Liten har sprungit runt här i sina nya simglasögon och Hello Kitty-pyjamas och helt kört slut på mamie och papy.
Sedan blev hon ill-arg när vi började prata om läggdags. Sova. Hennes värsta four-letter word.
Alltså, jag fattar inte. Tänk er scenariot:
Någon ger er middag. Vad ni vill. Ni har folk som passar upp och gör allt för att skämma bort er till max.
Plockar upp efter er.
Någon fixar ett skumbad med massa roliga saker, torkar, lindar in i en mjuk badrock, sätter på er en alldeles ny, mjuk, pyjamas.
Fixar varm mjölk.
Lägger er i en nybäddad säng, stoppar om, stryker er över håret. Läser högt för er ur er favoritbok. Viskar i era öron att ni är världens bästa.
Låter er sova. En hel natt. Eller ett halvt dygn, för att vara noga.
Låter det inte som paradiset?
Alltså, jag begriper inte varför min unge tycker att det här är så förhatligt. Begriper inte.
10 kommentarer:
Inte alls - det är logik: vem vill sova när man har det så mysigt?
Har samma problem med var lilla flicka just nu. Ite alls vill hon sova. Det har varit a i ett pa manader...
Har samma problem med min 17-åring, nätterna finns till umgås med kompisarna via nätet, vem bryr sig om skoldagen i morgon. A nice vision for the years to come ? ;)
Lova en annan dag? Det kanske känns obehagligt att avbryta dygnet. Fråga henne?
"Vår" fyraåring agerar som Véra i princip alla kvällar. Alla förutom när det bara är han och jag som ska sova. Vet inte riktigt vad det är för han testar gränser på mig lika mycket som på pappa.
Jag brukar förbereda honom redan på väg hem från dagis. Berättar vad vi ska göra resten av dagen och frågar vad han vill lägga till. Då är han förberedd på att det, som idag, skulle: badas (sandunge), ordna godispåsar till helgens 4-årskalas, "testa" avlånga ballongerna som man kan vika till figurer, bygga koja, Skypea med pappa och storebror, äta mat, baka chokladtårta, spela dataspel, borsta tänderna, läsa saga och sova.
Han stängde av datorn så fort jag sa "nu är det dags att borsta tänderna" och rusade in till toaletten. När vi läst kvällens sagor sa han "godnatt Becca", pussade och kramade och kröp in under täcket.
Jag blir lika häpen varje gång det händer. Är det för att han inte har större publik att showa för?
Ja men visst. Jag har en nioåring som hatar att gå och lägga sig och fyraåringen som hittills sagt ifrån att vill gå och lägga (ibland väldigt tidigt) börjar också vilja vara uppe istället för att sova.
Men Alexandra har nog rätt. Vem vill sova när man har det så mysigt? Och tänk om man skulle missa nåt spännande medan man sov.
Världens härligaste beskrivning på ett barns vardag =)
Tänk att man inte ens minns det i vår ålder...
Det är inte lätt att sova på beställning, och inte när det ska hända så stora saker som att man ska bli storasyrra, mamma ska sova borta några nätter och sen komma hem med en bebis. Det är inte så lätt att förstå.
Mitt mellanbarn var så trött, men höll ena benet igång, sen när han nästan somnade började en hand att vifta.. osv tills han somnade av ren utmattning! 2 har inte velat sova i spjälsäng, när dom fick madrass på golvet eller egen liten säng att kliva ur sov dom bättre. Sömn är inte lätt, man får prova sig fram. Med en satt jag upp till en timme och sjöng. Olika barn olika varianter. Lycka Till!
Åh, jag har många gånger tänkt på hur skönt det måste vara att vara barn. All den där servicen. Som på lyxhotell dygnet runt :) Synd att jag inte minns det, för antagligen har jag ju haft det lika själv när jag var barn.
hahaha! så sant! :)
fast min pappa har alltid sagt att det handlar om nån form av undermedveten dödsångest. Att barn inte är säkra på att de kommer vakna igen...vet inte om det är sant men skulle förklara en del...
Obegripligt. Det är så min bild av himlen ser ut.
Skicka en kommentar