, det är svårt att käka middag ute före halvåtta, och mellan 14.30 och 19.00 är det bara snackbarer som serverar mat. En lunch kostar från 10 euro för en sallad eller pizza och uoo till hur mycket som helst för en trerätters på michelinkrogarna...

Annika har helt rätt i att det kräver sin framförhållning och planering att åka till Korsika. Hotell bör bokas långt i förväg om man vill ha hyfsade priser, precis som flyg. Korsika är ett av Frankrikes dyraste resmål, och budgetalternativen är inte lika många som i Paris. En enkel lägenhet med fyra bäddar i någon av Korsikas städer kostar mellan 10000 och 20000 kronor i veckan under sommaren. Det blir också fullbokat väldigt snabbt.

Och Linda: Vinerna. Coming up soon, watch this space!

Cali.

Min vän Nathalies vovve Cali är eventuellt lite galen. Och ser ut som en liten farbor, dessutom.
Det som är bra med den här lilla damen är att hon håller alla måsar på avstånd (och allt annat också) när man picknickar på stranden.

Making of. Basilika-taboulé.

Min taboulé gjorde succe. Och jag erkänner villigt att hemligheten ligger i dressingen.
Att göra allt från scratsch tar lite tid, men hell, vad mycket godare det blir.

Blanda: Tomater, gurka och röd lök efter behag.
Koka bulgur/quinoa/ris eller alla tre på samma gång.
Blanda.
Skölj 200 gram roquettesallad och låt rinna av. Eller om ni är sådana där hedervärda husfruar med salladsslunga, då använder ni givetvis den. Den kan behöva dammas av.
Mixa en (eller två) buketter färsk basilika grovt. Blanda med salladen.
Blanda gryner, grönsaker, sallad och basilika i vackraste salladsskålen.
Riv skalet av en citron, och pressa saften av två citroner. Blanda med sju, åtta matskedar olivolja, utan att knussla. Pressa fem vitlöksklyftor och blanda i. Salta. Peppra.
Blanda.
Låt stå i kylen minst en timme, samtidigt som vinet ligger på kylning och du passar på att måla tånaglarna för att vara extra flip-flopfin, packar plastgafflarna, springer ner till bageriet för att köpa färska baguetter och uppdaterar din status på facebook. Någonting om hur bra du är på att göra taboulé och vad trevligt det är med picknick på stranden och vattentemperaturen, till exempel.

Gente di Mare

Vi lever med havet här. Vi anammar samma rytm, känner dess skiftningar, kan månens speglingar i vattenytan, kan tyda vågorna, molnen i horisonten - molnen som tornar upp sig i öster betyder dåligt väder, de från väster når oss aldrig, eftersom bergens drakryggar ställer upp sig som en mur. Vi andas vågorna, hör vågornas andetag, hör signalerna när kryssningsfartygen lägger till, ser fiskebåtarna som sakta glider in på morgonen. Och fyrarnas ljus, regelbundna. Som hjärtslag.

söndagen den 29:e augusti 2010

Basilic. Huile. Citron. Ail.

Vi ska möta vänner på stranden vid Trottel i kväll för att äta middag tillsammans. Pique-Nique med tema knytkalas där alla tar med sig någonting och alla dyker upp i flip-flops...
Det är alltid knepigt att göra något som ska vara enkelt, gott, som räcker till många och som är lätt att äta på stranden, men nu har jag i alla fall gjort en jättegod sallad, eller taboulé med bulgur och quinoa, tomater, roquette, rödlök och en fantastisk dressing med färsk basilika, olivolja, vitlök och pressad citron. Lite pestoantydning, med sting och fraicheur från citronen!
Oh, just det. Så har jag lagt en flaska korsikanskt rosé i frysen, och skurit upp en figatellu (korsikansk lufttorkad korv) i små skivor.
Det här blir nog mysigt.

(Mare Mare) Vad gör man med en söndagsmorgon?

Man kan gå till stranden som ligger nedför gatan, bara rakt nedför Cours Napoléon, och simma ett par längder. Eller bara lapa sol, läsa bok, vifta tår, smutta drink, gräva grop, plaska vatten, bygga slott, kolla folk, sola rygg, smörja kräm. Eller vad man nu kan hitta på.
Jag bara väntar på att my partners in crime ska komma tillbaka från marknaden med massa frukt och grönt, så ska vi gå sedan.

lördagen den 28:e augusti 2010

Cours Napoléon, Ajaccio. Lördag 20.20

Saint Francois. Lördag, 19.05

De där små människorna. I rörelse, ständigt.
Lika ohejdbara som en vind, en våg, en tanke.
Ständigt i rörelse, ständigt i opposition.

Vi tar med dem till stranden på kvällarna, en hel drös med ungar, och en drös med föräldrar som lapar i sig det sista av den nedåtgående solens strålar
.
Det är så mysigt, och det är underbart det där kollektiva ansvaret som alla verkar känna för varandras barn, inte bara sina egna. Alla har med sig gouter så att det räcker till allas barn. Man lånar ut kläder och hinkar, badlakan och simdynor. Turisterna däremot, håller hårt i sina egna spadar och sandkakformar.

I dag fick vi en extra unge, eftersom Emmanuelle var tvungen att åka iväg på en grej.
Hon lämnade Océane med oss ett par timmar. Så klart att det inte är några problem.

Det älskar jag med det här stället, att allt löser sig. Att det är normalt att slänga över sin unge till någon annan när man måste
. Det är också en trygghet i att ens barn har många fina vuxna människor omkring sig.

THe beauty of that Island

Sånt man gör en lördag.

Nä, hörni. Här är det storstädning som gäller.
Serious storstädning. Det här hemmet degenererar.

fredagen den 27:e augusti 2010

Dagens förolämpning

Det här hatar jag. Och det har hänt mig i alla fall fyra, fem gånger.
- Nämen... Är det en till på gång? (Menande blick mot min mage)

Alltså. Man frågar inte det om man inte är ALLDELES säker på att det är så.
Inte bara för att man tycker att någon kanske har rundat till sig lite.
Jag är tillräckligt komplexfylld som det är.

Vad gäller min mage: Den har aldrig varit platt. Den har aldrig haft rutor. Den är lite putig så där. Men inte så putig? Eller...?

Nu jäklar ska det detoxas.

Inte lika kaxig

Jo. Ett par timmar efter löpturen är jag inte lika kaxig.
Det var tufft att släpa två-åring, matkassar och tunga postpaket uppför nästan 70 trappsteg.
Knäna liksom vek sig.
Det blir intressant att se hur det känns i morgon, om det känns så här nu. Jag återkommer.

(Var lade jag tigerbalsamet?)

Intox. Dag 1.

Ingen människa kan börja detox så länge hon har ett kilo extrasura uppe på kylskåpet.
(Avdelning: Så lurar jag mig själv. Om jag lägger dem där kommer jag inte att gå och äta hela tiden... Fast i verkligheten blir det bara ett jäkla släpande på köksstolarna.)
Det här är sådant som inte alls är särskilt bra för kroppen. Inte alls.
Men hey, det är gott.
Dessutom har jag gjort ett nytt groddförsök. De ligger i min kinesiska bambudumplingsångkokare och groddar sig nu. Förhoppningsvis.

Precisering.

Alltså. Vällingen var inte till mig. Den var till liten. Hon gillar det, hon dricker minst en halvliter om dagen. Ofta mer. Men så har hon oemotståndliga kinder också.
Klossbygget i gryningen är mest för hennes skull också. Jag skulle kunna leva utan det, eventuellt.

Detox. Dag 1. Rivstart.

Eller så.

I alla fall. Jag började dagen klockan 05.55 med välling, muminbok och klossbygge.
Sedan: Hälsofrulle. Dubbel portion havregrynsgröt gjord på mandelmjölk (mandelmjölk ska ju göra underverk för huden, bra för rynkor och depression dessutom), med solrosfrön, linfrön, gojibär och tärnad persika. (Jag brukar inte vara så här ambitiös, men ni vet, man får aldrig, aldrig fuska med frukosten. Det är i princip en dödssynd när man idkar ett sunt leverne).
Oh, just det. En balja café au lait också.

Sedan: 15 kilometers löprunda.
Jag chockade mig själv. Jag bara sprang förbi alla ställen jag brukat stanna vid, ända till Stella di Mare, där jag vände och sprang hem. Jag kände mig hur stark som helst - the magic of gröt? - och hade förmodligen kunnat springa fem kilometer till. Okej, inte snabbt, och inte uppför. Men ändå.

Nu ska jag och Liten dra till stranden en sväng; först tröttar man ut mamman, sedan tröttar man ut liten, men det sista är lite svårare. Sedan ses vi nog här?

Je vous fais plein de bisous, bellas!

torsdagen den 26:e augusti 2010

Detox. Uppdatering.

Jag hade lovat mig själv att under en veckas tid skippa kaffe, alkohol och socker.
(Eftersom jag tycker att jag ser lite grå och glanslös ut.)
Detox sägs ju vara bra, och hell, jag gav mig ju till och med in i grodda bönor-branschen, även om jag var en fullständigt talanglös groddare.

Detoxen som helhet har hittills gått så där (det kan jag väl erkänna så här mellan fyra ögon)
, av en rad olika anledningar, mest att livet hela tiden verkar komma emellan. I går morse reflekterade jag inte ens över att skippa kaffet, 5 timmars sömn och tusen saker att göra. Sedan var det vinprovning och ett par timmars vitt, rosé, rött, och sedan blev jag medförd till Korsikas bästa nougatfabrik. Ja, ni fattar ju vad jag måste stå ut med. Och eftersom jag inte är mer än människa...

Den här dagen verkar också urarta till
en detox-mässig katastrof, så jag testar i morgon igen. Nu intoxar jag lite till istället. Och det där med att skippa morgonkaffet gör mig panikslagen.

Jo.

Jag hade tänkt berätta för er om korsikanska viner.
Om chicaste nattklubben via notte med stjärndiscjockeys.
Om vandringsleder och korsikansk nougat.

Men just nu hinner jag inte.

Är det något annat ni vill veta om Korsika, förresten? När jag hinner?

Merci Manu

Manu mailade mig bilderna från när jag fyllde år. Jag ser inte klok ut, men bilderna är fina. Jag drömmer om en kamera som kan ta kvällsbilder och fånga ljus så där bra.

onsdagen den 25:e augusti 2010

tisdagen den 24:e augusti 2010

Hemma är där hjärtat är

Jag älskar den hâr platsen på jorden. Jag har förälskat mig i Korsika, på ett sätt som är nytt för mig. Jag har aldrig fäst mig vid platser. Levt i kappsäck, vagabondat. Jag har tappat räkningen på lägenheter, städer, adresser. Länder.
Jag har alltid varit på väg, nästan innan jag kommit fram.
Redan på planet Hong Kong-Taipei visste jag att jag skulle vidare. I Montpellier ställde jag aldrig in resväskan. London var bara en längtan bort. Jag har alltid längtat bort, i avsaknad på ett hem att längta till.
Det har varit flera år in transit. Jag har kallat mig rotlös och varit stolt över det. Citerat vem det nu var Salman Rushdie förmodligen Men don't have roots men have feet.
Jag har fötter, inte rötter. Vad är poängen med att stanna upp? När man kan springa hela livet, springa bort?

Bakom mig; En räcka brända broar och brinnande skepp. Oavslutade grejer en masse.

Och så kom jag till Skönhetens ö. Förtvivlad, mager och med en tremånaders Véra i famnen. Jag föll inte pladask, men det smög sig på. Jag slog kanske rot, så stilla och försiktigt att jag inte märkte det själv?
Jag vet inte om det är klimatet, naturen, människorna, maten, vinet, solen, havet, bergen. Kanske allt. Jag vet inte.
Jag vet bara att det kommer krossa mitt hjärta den dag jag flyttar härifrån.
Så här är den, kärleksförklaringen:
Korsika, fan vad jag älskar dig. Corsica, ti tengo caru.

Bonifacio. The Island of Beauty.

Besökarna från Sverige har åkt vidare mot Porto Vecchio och Bonifacio. Det är brottsligt att inte åka dit, när man är så nära.
Att komma till sydöstkusten är att ögonblickligen förstå varför de gamla grekerna (jo, redan de gamla grekerna) som seglade in i bukterna gav Korsika namnet Kalliste, den vackraste.

Vilda bebin

- Jaha, hur är det att vara mamma då?
- Ja... Det är lite som att ha en tam apunge hemma. Lite så.

Precisering: En tam apunge som gillar att täcka alla tomma ytor i lägenheten med kritstreck, klättrar överallt, som inte har plats i sin sinnevärd för stilla, som kan bli så arg så arg när hon känner att vi försöker begränsa hennes livsutrymme, typ spänna fast henne i vagnen eller hindra henne från att springa ut i gatan.

Precisering 2: Sade jag tam? Jag sade fel. Som att ha en vild apunge hemma.

Bonjour mes beautés!

Vaknade med en idé om detox. Att under en vecka skippa kaffe, vin och socker.
Men sedan kändes det lite oöverstigligt.
Nu har jag i alla fall ätit rejäl frulle. Och ska springa en sväng, det gör alltid underverk med humöret!

måndagen den 23:e augusti 2010

Ful

Fuldag. Fulvecka.
Inget okej.
Bara lillan, förstås.
När hon vaknat efter siestan låg vi på sängen och pratade.
Jag förstår ingenting av vad hon säger, men det är mysigt.

V&uppbrottet

Jag kramar om en vän som är brunbränd och nyfönad.
Skrattet finns där, alltid. Finns det något bättre att gömma sig bakom?
Hon hade så mycket att göra i sommar, hon har rest, skaffat hundvalp, förbereder lillan på skolstart, målar om huset.
Sorgen finns där, den är ny. Den slår lite undan fötterna på mig.
Så säger hon som det är. Hennes man har lämnat henne. Eller om det är hon som lämnat honom. Hon vet inte riktigt.

Jag ska ringa henne nu.

Capo di Feno.

För att komma till Capo är det egentligen bara att runda udden längst ut i Ajacciogolfen, ta sig över en liten bergskam och komma in i Lava-bukten, Golfe de Lave.
Det är fint, lite mer vågor, klippor och snorklingsmöjligheter. Dessutom flera barer, restautanger och glasskiosker, så helt ute i ödemarken är man inte...

söndagen den 22:e augusti 2010

Capo Di Feno. Tre 08-or och en bebis.

Havregryn&Extrasura

Mina sverigebesökare hade med sig svenska havregryn i handbagaget.
Och ett kilo extrasura godisar.
Jag kan äta tills jag får frätskador på tungan.
Älskar det.

SHaking in My BootS

Ibland.
Vet jag inte alls vart jag är på väg.
Alls.

Vet ni? Är ni säkra på allt, bara så där rakt av? Var det det här ni ville alldeles säkert? Är det någonting som fattas ibland?

lördagen den 21:e augusti 2010

Recycling.

Och så jag. I kvällens recyklingoutfit; Jag kör hårt på att återanvända alla mina gamla kläder. Man handlar för mycket kläder ändå. Häromdagen tog jag fram min studentklänning, den funkar fint fortfarande. Mitt halsband fick jag i studentpresent, och utan att gå närmare in på min ålder så kan jag avslöja att det är årgång -98.
Det här är ett par gamla h&m-shorts som jag haft i minst fyra år. Jonak-skor, några år på nacken, men klackarna är halsbrytande så de kommer inte ut så ofta. Inte när man har "jaga tvååring" som favoritsport.
Toppen är nyast. Den är sedan förra årets Mango-rea. Här uppiggade med guacamole-fläckar sedan grynet använt den som servett. Ingen hyfs på den ungen.

Shopping de nuit. Ajaccio.

Med Aude, Yoann. Terroristen och C. Vackra Aude med de havsgröna ögonen. Livvakten Yo. Terroristen med sina korkskruvslockar och C som äntligen är lite ledig.
En urtrevlig kväll med musslor, lasagne och curryoliver.
Så öppet i butikerna till midnatt.
Korsikanska trånande trubadurer, gatorna fyllda med folk. Karaoke och rosévin som gnistrar i glas över hela staden.
Det är lite festligt.
Och sedan är jag så glad över Audette och Yo. De är hur bra som helst. Jag är helt galen i dem.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...