torsdagen den 31:e mars 2011

And a Leo.

Och jag är lejon, by the way. Och trillade över den här på google. Hell, vad kan jag säga? Jag är ett ärkelejon.

Pisces.


Bara av en händelse kom jag på att fyra av de mest intressanta personer jag har haft turen att lära känna det senaste året är fiskar.

Jag kan inte komma p
å att jag någonsin har umg
åtts med fiskar förut, och nu finns de överallt i mitt liv.
Intressanta, tilldragande, spirituella, intelligenta, djupa och lite galna.

Obs att bilden förresten inte innebär att jag ligger med mina fiskvänner, s
å ni kan bortse från sängkammarallusionerna.

Det är i alla fall intressant, att om ni ser er om i er vänkrets, s
å är det ofta samma tecken som
återkommer. Precis som med människor ni inte gillar.

Dagens:

Skor: Röda. Kanske kommer jag hädanefter aldrig bära annat än röda skor. Eller turkosa.
Läppar: über-glossiga. Räknar med bländande spegeleffekt, sâ att ingen ser mina ledsna ögon.
Väder: 20°&sol.
Längtan: Efter grynet. Räknar sekunder tills jag kan hämta henne frân dagis.
Lunch: Lasagne&Pommes frites. Ost&Päron. Crème caramel. Fuck beach 2011.
Tanke: Aldrig mer pommes frites/jag har ansvar för mitt liv/Jag saknar mitt gamla efternamn
Uppvaknande: Jobbigt.
Okoncentrerade syssla: Marknadsföringsmixen.

Fina ni.

Ni förstâr ju att allt inte är som det ska.
Och ni förstâr nog ocksâ att jag inte kan berätta, skriva.
Människors hjärtan stâr pâ spel, och jag kan inte lämna ut det här.

Nu kan jag inte skriva mer. Vi hörs senare?

onsdagen den 30:e mars 2011

Saker som inte betyder någonting alls.

Det känns futtigt att skriva om solskensluncher på terrass, olivoljeindränkta sallasblad och det syndiga och fullkomligt kontinentalt oacceptabla i att dricka världens största café crème efter maten, mitt på dagen.
Men ni vet, man m
åste äta också. Till och med när tillvaron faller samman.
Annan futtig grej: Jag har alltid känt mig s
å snygg i den där jackan, men nu tvivlar jag. Ser bara ihoptryckt och kompakt ut. Vacklar.

L'amour l'amour l'amour

Och så säger han:

- Men hur m
ånga par känner du som verkar riktigt, riktigt lyckliga?
- Euh... G&D?
- Men de har varit ihop i typ tv
å veckor. Annars?

*grubbelgrubbelgrubbel*

Fan. Vet inte. Scannar igenom släkt, vänskapskrets. Str
ålande, lyckliga par där man ömsesidigt respekterar, åtrår, älskar, beundrar, unnar varandra frihet och lycka och är fullkomligt jävla galna av att vara i varandras närhet?

Noll. Eller? Är ni s
ådana?

Say what?

Fred är en person som jag är fullkomligt galen i.
TIll historien hör att Fred är gay, och för att imponera på sina boyfriends på stranden i sommar håller han p
å att kämpa med sina pecs och abs.

Jag ba: Men du behöver inte det, du är jättesnygg som du är!

Han ba: Tack Sara. Du vet, du är inte heller dum. Det är bara det att din rumpa är alldeles för platt. Nedtill är den okej, men upptill skulle du behöva göra den lite rundare. I synnerhet när du har stretchjeans, d
å ser man hur platt den är.

Om det inte vore för att a) jag är galen i Fred och b) jag n
ågonstans har accepterat min platta rumpa och gått vidare skulle jag ha blivit mer än lovligt förolämpad.

Som att jag inte skulle ha tillräckligt med bekymmer, nu m
åste jag gräma mig över min platta rumpa också.





tisdagen den 29:e mars 2011

Fjärilseffekten.

De där fjärilarna är lite symboliska för mig.
De följer mig.

Till exempel här.
Och här.
Eller här. (Där det fanns en sten i bröstet där fjärilarna borde bo.)

Jag skrev:


Ett utslag av fjärilseffekten: En marginell påverkan i vissa kaotiska system kan få stora och oförutsägbara effekter någon annanstans.

Vissa kaotiska system.

Yet: Beautiful. As butterflies fluttering as we lose them.
Or: As butterflies fluttering as we loose them.


Det jag skrev d
å ter sig klarare idag. Den där nyansen, den nästan omärkliga. Förskjutningen mellan att förlora och att lösgöra. To lose eller to loose.

Fjärilsfladder.

Kan inte sova. En konstig sömnlöshet. Korta fragment av sömn, alldeles tydliga drömmar.
Vidöppna ögon, bilars strå
lkastarljus i taket.
Tiden, rör den sig alls?
Sömnlös, dödstrött, men med en energi inifrå
n.

Fjärilarna tillbaka igen, de som fladdrar i bröstet.
Men de må
ste få bo där.
Fjärilsfladder, drömmar om snö och ljus, och jag springer, men inte bort frå
n någonting.
Till. Mot.

Skör av trötthet och egendomligt, omotiverat nattvak. Bräcklig, tunn och handlöst galen.
Och tiden tycks ha saktat in.

måndagen den 28:e mars 2011

How should tasting touching hearing seeing breathing any

Så dumt. Jag borde plugga humana resurser och marknadsföring. Skriva rapport om environmentalt management.
Och fastnade med E. E Cummings.
Absolut delikat.


How should tasting touching hearing seeing
breathing any--lifted from the no
of all nothing--human merely being
doubt unimaginable You?

(now the ears of my ears awake and
now the eyes of my eyes are opened)

e.e Cummings

Ägg.

Dagens franska talesätt (som jag precis hörde för första gângen):

Man gör ingen omelett om man inte knäcker äggen först.

Alltsâ: No pain, no gain. Kanske mâste nâgonting gâ sönder för att nâgot nytt ska bli möjligt.

Poff.

Min lust att skriva kom tillbaka.
Inspirationen.
Som varit borta, omöjlig att nâ, omöjlig att fâ tag i.
Och nu: The flow. Tusen idéer, meningar, ord.
En historia som ändrar sig igen, saker som mâste bort, vändas om.
Och orden som jag tappat är tillbaka...
Äntligen. Som att kunna andas igen.

Nu är det bara tid som fattas mig.

söndagen den 27:e mars 2011

Kastanj.

Ska skölja ur min hårtoning om tre och en halv minut.
Spännande, man vet aldrig riktigt vad det blir för nyans.
H
åll tummarna för att jag i alla fall inte lyckats färga in pannan och övre delen av öronen, som jag brukar.
Man f
år slita så hårt med peelingen för att f
å bort det nämligen.

lördagen den 26:e mars 2011

Lördag pics.

Promme på Cours Grandval. Pälsväst av i vårsolen. Grynet försöker med alla medel get into the Collectivité Territoriale, lite Korsikas "regering".

Judasträden i full blom, de måste ha slagit ut under natten. Sagolikt...

Och ändå vackrare blir det alldeles snart, när det regnar lilarosa blad över gatorna.

Grynet väntar på fika vid karusellen på Place du Diamant. Älgen Sune är med.

Retro-grynet

Grynet såg oemotståndligt retro ut på förmiddagsprommisen. Brillorna har hon ärvt av mig efter att ha sett till att repa dem ordentligt. Notera att de bärs upp och ned, för klassisk 70-talslook med en ironisk twist.

Morning has broken.


fredagen den 25:e mars 2011

TGIF

Nä, ska vi logga ut och ta helg?
Jag ska ego-lyxa med att gâ och simma, sedan möta upp ett par copines för glas vin+bio. Lovely!

Önskar er en ljuvlig helg!

XOXO

Manna frân himlen.

Dagens gröt: Mannagrynsgröt. Nâgot jag längtat efter men som tett sig ouppnâeligt.

Och nu det dumma i den här storyn: Bara för att jag inte fattat att mannagryn är det samma som semoule.
Som vi ju använder ofta, som tillbehör till marockanska rätter, eller i couscoussallader. Eftersom semoule för mig bara hade orientaliska konnotationer och bara borde serveras med mynta och lammspett, eoner ifrân mormor Karins mannagrynsgröt med hemkokt hallonsylt. Ljusâr.

Ergo: Mannagryn = Semoule.

Och mannagrynsgröt med sylt... Lyxigaste, godaste, mjukaste uppvaknandet. Har även tänkt initera min dotter i grötarnas förtrollade värld, men hittills är hon mer än skeptisk. Jag har närt en liten fransyska vid min barm. Uppenbarligen.

Diskussion med D. Om Simone.

De älskande på Café FLore: De Beauvoir & Sartre, som de såg ut i filmen Les amants du Flore.


Nakenbilden på De Beauvoir, som publicerades i Nouvel Obs för ett par år sedan.


Kloka, roliga D. I morse avhandlade vi förhâllanden män och kvinnor emellan. Igen.

- Män och kvinnor är inte tänkta att leva tillsammans, i synnerhet inte kvinnor som har feministiska jämställdhetsideal. Att hela tiden kompromissa...
- Det är ju nästan essensen i de Beauvoirs samlade verk!
- Och Simone kämpade ju för att leva med Sartre OCH leva efter sina ideal och principer...
- Absolument, och d
å levde hon ändâ med Jean-Paul Sartre, och inte med någon medelmåtta hon plockat upp på kvarterskrogen!

Och jag beslutade mig för att omedelbums läsa om Simone. Det var alldeles för länge sedan, men vet ni, Le Castor hâller än.

torsdagen den 24:e mars 2011

Dagens: Rött och turkost.

Mina skor med absolut högst value-per-wear-värde: De röda pumpsen. Jag älskar dem. Har klackat om dem tre gånger redan och om de någonsin överger mig... Suck.
Annars: Bl
å kavaj, med lite glitter i tyget, och det där glittret är det som räddar mig från att se ut som en lokförare. Och svarta snyggbyxor, eftersom jag skulle på kulturella begivenheter med en hoper territoriella attachéer och inte ville komma i mina mest destroy jeans.
Well, well, det viktigaste: Ser ni ljuset, amigas? Ljuset? (Det där som dessutom f
år alla skavanker att framträda på fotona?)
Nu dränker det oss, det är ingen återvändo. Vår.

Kolesterolet.

Jag har blivit hälsoundersökt, through and through. Vet på en tiondels decimal mina magnesiumnivåer och hur fint min thyroïd fungerar.

Och min doktor, som lystrar till det sagolikt vackra namnet Ange-André (Ängla-Andreas), sade att resultaten av min hälsoanalys var finfina.

- Ni skulle till och med passera en amerikansk hälsoundersökning med era kolesterolnivåer!

Oh?

Det är tydligen så att amerikanerna har mycket hårdare gränser för dåligt kolesterol än fransmännen -som ju aldrig skulle ge upp sina mättade fetter. Over there får man väl käka fett i smyg, om man ni vill göra det?

Hur som helst har jag massor av bra kolesterol, och typ noll av d
åligt. Prima.

I övrigt har jag fått utskrivet en intensivkur på potassium och vitamin B12 och så tittade han strängt på mig och sade: Och så ser ni till att äta mer varierat, utan att glömma spaghettin!

Så nu käkar jag smörsvängd tagliatelle. För den goda sakens skull. Men herregud, kolhydrater är ju så jäkla stigmatiserade -diaboliserade - idag så man vågar ju knappt ha dem hemma.

Längt.

Jag längtar ihjäl mig efter att åka till Sverige och käka leverpastejmackor med smörgåsgurka.
Först
å frustrationen av att inte kunna hitta s
ådana livsnödvändigheter här i tredje världen.
Som dessutom börjar likna en krigszon, nu har vi kamouflagefärgade soldater som strosar längs gatorna.

Annan grej: Idag ska jag g
å på muséer hela dagen. Ni ser, jag tar igen.

onsdagen den 23:e mars 2011

Scener ur ett äktenskap. Del 876.

Man är ur fas. Man har ett décalage.

Hon: Kommer ifrån tidigare. Tänker okej, tänk om jag skulle fixa supergod middag och duka fint?

Han: Kommer ifr
ån tidigare. Skickar sms till sitt hjärtas ljus (Nåja, det är kanske inte vad han skulle välja att kalla mig): "Tar en öl med Bruno. Kommer sen."

Well, well. Det är bra att han roar sig. Synd p
å mina fyllda kycklingfiléer som kallnar på spisen
bara.

Dagens miss. Bounty.

Stoppade i mynt i godis- och läskmaskinen och tryckte pâ knappen för "Coca Light".

Resultat: Nada.

Sparkade ilsket pâ maskinen.

Resultat: Ned trillar... en bounty bar. Häpp.

*smaskar skuldmedvetet bounty*

Öppet brev till mormor&morfar

Den här önskar vi oss till exempel

En trevlig liten person i min omedelbara närhet önskar sig i sitt pâskägg:


Hârspännen
Kylskâpsmagneter
Hello Kitty-grejer (den unga damen i frâga vägrar att använda andra trosor än Hello Kitty-varianten)
Ny bok
Armband

Och yours truly drömmer om ett redigt, hederligt, überklassiskt pâskägg till brädden fullt med... svenskt lösgodis. Yum.

Reklampaus.

Och nu blir det reklampaus.
Jag är bara tvungen att visa er korsikanska turistbyrâns (ATC) splitternya kampanj. Bilderna är kanonfina och speglar Korsikas olika ansikten sâ fint.
ATC hittas här: http://www.visit-corsica.com/

tisdagen den 22:e mars 2011

Syrligt fika.

Citronmarängpaj äter man nog alldeles för sällan, rent generellt.
Andra saker jag gör alldeles för sällan nu för tiden:

Badar skumbad
Dricker champagne
Promenerar lângt och länge
Sjunger i duschen
Skriver riktiga brev
Gâr pâ museum
Mâlar tânaglarna
Odlar grejer

Lite sânt bara.

Houston, we've got a problem.

Ni vet det klassiska problemet: Min fru förstâr mig inte?

Jag tänkte precis pâ det när insikten slog mig: Jag förstâr inte min man.

Och det gör mig lite ledsen.

måndagen den 21:e mars 2011

Jag ville aldrig vara den som väntar.

För prick ett år sedan var jag i Florens och njöt av våren, och en resa som var alldeles underbar och min 30-årspresent dessutom.
För prick ett
år sedan sov jag under ett renässansmålat tak och åt ribollita och stekt fasan i en av Europas vackraste städer.

Ikväll sitter jag i flanellpyjamas i soffan och väntar p
å n
ågon som aldrig tycks komma. Ah, kontrasterna här i livet, kontrasterna.


Samtidigt på Monoprix.

Senare: Klockan 18:37 på Monoprix (jo, man måste ju handla också).

Grynet i kundvagnen, hon valde mandariner och sjöng Oajajajabuff s
å att övriga medhandlare snudd p
å fick hjärtattacker. Högt och glatt och tydligt.

Krack i hjärtat. Min sunda, fina unge.

Världens sämsta mamma. Del 547.

Den sämsta mamman i världen hämtar Sockergryn klockan 18:16 på dagis.
Fröknarna (fördömande p
å ett sätt som bara dagisfröknar kan vara) hade jackorna på sig och nycklarna i handen.
SOckergrynet sista unge ut.

Kvart över sex.

Jag begriper inte hur man f
år till dagishämtningar tidigt, om man väljer att inte vara hemma. Hur det ska gå till hösten, när grynet börjar skolan har jag ingen aning om, eftersom jag förhoppningsvis kommer att arbeta heltid, precis som C.

Lösningen verkar ju vara att hyra n
ågon skolhämtare för dyra pengar, som kan stå utanför skolan när treåringarna släpps lösa klockan 17 prick.

Vill ocksâ.

Singel versus Dubbel.

Hubby's back, och även om jag inte har nâgonting emot att ibland leva singelliv, man kan till exempel:

- Sova sjöstjärna i sängen utan nâgon som knuffas.
- Äta konstiga middagar framför teven. Typ chokladyoghurt med flingor, bananer med o'boypulver och nyponsoppa med glass.
- Kolla pâ M6 en hel kväll utan nâgon som vill se en dokumentär pâ Arte.
- Hänga framför datorn till sent utan nâgon som frâgar om man inte kommer och lägger sig.

Men det blir lite trist i längden, när man inte har nâgon som:

- Man kan värma sina kalla fötter emot.
- Man kan äta middag framför teven med.
- Man kan dela hämtning, lämning, badning, läggning, nattning med.
- Stryker ens byxor när man inte hinner pâ morgonen.
- Ringer för att frâga vad jag vill ha till middag eftersom han stannar pâ affären pâ väg hem.
- Tar av en glasögonen och leder en till sängen när man somnar framför M6. Sâ man slipper vakna framför nâgot uselt mitt i natten-program.

För ett ögonblick sâg jag i en sorts teveserie-flash hur mitt liv skulle vara som singelmamma. Det kändes tufft. Men som sagt, nu är C tillbaka (även om han stack till Bastia innan jag vaknade, men det fortfarande varma kaffet i pressbryggaren, tidningen pâ frukostbordet och kaffekoppen han dukat fram till mig vittnade om att han faktiskt varit där. Och ägnat sig ât omtanke.

söndagen den 20:e mars 2011

Paris. Kvällens filmtips.

Söndag.

SÖndag.

Bra grej:

Att tänka över jävligt noga innan man kommer hem klockan 03.15 när man har ett Sockergryn som hoppar sönder ens säng 06.55.

Ärligt, jag vill dö idag. Fel. Jag är död idag.

(Känns som om jag inte har n
ågra ögon att öppna.)

lördagen den 19:e mars 2011

Lördag kväll.

Okej.
Det verkar som om jag och grynet får ge oss iväg på middagsbjudning alldeles själva.
C fast n
ågonstans mellan Prag och Ajaccio, och han riskerar att missa efterrätten som jag har lovat att ta med mig till Diep&Nico: Marängbottnar med limekräm och exotisk frukt. Yum.


Ajaccio. Mellow Yellow.

fredagen den 18:e mars 2011

Printemps. Ou presque.


Fredagen:
Trevlig fönstershopping, hur vit- och blårandiga vill vi inte vara i sommar?
Häng vid fontänen på Place du Diamant, skymning över Medelhavet, och ett glas rosé. Ett säkert vårtecken, lita på mig.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...