Lejonet av Roccapina.

Notera att vi stannade vi le lion de roccapina för att dricka termoskaffe och käka pains au chocolat.
Lejonet, som är lite Korsikas sfinx, vaktar över bukten, strax innan man kör in mot Porto Vecchio. Ser ni det, vårat vackra granitlejon?
Vägen mellan Ajaccio och PV är by the way mycket vacker. Alltså vacker. Mellan Casalabriva, Propriano och Pianottoli-Caldarello: Pudersnöiga berg, mandelgröna ängar, punkterade av boskap, frostiga vingårdar, mjuka kullar, vita stränder, rosa granitklippor... En saga.

POrto Vecchio. COrsica.

I morgon bitti klockan 06.00 sticker jag till Porto Vecchio på ett förhoppningsvis intressant och givande happening: Speed dating med professionellt syfte.
Därför kommer jag inte att ha tid att hänga här, men ni kan få titta på fina bilder från PV ändå. Om ni tittar in.
Ciao, bellas!
P.S: Alltså, notera att Porto Vecchio faktiskt är en stad. Inte bara en sandstrand med turkost vatten.

Det charmiga med 2-åringar (Barn är så söta).

De kastar till exempel prick på en med sina badankor när man lagt sig i badet för att koppla av.
Eller så ritar de med vaxkritor på sittpuffen i vitt skinn.
Eller så häller de ut grädde i soffan för att de skulle mata Allan.

Men hell så fint det var när terroristen högt och ljudligt sjöng Lille Katt för morfar i telefon.

Kastanjekaka

En korsikansk klassiker: Kastanjemjölskaka med torkad frukt. Korsika är en riktig kastanjeregion (sedan femtonhundratalet när det genuanska styret tvingade alla korsikanska markägare att varje år plantera 4 träd: Ett olivträd, ett mullbärsträd, ett fikonträd och en kastanj.
Anyway, kastanjemjölet är en korsikansk specialitet. Och bröd bakat på kastanjemjöl håller sig färskt i flera veckor, utan konserveringsmedel.

Pyjamasparty.

Men sådana här provhyttsinlägg är roliga.

Öppet brev till Lindex designers:

Jag har länge varit på jakt efter en pyjamas med volangkjol, halsband och spetskrage till min dotter som är två, men har haft svårt att hitta en sådan, trots att efterfrågan måste vara enorm.
Tusen tack för att ni tar ert arbete på allvar och tänker på att man som förälder vill ge sitt barn det bästa (och gärna befästa befintliga könsrollsmönster ytterligare, det är viktigt men glöms ofta bort).

mvh, angelägen småbarnsmamma

P.S Finns den även i storlek 34-36? Eller på herr? Hur ser pojkpyjamasen ut? Har den hölster och polisbricka? *dör*

Provhytts-scoop

Det finns en klassisk blogg-grej som förbryllar mig. Det är inlägg som går ut på att man går och provar kläder någonstans. Hit är jag med, inga problem. Det är det som händer sen som lite övergår mitt förstånd.
Man tar ett kort på det man provat. I provhytten. Ett provhyttskort.
Sedan går man hem, laddar upp det på bloggen. Och skriver en pigg text i stil med: Provade den här. Men den fick stanna i affären.
Hur ointressant är inte det? Ärligt, alltså? Eller är det bara jag?
Annan grej: Plagget på bilden har ingenting med min egen garderob att göra. *dör*

By the way. Jag var på Benetton idag och provade jeans. Inga passade. De fick stanna i affären. Over and out.

Blogglove Deluxe: Det är en förlossning, inte lobotomi

Hon skriver skitbra.
Men det vet ni säkert redan.
Popmorsa alltsâ.
Den här krönikan var super.

Frågor. Del... jag minns inte.

Här sitter jag och fredagsdrabbas av längtan efter ljumma vårkvällar på trottoarserveringar, men notera att fönsterluckorna är stängda och det är iskallt utanför. Men då kan man alltid ägna sig åt lite frågor igen, samtidigt som man smuttar på fredagsvinet som är varmt vitt med lite guldiga inslag för att matcha fredagslaxen som var gräddig och ugnsbakad. Så. Here goes:

Fråga: Får man komma och hälsa på? Korsika verkar fantastiskt!
Svar: Självklart. Hojta till lite innan bara, så möter jag upp!

Fråga: Ok, jag är lite nyfiken på det här med att uppfostra ett tvåspråkigt barn, har du några tips och hur har det fungerat för er hittills?
Svar: Det enda jag kan tipsa om är konsekvens. Och att inte vara rädd för att tala sitt språk högt och tydligt på gatorna, så att barnet ska känna sig stolt över sitt "minoritetsspråk" och så att det inte bara blir något man talar inom hemmets fyra väggar. Filmer. Böcker. Sånger. Böcker är ju otroligt viktiga, så att det inte bara blir ett talspråk, utan även skrivet. Véra börjar prata mer och mer, och det är mest (nästan bara) franska, men jag insisterar och läser och pratar, och hon förstår allt jag säger, men det svenska talet har inte riktigt kommit igång...

Fråga: Var det alltid självklart att du skulle följa med Christophe dit hans arbete tog er eller har du tvekat ibland? Det där med var man skall bo och arbeta är inte alltid helt lätt tycker jag när man har två olika hemländer (och ibland tom bor i ett tredje).
Svar: Nej, det var inte självklart. Vi funderade mycket på Sverige, och även om jag inte direkt tvekat (jag har ju fått uppleva så mycket) så har jag ju gjort val som rent karriärmässigt varit korkade. Men som sagt, det har ju varit medvetna val, och jag har ju fått massor! Och, om jag ska vara ärlig, längtan efter barn var en ganska stor drivkraft i det där medföljandet. Det blev ju ogörligt om vi skulle fortsätta leva isär. (Och här ställer vi oss alla upp och sjunger "Independent women" i kör. Det skulle ju passa bra.)


Fråga: En sak som slog mig när jag läste ett inlägg, varför sånt "tjat" om vikt och detox och hit och dit? Om du mår bra av att äta det du vill varför inte köra på den linjen och njuta och stå för det fullt ut? Bara en tanke som slog mig efter 3 glas vin. Please, ta inte illa upp fina du!

Svar: Ingen fara, jag tar inte illa upp! Jag är medveten om att jag alltid gör det där: Antingen försöker kompensera för utsvävningar, eller verkligen understryker det faktum att jag ätit fjorton chokladcrèpes (vilket jag sällan gör, inte fjorton). Som att jag måste rättfärdiga att jag äter, eftersom jag någonstans, långt inne, inte riktigt är fri från alla dessa onödiga tankar. Tror jag. Skäll gärna på mig om jag blir jobbig.

Fråga: Själv kommer jag med en lite tråkig fråga, som jag själv funderat över: Hur dyrt är det att leva på Korsika? Tycker ni att ni har råd med det ni vill göra, eller kompromissar ni mycket? Kanske en lite för privat fråga, men nog så intressant...
Svar: Bra fråga! Det är tyvärr dyrt på Korsika. Hyror och bostadspriser ligger på samma nivå som i storstäderna på rivieran, och mat är dyrt (allt lokalproducerat är dyrt för att det är lokalproducerat, och allt annat är dyrt för att det är importerat), besökare från Sverige brukar häpna över de hutlösa priserna i matbutikerna. Det enda som är billigare är cigaretter och bensin. *oh joy* Och kruxet är att lönerna är väldigt, väldigt låga, och arbetslösheten hög. Vi lever på bara en inkomst, och det innebär ju att vi får tänka lite på vad vi gör, men samtidigt var vi studenter så länge att vi liksom är vana vid det. Men visst vore det skoj med lite mer ekonomiskt svängrum...


Så. Dagens fråga/svar över. Jag ska svara på allt, I'll get there. Eventually.

Dör.

Om inte jag fâr till veckans första (enda?) joggingtur ikväll dör jag.
Det var bara det.

Vänligen, den neurotiska endorfinknarkaren

Förresten, annan grej: Jag mötte upp C och Sockergrynet igâr kväll. De var helnöjda och fullastade med kassar eftersom de varit pâ Benettons utförsäljning. (reklampaus) Benetton har massor med bra, coola barnkläder. (slut reklampaus). Allt i storlek 86-92. Trots att jag sagt till C pâ telefon att jag trodde att Sockergrynet hade 72 cm. Jag har ingen koll, tydligen.

Mitt fascinerande liv.

Ibland är livet mer fyllt av prövningar än annars.

Till exempel när mjölken är slut och man fâr dricka morgonkaffet svart.

Typiskt. Typiskt mjölken att ta slut helt sonika utan att ge en en rimlig chans att skaffa ny.

(Det är sâdana här intressanta inlägg som fâr er att undra varför ni läser den här bloggen.)

(Hennes liv är sâ rafflande, idag har hon ingen mjölk, vad händer i morgon?)

(Whatever.)

Häpp! Nu ska jag tenta av halva utbildningen. Mon dieu.

Mi, maman! Mi!

Här har vi försökt att fostra ett tvâsprâkigt barn. Jag preciserar: Svensk-franskt. Franco-suédoise.
Resultat: Tvâ-âringen kommer hem frân dagis och pratar... korsikanska.
Vi ba: Eh... Okej, hjärtat. Kan du översätta det där?

Coffee galore

Läser om en amerikansk kaffekedjas nyaste kaffedrink i gotta have it-size.
- Snudd pâ 1800 kalorier i en kaffe.

- 99 gram fett. Mest mättat, en del trans.

- 175 gram socker (44 skedar)

Alltsâ: En kaffe med dagsbehovet av kalorier och lika mycket fett som i 62 skivor bacon. Imponerande. Och, eh, skrämmande.

Fransmännens snuttiga espressokoppar ter sig plötsligt som hur sunda som helst.

Authoritarian anonymous.

Min vän D är human ressources-expert.
Jag: Jag är ju väldigt executive som person.
D (sedan hon slutat skratta): Executive? Aldrig! Du är autoritaire, Sara. Du skulle dö om du arbetade som executive whatever.

Jaha. Jag blev lite ställd. Jag har liksom aldrig tänkt pâ mig själv som en auktoritär person.

Hemma.
Jag: Vet du, D säger att jag är en auktoritär person!
C: Behöver jag bekräfta det?
Jag: Alltsâ, jag har aldrig tänkt pâ mig själv i termer av auktoritet...
C: Du är en auktoritär person.

Okej. Här gâr man runt och tror att man är lite som en mild sommarbris och sâ fâr man veta att man är bossy.

Det ljuvliga med frukost till middag.

Jag kommer från en familj där man dricker te.
Alltid te på kvällen. Ofta på eftermiddagen.
Vissa kvällar när det blev sent åt vi till och med te och mackor till middag. Och även om vi åt middag så åt vi te och mackor senare. I alla fall.
Som frukost, fast på kvällen. Te med mjölk och socker.
Det var ljuvligt.
Och jag fortsätter dricka te. Jag kan faktiskt inte sova om jag inte får dricka en kanna te först.

Inte min dag. Eller, jo, min dag.

Scenario: På mataffären. Du har glömt plånboken*.
Tjejen i kassan bara: Jaja, du kan väl komma förbi och betala i morgon?

Älska Korsika.

Så. Nu ska jag skämma bort honungshumlan med lax och ratatouille med olivolja.

*Händer ofta kvinnor som har för många handväskor för sitt eget bästa. Och byter då och då, men utan att göra en total förflyttning av alla inventarier.

No jobs on a dead planet

Korsika, Grynets hemma. En natur som vi mâste bevara.

Är pâ en föreläsning om developpement durable, sustainable growth.
Inte nytt, men aktuellt.
Superviktigt.
No jobs on a dead planet.
Viktigare än nâgonsin.
För vâra barns skull. Och alla andras barn. För alla barns skull.

Oups.

The background:
Min vän Guillaume hämtar upp mig varje morgon.
Guillaume kör svart bmw.
I morse ser jag den svarta bmw:n i duggregnet. Jag springer mot den, pâ mina höga klackar. Jag öppnar bildörren - lycklig att mockastövlarna äntligen skulle undslippa regnet - och skriker: Coucou!
Haken:
Det var inte Guillaume.
Jag skrämde fullkomligt slag pâ en vilt främmande man.

I upplösningstillstånd.

Ni ba: Men varför är hennes bilder så suddiga och fläckiga (alternativt: Varför är hon så suddig? I upplösningstillstånd?)? Och varför recyclar hon bara gamla bilder som vi redan har sett?
Jag ba: Ja, min kamera gillade inte att bli tappad i golvet, den har jävligt svårt att fokusera och verkar se det mesta i svart. Och ja, det är kameran jag talar om, inte yours truly.

Jag tänker så här att herregud vad piffigt det vore att fylla år, eller om det var jul eller så, då kunde jag önska mig en ny. Men icke. So bear with me.

Sorry.

Är usel bloggare.
Har inte:

- Avslutat listan.
- Länkat till bloggar varje dag
- Svarat pâ alla frâgor

Som en före detta redaktör till mig brukade säga - jag citerar - jag sitter lite tjockt till och har häcken full.

Frostnätter vid Medelhavet.

Typiskt mandelträd att välja att slâ ut alldeles innan vinterns sällsynta frostnätter. Sâ himla typiskt mandelträd, att de aldrig lär sig!

Jag skrev förra vintern att det understryker liksom deras förgängliga bräcklighet, och det är säkert idén med hela grejen. Skör mandelblom, frostbiten. Vackert sâ att det gör lite ont.

Profiteroles&Prozac.

Det är instinktivt, antar jag.
Jag lagar äkta, oslagbar comfort food:
Potatismos, äggmackor, kycklingsoppa. Profiteroles.
Inte prozac, men nästan. För stunden. Iskall glass, het chokladsâs, och le chou som buffert däremellan. Glassens lena sötma möter chokladens bittra värme.
En poetisk efterrätt, om efterrätter nu kan vara poetiska.

Skrivmaskin&Macarons.

Jag har lite... stängt av. Borde ha mer ont i magen, borde få lite panikattacker, eventuellt känna lite ångest.
Men nä.
Jag orkar inte, hinner inte.
Det skulle inte gå, förstår ni?
Men jag har tellement tankarna på annat håll att jag inte kan koncentrera mig en sekund.
Ni vet?
C har varit deppig så länge, alltså deppig, på allvar, och det är skittufft.
Jag tänkte skriva ett inlägg om att han drabbats av en man cold, ni vet, lite typiskt karlar att vara dödsjuka. Men det är inte det.
Och jag blir mest irriterad och lite arg.
Kom igen, ryck upp, borsta av dammet.
Ni vet?
Fast jag vet att det inte är så enkelt.

Oh, ANtonIo!

Det är lustigt att det ögonblick när jag börjar tycka att badvakten i simhallen faktiskt är ganska lik Antonio Banderas - jo, på pricken! - alltid sammanfaller med anteckningen i min kalender om att det är dags att gå till ögonläkaren för att skaffa nya kontaktlinser.

Snabbare än våra egna skuggor

Annan grej: Vi har slängt ut julgranen. Sådana är vi, snabbare än blixten. Inte ens februari än. Nu står den i trapphuset och ser vilsen ut och väntar på att någon ska bära ned den för trapporna.

Vi kommer antagligen hinna koppla in teven också, innan året är slut.

Champagne&Galette

Lördagsfikat: Galette de rois och champagne hos N och D.
Grejen är att man kan fira det nya året hela januari, och eftersom vi inte har träffat N&D sedan 2010 så skålade vi in 2011 i eftermiddags.
Lovely.
Och för er som undrar över mina matvanor så kan jag bara meddela att man inte har någon kostcirkel i Frankrike. Och att man typ tycker att pommes frites är en grönsak och en måltid utan vin och vitt bröd ett öde värre än döden. Lite så.
Så. Nu har jag inte tid med er längre. Jag ska laga middag.

Tjusningen med en tvååring

Inte en flaska lämnad outhälld. Jag svär, min lilla honungshumla har hällt ut varenda produkt i badrummet i sitt badvatten. Hon gjorde sig själv ett lyx-bad, med badoljor, tvål, skum, krämer, oljor (nej, inte min bästa nuxeolja!) för flera hundra kronor*. Minst.

Anyway, hon har aldrig luktat godare.

*Okej, Mea Culpa, men tvååringar har längre armar än man tror. Dessutom klättrar de. Lite som att ha en tam apa hemma. Stryk tam, förresten.

Effiktivitet

Men herregud.
Jag ba (efter fyra glas vin): Euh... Efficacité på svenska? Effikassitet? Nää, va? *fnitter* Effessient? *grubbelgrubbelgrubbel*.
Sedan kom jag på det*. Men helt rätt var det nog inte. Skyller stavfelet på vinet. Jo, men jag gör det.
*As in: Oj, vad jag är effiktiv!

En korsikansk lunch. Tre timmar senare...

Oups. Jag drack nog fem glas vin till lunchen.
En typiskt sydfransk historia, med tre rätter plus ost. En enorm bit fôret noir till efterrätt.
Trevligt, men gör inga underverk för effiktiviteten. (Euh... Dubbla excel-tabeller?)
Gravissime.

Länklove Deluxe

Dagens länkkärlek: Till Hannas När du inte orkar ringa en vän.
Älskar den.
Och skulle förmodligen bli helt tokig i Hanna ocksâ om jag träffade henne.

Den ofrivillige detoxaren

Ni dör antagligen av längtan att veta att jag klev upp 05.15 idag.

Det mystiska är att jag inte är sugen pâ kaffe.
Jag gjorde en kanna franskt press i morse, som jag sedan hällde ut.

Och nu har jag köpt en kaffe som jag gav bort till en kursare.

Mystiskt.

Men ett bra tillfälle att dra ned pâ kaffekonsumtionen antagligen.

Ikväll kommer C hem frân snöiga Grenoble, sedan är det helg.

Det blir bra.

Frågestund. Svaren. Del 5

Fråga: Berätta mer om ditt skrivande, jag älskar ditt språk, hur har du utvecklat det och vad har du för funderingar om språk och skrivande? Vart vill du resa? Vilka platser älskar du?

Svar: Mitt skrivande kanske ska få ett eget inlägg? Jo, det ska det nog. Annars vill jag resa till Vietnam, New York och Wien. Bland annat. Och favoritresmål och platser: Tokyo & Toscana.

Fråga: Hur går det med boken? Vi vill läsa en bok av dig!

Svar: Så här är det: Jag har ungefär 200 sidor av något som är tänkt att bli en roman. Men en hel del av de här sidorna får inte längre plats, de har bara fört historien framåt, och det saknas kanske... en hundrafemtio sidor i mitten (men hey, the plot har jag i huvudet) och en herrans massa bearbetning. Och tid. Det saknas tid... Och så har jag fått påbackning för att mina romanfigurer har så larviga namn, så det kräver lite omtänk.

Fråga: Jag undrar hur många vi är som läser din blogg?

Ps: Din blogg är underbar.

Svar: Oh. Tack, vad gulligt! Nu var jag tvungen att knäcka mitt password till min statcounter som vet att berätta att det är ungefär 1000-1500 unika personer varje dag som läser. Roligt!

Ingela sa: När ses vi? :)

Svar: Det beror på, kommer du till Korsika eller ska jag komma till Stockholm? Det vore med glädje i så fall!

Emma sa: Är döförtjust i din blogg. Mina frågor: Vilken är din naturliga hårfärg? Om du måste välja skulle du då aldrig mer dricka vin eller aldrig mer dricka kaffe? Vad är ditt favvoställe i Sverige?

Svar: Hårfärgen kan nog kallas mellanbrun. Någon lite djupare nyans av råttfärgat. Jag skulle inte kunna välja, det är ungefär som att be någon välja bort ett sinne! :D Favvoställe i Sverige? Ute i någon barrskog i Dalarna, på långpromenad med hund och matsäck. Eller uppkrupen i soffan hos mamma eller pappa.

Mare Nostrum

Det här gâr jag förbi varje dag. Le grand bleu.
Det om sommaren turkosglittrande som pâ vintern skiftar mellan kinesisk jade och djupblâ.

I gâr sâg jag förresten att körsbärsträden slagit ut, helt utan att jag märkt det.

Vintern drar sig tillbaka här vid vârt Mare Nostrum, mitt Medelhav.

Man kostcirklar

Men oroa er inte, jag ât en banan ocksâ.

Bloggkärlek Deluxe

Dagens länk-love gâr till Magdalena Ribbing pâ DN.
Jag är en total sucker vad gäller hennes blogg, och älskar att människor där ute liksom gâr runt och funderar sâ mycket kring vett och etikett och klädkoder och servettplaceringar. Och att de skriver in och frâgar.
Det är som folk som ringer in till radion. Jag älskar det. Engagemanget, liksom.

Frågestund. Svaren. Del 4

Anna sa: Vet du om att du är en av mina favoritbloggerskor?

Svar: Nej... Man hoppas ju, det gör man, men favoritbloggerskor?! *överförtjust*

Frida sa: När får jag komma och skåla i champagne och bli din bästis?

Svar: Anytime, baby! Dessutom heter du lika som min tvillingsyrra och när jag vill vara extra kärleksfull och ömsint kallar jag henne Frajdi.

Lotta sa: Trevligt initiativ! Vad läser du för utbildning på Korsika och vad är du utbildad till innan i Sverige(journalist - minns jag rätt?)? Vilka framtidsplaner har du yrkesmässigt?

Svar: Jag läser en hotellmanagerutbildning (en tvär sväng från journalistiken), och framtidsplanerna är att bli ekonomiskt självförsörjande och att förhoppningsvis hitta ett roligt jobb inom turism och att på så sätt kunna ägna mig åt skrivande med lite mindre dåligt samvete.

Karin K sa: Jag har läst din blogg i kanske ett år och gillar den jättemycket! Har tre ganska långa frågor som jag funderat på att ställa ett tag...

Visst har du bott i Montpellier? Jag kommer nog snart att flytta dit; vad tycker du om staden och har du några tips på saker man inte ska missa?

Svar: Jag tycker om MPL, extra mycket eftersom C är montpellerain, och eftersom Véra är född där! Det bästa är att man har natur så nära inpå: Berg och hav och hed och allt där emellan! Grejer att göra: Luncha på Café Riche på Place de la Comédie, och besöka le marché paysan i Antigone på söndagsmorgnarna! Jag har skrivit mycket om MPL på bloggen, kolla arkivet!

Och en fråga om tvåspråkiga barn: Förutsatt att C inte pratar svenska: har han aldrig "känt sig utanför" eller tyckt att det varit jobbigt när du pratar svenska med Véra? Jag och min franske pojkvän väntar barn och han tror att det skulle vara jättejobbigt att inte förstå om jag pratar svenska med babyn.

Svar: Grattis till bebisen! C har i och för sig pluggat lite svenska, och förstår en del så han känner sig inte utanför, men jag tror att det där är något man måste komma över. Jag kände mig "oartig" till en början gentemot andra när jag pratade svenska med Véra, men nu struntar jag blankt i det.

Fråga: Jag har själv varit två gånger på Korsika och känner folk som bor där. Är det inte svårt att lära känna folk och integrera sig eller är korsikanerna inte lika stängda och lite halvmystiska som fastlandsfransmännen tror?

Svar: Jo, de är ju lite speciella på det sättet, och det är lite så att man får visa sig "värdig" deras uppskattning och förtroende. Sedan är det öppna famnen! Men samtidigt odlar de ju lite den där stängda, mystiska imagen... :D

Katarina sa: Du är antagligen så bra på franska att det här inte är ett problem för dig men... Hur är det att leva i en relation med någon som inte talar samma språk?Jag kan ju uppleva kommunikationsproblem med min gubbe och då talar vi allafall samma språk sedan barnsben och borde förstå nyanserna i det språket.

Svar: Jag kan tycka att det är mer och mer frustrerande att aldrig få tala mitt modersmål, det språk jag behärskar allra bäst, och tänker ibland på att C faktiskt inte känner mig helt och hållet, eftersom han alltid har sett den franskspråkiga, eller engelskspråkiga sidan av mig, aldrig den svenska, som ju ändå är den - tycker jag - mer välformulerade, självsäkra, roliga sidan av mig. Utan mitt språk är jag alltid - lite - i underläge. På något sätt.

Tjusningen med en tvååring.

Alltså det är så fantastiskt roligt att vara mamma till en tvååring.
Snudd på roligare än att vara bebismamma.
Alltså, no more blöjor eller vagn och skötväska och sånt som jag ändå ofta glömde hemma. Frihet.

Och pratet, pratet! "Mamma, Mia manger macka!", kolla en hel svensk-fransk MENING!
Och "Pas jama à l'école!", att hon vet att man inte får gå till skolan med pyjamas, ens om det är en mumintrollspyjamas.

Duktigaste lillan!

Karamelliserade fruktgrillspett med glass

Eftersom jag äntligen fick frågan om min favoritefterrätt så kommer här en av dem: Karamelliserade fruktgrillspett med glass. Pâ vintern kan man lika gärna använda äpplen och päron som ananas och mango, och på sommaren är de hur goda som helst med persikor, nektariner och jordgubbar...

Recept: Skala och skär frukt i bitar (2 äpplen och 2 päron), trä upp på små grillspett. Smält 150 gram socker i en stekpanna, tillsätt 40 gram smör, 20 cl grädde och kanel, ingefära, nejlika, kardemumma (eller valfria kryddor, lite peppar kan vara gott!), och blanda. Lägg i fruktspetten och stek i fem minuter. Servera med vaniljglass, eller vaniljkesella.

Conclusion

Man summerar dagsläget och livssituationen:
Man må sakna både akrylnaglar och chèvreskum (men man vet åtminstone att det heter chävr och inte chävré) men hell, man har en teve som är 107 centimeter lång.
Man får relativisera, antar jag.
Och vad blir nästa grej? En wii-fit?

Sara: Nu med platt-teve

Vi har köpt en skitsstor teve. Vi fick nästan inte in den i bilen (okej, vi har en fiat) och vi nästan skämdes när vi bar upp den för trapporna och hoppades att ingen granne skulle se oss.
Vi är nämligen lite så där att vi nästan skämtsamt skryter om att vi har en sån liten, gammal teve som vi överhuvudtaget aldrig tittar på.

Hur som helst tycker jag att shoppa teve är ungefär shoppingens lågvattenmärke. Gud så trist.

One of these moments

Ett sådant där ögonblick då du önskar att du var en sån där kvinna med blanka akrylnaglar, välfönat hår - men personligen är du inkapabel att hantera en hårfön, du kallar det hårtork och den du har fick du gratis med en tidningsprenumeration -96 - och välstädad handväska.
Som skulle ha slängt ihop någonting med typ chèvreskum och fänkål till middag.
Men du (jag) slänger ungen i badet med fjorton badankor och tio gamla schampoflaskor, slänger på pastavatten och tänker att naglarna växer ju ut igen.

Frågestund. Svaren. Del 3.

Och så här såg vi ut för 2 år sedan (Jo, i februari 2009). På bilden var det ungefär en kvart sedan jag flyttade till Korsika och strax därinnan hade jag fött det pyttelilla barnet jag håller i famnen.

Mer om mig, mig, mig...

Fråga: Har du nån kontakt med Linda längre? (Det har inte jag.)

Svar: Inte jag heller. Jag tänker på henne ibland och undrar vad det blev av henne? Och det här kan nog tolkas som ett kryptiskt svar, men du och jag fattar ju!

Fråga: Du lever min dröm! Tänk att bo vid ett turkost hav. Men: känner du dig någonsin hemlös? Rotlös? Känner du dig hemma i båda kulturerna? (Passa om det är för personligt...)

Svar: Först och främst är det nog ingen dröm jag lever, fast visst, livet med ett turkost hav runt knuten är lättare på många vis... Hemlös, ja, rotlös, ja. Och det har snarare blivit så att jag känner mig främmande i bägge kulturerna och inte riktigt hemma någonstans. Och det där hemma, det har blivit något nästan mytiskt för mig. Jag kommer leta efter hemma hela mitt liv, vänta, längta efter det där ögonblicket då jag ställer ner resväskan på en soldränkt perrong, eller öppnar en dörr och kliver in i ett rum som jag någonstans redan kände till, och känner att ja, här är det, nu är jag hemma.

Fråga: Hur ofta pratar du svenska? Har förstått att du pratar svenska med dottern (den åh, så söta) men har du även svenska vänner där du bor?

Svar: Jag pratar aldrig svenska med någon annan. Jag känner en fransk-svensk korsikanska, men vi pratar mest franska med varandra, och det har gått så långt att jag blir sämre och sämre på att prata svenska: Jag glömmer prepositioner, ord och uttal. Hemskt obehagligt.

Fråga: Finns det andra bra svensk-franska bloggar som du gillar?

Svar: Det skrev jag om i ett tidigare inlägg, kolla där, eller i länklistan!

Fråga: Jag undrar hur du tror att framtiden kommer se sig? Utan att ställa den klassiska frågan: Vad gör du om tio år, så undrar jag vad du gör om tio år?

Svar: Får jag drömma hur jag vill? Då har jag arbetat som hotellchef (det är ju planen) i några år, men precis slutat eftersom jag har gett ut min första roman (den är ju på gång även om den ligger på is) och fått kontrakt på tre till, jag har flera gästrum hemma hos mig, alltid vänner och familj på besök, Sockergrynet är tolv och har kanske syskon, jag har stora fönster och många silverarmband, ett citronträd på balkongen och jag kanske bor i Toscana? Ärligt talat känns ingenting skrivet i sten, för tio år sedan hade jag aldrig kunnat tänka mig hur livet skulle se ut idag... Man vet aldrig.

Fråga: Hur visste du att C var den "rätta"? Eller kan man veta det? Tack för att du delar med dej av dina tankar och känslor, din blogg är en riktig njutning.

Svar: Tiotusenkronorsfrågan! När jag träffade C föll det sig bara så naturligt. Det var vi från första stund, det bara var så. Märkligt, det där.

Fråga: Tror du på Gud?

Svar: Mja. Nej. Men jag kallar mig inte ateist. Jag är en sådan där zenbuddistisk, tvivlande hycklare som ibland tänder ett ljus i katedralen utifall att.

Fråga: Jag älskar ditt språk, nyanserna i din svenska. Dina ord känns vägda. Och de känns. Även om jag känner igen mig i rastlösheten (mer än jag önskar jag gjorde) och älskar att läsa om din vackra ö, är det för språkets skull jag läser. Jag kan inte riktigt formulera min fråga, men ifall du kunde berätta mera om ditt skrivande vore jag glad!

ps. jag har växt upp i ett tvåspråkigt hem, och är tacksam för mina två språk varje dag, ingen överdrift. blir glad när jag läser att du talar svenska med din dotter!

Svar: Oh. Vad glad jag blir! *rodnar av förtjusning* Jag ska försöka skriva mer om skrivandet, och skriva mer överhuvudtaget. När jag tittar tillbaka på bloggen tycker jag att jag skrev bättre, roligare, vackrare tidigare. Nu är det mycket annat som tar energi från mitt favoritutrycksmedel!

Flux

Ett av mina franska favoritord är flux.
Pâ engelska: Flow, tide, flood.

Fâ ord är sâ fyllda av framâtrörelse.

Inköpslista

Miniräknare

Nya hârspännen till Sockergrynet

Svart spetsblus

Olivolja, kallpressad

Kaki-frukter eftersom säsongen snart är slut

Brun-utan-sol eftersom jag inte stâr ut med mina spökbleka kroppsdelar

Grönt te eftersom jag ska dra ned pâ kaffekonsumtionen

Grönsaker till kvällens pot-au-feu

LänkkÄrleK DeLuxe.

Bästa inredningsbloggen: Frida Berglunds Trendenser. För den som vill surfa sig runt bland modern design, myran-stolar och inspiration med stort I. Snygga bilder, trevliga kommentarer, information och sânt som drömmar vävs av.

(Sade hon som har legobitar pâ vardagsrumsmattan, en torkställning i badrummet med tvätt som aldrig tar slut och inte en enda grej signerad Arne Jacobsen pâ sina kaotiska 80 kvadrat.)

Hur som helst, bloggen är sâ snygg, och Frida verkar sâ vettig, och jag önskar lite att hon kunde komma hem till mig i Ajaccio och göra en lägenhetsmakeover.

But first, coffee

QUeridas, ännu en måndagsmorgon som gör inträde i våra liv, och måndagsmorgnar blir liksom aldrig vare sig glamourösa eller glittrande. Inte här i alla fall, i kaoset på 80 kvadrat där doften från bageriet nedanför väcker oss klockan 05.03 och där allting man behöver bara tycks ha försvunnit från jordens yta. Men hey, man sätter ungen framför Emil i Lönneberga (funkar lite som hypnos/anestesi, hon rör sig inte ur fläcken), drar på sig ett par lackleggings och undrar stilla vad de välstrukna kursarna kommer tycka om det, och så funderar man på veckan, en vecka som ensamstående singelmamma, C i Grenoble, och dessutom ska jag tenta av halva utbildningen. Jag är skitnervös, drömmer mardrömmar. Well, well, funderar mer senare. Nu: Kaffe.

ChopstickDining.

Nu är glada julen slut slut slut.

C kom hem i går kväll med vad som måste ha varit i princip en hel pekinganka och nudlar från vår lokale kines. Och en bukett vårvackra tulpaner som dessutom doftade.
De skär sig mot julgranen. Men, vad fasiken, det känns ju som vi nyss tog in den? Och den är fortfarande full i barr?
Fast ärligt talat blir jag lite nervös vid tanken på att flytta den. Jag vet hur nyckfulla och jävliga julgranar kan vara. Sedan får man plocka barr fram till påsk.

Frågestund. Svaren. Del 2. Tema rosa.

Toulouse är en av Frankrikes charmigaste städer. Och den kallas la ville rose.

Korsika har en del bra viner, både vita och röda. Men mest dricker man rosa vin.

Så här såg det ut i väntrummet hos min tandläkare i Taiwan. Det var så fint och rosa och gulligt att man nästan glömde varför man var där.

Fråga: Hur många och vilka länder har du bott i? Jag är nog mest nyfiken på hur du och din man träffades men det hade nån annan frågat redan. :-) Kan C prata svenska eller kommunicerar endast på franska? Och så en sista fråga; finns det en debatt om jämställdhet i Frankrike och i huvudsak vad handlar den om (familjen/lika lön/jobb etc)?

Svar: Jag har bott i Storbritannien, Taiwan och Frankrike. C har pluggat svenska, men vi pratar bara franska. Han förstår ändå en del, och snappar väl upp lite i mina och Grynets konversationer... Debatten om jämställdhet är inte på agendan i Frankrike, lika lön har jag aldrig hört någon tala om, inte heller pappaledighet (med det sagt, mammaledighet finns knappt heller) och egentligen inte familjen heller. Så, lite mer av den varan önskas!

Fråga: Jag har nyss hittat till din blogg. Vad gör du i frankrike? Dog lite när du berättade om era luncher. Fantabulous!

Svar: Jag är i Frankrike på grund av kärleken... Och just nu utbildar jag mig till någonting i stil med hotell manager, en intensivutbildning (så intensiv att jag inte hinner med mycket annat), men blir klar till sommaren!

Fråga: Vad är din favorit franska film?

Svar: Argh, sånt man inte får fråga småbarnsmammor om, eftersom det senaste de såg på bio var typ sista batman-filmen, för två och ett halvt år sedan. Men jag älskade Tillsammans är man mindre ensam (ett lyckat exempel på bok-till-film), Michael Hanekes filmer, och Lucas Belvaux's trilogi Un couple épatant, La cavale och Après la Vie. Och en klassiker: Leos Carax's Les amants du Pont Neuf med Binoche.
Fråga: Har du läst några böcker på sistone som du tyckte om?
Svar: Ja, Mumintrollet fyller år och Max boll. Nej, skojar bara, men sedan jag började utbildningen har jag - som alltid läser massor - knappt läst annat än facklitteratur. *skamsen och rådvill*
Jag måste fundera. Nu håller jag på med en faktabok om vin. Mycket intressant.

Fråga: Jag gillar verkligen när du skriver om mat! Om du ska bjuda en vegetarian på middag - vilken är då din favoritbjudrätt?

Svar: Hm... Vegetarianer känner jag inga i Frankrike, det där verkar vara en svensk grej, men jag tror att jag skulle bjuda på en millefeuille med tomates confits, marinerade auberginer och mozzarella till förrätt, med en god basilikavinägrett, och till huvudrätt kanske en krämig risotto med champinjoner, vitt vin och parmesan? Eller en god pizza, i all enkelhet, med mozzarella, svarta oliver och ruccola? Eller lasagne på spenat och ricotta?

Fråga: Så roligt! Kan du rekommendera någon fransk bra bloggare? (Garance känner jag redan till, men det kanske finns någon mer bra.)
Svar: Det finns så många, men till exempel Balibulle, Miss Hello, Katia (roligast) eller Cashemire&Soie (ögongodis).

Fråga: Vilket är Korsikas bästa vin enligt dig? Och vilken stad i Frankrike (förutom Paris) bör man absolut besöka?

Svar: Korsika har en hel del bra viner, men personliga favoriter är de mer mineralbetonade vita vinerna från Patrimonio-regionen på norra Korsika, till exempel Clos Teddi, eller vinerna från den lilla vingården Enclos des Anges utanför Calvi. Finns ett vitt från 2008 som är oslagbart! Från Figari: Clos Canarelli Bianco Gentile, men alla Clos Canarellis viner är goda, Yves Canarelli anses vara södra Korsikas bästa vinproducent. I Ajaccio produceras också många bra viner, till exempel Clos Alzeto.
Och stad man måste besöka? Jag är mycket förtjust i Toulouse, som jag har skrivit om på bloggen, och diggar även Strasbourg.

Frågestund. Svaren. Del 1.

Jag trodde att jag skulle få kanske fem frågor, inte över 50, så svaren kommer lite pö om pö som vi säger i La France.

Fråga: Jag undrar hur du lärde dig franska. Alltså kunde du det innan du träffade din man och bodde i Frankrike? Hur bra kan du det, även om det kanske är svårt att svara på...

Svar: Jag åkte till Montpellier som nybörjare (med en liten turistparlör i handväskan) för att plugga franska. Det var skitsvårt, och dessutom umgicks jag bara med andra utlänningar. Efter ett par månader träffade jag C, och lärde mig massor. Men sedan har ju jag inte bott i Frankrike någon lång, sammanhängande period förrän 2008, och det var väl först då jag blev riktigt flytande. Hm, det är svårt att svara på, men jag går ju en utbildning med bara fransoser nu och språkligt sett är det inte några problem. Och min brytning kallar de charmig.

Fråga: Fransmän har ju rykte om sig att vara arroganta. Tycker du att det stämmer? Det hade varit kul med ett inlägg "svenskar vs. fransmän" och läsa om skillnaderna, du som kan båda länderna.

Svar: Nja, det beror nog på vart man är i Frankrike, och vilka man har att göra med. Men många gånger på sydkusten har jag upplevt människor som onödigt aggressiva, och snorkiga (typ servitörer och biträden). Här på Korsika är det speciellt, för folk är så trevliga, och jag upplever det som så lätt att lära känna folk. Kul med tips om inlägg, ska försöka få till något, watch this space!

Fråga: Jag undrar hur det är att vara gravid i Frankrike (alltså när du var det), är det lika många regler som i Sverige? Typ inte dricka nån alkohol alls (knappt ens "alkoholfritt" vin med 0,5%), inte äta lufttorkad skinka, mögelostar, mm.

Svar: Det är jättestor skillnad! Det är mycket färre begränsningar och fransyskor verkar vara lite mindre stressade över vad man får göra och inte. Dessutom är det en hel del som fortsätter röka under graviditeten och det lämnar jag utan kommentar, men annars tycker jag att de har ett mer avslappnat sätt till det där. Med skinka och ost var jag tvungen att vara försiktig eftersom jag inte var immun mot listeria, men jag fick också ta blodprov varje månad för att checka upp att allt var som det skulle. Lite paradoxala är de nog, fransyskorna, fortsätt röka, käka camembert och lufttorkad skinka, men gud hjälpe den som klappar en katt... En kompis till mig fick tipset att avliva sin kissemiss när hon blev gravid. ;D

Fråga: Vill du stanna på Korsika "för alltid" eller har du planer på att flytta tillbaka till Sverige eller kanske någon annanstans?

Svar: Jag har inga planer på att flytta härifrån, än. Och tanken med den här utbildningen jag går är ju att jag ska stanna på Korsika (det känns oftast som om jag vill det), men man vet ju aldrig vad som händer. Och någonstans djupt inne kommer jag alltid att ha en längtan till Sverige. Även om jag lite vagt drömmer om att bo i Paris, Hong Kong eller Luberon också.

Fråga: Jag undrar hur du och C träffades. Och vad han jobbar med egentligen? Och så undrar jag såklart om stalkern och vad som hände där? sen får du berätta det du vill..

Svar: Vi träffades på en fest i Montpellier. Det var en vän till en vän som hade inflyttningsfest och hennes kille kände en kille som doktorerade tillsammans med C. Och sent på kvällen hamnade vi i samma soffa (fast jag tyckte att han verkade vara lite stram och svår först). Men hey, sedan tog det en vecka innan vi blev ihop. Man får ju hålla på sig.
Ah, stalkern. Det var en man som jag har kommit i kontakt med genom jobbet med kryssningsföretagen som först verkade trevlig och ganska kul. Han känner typ halva Korsika, har kontakter överallt och är förtroendevald. Och började skicka sms med varierande innehåll, och maila och ringa och erbjuda mig massa produkter från företaget han äger... Det var lite märkligt från början, men inte mer än så, men sedan eskalerade det och det blev riktigt obehagligt, i synnerhet som vi har haft en professionell relation. The end of the story: C fick nog, ringde upp honom och bad honom dra åt helvete, och avslutade med "framför mina bästa hälsningar till din fru". Sedan har han inte hört av sig igen. Men den professionella relation blir nog svår att ta upp.

Fråga: Äntligen! Vilka magasin läser du helst? Favorit tv-serie? Ger turistnäringen på Korsika dig betalt för att du får oss att vilja turista hos er?

Svar: Visst borde de betala mig? Men nix, nada. Ska ta upp det med dem, pronto. Favoritmagasin: Franska Elle (gillar inte svenska Elle, finns ingenting att läsa), Elle à table, Gala (Jo, jag erkänner), Condé Nast Traveler (lyxigast), och i Sverige gillar jag Damernas Värld. Och alla dagstidningars helgmagasin och bilagor. Annars har jag svårt att följa teveserier, jag har inte riktigt tid med det, och jag har bytt land flera gånger och hamnat i otakt med säsongerna. Och här i Frankrike dubbar de alla amerikanska serier och jag klarar inte dubbat. Det enda jag följt slaviskt är Master Chef.

Länklove Delux.

Ni kommer att bli lite less, men dagens länk-love måste gå till Linna. Igen.
Hon är lite mitt alter ego, den där personen som skriver vad jag tänker, och som är helt straight med att hon inte står ut med vare sig Robyn eller Hanne Kjöller, som lite är sveriges samlade mediers heliga kossor (men inte fan är de några feministikoner). Dessutom gillar hon träning, asiatisk mat, mascara och är en befriande motvikt i den här bloggdjungeln av brudar som tycker att allt är fantastiskt, shoppar Marc Jacobs på h&m och bakar muffins i rosa silikonmuffinsformar. Sorry, bakar cup cakes.
Jag röstar för Linna som ny ledarskribent för DN (Jo, men vore inte det otippat och befriande?) och tar henne gärna som polare i verkliga livet också.

Fredags-retox (Fretox).

Woho, vad mycket roliga frågor! Just nu sitter jag här med fredagsvinet (en Côte du Rhone grand Cru, skitgott), käkar choklad (överväger att börja ett nytt, sunt liv, vilken dag som helst, nästa år kanske, jag har egentligen fyllt min livskvot av råa morötter), och läser frågorna.
I helgen ska ni få veta allt.
Men, som sagt, nu har jag vin att smutta, bok att läsa, choklad att smälta på tungan... Choklad och vin är dessutom en oslagbar kombination.
Hasta manana, queridas!

Frågestund

Jag vill också ha frågestund som alla Englor, Ebbor och Bellor har!

Så nu har jag det. Fråga vad ni vill. Och vad som helst så att jag slipper känna mig dum över att ni inte ville veta till exempel hur lång jag är, hur jag träffade C, mitt bästa efterrättsrecept eller vad jag tycker om ledarskribenter i allmänhet. Vad som helst.
Förresten är bilden från i somras, när min mamma och hennes man hälsade på oss, den är lite rolig, eftersom alla verkar vara på väg någonstans.

Crèpes au Chocolat

I min lunchmatsal fâr vi varje dag:
Förrätt
Huvudrätt
Ost
Dessert
Och idag fick vi crèpes au chocolat till efterrätt efter efterrätten.

Jag har aldrig ätit mer till lunch än här. Och - trumvirvel och flashbacks till boken French women don't get fat - jag tycks hålla vikten. Mysterium. Eller så häller de amfetamin i pannkakssmeten?