tisdagen den 30:e november 2010

Kakhelvete

Så står man där elva på kvällen och vispar kaksmet samtidigt som man gäspar käkarna ur led.
Lord, vilken katastrof, förresten. Christiane fyller
år och hennes favoritfärg är lila och jag ville göra en violett glasyr.
Den goda nyheten är att den blev ganska violett. Den d
åliga nyheten är att jag har violfärgat kladd över hela köket.

Over and out.



Nirvana. Balans. Zenitude.

En vecka med företagsekonomi.
Och jag tänker att jag borde blivit ekonom, vilket ljuvligt yrke!
Att jobba med redovisning, bokföring, resultat och balansräkning...
Att klicka enter och uppnâ total balans och absolut harmoni är en enorm tillfredsställelse. När det inte diffar pâ en tusendel. När siffrorna till höger är som siffrorna till vänster.
Lite... ekonomernas nirvana. Lite sâ.
Och kanske komma dit, flera gânger varje dag.


Fast mest är det väl min önskan att livet skulle vara lite mera sâ ibland. Klicka enter och balansen är uppnâdd. I alla fall om du gjort allting rätt.

måndagen den 29:e november 2010

Listan. Dag 14: Det här hade jag på mig idag.

Fullständigt inkapabel när det kommer till skjortstrykning, och ändå älskar hon vit bomull och volanger...
Jag recycklar min garderob för fullt, och gräver man ordentligt finns det alltid godbitar att ta fram, i synnerhet för oss som är så urbota jävla less på leggings, lowboots och effortless chic.
Dagens outfit ser ni ovan: The masterpiece, favoritskjortan, hundra år gammal (eventuellt fr
ån MQ, men jag minns inte), som är ljuvlig och opraktisk.
Ni kan ju tänka er hur m
ånga cappucino man lägger de där volangärmarna i, till exempel.

LÄgesRappoRt

Eftersom jag den här helgen snittat pâ fem timmars sömn per natt, druckit vin varje kväll och oroat ihjäl mig för allt, allt, allt, sâ kan man väl sammanfatta dagsläget med att jag mâr som jag förtjänar.

När alla vännerna har gått hem

Middagsgäster för andra kvällen i rad och de har precis gått hem.
Nu doftar köket av nedbrunna ljus och det är en salig röra.

Mysigt.

Men den här veckan har jag varit s
å social att jag nästan längtar efter en kväll hemma. En kväll att prata med ingen, att stirra ut i tomma luften, att äta glass direkt ur kartongen och slösurfa.

Men nu sover vi, hörni. Vi har en tuff vecka framför oss. Natti.

söndagen den 28:e november 2010

Advent schmadvent.

Jävla skit.
Var i helvete har jag gjort av adventsljusstaken?
Vi måste försöka uppbåda någon sorts adventsstämning här i Medelhavsregnet.

Annars dör jag här mitt bland alla skärvor p
å golvet - med små barn f
år man inte ha sönder saker - och kastruller med vidbränt i.

Ljusglimtar

Adventsmiddagen igår var urmysig.
Idag uppväger den trevliga kvällen för huvudvärken som kom sig av blandningen glögg&Champagne.
Och vilken tillfredsställelse att inse att jag kan laga svensk mat, jag som är très branchée cuisine italienne...
Det kändes lite vågat att bjuda på vin chaud och nyponsoppa, men det gick hem. Och givetvis hade jag en french touch med champagne och macarons. Evidemment.

På menyn:

Glögg med nötter, russin och mandlar.

Pain d'épice-canapéer, två sorter:
- Rouqefort
- Crème fraiche&Rökt lax

Laxfiléer på spenatbädd med grädde och parmesan
Hasselbackpotatis (enorm succé!)
Champagne, en 1er cuvée brute.

Nyponsoppa (tjock som kolasås, serverad i glas) med vispad vaniljgrädde och mandelbiskviér.

Kaffe&Macarons från Grimaldis

Tja, what can I say? Ni borde ha varit här.

lördagen den 27:e november 2010

Master chef

Nä, nu ska jag ställa mig i köket och laga svenskt.
Koka glögg och snitta hasselbackspotatis, skära pain d'épice i fyrkanter, joxa med lax (rökt och färsk) och koka nyponsoppa. Dessutom ska jag utfordra liten, lägga, söva, saga och fixa kaoset innan gästerna dyker in vid halvnio. Allt går liksom på tid.
Vi hörs!

fredagen den 26:e november 2010

Den där jäkla listan. Dag whatever: Den här veckan.

Den här veckan.
Den här veckan var veckan när:

Vintern kom. Det snöar på så låga höjder som trehundra meter.
Jag upptäckte att jag har en dold talang för bokföring och finner en förunderlig tillfredsställelse i balansräkningar och cash flow management.
När jag
åt pommes frites till lunch tre dagar. Det har liksom aldrig, aldrig hänt i hela mitt liv.
När jag - eller rättare sagt C - gjorde mig av med stalker.
När min kärleksrelation genomgick en kris och vi bestämde att lägga korten p
å bordet.
När jag föll handlöst. Hur dumt som helst. Jag trillade och har skitont i en arm. Om det inte rättar till sig snart måste jag gå till doktorn. Och genant. Jag menar, vem i min ålder trillar?

En vecka med mycket känslor och transfetter, skulle det väl kunna summeras som.

Queridas!

Jag vet att jag försakar era bloggar nu.
Jag hinner inte. Jag hinner knappt h
ålla den här bloggen flytande, så att prassla runt med andra bloggar är bara för oöverstigligt.
Jag har inte glömt er.
Och jag tittar in i smyg ibland, även om jag p
å sistone har varit dålig på att kommentera.
Sorry.

Har ni förresten sett att John Galliano designar macarons för Ladurée? That pretty little cookie is still going strong.*

*Nu pratar jag om kakan allts
å. Inte om John Galliano.

Glögg?

Jag hittade en bortglömd pâse glöggkryddor i en lâda. Vilket innebär att det blir glögg i helgen. Minus pepparkakor, lussekatter och minusgrader.

Den smoky looken

Man satsar på den smoky looken. Men det var mest för att man nös när man precis lagt mascara.

torsdagen den 25:e november 2010

Listhelvetet

Dag 12. I min handväska.

Okej. Snabb inventering.

1. Plånbok. Snudd på tom, jag är dålig på att ha kontanter.
2. 5.70 euro i 1- och 2-centimesmynt p
å botten av väskan. Där ser man, det är elva kaffe i kaffeautomaten!
3. Femton läppglans i olika nyanser av rosa. Femton. Jag skäms. Jag hade inte en aning om att det var s
å m
ånga.
4. Ett opostat vykort som liksom har passerat sitt bäst före-datum.
5. En rosa kalender.
6. En fuschiafärgad mapp med fjorton kilo papper i.
7. Min mobil. LG chocolat. Svart.
8. En rosa plastgris. Anledningen till att han bor i min väska är lite oklar, men Sockergrynet är eventuellt medskyldig.
9. A lifetime's worth of h
årsnoddar, hårnålar och pennor.
10. Kamera. Min lilla panasonic.
11. Ett kärleksbrev.
12. Puderdosa. Silvrig.
13. Linsfodral.
14. mp3-spelare.

Thats all folks. Thats all.

The mellow, messy, leaf-kicking, perfect pause between the opposing miseries of summer and winter

Jag återfann de mina på Place de Diamant i kväll. Vi trotsade den trettongradiga kylan och Grynet åkte ett par varv i karusellen med sin kompis Raphaela. Sedan gick vi hem i sakta mak, med kalla fötter och röda kinder. Vi köpte många blanka tidningar i kiosken på Place des Palmiers, jordgubbssylt och en manchesterklänning på Monoprix, färskt bröd på bageriet och sedan gick vi in till oss.
Inga planer, inga krav. Det var fint.
By the way, min pappa och hans fru tycker att Sockergrynet påminner om Tjorven i saltkråkan. Jag vet inte? Kanske lite. VI har ingen aning om vem hon har fått de där kinderna ifr
ån.

Inte en chans

Någon sade att det är mindre än en månad kvar till jul.
Jag ba: Skärp dig, bli lite verklighetsförankrad. Hur då en månad kvar till jul? Det var ju nyss augusti.

En månad kvar till jul...? Tsss...

The beauty squad

Det här var även veckan dâ jag dyrt och heligt svor pâ att jag skulle plocka mina ögonbryn. En gâng för alla, liksom.
Hittills har jag inte haft tid.

Wow

Det här var dagen dâ jag upptäckte att jag hade en oanad, hittills oexploiterad talang för bokföring.
Helt otroligt vad roligt man kan ha med siffor.

onsdagen den 24:e november 2010

Et on refait le monde

Joggingen gick sådär.

Sedan kompenserade jag för den kroppsliga ansträngningen och ett eventuellt kaloribortfall med att bli bjuden p
å middag av min vän Mademoiselle van B. Vi åt på vardagsrumsgolvet, med tända ljus och fyllda rödvinsglas. Ugnsbakad potatis, fläskstek och 200 gram choklad. Vi löste världsproblemen och våra egna. Och andras.

Det var mysigt.

Retox/Detox.

Nä, hörni.
Nu glömmer vi att vi sedan en vecka tillbaka levt på rött vin, pizza och cappucino, och så börjar vi om på nytt med vårat hälsosamma liv.

Vi g
år till exempel ut och springer en mil. Är ni med?

Svart med Socker

Dag 10: Det här har jag pâ mig.

Okej, here goes... Trumvirvel... Spänningen stiger (vad kan hon ha hittat pâ idag? Hur originell kommer hon att vara? Kommer hon att överraska med dagens outfit?), det är vansinnigt rafflande, och nu kommer avslöjandet, hâll i er:

Cashmerekofta. Svart.
Kjol. Svart.
Strumpbyxor. Svarta.
Stövlar. Svarta.
Jacka. Svart.

Accessoirer:
Skinnväska. Svart.
Kaffe frân kaffeautomaten. Svart. Med socker.
Förlovningsringen. Vitt guld. Vigselringen har jag vuxit ur, men har sagt till tomten att jag gärna vill ha en ny.

tisdagen den 23:e november 2010

Dag 09. Mina syskon.

Den där jädra listan. Jag är helt ur takt och tar en dag ur högen. Typ Dag 09: Mina syskon.

Frida&Axel. Mina finaste människor. Tvillingsyster, lillebror. De säger att man p
åverkas väldigt av sin plats i syskonskaran och det är nog sant. Jag är nog en äkta mellansyster (jag var alltid tio minuter yngre än Frida).
Vi ses ju inte alls ofta. Och när vi ses har vi en tendens att tävla om vem som är roligast, mest ironisk eller som har flest galna anekdoter att berätta.
Det är ett släktdrag.
Som gör att vi alltid har väldigt roligt
, men som gör att vi kanske inte vet så mycket om varandra som vi tror.
Hursomhelst. Om jag kunde skulle jag krympa dem till pocketformat och alltid bära dem med mig.
Fast egentligen är det ju det jag gör, jag bär dem med mig.

Kaffepaus

Grynet vaknade fem i morse.
Och de där timmarna stulen sömn har hängt kvar hela dagen.
Nu har jag mer koffein än hemoglobin i blodomloppet, en sprängande huvudvärk och avbitna naglar.
Snyggt.

Svensk mat och laxvodka

Jag ska bjuda pâ svensk middag till helgen.
Och har drabbats av beslutsângest.
Vad laga? Vodkamarinerad lax? Janssons frestelse och glöggcocktails? Kokt potatis och lingonsylt?

Tips? Trerätters, minst... Och möjlighet att hitta ingredienserna pâ en liten ö i Medelhavet. Snälla, hjälp!

Förresten, vem tyckte att vodka med laxsmak var en bra idé?

måndagen den 22:e november 2010

Loe&Marriage, Love&Marriage

Mina chat-sessioner med syrran muntrar alltid upp i höstmörkret.
Vi följer varandras liv med spänning, lite på avstånd. Hon är rakt på sak, inga krusiduller.

Hon: Hoho! What's up in mariage-ville?
Jag: Same old same old.
Hon: Terapi? Skilsmässa?
Jag: Nix. Inte längre. I morgon ska vi till exempel dricka champagne och fira att det är åtta år sedan vi fick syn på varandra för första gången.

(Vilket är anmärkningsvärt eftersom jag för tre dagar sedan var beredd att ta min väska och gå härifrån. Ärligt alltså.)

Ups and downs, amigas, nerar och uppar.

Bag.


Jag har en tendens att alltid bära med mig hela mitt liv.
Jag skulle aldrig klara mig med en clutch, eller en Chanel 2.25.
Fint, men opraktiskt. Jag behöver plats för en mängd saker, bland annat en hopvikt shoppingkasse, eftersom man inte längre fâr pâsar i franska affärer. Den här är fin.

Dreaming of a white christmas

Jag begriper inte att det snart är december.
Juldekorationerna fâr mig redan ur balans. För oss oroliga varelser är det lite destabiliserande.

I synnerhet kanske eftersom det pâminner mig om att jag inte âker till Sverige som planerat i jul.
Ingen vit jul. Inga âterseenden.
Bara palmer, plusgrader och fransk julmat.
Hey, det hade kunnat vara värre.

söndagen den 21:e november 2010

QUattrO StagioNi

Eh... Tredje kvällen i rad med pizza & vin.
Vafan. Det här g
år inte.
Lyckligtvis är beach 2011 synnerligen avlägsen.
Annars skulle jag berätta fôr er om mitt räddade äktenskap. Om regnet som faller. Om min stalker, ett riktigt jädra kryp.
Om dag 09. Min tro.
Men nu kom C med pizzorna. Vi tar det en annan g
ång.
Puss&Kram.

Queridas!

Queridas!
S
å.
Nu tar vi det här i tur och ordning.
Lördagskvällen: Pizza ur kartongerna, salta nötter, macarons, och en beaujolais village AOC. Och sällskapsspel. Fyratusen kalorier och jag njöt, trots att jag inte ens vann.
Underbart. Verkligen underbart.
Det var det.
Nu: Listan. Jag tar upp tr
åden där jag lämnade den.
Dag 08: Ett ögonblick.

Jag kom att tänka p
å ett ögonblick (Klicka.). Eller de där ögonblicken. De som är flyktiga, overkliga, s
å snabbt över att de nästan inte existerar. Och ändå: De skakar oss. Därför att vi lever. Vi är aldrig så levande, så vibrerande som när tiden står stilla och håller andan inför valen vi gör. Nu, och alltid. Hela tiden.

Söndag.

Idag öser regnet ned.
Vattentromber utlovas över Korsika, och himlen är så täckt av moln att den faktiskt inte syns.
En perfekt dag att göra ingenting.

lördagen den 20:e november 2010

Han sade ja.

Så att ni vet.

Förresten

Jag ny-friade precis till min man.
Det känns skitbra.
Jag bara kom på att jag inte vill ha någon annan alls.
Men ibland glömmer vi oss.
Jag flippade ur.
S
å nu nyfriade jag.

My idea of a good saturday night

Vi frågade Diep och Nico om de inte ville dricka apéro med oss ikväll, på Diamanttorget, vilket är perfekt eftersom det finns en karusell där kidsen kan snurra runt (så att man vet vart de är).
Och bestämde träff klockan sex.
Sedan ringer Nico och pratar in p
å mitt mobilsvar.
Vill ni inte komma hem till oss efter
åt och spela sällskapsspel?

Lite fr
ågan jag längtat efter hela mitt liv.
Jag älskar sällskapsspel. Fasiken, vad jag ser fram emot det här.

fredagen den 19:e november 2010

My so called life

Någon sade till mig idag:

Livet har mer fantasi än vad du har. Oroa dig inte.

Och det är ju faktiskt s
å det är.

torsdagen den 18:e november 2010

Den här damen kastar in handduken

Listan. Med alla självutlämnande, intrikata uppgifter. Jag har inte glömt den, och jag försöker inte - kanske lite - köpa mig tid. Men jag har inte hunnit.
Jag försöker komma ikapp i helgen istället.
Jag tänkte: Ikväll. Men jag var så tillplattad och fullkomligt apatisk efter fem timmar med en passionerad statistiker, utrustad med miljoner kurvor och diagram, att jag s
åg i kors och nästan förlorade all livsvilja.
Men nu känns det bättre. Vi har firat beaujolais och ätit nems och nu ska jag sova.

Jippi

Okej. Smakprovningen av beaujolais nouveau inställd.
Vi ska fâ besök av en statistiker istället.
Youpi.

Beaujolais Nouveau-dagen


Vid midnatt släpptes Beaujolais Nouveau 2010.

Dessa lätta, röda viner som ïnvigs den tredje torsdagen i november, och tack vare tidsskillnaderna är det japanerna som fâr äran att dricka först...

Beaujolaisvinerna är lilarosa, tunna, med låg grad av tannin och mycket frukttoner. Inget för finsmakare eller för oss som tycker om kraftfulla, sträva viner, men en dag som denna får man offra sig på ett glas Beaujolais Nouveau.

Chin-CHin, queridas!

onsdagen den 17:e november 2010

Carpaccio&Parmesan. Close to heaven.

Kvällen:
Liten blåste såpbubblor i badkaret.
De stora
åt carpaccio med olivolja och parmesan.
Fantastiska saker att ägna sig
åt en tisdagskväll.
Alla g
ånger bättre än strykning och snabbmakaroner, eller vad man nu kan tänka sig.

Min förhoppningsvis tvåspråkiga dotter

- Hejdå mamma!
- Va? Vad sa du, hjärtat? Säg igen! Vad sa du?

- Au revoir, maman. Au revoir, mamaaaan.
- Va? Nej? Jag hörde ju... Du pratade ju SVENSKA med mamma, min älskling!
- Non. Non non non non non.

Hm. Det kommer nog. Häromkvällen sade hon godnatt.

tisdagen den 16:e november 2010

Dag 06. Min dag.

De skorna. Precis de skorna.

D
åligt:
1. N
ågon snodde min kakaduafärgade skinnjacka. Hell, jag älskade den jackan.
2. Vildsvinsragu till lunch. Och sista portionen tog slut när det var min tur att beställa. Fick tv
å ledsna endiver med riven edamer istället.
3. Regnet. Och tornadovindarna. Som slet loss lyktstolpar, fönsterluckor och soptunnor i natt.
4. Facebookade mig igenom halva dagen. Fyra cappucini och ett pain au chocolat senare förstod jag fortfarande inte Paretoprincipen och hur jag medelst kumulativ frekvens ska kunna använda mig av denna i mitt framtida yrkesliv.
5. Mina beloved röda pumps klarade inte regnet. Jävla, jävla skit.

S
å jag räknar förluster och begrundar det faktum att ägodelar betyder så mycket.

Bra:
1. 25 höstgula rosor p
å köksbordet när jag kom hem. Jag har förmodligen inte förtjänat dem.


Bara tanken på det och ett tjog rasslande blad föll ned på köksbordet. Sedan tryckte jag ned näsan i buketten och tog djupa andetag. Doften. Doften! Det finns inget sorgligare än drivhusrosor som vägrar dofta.

IDag var dagen

Idag var dagen dâ det visade sig omöjligt att ens âstadkomma tvâ likadana strumpor.
Det bâdar inte särskilt gott för den personliga organisationen.

måndagen den 15:e november 2010

Dag 05. Still orbiting

Frågan: Vad är kärlek?

Det enda jag kan tänka p
å är att det är ironiskt att jag får frågan just nu, och den andra grejen om kärlek som kanske snuddar vid att definiera det här ogreppbara:

Jag vill bara vara med n
ågon som betraktar mig när jag sover och som säger sig att han har tur.

S
å enkelt är det. Och precis så sv
årt.

Kalas

Igår var vi på Lilys födelsedagskalas. Lite för att hämnas för vad Lily (och Sockergrynet) var kapabla att göra med vår lägenhet förra veckan när grynet fyllde två.
Nu slapp vi städa.
Det var allmän förödelse, för mycket champagne och rackarns trevligt.
Véra grät hjärtskärande när vi var tvungna att g
å, men då stod jag nätt och jämnt rak i min lilla guldkjol.
Klart man m
åste vara disco när man går på kalas. Grynet hade till och med kjol (inledningsvis), och det tog inte mer än en två timmar att övertala henne att ta på sig kalasbyxor till. Hon var skeptisk, men jag höll ut. På kalas är det kalasbyxor som gäller. Basta.

Annars tror jag eventuellt att en liten detox skulle kunna vara p
å sin plats.

Strandprinsessa

Véra Agathe. Lördag 13:e november. Alger, vâgor, vinterhav och barfota.

Dag 5.

Ops. Jag missade att dagens uppgift inte alls var en grundlig redogörelse för dagens outfit.
Den var att skriva pâ temat Vad är kärlek?

Och där har jag ingen aning.
Ska fundera.

Men verkligen. Edith Piaf sade att kärleken är ett av livets största mysterier. Kanske det största. Jag tror att hon har rätt.

Dag 05. Det här har jag pâ mig idag.

Svart tröja.
Svarta byxor.
Svarta ballerinaskor.
Svart hârsnodd.

Svart väska.

Färgklickar: Rosa naglar, rosa gloss och en kakaduafärgad skinnjacka.

Lite... rundare.

En bieffekt av den här utbildningen är min lite rundare uppenbarelse.
Till lunch varje dag äter vi tre rätter plus ost.
Till det dricker jag minst tre cappucini om dagen.
Och ibland har vi vinprovning eller smakprovning (idag har jag till exempel lärt mig vad som skiljer en brie de Meaux frân en brie de Melun.)
Och jag har inte tid att röra mig särskilt mycket.
Det här är nog det mest typiska i-landsproblem som finns.
Jag borde skämmas som klagar.

söndagen den 14:e november 2010

Dag 4. Det här åt jag idag.

Det här skulle egentligen ha varit gårdagens inlägg. Men igår hade jag en katastrofal kosthållning och tänkte skjuta upp det till en om inte exemplarisk så i alla fall passabel dag.
I dag har jag ätit s
å mycket junk att jag nästan har ångest, men hey, here goes. Sanningen och ingenting annat än sanningen.

Frukost: Stor sk
ål fromage blanc med havregryn, banan, pumpakärnor och kanel (det började bra i alla fall). Café au lait. Croissant med smör och hallonsylt.

Mellis 1: Cocacola och en madeleine.

Lunch: Nix.

Mellis 2 (vid svältgränsen klockan halvfyra):
Skinkmacka, fyra skedar taboulé och café au lait. På stående fot vid diskbänken.

Mellis 3: Fyra glas champagne (i runda slängar). Fem mördegspiroger med skinka, en minipizza, en näve carambar, n
ågra frappes, en syltmunk,
sjutton marshmallows och en gigantisk bit gräddtårta med marsipandekorationer. Vi var på kalas.

Middag: Sparrissoppa och ett halvt kilo gröna druvor.

Totalt: 43 000 kilokalorier, huvudvärk och the sugar rush to end all sugar rushes.

Nu ska jag dricka en kopp gunpowder för att kompensera för allt detta.

Over and out.

lördagen den 13:e november 2010

Väderrapport 13e november. Och ni?

Häpp! Novemberväder är underskattat, i alla fall om man bor söder om franska rivieran. Vi lapade vintersol på Marinella med Aude och Yo, sedan handlade vi lite födelsedagspresenter - mitt liv är fyllt av skorpioner - och det var väl dagens höjdpunkter.

LörDaG

Vad sägs om pique-nique pâ Marinella Plage? I novembersolen?
Ni hittar oss där.

fredagen den 12:e november 2010

La Gourmande



Dag 3: Mina föräldrar.


Kära mamma och pappa.

Ni trodde - och tror - att jag kan bli vad som helst. Göra vad jag vill. Jag antar att det kanske inte riktigt blev som ni tänkt er.

Efter många om och men, efter allt som hänt och allt som blev sagt och gjort, så sitter hon där på sin medelhavsö, er dotter. Dricker café crèmes i skuggan av en palm, sörplar rosévin och låtsas skriva på en roman. Eller om hon tänker blir hotelldirektör. Eller om hon strular runt kring Kensington Gardens i London eller om hon nästan kommer bort i en tyfon någonstans mellan Taipei och Hong Kong? Inte lätt att veta.
Kanske inte vad ni hade tänkt er.

Men jag ville berätta en sak för er. Ett minne, en händelse, som för er kanske var insignifikant, men som grundlade n
ågonting för mig. Ett möte: En dubbeldate med min psykolog. Ni var där, bägge två. För första gången. Ni var ju liksom tvungna att mötas där någonstans, när jag blev så sjuk. Och hon, psykologen, gjorde en 180-gradersvändning från det ena till det andra och bad er berätta om när jag föddes.
Och det hände n
ågonting. Ni lyste upp. Hela rummet lyste upp. Molnen lättade, solen sken in. Det blev lätt att andas.
Jag var älskad fr
ån första stund.
Oavsett vad som hände sedan var jag ett älskat barn.

Jag bär det med mig. Det var vad jag behövde veta för att gå vidare, för att samla ihop bitarna och resa mig.
Den vissheten bär jag med mig, nära, nära. Jag knyter handen runt den, v
årdar den. Den är min självkänsla.
Och den är en g
åva jag vill ge min dotter. Hon ska veta det, att vad som än händer, och gudarna vet att mycket kan hända, så var hon älskad från första stund.
Hon kan vila tryggt i den vissheten.


Jag älskar er, förresten.

Hälsningar er dotter.


Gråa dagar.

Idag är en grå dag. Grå himmel, regntunga skyar. English breakfast och mandelkakor. Jag räknar förluster: Mina älskade jeans sprack idag (rent mentalt är det alltid en prövning), mina hörlurar slutade fungera, och min franska pressbryggare uppvisade sin första spricka.
Jag bör nog se över min karma.

torsdagen den 11:e november 2010

Min första kärlek (I was just whistling Dixie 'til you struck up the band And they started to play )

Andra. Okej. Djupt andetag.

Men jag minns inget före dig.

Inget som kunde kallas kärlek.

Det var bara andra saker: Självbekräftelse, osäkerhet, förälskelse, attraktion, enkelhet och behov.
Kärlek? Inte.
Jag trodde kanske det. Att det var kärlekar det handlade om, men jag aktade mig väldigt, väldigt noga för kärleken.
Pojkvänner hade jag aldrig särskilt många. Jag var inte snygg. Söt på sin höjd. Eller, det blev jag när jag fick min första pojkvän som var en av de snygga. Jag fattade inte vad han såg hos mig överhuvudtaget och därför var jag tvungen att hångla med hans bästa kompis. Han slog knytnäven blodig genom en ladugårdsvägg (inget alarmerande, bara sånt vi gör i Dalarna) och ville ha mig tillbaka. Jag fattade ingenting och låtsades att jag var kär i en annans av hans polare.

Sedan ville jag inte ha någon kille. Trots att "Men varför har du ingen kille du som är så söt?" Är det något fel på dig?

Fast forward några år. London. De säger att den som är trött på London är trött på livet. Jag var jävligt trött på London. Jag var svårt sjuk i anorexi, ville inte leva och tyckte att livets alla sekunder var för långa och meningslösa. Hade jag pojkvän? Klart jag hade. E som hade ganska mycket issues med sin mamma och med sin kvinnobild. Han tyckte jag var feminin och kvinnlig, i all min suicidala magerhet. Fint.
Sedan min chef. (The boss? Get a grip.) Jag var så nervös i närheten av honom att jag darrade. Han var gift, men han var rolig. Kärlek? Nej. Inte alls. Men början till ett mönster kan möjligtvis skönjas. Gifta män har ett gott öga till mig.
Sedan var jag i behandling för anorexi. Och alla som har varit sv
årt ätstörda vet vad det gör för ens libido. Anyway, man får vara i fred. Inga uppragganden. Inga "Varför har inte du någon kille du som är så söt är det något fel på dig?".
Klargörande: Man är inte söt. Det är n
ågot fel på en.
Hopp framåt igen. Uppsala. Det var kanske i Uppsala jag blev söt. Sedd. Uppskattad.
Det skrämde mig. S
å jag gjorde det enda rätta: Kärade ner mig i den kursare som var mest oåtkomlig. Han hette R, var tio år äldre, hade precis gett ut sin första demo med sitt band och extraknäckte som modell i någon Kappahl-reklam. Det var någon julgrej, med honom i smoking och brudar i jul-underkläder som satt på hans axlar
. Han hade två barn och försökte få det att funka med mamman. Han försökte få det att funka så jävla mycket.
Han hade en bild fr
ån den där julkampanjen uppsatt på sitt kylskåp. Det var det första jag såg den där morgonen när jag skulle ta fram juicen. Eller om det var mjölk jag skulle ha.
Kärlek? Nej. Attraktion? Eventuellt. Självbekräftelse? Förmodligen.

Sedan. 23 november 2002.
C.
Jag blev förälskad. Och förstod vad det innebar att glömma sig själv. Det var ett äventyr, det var underbart, det var en saga. C flyttade in till mig efter en månad. Och flyttade liksom aldrig riktigt ut igen.

Det
är nog så. Om frågan är kärlek finns svaret här: I den famn där jag hittade min styrka, i ringen på mitt finger, i skuggan av min dotters långa ögonfransar mot hennes kind. Hon har ärvt dina ögonfransar.

Day OFf


Utflyktsdag! Vi har ätit lyxig frulle länge och nu ignorerar vi kaos i lägenheten, ton av tvätt och oreda, tar med oss matsäck och åker till Coti Chiavari och letar efter en glänta där vi kan sitta och njuta.
I omgivningarna: Ruppione, Aqua Doria och Monte Bianco.

Jag tar med kameran. Och s
å ska jag fundera på vad jag förbundit mig att göra idag: Skriva om min första kärlek. Svårt. Sarkastiskt, skämtsamt eller... ärligt?

Baci! Baci!

onsdagen den 10:e november 2010

Do we really need more of these?

Hey. Jag äter glass och kakor, dricker vin, slösurfar och liksom bara försjunker i något fredagsmässig stadie.
Och det är lite fredag, nu är det helg. Elfte november firar vi vapenvilan efter WW1 och eftersom tolfte november är en fredag s
å är det lika bra att den blir ledig den med.
Det ska bli underbart. Underbart, I tell you.

tisdagen den 9:e november 2010

Ladies&GEnTlemen, I give you... me.

Okej. Första.
Presentera mig själv.
Sara, 25
år (äsch, det vet ni ju är ren och skär lögn... 31).
Utbildad journalist, med romanskrivarambitioner, men h
åller just nu på att utbildar mig till något bra inom turism. Typ hotelldirektör.
Gift med C, 35, forskar inom solenergi. Förundrad mamma till Sockergrynet, prick 2.
Född i Bollmora, Tyresö, och bor i Ajaccio, p
å Skönhetens ö, Korsika. Vägen Bollmora-Ajaccio gick via Malmö, Falun, London, Uppsala, Montpellier, Sundsvall, Belfort, Taipei (Hell, vad jag förtjänar att slå rot).
Annars: Komplexfylld, neurotisk, rolig, passionerad, egocentrerad och lite lat till och fr
ån.
Jag l
åter ofta bli att svara i telefon när jag är hemma, drömmer om att vinna Master Chef, älskar parmesanost, goda viner och turkost vatten.
Defekter: Jordens närsyntaste människa, före detta anorektiker, känslig för stress och trötthet. Jättekorta ögonfransar.
Det var väl det? N
ågot annat ni vill veta?

En månad med Sara

Listan. Som jag hittade till exempel här. Och här.
Och jag är med.
Det kräver lite disciplin, rigör och lydighet. Tre egenskaper som jag inte besitter, men jag kör ändå. Ett inlägg om dagen, och dag 30 kommer ni veta allt om mig. Om jag fortfarande har hemligheter för er? Är ni med?

Dag 01 - Presentera mig själv
Dag 02 - Min första kärlek
Dag 03 - Mina föräldrar
Dag 04 - Det här åt jag i dag
Dag 05 - Vad är kärlek?
Dag 06 - Min dag
Dag 07 - Min bästa vän
Dag 08 - Ett ögonblick
Dag 09 - Min tro
Dag 10 - Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 - Mina syskon
Dag 12 - I min handväska
Dag 13 - Den här veckan
Dag 14 - Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 - Mina drömmar
Dag 16 - Min första kyss
Dag 17 - Mitt favoritminne
Dag 18 - Min favoritfödelsedag
Dag 19 - Detta ångrar jag
Dag 20 - Den här månaden
Dag 21 - Ett annat ögonblick
Dag 22 - Det här upprör mig
Dag 23 - Det här får mig att må bättre
Dag 24 - Det här får mig att gråta
Dag 25 - En första
Dag 26 - Mina rädslor
Dag 27 - Min favoritplats
Dag 28 - Det här saknar jag
Dag 29 - Mina ambitioner
Dag 30 - Ett sista ögonblick

En sekund

- Ett ögonblick bara, älskling, ska bara uppdatera min facebookstatus!

Golf de SPerone. Corsica.

Don't you just wish you were there? Sperone, på östkusten, en av världens (jo, världens) fem vackraste golfbanor. Någon sade att man gärna slår ned bollen i vattnet, bara för att få nöjet att hoppa i...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...