onsdagen den 9:e mars 2011

Och fickorna fyllda med konfetti.

Gatorna var fyllda med konfetti efter Mardi Gras och karnevalen.
Överallt, överallt konfetti.
Vi samlade upp i händerna och kastade. Sedan stoppade vi konfetti i fickorna på våra jackor. Litens, regnkappan med månarna på. Min, mockajackan jag köpte i Nice för flera hundra år sedan, nyförälskad, skrattande. Aldrig kommer jag att göra mig av med den jackan.
I går var Rue Fesch fylld av små prinsar och prinsessor. Min månprinsessa i lila regnkappa den vackraste, mest tindrande.
Perspektivet kastas om med barn, kastas omkull. Smått blir stort.
Som h
årspännena vi köpte igår. Sex stycken glittriga. Liten hade sina händer knutna kring dem hela kvällen. Sov med dem pâ natten. Mes barrettes, mes barrettes. Sont jolies mes barrettes.

Med fickorna fyllda av konfetti. Med hjärtat fyllt av virvlande konfetti. Och allt, allt som kommer tillbaka till en enda sak: Mitt liv kommer aldrig mer att sakna mening. Aldrig mer.

15 kommentarer:

Nässelblom och choklad sa...

Åh, så härligt det låter! Vilken underbar känsla i din text. Visst är det fantastiskt att få ta del av barnets perspektiv och vara där en stund med dem. För egentligen är det oftast det vardagliga, de små sakerna som är det stora - bara att man ibland glömmer det eller kanske inte ser dem bland tvätt, disk och tider att passa. Härligt med all konfetti och jag kan tro att din prinsessa glittrade! Fin bild också...

Grommis sa...

Nå fikk jeg tårer i øynene på morgenkvisten her.. Du skriver så fint!

Annika sa...

Jag kan känna att jag delar mycket av det du beskriver med Sockergrynet. I mitt fall är det också oehört vemodigt, eftersom min lilla M, tre år om en månad, är vårt sista lilla barn. Jag njuter av varje ålder eftersom det är den sista gången.

Anonym sa...

Ååååh, du skriver så vackert :) !

Johanna sa...

Åh, så fint, det här berörde mig.

Frida sa...

Du skriver så himla fint!

Peppe sa...

Fin, fint inlägg.

Anna sa...

Så fint formulerat att jag fick tårar i ögonen. Och tack, för det var precis vad jag - gravid och lite rädd inför den stora, stora förändringen - behövde höra.

Maria sa...

Så fint, så fint.

Äktenskapstyckaren sa...

Oj så vackert skrivet!!! Underbart! Som om man vore där själv :)

Anonym sa...

Jag börjar att gråta här på tåget till stan, så fint du beskriver hur det är att vara förälder!

Ingunn sa...

Vakkert, vakkert! Og litt vemodig... Høres fantastisk ut å oppdage verden på nytt med lille Véra. Du er heldig! Og HUN er heldig som har en så fin mor, som er klar over hvor heldig hun er...

anna of sweden sa...

Åh, vad du skriver bra!

Sara sa...

TAck för fina kommentarer... Pâminner mig om varför jag bloggar!

Hanna sa...

Vill gråta, snart är jag där.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...