fredagen den 31:e december 2010

Och så den här förstås.

Sockergrynet&Allan

Det här är förresten min dotter på stan med sin docka Allan.
Och det här är förresten Allan.
Mycket älskad, han är med nästan överallt. Sockergrynet har liksom märkt honom så att han inte riskerar att förväxlas med någon snarlik.

To end it in style. Del II

Annars har jag inte så mycket tid för er idag, jag har servetter att vika, laxblinis att förbereda och champagne som ska kylas.
Och s
å tänker jag att guldrosor och silverkottar är
årets bordsdekoration.

The hair story

Just det. Mitt hår.
Jag som st
ålsatt mig för att klippa av, klippa lugg, men fick nobben av min frissa Annabelle som vägrade.
"Du har en vacker panna, det vore synd att dölja den, och lugg skulle göra dig galen."
Oh. Jag som bara stirrar mig blind p
å de där irriterande bekymmerslinjerna i den där pannan.
Men efter en gudomlig huvudmassage insisterade jag inte, och Annabelle fick göra vad hon ville. Resultat: Pyttelite på topparna ("Tänk om vi skulle spara ut det till sommaren?") och en glansig chokladbrun färg ("Som framhäver dina ögon"). Ah. De vet hur mottagliga vi är för sweet talk, visst gör de?
S
å.
Det blev inga stora förändringar. Men man känner sig ju alltid lite snyggare, lite glansigare när man kommer fr
ån frissan, helt klart.

torsdagen den 30:e december 2010

ChopstickDining

Ikväll ska vi träffa vänner och äta kinesiskt.
Efter ett år i Taiwan brukar vi alltid imponera med vår förm
åga att äta vad som helst med ätpinnar.

Annars har vi mest fönstershoppat idag.


New Years Plans

Jag hade totalt förträngt att det är nyårsafton i morgon.
Och panikinbjöd
åtta personer på nyårsbuffé och champagne.
Nu bör jag s
åledes rensa upp i kaoset och ställa mig i köket...

Till efterrätt blir det vit och svart chokladmousse! Häpp!

onsdagen den 29:e december 2010

Det mest förbjudna

Ni vet det där man lär sig i alla glossiga magasin och livsstilstidningar och spalter med skönhetstips att man aldrig aldrig aldrig får göra? Aldrig. Det där som kändiskvinna efter kändiskvinna i intervju efter intervju intygar att hon aldrig aldrig gör.

Guess what? I did it. M
ånga gånger. Och jag är precis på väg att göra det igen. Utan samvetskval.
Jag tänker lägga mig utan att ta bort sminket. Jag menar, vad kan egentligen hända? Man dör ju inte? Hur riskabelt kan det vara att - jag citerar - inte l
åta huden andas under natten?

Äsch, jag orkar inte. Det får vara värt priset att betala.

C'est quoi ce style?

C'est quoi ce style?
Säger svärmor när hon ser mina jeans med trasiga knän.

C'est quoi ce style?
Säger jag när jag ser min dotter, stylad av sin farmor, med allt instoppat.

Vad är det med farmödrar och instoppat?
Véra såg ut som en stoppad korv med stickade tröjan instoppad i leggingsen. Och byxbenen i strumpskaften innan de stoppades in i stövelskaften.
S
å att hon inte ska f
å lunginflammation, tydligen.

Den som söker finner

Och när man inte hittar någonting här hemma kan man ge sig den på att någon i den här familjen har lagt det i någon av de marockanska lanternorna, i vilka jag idag hittade:

En nyckel
Makaroner
Hello Kitty-bilder
Samtliga bilder till ett memoryspel för tv
å
åringar
Ett läppglans
Ett usb-minne (inte av swarovskitypen dock)
En mycket saknad pusselbit
Tre dockkoppar
Tv
å vykort adresserade till Sockergrynet

Den lilla svarta

Och eventuellt behöver jag en PRN (petite robe noire) till nyår. Men det lutar åt att nyår kommer att spenderas i fårskinnstofflor och plyschbyxor.

tisdagen den 28:e december 2010

Glögg&Choklad.

Snart trillar svärföräldrarna in från den råa medelhavskylan utanför. Jag har lovat glögg och smältande chokladkaka.
Här skulle jag eventuellt vilja inflika att det inte är alla som har en s
ådan svärdotter som yours truly, men jag avhåller mig från det. Jag är nog definitivt ingen svärmorsdröm.
I övrigt finns det f
å saker som parfymerar ett hem på ett sådant delikat vis som varma saffransbullar, choklad och glögg. Det skulle vara nyss utblåsta ljus, då.

Brown-eyed girl.

Okej, äntligen en bild där mitt Sockergryn inte blundar, springer suddigt eller skakar på huvudet så mycket hon orkar.
Kolla. In. Ögonen. Varken bl
å eller gröna. Choklad, måste det nog kallas. Och så säger dem att ögonfärgen är "fixerad" bara efter något halvår?
Annars har vi roat oss med att klappa isbjörnen i papier maché p
å Rue Fesch.

For your information

Uppdatering.
Jag har ätit tv
å lussebullar och druckit en kopp te.
Allt gick bra, kan jag meddela.

To end it in style

Nä, vad sägs om att avsluta det här året med en liten maginfluensa och hög feber?
För att g
å ur 2010 med stil.

Jäkla skit. Jag m
år uselt.

måndagen den 27:e december 2010

Listan. Om året som gick.

Den här listan snodde jag av Hanna. Rakt av.

1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?

Fick in en fot i turismindustrin på Korsika och började att utbilda mig till hotelldirektör.
Gravade lax. Flippade ur. Nej, förresten flippat ur har jag gjort förr. Men gravlaxen var en debut.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Nix. De brukar jag bryta redan till trettondag Knut.


3. Fick någon du känner barn?
En hel hoper. Men de nyfödingar som värmde hjärtat extra var mina vänner H och E:s (från pluggtiden i Uppsala) döttrar. Så himla coolt att vi nu har varsin dotter. Och ett sånt himla ansvar att uppfostra Hedvig, Esme och Véra till nästa generations unga kvinnor. *tårögd*

4. Dog någon som stod dig nära?
Min farbror. I påskas. Och uttrycket "ryckas bort" blev så påtagligt. Ett tomrum i släktträdet, en vacker och sorglig begravning.


5. Vilka länder besökte du?
Det har varit lite resor för min del i
år, men Italien: Florens, Sienna, Livorno. Toscana var fantastiskt. Fantastiskt. Sverige.

Och i Frankrike: Ett vintrigt Paris, ett vårigt Montpellier och ett högsomrigt Saint Florent.

6. Är det något du saknade 2010 som du vill ha 2011?
Ett roligt jobb.

7. Vilket datum kommer du alltid att minnas?
Eh... Inget, tror jag.

8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Att jag fick en plats p
å den här stressande, utmanande, hemska, tröttsamma utbildningen. Att jag träffat nya, fina människor.

9. Vilket var ditt största misstag?
Ah. Största misstaget som höll p
å att kosta alldeles för mycket. Jag vet inte om jag är beredd att säga mer.

10. Vilket var ditt bästa inköp?
Jag m
åste nästan säga den gigantiska parmesanosten som vi köpte i Florens, och vinet och skinkorna, som vi njöt av flera veckor efter att vi kommit hem.

11. Vad spenderade du mest pengar på?
Hyra. Bensin. Mat. Blöjor. Mitt liv är s
å glamouröst.

12. Vad gjorde dig riktigt glad?
Véras alla framsteg! (Zzzzzzz... Alltid lika kul med mammor som pratar barn.)

13. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej. Men i släkten har det varit mycket sjukdomar, och Véra har ju haft alla sina barnsjukdomar under
året. Det har fått räcka.

14. Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2010?
Herregud, jag lyssnar ju mest p
å barnvisor nu för tiden. Men Sheryl Crows cover på Sign your name är nog ganska symptomatisk.

15. Mådde du bättre eller sämre under 2010 än vad du gjort tidigare år?
Bättre. Trots allt som hänt. Trots att mycket har bara rasat ihop har jag känt mig rock steady.

16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Skrivandet.

17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Bloggen. Nej, jag skojar bara. Bilköer i rusningstid. Ältande.

18. Hur var din julafton?
Kaloristinn, spänd. För mycket champagne och franska släktingar. Juldagsmorgonen var fin, dock.

19. Blev du kär?
Ja. Jag blev nog det. Förälskad.

20. Vilket program har varit det bästa på tv?
Master chef. Det är det enda jag tittat p
å.

21. Hatar du någon som du inte hatade förut?
Jag hatar nog faktiskt ingen.

22. Vilken var den bästa boken du läst under året?
Jag har läst mindre än jag brukar och ingenting dyker upp s
å här spontant.

23. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Musikaliska upptäckt? Det här skäms jag lite för men jag är glad och lycklig om jag f
år lyssna på populärmusik på typ nrj. Eller Cheri FM.

24. Önskade du dig något som du fick?
Ja.

25. Önskade du dig något som du inte fick?
Ja.

26. Vilken var årets bästa film?
Hey, jag har en tv
ååring. Filmerna var lätträknade, men jag gillade filmen om Gainsbourg. Och Mikael Nyqvists Skyddsängel.

27. Vad gjorde du på din födelsedag?
Picknick för ett helt gäng fina människor, inklusive hundar och ungar p
å stranden. God mat, vin, tårta och vågskvalp i solnedgång.

28. Vilka var de bästa människorna som du träffade?
Min familj och vänner i Sverige. Som är för l
ångt borta.

29. Hur skulle du beskriva din klädstil?
Nyckelord: Svarta överdelar. Jeans. Mockastövlar (höst och vinter). Vit bomull. Volanger. Jeans. Barärmat (v
år och sommar).


30. Vad fick dig att må bra?
Jag har arbetat med mig själv igen. Stabiliserat mig, liksom. Annars: Springturerna när jag haft tid. Bloggen (Jo, men ärligt). Solen. Värmen. Korsika.

31. Vilken kändis var du mest sugen på?
Kändis jag var sugen p
å? Haha, jag passar nog på den frågan.


32. Vem saknade du?
Min familj l
ångt borta i Sverige.

33. Vilken var din bästa månad?
September, tror jag.

34. Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Oh god, yes.

35. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Planen är att jag ska skaffa mig det där roliga jobbet jag drömmer om. Att jag ska klara mig själv, som en stor flicka. Annars kan det nog bli m
ånga, stora förändringar. På gott och ont.

Man uppfostrar sitt barn.

C (med rynkad panna): Vår dotter går runt med en febertermometer i handen som hon trycker på. Och sjunger.
Jag: Jag vet. Hon tror att det är en i-pod.
C: Ah. Okej.

Man funderar över vilka referensramar och beteendemönster man överför till den lilla människan som är ens kött och blod. Jag g
år runt och försöker vara pedagogisk och undervisande. Liten ba: Mamma, ser det ut som om jag bryr mig? (Fri tolkning av hennes body language).
I g
år hittade jag henne på köksbordet: Med mobilen i handen och solbrillorna i pannan låtsas hon prata med någon:

Ouiiii? Ouiii? OK. Bisous, bisous. Ciao. Bisous. Ciao. Ciao. Ciao. Gros bisous.

Jag dog lite när jag n
ågonstans i allt det där kände igen mig själv.

By the Way

Svärmor (som inser att Sockergrynet bytt ögonfärg):
- Otur. Verkligen otur.

Finkänsligt. Verkligen finkänsligt.

Aw.

När jag tittar på bebisbilderna i förra inlägget känner jag att jag skulle vilja ha 7 stycken sådana där. Ungefär.
Och vilken lycka det skulle vara att kunna f
å en till. En dag.
Och vilken ynnest och rikedom det är att ha en s
ådan där i sitt liv.
Att vara mamma.

söndagen den 26:e december 2010

And heaven knows I'll compare the ocean to your eyes

Liten. Med blå ögon.

Lite större. Med blå ögon.

Ändå större. Med gröna ögon.

Tittade just väldigt noga p
å min dotter.
Hennes utsikt mot världen är lite begränsad, eftersom jag har projekt: SPara ut Sockergrynets lugg som prio 1.
Men där n
ågonstans, mellan mörkblonda hårtestar och en snorig liten näsa fick jag syn på ett par bruna ögon.
Brunaktiga. Honung, hasselnöt, bärnsten. Ljus... bruna?

Hur gick det här till?

Hon föddes med bl
å ögon. Sedan gick de över till gröna, efter ett år. Sedan har jag liksom alltid trott att jag har en grönögd unge. Nu är jag osäker.
Ska titta noga, och fixa bildbevis.

argH

Okej. Här tror man att man ska gå ut på romantisk middag- och biokväll.
P
å tu man hand. För första gången på flera hundra år.
S
å visar det sig att man ska ha med sig en femtonårig niece.

*biter ihop och ler stora julleendet*

Findukning.

När min franska tant M-J bjuder på lunch tar hon fram sina små knivställ i silver.
D
å tvekar man lite innan man tar upp kalkonbenet i ett stadigt tumgrepp för att gnaga av det sista.

Julaftonskvällen



Julaftonskvällens remarkabla fakta:
Min gravlax var hur god som helst. Janssons frestelse till den.
Min förrätt ocksâ, som gick ut på att pigga till den traditionella gåslevern: Snabbstekt gåslever med bräserad rödlök och italia-vindruvor i soja och xeres-vinäger.
Efterrätten vill ni väl ocks
å veta? Pepparkakspannacotta (inspirerad av Annika) med pepparkakscrumble, färska fikon och mandarinklyftor. Så jultårta och tryffel p
å det. Champagne till aperitif, förrätt, huvudrätt och efterrätt.
Huvudvärken som p
å beställning dagen efter.

Min julklapp till min prinsessa: Ett smyckeskrin med en rosa liten häst som spelar Für Elise.
Det lilla barnet i mig blev tindrande när jag hittade det i ett mörkt hörn i en trolskt vacker porslinsbutik. Sedan tindrade Véra minst lika mycket när hon öppnade, och nu har hon lagt ned alla sina h
årspännen, dockornas små gafflar och ganska många solrosfrön och okokta makaroner i det. Fint.

lördagen den 25:e december 2010

GodNatt

Eh.
Skittrött.
Proppmätt.

Klockan 16.45 reste vi oss från lunchbordet.
Jag: Nästa vecka ska jag inte äta n
ågonting alls. Från och med nu.

Klockan 18:30 dukade jag fram lite julfika.
Jag: Cheri, vill du inte ha lite g
åslevertoast? Eller paté? Eller s
ådana här chokladdoppade mandelmassebollar? Eller ska jag värma Janssons frestelse?

Eh. Men nu sover vi.


Jag blev förresten också bortskämd

Fårskinnstofflor
Ny locktång
Parfym
Tv
å linnelöpare
Biologiskt ansiktsjox producerat i n
ågot kloster p
å rivieran
En skitsnygg liten clutchväska i ormskinn

Santa baby

.Men hjälp. Varför är man inte två år gammal och får tusen paket?
S
å tänkte jag först. Sedan fick jag sjukt dåligt samvete för den här planetens skull och ångrade att jag inte tagit upp med franska släkten att det kanske skulle ha räckt med... tre, fyra paket till min lilla tvååring. Och kanske lite edukativa, pedagogiska grejer?
Eller nya byxor, eller en pyjamas?
Mitt i morgonens julklappsöppnande bestämde vi oss för att smuggla undan hälften av paketen och gömma dem för lilla pyret. Det är för mycket. All denna... plast! Det är ju hemskt.
Nästa
år ska jag vara noga med att klargöra innan julafton att jag inte tror att det är sunt att dränka en liten unge i massa paket.
God fortsättning!

Jul på franska

En fransk jul.
Fem timmar och fyra triljoner kalorier senare reser man sig från middagsbordet.

Och d
å har tomten inte ens kommit än.

Om alldeles för f
å timmar kliver vi upp, och ser att tomten har varit förbi. Sedan är det typ dags att sätta sig vid matbordet igen för nästa kalasmåltid.

Champagne igen. G
åslever igen. Säkert kastanjefylld kalkon och fyra sorters ost. Jultårta igen.
Hungrig hinner man inte bli.

fredagen den 24:e december 2010

Julfrukost

Mina frukostgäster fick färska lussesnurror med mandelmassa, vit choklad och flagad mandel till les cafés au lait. Oemotståndligt.
Efter mitt lussebullsdebacle häromveckan var det skönt att få revanch.

torsdagen den 23:e december 2010

God jul.

Vi har julstökat oss helt slut.
Klockan är snart midnatt och vi är inte klara.
I morgon kommer C:s föräldrar och syskonbarn. Klockan 07.00 vill de bli hämtade vid färjeterminalen.
Oh dear.

Regnet vräker sig. Hämningslöst, som vore det inte alls jul.
Köket doftar lussekatter och marsipanbröd med likör.
Hemmet är kaos.
Jag är lite i bitar.

Men nu är det jul. L
åt den bli magisk. GOd jul, queridas!

Smältande hjärta-kaka.


Okej, på begäran: Moelleux chocolat cœur fondant eller Kladdig chokladkaka med smältande hjärta. En fantastiskt god chokladkaka som blir lyxigare av att den serveras i portionsformar. Garanterad succé!

Till fyra personer:
4 ägg
75 gram socker
55 gram malen mandel
30 gram mjöl
100 gram smör
100 gram mörk choklad
smör och mjöl till formarna.

Sätt ugnen på 200°


Smöra och bröa fyra små ugnsformar.

Vispa ägg och socker fluffigt. Vispa i mandel och mjöl. Smält chokladen med smöret. Rör i choklad-smörblandningen i äggsmeten. Häll i formarna. Grädda i ugnen i max åtta minuter (mindre om man vill ha den ändå rinnigare inuti.)

Lossa försiktigt ur formarna och servera ljummen. Hey presto!

Vin till lax och foie gras!

Lite vintips bara så här i juletid...
Till laxen, om den är rökt: Fantastiskt gott med Alsaceviner, en Gewurstraminer eller en Riesling.
Om den är gravad: En Sancerre eller - ett av mina favoritviner alla kategorier - en Chablis Grand cru.
Till foie gras, gåslever- eller ankleverpaté är det lite delikat att komma med andra förslag än den mer än klassiska Sauternes, men jag tycker personligen att det är lite för sött. Gåsleverns lena krämighet kräver lite annat, något torrare och kraftfullare med mycket mineraltoner. Till exempel något vitt, torrt från Hermitage eller Châteauneuf du Pape (Hey, det är ju ändå jul, då kan man unna sig riktigt vin!).

Oh, varken till lax eller foie gras f
år vi ignorera champagnen. Förstås. Vinernas lilla svarta, funkar till allt, till alla tillfällen!

Status

Lussekatter: Check. Med jäst som min bagare liksom smög ât mig under disken. Värd sin vikt i guld, min bagare.
Luggklippning: Nix. Min frissa vägrade.
Pepparkakor: Check.
Gravlax: Check.
Apelsiner med nejlikor: Snart. Jobbar pâ det.
Jansson frestelse: Idem.
Julgran: Check.
Julmusik pâ högsta: Check.
Paketinslagning: Check.

Alla förberedelserna görs givetvis med en mugg glögg i handen. Det blir nog bra det här.

onsdagen den 22:e december 2010

Smältande chokladkaka.

By the way åt vi sådan där fransk smältande chokladkaka till efterrätt.
Det är ju rackarns gott.
S
nudd på att man vill slicka tallriken efteråt. Men så klart att jag inte gjorde det, jag är väl en belevad människa (klart att jag slickade tallriken, men det var ingen som såg).

Ätstörda mÄnniSkor.

Precis hemkommen från Taiwan och Japan. Sund, glad och lite mjukare i formerna.

Fem månader senare: Gravid i sjätte månaden och ett par kilo lättare. Förstår ni, jag ryser när jag ser den här bilden. Jag ryser för jag minns hur jag mådde.

Jag har fått några frågor här på bloggen som rör min anorexi, och jag ska försöka svara på några av dem. Inte för att jag på något vis vill tynga bloggen med prat om ätstörningar och självömkan, utan mest för att jag tycker att det är viktigt, och kanske för att jag hoppas att jag kan - hoppas - vara ett exempel på att det går att ta sig ur det där. Även om det är svårt.

Frequently asked question no 1: Har du n
ågra men efter din anorexi?
Svar: Nja. Kroppen har en enast
ående förmåga att återhämta sig, även efter lång svält. När man svälter sig går kroppen på sparlåga, och när energin tar slut så prioriterar kroppen de viktigaste organen: Hjärta och hjärna (även om bägge går på sparlåga när de inte får vad de behöver). Mitt hjärta var dåligt när jag lades in, precis som njurarna och andra organ. Men allt återhämtar sig. Allt. Man blir frisk. Man blir bra.
Men men, visst. Till exempel att jag har mens kanske fyra gånger om året. Iskalla händer och fötter. Urdåliga blodvärden.

Men man blir bra.

Ett annat men är väl eventuellt min totala besatthet av mat. Och - och det här är ett problem - att jag saknar mätthetskänslor. Jag kan inte bli mätt. Jag kan äta tills jag får ont i magen, tills det står mig upp i halsen, ändå känner jag mig aldrig mätt. Något som givetvis är hyfsat stressande, och det gör ju att jag fortfarande "kontrollerar" mitt ätande, eftersom jag på ett ögonblick kan gå överstyr och tappa kontrollen. Andra kan ta en chokladbit, eller två. Jag äter hela asken. I smyg, efter att först ha tackat nej. Lite så.
Men. Nu har jag en dotter och jag måste vara en sund och levande mamma till henne. Livsviktigt.

FAQ no 2: Hur blev du gravid? På naturligt vis eller inte?
Svar: Jag hade svårt att bli gravid, säkerligen delvis relaterat till min störda menscykel, och förmodligen eftersom jag länge hållit mig på en låg matchvikt. När jag blev gravid - precis när vi tänkte söka hjälp och kolla upp varför vi inte blev med barn - så var det nog så enkelt som att jag vägde lite mer än vad jag gjort på länge. Det var efter att vi kom tillbaka efter året i Taiwan, och från några veckors resa i Japan. Jag hade ätit massor av god mat, inte tränat på hur länge som helst, och utan att riktigt ha märkt det hade jag nog gått upp några kilo. Och kroppen började känna sig så säker på att svälten var ett minne blott att den satte i gång sitt fortplantningssystem. Och nu, just nu, väger jag mer igen. Och har mens igen, och så. Men jag känner mig alltid mycket mer self-concious när jag väger mer. Jag kommer inte riktigt ifrån det.

S
å. Det var väl ganska outtömliga svar på frågorna, men ändå.


Jorå så att eh

Jag gravar lax (risk taking, jag medger), men imponerande om det funkar.
Sockergrynet ritar. Fan, vad fin och duktig hon är, min lilltjej.
C has left the building.

Det är väl statusuppdateringen.

tisdagen den 21:e december 2010

Önske

Man ser det positiva med julen.
Man får önska sig nya skor.
Man får äta god choklad så mycket man orkar.
Man kommer troligtvis att få en ny parfym.
Sweet.

Miss Moss & luggen.

Så här snygg är jag inte. Jag hann nämligen inte till frissan, och missade min klippa lugg-tid. Ödet som försöker säga mig någonting?

Queridas, känner ni som jag?

Jag har svârt att hitta motivationen just nu.
Svârt att hitta bubblet, viljan.
Ett litet jullov kommer att göra mig gott.
God mat, läsning. Soffsittande, champagnedrickande. Sockergrynsbusande och nötknäckande.
Sânt som är värt allt.

Le gravlax

Kan inte slita tankarna frân den lax jag ska grava ikväll.

Jag ska göra mitt livs första gravlax, till julaftonskvällen.
Önska mig lycka till.

Amningsmyten

Dagen börjar halvbra.
Bränner lussekatterna (dör som smältvatten när Sockergrynet kallar lussekatter för lille katter, efter favoritsângen.
Tre minuter efter att jag lämnat henne pâ dagis ringer dem: Ögoninflammation. Mâste hämta.
Stackars, stackars liten, hon har varit sjuk sâ mycket! Här brukar jag mumla irriterat att här har man ammat hur länge som helst för att hon ska bli frisk och stark och fâ ett immunförsvar av stâl...
Kanske är en myt ändâ, det där med amningen?

måndagen den 20:e december 2010

Måndag.

Måndagen som försvann i ett töcken, ett trollslag, en dimma, men som var fylld till bristningsgränsen ändå.

Jag har:

Bakat pepparkakor. Igen.
Klätt granen.
Skrivit en rapport på 15 sidor.
Tvättat.
Lagat lunch och middag.
Lämnat/Hämtat på dagis. Och haft med inslaget, hembakat till fröknarna.
Skrivit julkort.
Ett par timmars bokföring.
Handlat mat.
Räknat ut optimal partistorlek enligt Wilsonmetoden.
Tonat h
året. Chocolate Brownie.
Köpt en kavel.
Planerat helgernas menyer.
Promenerat mitt Sockergryn till Place Austerlitz och visat henne Napoleonstatyn.

Och nu blir det nya glossiga, i nya lakan, med en kopp mandarinte.
Bonne nuit.

Vita lögner, del 2.

Ett barn jag känner hade inget ombyte med sig till dagis i sin lilla ryggsäck.
Mamman bara: Eh... Pappor, alltså! Allting måste man hålla reda på...
Skammen. Skammen. Att skylla p
å pappan för att upprätth
ålla sin image som ansvarsfull moder.

Personligen skulle jag aldrig... Host, host.

Vita lögner. Och rosa.

Det är tradition att skämma bort dagisfröknarna vid juletid, vi hade med oss en gigantisk italiensk panettone och kanske femtio glaserade, knubbiga pepparkakor à la suédoise.
Jag bara: Eh... Det är Véra som har gjort dem. Själv.
Skammen. Att skylla på en tvååring.

söndagen den 19:e december 2010

Julmarknad.

Sorry, jag har lämnat er åt ert öde hela dagen, men det är mycket nu, med pepparkaksglasering och playdates på julmarknaden. Nu i kväll mötte vi upp med några vänner på Diamanttorget, åt varma kastanjer, drack varm choklad (caféägaren var fortfarande i chock när vi gick, I dare you att beställa in varma choklad med vispgrädde till fyra stycken tvååringar på ett ställe där de har plyschsoffor) och träffade tomten. Det var så mysigt att vi helt glömde bort att det regnade. Sedan beställde vi pizza och gick hem, och struntade ytterligare en kväll i att klä granen.

Man julstökar.




Knubbiga pepparkaksfjärilar och nallar, kulört strössel och en odrucken flaska somrigt rosé från Patrimonio som dubblade upp som kavel. Fjärde advent och det luktar grannbarr hos oss.

lördagen den 18:e december 2010

Äsch, ta bara lite på topparna.

Förresten. På tisdag ska jag klippa lugg.
Fast jag kommer nog hinna
ångra mig innan dess.

Ska jag? Eller inte?

Pimp my christmas tree.

Jag fick tulpaner idag. Med glitter på.
Det var fint.
Nu har jag ätit fyratusen kalorier i pepparkaksdeg och stirrat håglöst på julgranen en stund.
Misstänker att den inte har tillräckligt m
ånga grenar för att få plats med allt vårt pynt och tingeltangel.
C är lite s
årad.

Jag bara: Ska den se ut s
å där?
Han bara: Vad
å?
Jag: Allts
å... Det ser ut som om det FATTAS grenar. Den ser lite... GLES ut?
Han: Den vecklar väl ut sig?


Jag vet inte. Men C hade i alla fall betalat en halv förmögenhet för den, släpat eländet genom Ajaccios bling-blingpyntade gator, och så kommer han hem till en brud som inte har vett att uppskatta den, som hade velat haft en gran som varit lite mer... Disney. Lite mer yvig och fyllig och knubbig.
Well, well. I morgon ska vi pimpa den. Det blir nog bra med lite glitter.

Och jag har i alla fall en man som kommer hem med glittriga tulpaner.

Min unge är världens finaste.

fredagen den 17:e december 2010

Fredagens. Eller om det var torsdagens mojito-outfit.

Just det. Så här såg jag ut igår kväll, när jag var på Vino del Diablo och idkade barhäng med C och hans kollegor. Mojitos, viner i ishinkar, hur mycket tapas som helst och ett gäng vetenskapsmän. Trevligt.
Idag ser jag inte alls ut s
å där. Lite mer raggsockor, glasögon och fett hår.
Sockergrynet ska slängas i säng nu omedelbums, och sedan ska det bli spännande att se om C behagar komma hem ikväll...
Han tycks sitta fast mellan Corte och Vizzavona, på grund av snömassorna. Hey, på Korsika? Yup.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...