onsdagen den 31:e augusti 2011

Good night sweethearts, wwell it's time to go.

Äsch, nu äter vi en glass och sedan går vi och lägger oss med lämplig kriminalroman, tycker jag.
Mina är Magnum Mandel och Anne Holt.
Ni?

Pre-baby ledig.

I morgon jobbar jag min sista pre-baby dag.
Sedan börjar min 18 veckor lânga föräldraledighet: Ungefär 8 pre- och 10 post-baby veckor.
Vanligtvis är det 6 veckor före bebis, men jag har 2 extra veckor, som kallas patologiska.

Sweet.

Klicka.

Klicka för Malin Wollin.
Älskar henne. Hon verkar smart, rolig och självdistanserad.

Sara&Den afrikanske kärleksliljan.



De här bilderna tog C dagen dâ jag förstod vad det där oroliga fjärilsfladdret egentligen var.

Och då jag lärde mig namnet på den vackra blomman Afrikas blå lilja. Wiki säger:

"Agapanthus kommer från två grekiska ord: agape ("kärlek") och anthos ("blomma"). Ett synonymt svenskt namn är afrikansk kärlekslilja."


Rekapitulering. Slutet av maj.

I slutet av maj skrev jag sâ här:

Och jag känner så väl igen känslan: Den förlamande tröttheten, gäspningarna som aldrig tar slut, det konstiga illamåendet, den fladdrande känslan i bröstet, yrseln. Allt det där obehagliga som gjorde att jag inte ville börja om. Hej prozac.

En vecka senare skrev jag:

Det är så lite i livet vi faktiskt kontrollerar. Ibland kanske det är bäst att bara följa med, och se vad som händer? Trots att vi hade tänkt oss någonting annat, trots att planen var en annan?
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men allt känns bra. Bräckligt och skört, men fint.

2 dagar senare antecknades:

Det har åskat en hel vecka. Regnet fortsätter att vräka sig över oss.
Vaknar varje natt när åskan rullar in, över oss. Nära havet går det inte att ignorera åskan.
Havet i uppror, himlen är mörkt lila och söndersliten av blixtarna. Kanske har åskan installerat sig på Korsika? Kanske kommer det att regna hela sommaren? Kanske kommer det aldrig att sluta regna igen.
Det gör ingenting.
Jag slår upp fönsterluckorna, stänger dom lika fort igen och ler.
Bara ler.

Och ett par dagar senare visste vi:

Ett oktoberbarn till, och ett riktigt mirakel. Som väntade med att ge sig till känna tills stormen lagt sig och inte längre rev öppet hav.
Då, när lugnet kom, och solen, först då visade det sig att jag bar ett barn alldeles under hjärtat. Jag hade faktiskt inte förstått, så försiktigt och stilla skedde det. Som andetag, som fjärilsfladder.
Det här är en gåva och en ynnest. Det är lycka.

Det har gâtt 3 mânader sedan dess. Och idag skriver jag:

Sedan jag och C lyckades bryta igenom, och hitta tillbaka. Sedan vi valde varandra igen. Och 3 mânader sedan vi insâg att det som vi önskat sedan dagen Véra föddes faktiskt hade hänt: Vi väntade ett litet barn.
Tre mânader, förgängligt korta och redan förbi.

I morse vaknade jag tidigt, med solen som gick upp. C sov, V sov. Deras hâr doftar lika när de sover. Doftar färskt bröd och bageri. Den där välbekanta doften, som är doften av min lilla flock, min tribu. Kanske just för att jag ska känna igen de mina?

Det lilla barnet i min mage var alldeles stilla, hon sov ocksâ. En känsla som jag inte hittar ord till... Vad kallas det nu igen? Lycka.

Det är nâgonting som kallas lycka.

tisdagen den 30:e augusti 2011

Man vet att man är tjock när...

Eh... Kände mig extra tjock, svullen och andfådd när vi kom in på sjukhuset, jag och C, och en läkare med sjuksyster i släptåg lite skärrat utropar:
- Ska ni föda nu? Förlossningen är p
å sjätte våningen!
- Eh, nä. Vi har tid för 32-veckors ultraljud.

Well, well. Jag omfamnar min tjocka svullenhet.


Miraklet.

Förresten. Är det inte märkligt och alldeles jävla fantastiskt att en liten person ligger där, i min mage?
Ett barn, ett mirakel.

Och jag vet att folk får barn hela tiden och att det liksom inte är någonting unikt, men ändå. Men ändå. Magiskt.

Ultraljud, vecka 32.

Typiskt min otur.
Att åka till Notre Dame de la Miséricorde (aka Ajaccios sjukhus) på ultraljud (nummer 3) och så har de slut på bläck i skrivaren.
Inga bilder.

Och dessutom var lilla bebisen ganska osamarbetsvillig och vände ryggen (men har aldrig sett vackrare ryggrad, det skulle vara Véras d
å,
ett mjukt böjt pärlhalsband i svartvitt 3D) till, samt behöll händerna (men vilka händer! Små, perfekta knytnävar!) framför ansiktet.

N
åväl. Allt ser fint ut, allt är på plats och fungerar,
och läkaren bekräftade det gissade och mer än osäkra leveransdatumet.

Vikten uppskattades till knappa 2 kilo, och det ska bli drygt ett till de här sista 8 veckorna.

Kaffebönor&Graviditet.

Trött på:

Helveteskramp i benen om natten
Blödande tandkött
Ontet ni vet var
Näsblod
Tre storlekar större fötter

Men belöningen:

Tjockare h
år
Starkare naglar
Välfylld B-kupa


Så. Nu ska jag sopa smulor fr
ån morgoncroissanterna och plocka kaffebönor ur ryamattan.

måndagen den 29:e augusti 2011

Triptyk. Véra&Sara.


Törnrosa.

I går kväll kom jag hem vid 20-tiden.
Hann bli oresonligt irriterad på C, som inte hade lagt och nattat Sockergrynet på mitt vis.
Sedan satt jag en kvart i soffan och var totalt miserabel, missförstådd och inte sedd och uppskattad.

Och 21:15 sov jag som en stock.

Idag är jag precis lika trött och lättretlig. Längtar till min tekopp, mitt soffhörn och min kudde.

Det är nog dags...

Nä, hörni. Undrar om det är dags att jag klipper av mig håret igen? Så jag slipper gå runt med den här solblekta, risiga, skurgummeknuten jag envisas med?


söndagen den 28:e augusti 2011

Babynamn. Del 376.

Och så dyker urfina flicknamnet Augustine upp!
Sms:ar C: Ett Augustine följt av en radda utropstecken. Augustine!!!!! För att visa att här är en allvarlig utmanare på bebisnamnlistan.
Svaret dröjer tre sekunder:
Non.
Vilket bör tolkas som icke fôrhandlingsbart veto.
Men visst då, visst har han fel här? Visst är Augustine ett toppen-namn?

Bidrottninggelé. Fertilitet och sånt.

Jag fick en present av en biodlare idag.


C'est pour le bébé, sade han. Fast mest till dig.


Det var en burk ren, oblandad bidrottninggelé, vackert inslagen, och jag ville tacka nej, eftersom jag vet vad royal jelly kostar. Den här snudd på magiska substansen är vit, mjölkig och den används för att föda upp blivande bidrottningar. Hälsoeffekterna sägs vara otaliga: Anti-aging, ökad energi, ökad fertilitet, reglering av hormoner, naturligt anti-depressivum, sänkt kolesterol... Och en massa etc in infinitum.


Det lustiga är att jag, efter de där åren då jag trodde att jag kanske inte kunde bli gravid, fick en burk bidrottninggelé. Som fick smälta under tungan varje morgon, och även om jag inte har några belägg för att det skulle fungera så vet jag att efter några veckor var jag gravid med Véra.



Nu fick jag noggranna instruktioner om att spara burken i kylskåpet tills förlossningen, och efteråt börja en honungskur: En pyttedos royal jelly varje morgon i tio dagar, uppehåll tio dagar, och sedan tio dagar gelé igen. Detta ska hjälpa mig att återhämta mig från förlossningen, ska boosta mineral- och vitamindepåer (gelén är knökfull med allt sånt), och ge mig krafterna tillbaka på ett kick. Ungefär så. Plus att bebisen kommer att åtnjuta samma effekter om jag väljer att amma.


Läser följande om detta superkoncentrat: Utfodringen med drottninggelé resulterar i att bidrottningen blir i genomsnitt 42% större än de vanliga bina och att hon lever 10-50 gånger längre. Bidrottningen producerar 2,5 gånger sin kroppsvikt av ägg varje dag.


Jag återkommer till hösten med info om jag lyckas bekräfta dessa, eh, lite oroande effekter.

Söndags-TLC.

Kom hem på lunchen, trött så att jag kände mig berusad, och affekterad av vad som tydligen kallas pregnancy brain-drain.
Blev pussad och kramad på av min lilla familj, och fick nybakad citronpaj.
Lycka.

lördagen den 27:e augusti 2011

En bra nyhet. Och en dâlig.

Lycka är att ha vänner som bara Självklart, inga problem, oroa dig inte, när allt kör ihop sig och man behöver kärleksfulla, ansvarsfulla människor som kan ta hand om Sockergrynet en dag.

En liten orosgrej är när samma Sockergryn vägrat sova ens tre minuter siesta och man ska möta upp vänner pâ restaurang 20.30 för lördagsmiddag. Kan bli katastrof, kan funka. Man vet aldrig.

Det roliga i det är att vi planerade sâ himla bra. Jag bara: Och sâ sover Sockergrynet mellan 14.30 och 16.05, sedan äter hon tidig middag innan ni plockar upp mig fôr att âka till Porticcio.
Sockergrynet bara: In your dreams.

Suddigt snapshot.

Véra&Sara. Avenue Pascal Paoli, 27e augusti.
Vi har 29°, välkommet med svalka efter senaste veckornas hetta och skriver 32 veckor i graviditetskalendern.
Sedd framifrån är bebismagen inte så imponerande, men amici, ni skulle se mig i profil.
Vi har strukit ned bebisnamnlistan till 2, fina som vi omöjligt kan välja emellan och som inte passar ihop i kombination.
Grynet börjar ha det tråkigt hemma och längtar ihjäl sig efter skolstarten. Hello Kitty-ryggsäcken är redan packad och badankor, mjukdjur, dockor och småbilar får gå till skolan i badrummet varje dag.

fredagen den 26:e augusti 2011

Ma cocotte.

Gjorde små smarriga ägg cocotte till middag. Supergott, och lite härligt att sitta där med en brödkant och doppa i röran av ägg, italiensk skinka, parmesanost och grädde.
Älskar ägg. Äter ägg jämt - och har noll d
åligt kolesterol - och tröttnar aldrig.
Nu: Säng och bok. I morgon hoppas jag p
å någon sorts sovmorgon. Efter sex?

Skriet frân kärnfamiljen.

Intressant om skilsmässa som vägen till lycka. Eller inte. Pâ eminenta Skriet frân kärnfamiljen. Klicka.

Cookies&Milk.

Sömnlösheten. L'insomnie. Vet inte vart den kommer från, jag har ju aldrig varit tröttare.

Natten: Halvbra.

23:15 Somnar, trots hettan. Hettan.

00:15 Vaknar, på grund av hettan. 32° mitt i natten.

02:26 Bebis i magen övar kickboxning. Omöjligt att sova.

03:13 Hungrig. Smyger upp och dricker mjölk och äter kakor.

04:03
Bebis har hicka. Länge.


05:30 Små barnfötter kommer tassande över golvet. Små runda barnarmar i strypgrepp kring min hals, en knuten näve kring mitt hår som ville hon försäkra sig om att jag stannar kvar, en varm liten barnkropp nära, nära. Pratar i sömnen gör hon också. Älskade unge.

05:45 Ger upp. Kliver upp. Och ägnar mig åt helt obegripliga saker: Stryker. Torkar golv. Jo, kvart i sex på morgonen.

07:30 C har fixat kaffe och croissanter. Han finner âsynen av skurhink och strykbräda mycket oroande och tittar med rynkad panna pâ mig över den franska pressbryggaren.

08:00 Barnmorskan kommer. Hon sitter på ryamattan (Visst är de lite så där, barnmorskor? Sitter gärna i skräddarställning och så?) Lägger mig på soffan med elektroder och kablar på magen. Somnar till ljudet av min bebis hjärtslag. Perfekta hjärtslag, säger hon. Perfekt kurva. Bebis mår jättebra.

Mamman har däremot sammandragningar, inte kraftiga, men dock var tionde minut: Obra. Får starkare värkhämmande och tid hos min läkare. Nu är jag hungrig igen. Och surfar receptsajter, helt masochistiskt.

torsdagen den 25:e augusti 2011

Babysurfing.




Nu börjas det.. Babysurfandet. Jag har hittat en babysäng som jag blev helt tokig i, och det bästa är att det är fyra sängar i en: Yttepyttebebissäng med sittplats för trött vyssjare, som blir spjälsäng, som blir barnsäng för att sedan avsluta sin karriär som söt soffa i barnrummet. Evolunid heter den, och jag tänker att jag ska kika närmare pâ den. Hur söt är den inte?

Guilty pleasure.

Äter smarties lite skuldmedvetet och regressivt. Har gömt ett rör bakom telefonen, och ett i handväskan.
Här har man tillskrivit sig själv gourmetkvaliteter, men inte sitter man och knaprar pâ en tjusig pralin frân Godiva, eller en chic Ladurée-macaron...
Nix. Man är överlycklig över ett helrör smarties.

Mandelgrönt&SOcker.

Och så kommer kaffet ut i en mandelfärgad plastmugg istället för den sedvanliga bruna.
Och man blir så glatt överraskad att man liksom inte bryr sig om att kaffeautomaten hängt sig på alternativet "trippel dos socker".

En glädjereaktion som kan vara ett tecken på att jag är lite uttråkad.

CHampagne tillgodo.

Lite stolt över C som har fått ytterligare en artikel om sin forskning publicerad i en internationell tidskrift.
Det här är grejer som tar tid, och kräver mycket jobb, och ett Dear Sir, we're glad to publish your article är en kick.

Funderade på champagne, men det lutar åt glass. Skumpa får vi dricka senare.

Med vänlig hälsning, den snikna pregnanta som inte unnar någon annan bubbel om hon inte får själv

onsdagen den 24:e augusti 2011

Klackarna.

Detta har hänt:

09.15 Knäpper mina snygga remsandaletter med decimeterklack.
11.00 Knäpper upp snygga remsandaletter med decimeterklack. Knäpper igen, pâ yttersta hâlet.
12.30 Mina sandalettbeklädda fötter ser ut som väl insnurrad kassler. Frân storlek 36 till 40 pâ en halv dag. Knäpper upp och förflyttar mig (om jag verkligen mâste) medelst hasning/tâknipning.
13:50 Ger upp. Kapitulerar. Knäpper upp. Tar av. Noterar att mina fötter inte längre ser ut som mina fötter men som rugbybollar.

Nu sitter jag här i Marie-Claudes flipflops i plast. Storlek 42. Resten av outfiten är Kookaï.
Ikväll blir det iskallt fotbad och telefonkataloger under sängen.

Favoritfrukt.

Nu har vindruvsskörden inletts. Först Vermentinu, Bianco Gentile & Muscat, och det som inte tas in i vineriet för att bli Korsikas goda viner, det säljs på marknaden. Och jag frossar. Är kapabel att äta flera kilo om dagen. Inte särskilt Dukan, men hur gott som helst.

Förlossningsbloggen.

Så här är det: Jag är rädd för att kejsarsnittas. Precis som jag får ångest av att tänka på alla sorters operationer, och kejsarsnitt är ett stort - om än rutinmässigt - ingrepp.

Men jag var rädd för att föda också. När vattnet gick natten innan Véra kom till världen var jag totalt panikslagen. Ingen återvändo, det var bara att hoppa. Och släppa kontrollen.

Och för en person som en stor del av sitt vuxna liv ägnat sig åt att just kontrollera och hålla sin kropp i schack var det en omvälvande upplevelse. Ingenting fanns att kontrollera, det var som att svepas med av en vårflod. Släppa, släppa taget.

Den här ängsliga personen som istället för att leva i nuet alltid ältar det förflutna, eller oroar sig för framtiden, befann sig under nästan 20 timmar i varje pågående sekund.

Det var häftigt, och blodigt och smärtsamt och vackert.

Och redan nu, när jag känner sammandragningarna, och lyssnar uppmärksamt på min kropp när den förbereder sig för att föda barn så ser jag fram emot att få möta den där vårfloden igen. Att få svepas med av någonting man inte kan stoppa, och försvinna in i ett virrvarr av känslor och kropp och liv och död och tårar och skratt, och sedan komma ut på andra sidan, där ett litet barn har kommit till världen... Är inte det det allra största?

tisdagen den 23:e augusti 2011

Hips don't lie.

På tal om Princess Kates höftben och en kvinnas bäcken: Här är mitt.
Under gränsen för normalt, och inte mycket plats alls, tydligen.
Min läkare pratar kejsarsnitt, och nästa vecka ska bebis ultraljudas för att uppskatta vikt och längd.
Madame le Docteur vill inte ta n
ågra risker, och om lilla bebisen inte behagar vända sig så blir det snitt och därmed basta.

Men jag är livrädd för att f
å magen uppskuren. Livrädd.
Vill föda vanligt, och jag insisterade p
å det med Grynet också (och min läkare sade, att ja, då provar vi)
, och det gick ju. Till sist.

Nu h
åller vi tummarna för att också den här lilla bebisen ska visa sig samarbetsvillig. Hon får väl suga in kinderna och hålla in magen? I alla fall vända på sig.

10 000-kronorsfrågan.

Jag har fått små multikolorerade remsor att kissa på, för att hålla extra koll på alla mina preggo-åkommor mellan barnmorskans besök var fjärde dag och läkarbesöken var tredje vecka.

Kruxet: Jag kan inte för mitt liv begripa hur jag läser av dem.

Färgförändringarna i morse visade att jag hade b
åde graviditetsdiabetes, pre-eklampsi, urinvägsinfektion och höga albuminhalter. Men om jag vänder på stickan... ingenting.

Fr
ågar forskaren jag råkar vara gift med. Nu har han stått böjd över sticka och beskrivning i 20 minuter med rynkad panna.

måndagen den 22:e augusti 2011

Mitt tvåspråkiga barn.

Men alltså, sinnesrörelsen!
Liten tar mig i handen h
årt (alltid bara om de tre mittenfingrarna, det är mest greppvänligt), tittar p
å mig med sina vackra gröna honungsögon och säger klart och tydligt:
- Maman, jag parlar svenska!

Den där lilla människan är ett underverk, hon är fantastisk.

Skinny Kate.

Här måste jag nog hålla med allas vår Ebba: Princess Kate börjar se ruskigt smal ut.
Anorektisk, skulle jag till och med vilja p
åstå.
Liksom bara knäsk
ålar och höftben.
Och när man liksom kan skönja konturerna av en kvinnas bäcken bakom pennkjolen, d
å känns det inte helt okej.

Capo di Feno. Encore et encore.



Vackra Capo. The only place to be när väderrapporterna talar om stigande temperaturer. i morgon lovar/hotar de med 37°.
Planen fôr den här gravida damen är att ligga och guppa vid strandkanten, likt en flytboj under en vidbrättad solhatt.


Petit.

Har tagit fram Sockergrynets gamla babykläder.
Håller upp bodies och pyjamasar i storlek 50 och tittar misstänksamt och med smalnande ögon på dem.

Det är inte möjligt att en bebis kan vara s
å liten. Så pyttig. Inte ens chans att Véra fick plats i de där mini-plaggen. Inte en chans. Till och med 3-månaderskläderna ser lite ut som dockkläder.

Är bebisar verkligen s
å där små?

söndagen den 21:e augusti 2011

Mage. Vecka 31.

Vecka 31.
Magen blir större och större och det känns som väldigt mycket bebis där inne nu. En livlig krabat, mest p
å nätterna.
Det här är lite roligt: Alla som säger "passa p
å att vila nu, innan bebisen kommer".
Hur vilar man med a) en nästan 3-
åring som tycker att vila är det fulaste av alla fourletter-words b) tropisk hetta dygnet runt c) bebis som tränar kickboxning i magen?

Lilla fröken kan bestämma själv.

C ringer.

- Vi går ut nu.
- Okej, ha så roligt, glöm inte Véras solkräm!
- Hon behöver ingen. Hon har hittat sina gamla vinterkläder i garderoben. Hon ser ut som en liten björn.
- Eh... Det är 36° varmt...
- Jo. Men hon vägrar byta om.
- Okej. Pussa björnungen då...

Franska vingârdar.

I morgon ska jag pâ vingârdsbesök hos Laetitia T, det är nâgonting jag uppskattar mycket. Men istället för att njuta av ost, charkuterier och vitt, rosa och rött fâr jag nöja mig med bröd och vatten.
Vad är väl en bal pâ slottet? Hursomhelst, det drar ihop sig till vindruvsskörd och druvorna är snart mogna.
Och vad gör man inte när man mâste fixa korsikansk muscat till svärfar?

Champagne!

Glädjeglitter i ögonen den här söndagsmorgonen när nyheten når mig: Fina Lisa har fått en liten Vera!

Ett väl valt namn, m
åste jag väl säga, på en bebis som ser helt vansinnigt fullkomlig ut.

Vad jag längtar efter dagen D... Trots att jag njuter av den här magiska tiden som gravid också, så längtar jag efter att få stifta bekantskap med den här nya lilla personen som jag är mamma till. Ärligt talat, om jag kunde skulle jag nog vilja ha tio barn, bara för att vartenda ett är ett underverk. Och för privilegiet att få bära dem under sitt hjärta och få föda dem.

lördagen den 20:e augusti 2011

Ljuvliga roquefortrostade päron.

Det här är kanske en lättare kvällsrätt. Eller en dessert. Det är oklart. Hur som helst är det ljuvligt gott. Tänk er kanske ett litet glas vin till. Trevligt sällskap. En vacker solnedgång. Hur underbart vore det inte?

Recept per päron. Multiplicera med antal personer. Eller antal önskade päron till dig.
Dela och kärna ur päronet.

Gnugga det med olivolja. Salta och peppra.

Blanda 50 gram ädelost (helst roquefort) med 2 msk hackade valnötter. Tryck in osten i päronet.

Lägg i en gratängform. Häll 2 msk sauternes eller annat sött dessertvin i botten av formen.

Baka i ugnen i 30 minuter eller tills päronen är mjuka och osten bubblig.

Under tiden: Koka upp 1 dl av vinet tillsammans med en halv deciliter socker. Vispa tills sockret är upplöst. Låt svalna. När päronen är klara, häll över sirapen. Njut. Mängden sirap räcker förmodligen till 2-3 päron. Beroende på hur gourmand man är. Och sedan bestämmer man själv om man vill äta rätten som för-, huvud- eller efterrätt.

Hösttrender.

Av höstens alla trender skippar jag nog de vita fransstövlarna.
Kanske fôr fransarna.
Kanske för att det verkar opraktiskt.
Kanske för att jag inte är 20.
Kanske för att de är vita.


Dagens mellis och beklaganden.

Just nu är det socker och koffein som gäller. Och mucho vitaminer och mineraler. Har precis avslutat en tio-dagarsvecka (lite mycket, inser det) med 12-timmarsdagar.
Skulle inte funka om inte C hade semester, var hemmapappa pâ heltid och fixade exakt allt hemma.

Visst skulle jag hellre ta det lugnt, vada runt i Medelhavet och ligga pâ soffan, men tanken är ju att vara hemma med bebis sedan, och har man ingen rätt till ersättning mâste man spara... Dessutom vill C vara hemma längre än de 10 pappadagarna och han har sparat semesterdagar och nästan jobbat ihjäl sig, han med.

Men i oktober ska vi njuta av lite pre-bebistid. Kanske en mini-break, en mini-babymoon om vi hittar 3 dagar och energi. Vi mâste flytta ocksâ, till större, men orka leta lägenhet. Orka flytta.

Grejen är att det vore underbart att vara hemma med bebis lite längre än ett par mânader. Det vore underbart, men det är ju självklart i sâ fâ länder att man kan det.

(Här skulle jag vilja irritera mig pâ svenska föräldrar som klagar pâ det svenska systemet, jag känner mânga, men jag orkar inte. Ni vet säkert hur priviligerade ni är.)

fredagen den 19:e augusti 2011

Videblogg: Bad vid Capo di Feno.

video

Den här videon är förmodligen mest intressant för far- och morföräldrar, jag begriper det. Men scoopet är att Sockergrynet nu vågar sätta ned fötterna på havsbotten. Senare på eftermiddagen gjorde hon samma grej, fast utan vattenvingarna och utan att hålla i mig. *stolt*
Nästa vecka börjar vi öva p
å crawl.

Preciseringar: Ingen professionell fotograf var inblandad och det som l
åter som en lycklig undulat är min dotter som skrattar.

Gravidåkommor.

När man får så mycket kramp i ett ben att det är fullkomligt outhärdligt och man bara vrider sig, stelnar, vrålar rakt ut i smärta, försöker profylaxandas, trillar ned från soffan, då är det lätt att ens man ser lite skakad ut. I alla fall om man är gravid i sjunde månaden.

- Jag trodde det var dags...

Ärligt talat, förlossningar i all ära, men den här krampsessionen kom ganska högt p
å smärtskalan. Idag har jag fortfarande ont där det krampade som mest*.

*Mest ett tecken p
å att jag inte använt benmusklerna på flera hundra månader kanske.

torsdagen den 18:e augusti 2011

Man är noga med kosten.

På middagsbordet ikväll:

Älgmakaroner fr
ån Ikea till lilla. Färdigriven ost på påse.
Hämtpizza från nere på hörnet till de stora. När lilla sover. Äts ur kartongen framför teven.

Nämnde n
ågon tallriksmodellen?

Le grand beau temps.

Temperatur i skuggan: 32°
I solen: Eh... 50°?
I vattnet: 25°

Där kom den visst, sommaren. Lagom till turisterna ger sig iväg och stränderna blir tomma... Bliss.


Out of office.

Mare e sole, Corse-du-sud. Eller Plage d'argent.
Kärt barn har många namn.
Kär strand är värd färden runt golfen, längs stränderna Capitello, Ricanto, Campo dell'Oro och Agosta. För att n
å till en av de vackraste i Ajacciobukten.

onsdagen den 17:e augusti 2011

Hungrig&Omättlig.

Alltså, jag äter och äter och äter.
Kan inte bli mätt och bel
åten.
Omöjligt.
Jag äter en ordentlig m
åltid och börjar genast se mig omkring efter något annat ätbart.
G
år fjorton vändor till kylen när jag är hemma.
Har sm
å snacks i handväskan.
Det g
år åt oerhörda mängder energi till att vara gravid, hela systemet jobbar för två, och det känns.
Sista trimestern ägnar sig ocks
å lilla bebisen åt att lägga på hullet och bli så där ljuvligt bebisknubbig och det kräver energi, energi, energi.

Men jag försöker att undvika tomma kalorier, och satsar p
å grejer med vitaminer och mineraler. Bättre för mig, bättre för bebis. En vän till mig gör egna godbitar på flingor, gryner, honung och nötter. Det står på min att göra-lista. När jag hinner...

Abricots&Lavande.

En klassisk smak-kombo i södra Frankrike är den ljuvliga blandningen av aprikos och lavendel. Extremt säsongsbetonat, givetvis, som sâ mycket av det sydfranska köket, och det smakar sommar.

Det här är sensationellt gott, och dessutom superenkelt och klart pâ ett ögonblick:

Grillade lavendelaprikoser

Stek aprikoshalvor i smör och god honung, gärna lavendelhonung

Strö över lavendelblommor

Servera med vaniljglass

Easy peasy. Om man vill vara ännu mer ambitiös (men det är överkurs) kan man grilla aprikoserna i ugnen och marinera dem i en blandning av lavendelhonung och muscatvin, gärna korsikanskt.

A feta-moment.

Fantiserar redan om det feta-moment jag ska njuta av när jag kommer hem ikväll: Feta med vattenmelon och färsk mynta. Den perfekta salladen till en bit kött.
*dreglar*

Söndag kväll, Porticcio.

Häromkvällen käkade vi middag i Porticcio, på andra sidan golfen. Det var fint. Solnedgång, musslor, strandpromenad. Sockergrynet åt en imponerande stor portion pasta. Tidigare har vi haft med en burk med mat till henne, men nu har hon upptäckt tjusningen med restaurangmat. THere's no going back.

Preggo-snack. Del 678.

Angående bebis: Alla kontroller ser fina ut nu.
Förmodligen var det bakterier + streptokocker + en länge oupptäckt urinvägsinfektion som snudd på satte i gång värkarbetet.

Urinvägsinfektioner ska man tydligen ta på stort allvar när man är gravid, men den här missades liksom ibland alla andra krämpor och åkommor.

Nu känner jag mig i toppform, förutom svullenheten, men den är det bara att stå ut med. Slipper inte kollarna var fjärde dag, men jag älskar att ligga på soffan och lyssna till ljudet av min bebis hjärtslag och se rörelsekurvan.

tisdagen den 16:e augusti 2011

Feta mon amour.

Här i ostarnas förlovade land mâste jag erkänna att min nya kärlek inte ens är en fransos, men en grek. Fetaost har varit grundpelaren för min föda den senaste veckan. Fetaost i sallad, till kött, nedmosad i potatissallad, fetaost till frukost, fetaost till mellis... Eller feta med olivolja, svarta oliver och gott lantbröd, mums!
Skyller pâ mitt ökade kalkbehov: Bebisen behöver massor för att bygga ett starkt skelett, och jag behöver säkert massor för att börja producera mjölk?
Mitt chokladbegär kan jag tyvärr inte hitta någon vettig anledning till.

Kräftgâng med liten fiat.

Min man fickparkerar som en gud.
Sâ bra att jag alltid blir imponerat nyförälskad.
Men alltsâ: När det är jag som ska lirka fram bilen nästa morgon är det inte lika roligt.

Marginal till bil framför: 2 centimeter.
Marginal till bil bakom: 3 centimeter.

Det tog mig en kvart att förflytta bilen sidledes ut pâ vägen.
Jag var helt svettig och armarna skakade (servo är för veka).

måndagen den 15:e augusti 2011

Förresten så var vi ut och dansade häromkvällen.



Napoléon, Madonnan&Patrick.

Annars firar vi dubbel helgdag på Korsika: L'assumption de la Vierge Marie och Napoléon Bonapartes födelsedag.
Madonnans dag är väl den som är viktigast för korsikanerna, även om militärer i 1700-tals-mundering gör mer väsen av sig.

Tredje grej: Ajacciosonen Patrick Fiori (Fj
år som vi korsikaner säger) har konsert på Place du Diamant ikväll. Moi, j'adore Patrick Fiori. Om man fick vara gift med 2 män samtidigt skulle jag nog välja att vara Madame Fiori. Också.
(Men, äsch, jag har ju en Fiori-look alike som far till mina barn. Det räcker bra s
å.)


Klargörande: Patrick på översta bilden, Chris på nedre.


Utom mig.

Använder aldrig msn. Men trillade in på deras rubriker och nyheter i morse:

"Svenska kvinnor behöver en förbättring i deras sexliv och mycket annat."

S
ånt här stör mig mer än ni kan ana. Det gör mig utom mig.

Man vill bara väsa: Det heter inte deras, det heter sina. Sina! Sina sexliv.

Slutklämmen i meningen känns inte heller riktigt bra.

Ja, det var det. Godmorgon p
å er, queridas&queridos!

söndagen den 14:e augusti 2011

Dagens guldkant.: Insalata caprese.

Kvällens middag i soffan framför teven (älskar tevemiddagar):

Insalata Caprese med exklusiv olivolja. Så exklusiv och dyr att vi utlovat straff till den som försöker steka i den (eller hälla den i pastavattnet).
Laxlasagne med chèvre.
Cantaloupemelon och nötkrokant.

C har öppnat en flaska rött, men jag ignorerar det.

Ciao, bellas!

Dagens misstag.

Misstag: Att smörja in hela kroppen (eller, modifikation, där jag når) med en brun-utan-sol-gelé.

Utlovat enkelt och utan märken och kladd.

Visst. Men. Bara ett men.

Nu luktar jag s
å äckligt att jag knappt st
år ut med mig själv.

That sunday morning magic moment.

Désolée, jag upprepar mig. Men doften av färska croissanter, bakade pâ riktigt smör som strömmar emot en när man kommer ner pâ gatan pâ morgonen - eller öppnar balkongdörren - den doften är oemotstândlig och underbar. Doften.

Sedan: 2 färska croissanter, varma, frân ugnen, i en papperspâse som fâr fläckar.

Etapp 3: Slita loss ett frasigt öra frân första croissanten. Doppa i kaffet - herregud, man dör litegrann - och alla ens sinnen liksom vaknar till liv. Andra bettet, utan kaffe, bara för att uppleva sensationen av tusen frasiga smulor som fastnar pâ läpparna.

Den perfekta söndagscroissanten. Nâgot sâ förbannat gott.

Fröken Trotsig&Kvällssolen.

Här är hon, trotsaren. Vilda bebin som utvecklats till en mycket bestämd, trilsk ung dam.

Men ocksâ en rolig, klok, gosig och kärleksfull bambina som ger oss sâ mycket. Och ärligt talat, att vara föräldrer är lite gratiskurs i personlig utveckling.

Och en stor bamsekram och ett "ma maman d'amour" dagligen gör ju att man kan ta ganska mycket trots.

lördagen den 13:e augusti 2011

Hjälp min unge trotsar

Hm.
Misstänker att mitt väna lilla Sockergryn börjat 3-ârstrotsa.
Fast trots är ett ord som inte riktigt beskriver hennes ilska när hon inte fâr sin vilja fram.
Det liknar nästan epilepsianfall. Med handfallen mamma bredvid.

Alltsâ... Ilskan. Och jag ska sätta gränser och vara konsekvent och förstâende och förklarande och älskande och mjuk och hârd pâ samma gâng.

Men jag känner mig inte som nâgon toppenmamma eller supernanny eller tigermom. Bara lite handfallen. Tips?

fredagen den 12:e augusti 2011

Mage. Vecka 30. Tror vi.


Madeleine&kilona.

Smuttar espresso och äter madeleines utan mycket större ambitioner än sâ. Vecka 30 av 41, tre fjärdedelar har gâtt. Varav 20 veckor ovetandes om miraklet. Äter madeleines och har sparkat av mig skorna. Envisas med klackar i alla fall. Borstar smulor frân min runda mage och räknar ut mitt BMI pâ en graviditetssajt.

Fâr gâ upp 12 till 18 kilo utan problem säger dom.

Skönt.

Har gâtt upp 8 och det var vad jag gick upp under 38 veckor med Sockergrynet, men dâ trippade jag ut frân kliniken med en 6-dagars i famnen och mina vanliga jeans pâ kroppen. It won't happen this time round, men nu har jag muddbyxor och äter nybakta madeleines.

Föda barn: Sjukhus versus privatklinik.

I slutet av september âker vi till Montpellier.
För att föda barn pâ kontinenten.
Inte ovanligt för barnaföderskor pâ Korsika.

Därför att i alla dessa sjukhusens hitlistor som görs varje âr placeras Korsikas sjukhus aldrig särskilt högt upp. Man säger lite skämtsamt att bästa läkaren pâ Korsika är färjan till kontinenten och städerna Nice, Marseille och Montpellier.

Och jag vill föda pâ privatklinik. Jag vill ha eget rum där C kan sova, min egen obstretiker, och den fantastiska barnmorska som när jag födde Véra avbröt sin semester för att vara där. Och om det blir komplikationer vill jag inte behöva akuttransporteras med helikopter till Marseille.

Jag lâter bortskämd, men jag har ända sedan jag flyttade till Frankrike tyckt att sjukvârden varit alldeles extra.
Själva resandet känns nervöst, flyg uteslutet och nattfärjan tar sâ lâng tid att det finns gott om tid att föda barn mitt pâ Medelhavet, men det ordnar sig säkert.



On the couch.

Symptom:
Den där längtan efter nytt.
Den där rastlösheten och blicken längre bort.

Diagnos:
Längtan bort frân mig själv. Ibland.
Mitt eget skinn, min egen hud och hudlöshet.

Botemedel:
Stanna upp.
Älska det som är, det som finns. Nuet, kärleken.
Inte acceptera. Njuta.

Belvédère-Campomoro. Corse-du-sud.




torsdagen den 11:e augusti 2011

Trippelstruten & Korsikanskorna.

Mellanmâl: Gigantisk (chokladdoppad vâffla med 3 sorter: Vanilla-cookies, stracciatella, jordgubb med bitar) glass frân glassbaren intill. Det har snudd blivit en vana. Men hur gott är det inte? Gärna med nâgot som är lite krispigt. Min bebis kommer att bli glasstokig. Eller helt immun mot glassug, frân födseln.

Anyway. Mellanmâlet intogs tillsammans med 3 snygga ragazze som var och en är urtypen för korsikanskan: (honungsfärgad hy, uppvuxen pâ olivolja och kastanjemjöl, och med tjusigt dubbelnamn) Anna-Livia, Maria-Serena och Maria-Lésia.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...