fredagen den 30:e september 2011

We need to talk.

Det är inte så att jag glömt er.
Eller att jag ligger n
ågonstans och föder barn.
Det är bara det att

a) belle-mamans dator är s
å långsam att jag får hjärnblödning av att använda den.
b) mitt liv känns lite... ointressant just nu. Det händer inte mycket mer än att vi väntar. Och väntar. Och väntar.

c) jag istället för att blogga ligger med fötterna p
å sänggaveln och äter jätteäckligt haribo-godis.
d) jag saknar b
åde kamera och inspiration.
e) jag är rädd för att tr
åka ut er med allt snack om min unge och hennes förehavanden

Lite s
å. Alltså: Det är inte ni, det är jag. Ni är perfekta, jag är trist.

Känslosvall.

Igår kväll: Yours truly reducerad till en tårfontän. Totalt otröstlig.

I morse: Glädjet
årar&kärlekschock på spårvagnen. Tittade på Sockergrynet som satt där mittemot i sina knallrosa simglasögon (hur söt är hon inte?) och sjöng Här kommer Pippi Långstrump så att hela vagnen log. Hjärtat nästan brast av kärlek till den här lilla.

Nu: Tröttast i världen. Funderar p
å om det är okej att gå och lägga sig klockan 17? Har i alla fall fått homeopatiska grejer mot sömnlösheten (a big deal i Frankrike, det här med homeopati); små vita pärlsockerkorn som lystrar till de vackra namnen Coffea cruda & Ignatia amara som ska smälta under tungan. Jag återkommer med resultatet.

torsdagen den 29:e september 2011

Obegripligt.

Liten har sprungit runt här i sina nya simglasögon och Hello Kitty-pyjamas och helt kört slut på mamie och papy.
Sedan blev hon ill-arg när vi började prata om läggdags. Sova. Hennes värsta four-letter word.

Allts
å, jag fattar inte. Tänk er scenariot:

N
ågon ger er middag. Vad ni vill. Ni har folk som passar upp och gör allt för att skämma bort er till max.
Plockar upp efter er.
N
ågon fixar ett skumbad med massa roliga saker, torkar, lindar in i en mjuk badrock, sätter på er en alldeles ny, mjuk, pyjamas.
Fixar varm mjölk.
Lägger er i en nybäddad säng, stoppar om, stryker er över h
året. Läser högt för er ur er favoritbok. Viskar i era öron att ni är världens bästa.
L
åter er sova. En hel natt. Eller ett halvt dygn, för att vara noga.

L
åter det inte som paradiset?

Allts
å, jag begriper inte varför min unge tycker att det här är så förhatligt. Begriper inte.

Statusuppdatering.

Post-IKEA.
Har inte âterfunnit min livsvilja än.

Ska lägga mig med benen högt och blöda näsblod en stund. Det är sânt jag gör pâ dagarna.

Ciao.

Dantes inferno.

Vi ska åka till IKEA.
C ser redan plågad ut, och jag får sammandragningar av blotta tanken.

Vi hörs.

Véra&Sara. KvÄllspromenad.

onsdagen den 28:e september 2011

Egoboost.

Gick en sväng på sta'n, och blev hejdad flera gånger.
Av personer som bara ville säga hur fin jag var, hur fantastisk min mage ser ut, och att jag strålar.

Så eventuellt strålar jag lite omedvetet där under trötthetsdimman?

Det är tydligen helt omöjligt att röra sig inkognito med en liknande mage i blickfånget. Och den här barbamamman blev så glad över komplimangerna. På riktigt jätteglad.

Braindrain.

Min tankeverksamhet har gått ned på bottennivå.
Det är hemskt.
Jag glömmer saker. Tappar ord. Minns ingenting och känner mig minst sagt långsam.

Vet inte om det är sömnbrist eller bara preggo-symptom (ni vet, något förstadie till den där berömda amningsgröten man får i hjärnan
?

Jäkla skit.

Men HUR kan man vara så DUM att man åker hemifrån UTAN kameraladdare och kamerasladd när man ska FÖDA BARN och FIRA litens 3-årsdag?

Hur? Hur? Hur? Inga bilder, liksom.

tisdagen den 27:e september 2011

Outfiten.

Blev alldeles tårögd.
Belle-maman har fixat en hel väska med minimala bodies, koftor, pyjamasar, fint stickade bebissockar och mössor.
Jag som inte orkar springa i affärer. Allt som behövs är klart.
Nu kan lilla R komma när hon vill, utan att riskera klädbrist.

Saknas bara min förlossningsoutfit.

Framme.

Sov ingenting på resan.
Har inte sovit på säkert 10 nätter, och amigas, det syns (skönhetssömn är ett koncept jag inte jobbar med). Och känns. Helt vissen, grå, och med hy torrare än fnöske
.

Nu har jag i alla fall duschat länge, ska få rejäl lunch och så håller vi tummarna för att mina fötter återgår till vanlig storlek.

måndagen den 26:e september 2011

Embarking immediately.

Strax åker vi ombord på Napoléon Bonaparte, färjan som agerar livlina mellan ö och kontinent.
Vi lägger ut mitt i solnedg
ången, och när solen sedan går upp i morgon bitti, så är det i Marseille vi nyvaket kommer att blinka i solskenet.

Jag som knappt sovit en blund p
å flera veckor har en känsla av att jag kommer att sova så gott i natt, på öppet hav, vaggad till sömns av vågor, motorer, och vissheten om att vara på väg.

Men ni, queridas, vi hörs väl p
å nytt, från fastlandet?

Champagne, macarons & en mage.

En supertrött och en superexalterad (i bästa Hello Kitty-klänningen) efter söndagens födelsedag.
Den supertrötta var dessutom sockerchockad efter 2 vackra tårtor, fler macarons än som kan vara nyttigt, och barnens champomy. Övriga vuxna hinkade i sig moët & chandon, men yours truly får snällt vänta med skumpan.

söndagen den 25:e september 2011

Tävling!!!

Vi måste ju slå vad! Nu tävlar vi: Tippa på Smulans födelsedatum, och den som gissar bäst vinner... något fint!

Bakgrundsinfo:
1. Beräknat leveransdatum: 28 oktober
2. Sockergrynet föddes nästan 3 veckor före bf
3. Insåg först i vecka 20 att jag var gravid, så bf-datum är osäkert

Möjliga datum befinner sig alltså mellan i morgon och den 4 november (maximalt, maximalt, men det skulle förvåna mig om de lät mig gå över tiden).

So, your bets?

Breakfast in bed. (Vad gör man med en söndagmorgon?)

Liten sov så länge att vi nästan tänkte börja bli oroliga (det har aldrig hänt att vi fått sova tills vi vaknar, inte på 3 år), men istället fixade vi frukost på sängen. Tittade på nyheterna och sörplade kaffe. Pratade om sänghimmel till liten, planerade dagen, diskuterade världen som tycks brinna, krisa, rasa samman.
Men inte i vår söndagsmorgonsbubbla.
Ett himla bra sätt att börja dagen.
Fast det bästa: När det trampar upp ett morgonilsket sockergryn med rynkade ögonbryn och håret på ända. Ögonbrynen slätar inte ut sig förrän hon fått sin morgonmjölk. Då börjar hon kvittra igen.

lördagen den 24:e september 2011

Scener ur ett äktenskap.

Dessutom har jag och C varit i osynk hela dagen. Vi har haft miljoner grejer att göra och varit irriterade och sura.
Skavt mot varandra.
Varit lite less.
Stress på varsitt håll, bägge 2 som känner sig missförstådda och inte sedda, och då l
åser det sig.

Sedan hamnade vi i soffan med fruktsallad och grädde och ett löjligt teveprogram.
För trötta för att diskutera.

Tassade sedan in till v
år dotter i randig pyjamas som sov så gott i sin säng. Betraktade det lilla underverket och ilskorna - våra respektive - flög ut genom det fortfarande öppna fönstret.

Well well. Vi vet att vi egentligen inte kommer att kunna slappna av förrän Napoléon Bonaparte lägger ut fr
ån hamnen på måndag kväll. När det ändå är försent för att göra det vi glömt. När allt som omger oss är öppet hav och främlingar och omständigheter och irritationsmoment borta borta borta.
D
å ska vi koncentrera oss på oss. På den här lilla familjen.
På Sockergrynet&Smulan och oss.

Alla to-dos.

Tusen saker att göra innan avfärd.
Har inte börjat packa än.
Okej att packa för den sista tiden som barbamama.
Men post-preggo är svårare.
Man vet liksom inte hur man kommer att se ut.

Och: Tusen dollars-fr
ågan. Förlossningsoutfiten. Vad i herrans namn ska jag ha på mig? Tills de sätter på mig den där pappersblusen, that is.

Deadline.

Vi har gett oss en deadline.
När vi äter middag på båten på måndag kväll, med blickarna mot ett mörkt Medelhav, ska vi skåla och bestämma namn till lilla Smulan.
Det blir en liten F eller en liten R.

fredagen den 23:e september 2011

Place du DIamant. 17.48, vendredi.

En glimt av min 36-veckors mage.

Aperitif ajaccien.

Trevligt: Apéro med vänner på Place du Diamant. Tidigt. Sedan lycka till-pussar (inför bebisäventyr) och nu finns gott om tid för att ligga på soffan och vänta på att pastasåsen ska puttra färdigt.

Mitt smarta drag: Tog med mig Véras vagn (som hon anser sig vara för stor för) och använde för att stödja mig på. Mac Laren-rollator, liksom. Funkade.

Ledsen Barbamama.

Blev stående på Cours Napoléon, med 15 minuter hem.
Ringde C och hulkade:
- Jag kommer inte hehehehehem...
- Va?
- Jag kan inte gåhåhåhå... Det göhöhöhör så ont.

Närmsta bänk: 50 meter bort. Omöjligt. Kunde inte gå. Det är liksom inte smärta man kan bita ihop om.

Ontet: Tänk er att någon hamrat på ert bäcken med en slägga. Det känns som om jag är trasig. Det är inte alls roligt att ha så ont. Har ni haft det här som jag antar är foglossning? Kan man göra något*?

*Annat än att yla högt av smärta?

En annan sorts tillfredsställelse.

Att Karim fortfarande är kvar i MasterChef. Han är min hemliga favorit. Hackar lök som ingen annan.

Min hetaste längtan.

Min hetaste längtan. Ni vet, en sådan där längtan som nästan blir fysisk.
Som gör att man gr
åter frustrerade tårar och blir totalt, handlöst, besatt.
När det är ouppn
åeligt och utom räckhåll.

Min längtan: Tänk er grovt bröd. Eller plastförpackad sirapslimpa med m
ånadslång hållbarhetstid och sju miljoner ingredienser, från Konsum
. Med smör, ett tjockt lager leverpastej och smörgåsgurka.
*rasar samman inombords av längtan*


Och allt var E:s fel. Som aldrig ångrar en god macka. Fan, jag saknar en god macka.

torsdagen den 22:e september 2011

Prio 1.

Prio ett den här veckan: Klippa fram ögon och nacke på min unge.
Hon ser lite ut som en tjeckisk fotbollspelare. Eller Bon Jovi en d
ålig hårdag anno -92.

Belle-maman riskerar att försöka ta ifrån oss vårdnaden om hon ser liten i ett liknande skick.

Barbamama Daily. (Preggonytt)

Känner mig ganska zen. Lugn&fin.
Ljusår från den stressade, paranoida och oroliga blivande mamman jag var med Sockergrynet.
Ser fram emot förlossning, att f
å föda. Att få vara spädismamma igen. Att få vara ogravid igen.
Från tisdag ska jag sluta med allt värkhämmande, sade Madame le Docteur. Då kan bebisen få komma om den vill.
Ju tidigare hon (men hey, vi har ännu inte lyckats enas om ett namn) kommer, desto större chans att jag kan föda vanligt. Men efter allt spektakel kring den här graviditeten vore det typiskt, typiskt, om jag skulle gå över tiden.

Sockergrynet Daily.

Tittade stolt på min tjej som skuttade, hoppsade, dansade sig in i skolsalen i morse.
Hon är supernöjd, tycker att allt är roligt, förutom middagsvilan, men sova har aldrig varit hennes favoritsport.
Flera av de andra barnen har det lite tuffare med inskolningen: De ylar, gråter, klamrar sig fast vid tappra mammor och pappor.
En liten kille har kräkts av nervositet varje morgon i 2 veckor. Krack i hjärtat.

Har fått skolplanen. Med mål och regler och betygssystem.
De kommer få betyg i form av grönt, gult och rött.
Färgkoder så att de (eller mammorna&papporna) ska begripa. Grönt är jättebra, gult okej och rött betyder att lärarna inte alls är nöjda med prestationen.
Jepp, det här är skola.

Man är graciös och lätt som en fjäder.

I går var C på fotboll (Ajaccio-Montpellier i league 1, årets sporthändelse... typ).
Och jag som älskar mina ensamma hemmakvällar fick en släng av det där storhetsvansinnet igen.
Tänkte: Varmt skumbad.

Och höll sedan inte p
å att ta mig upp ur badkaret på egen hand. Seriöst. Det känns som att pilatessessionerna eventuellt kan bli en tuff match.

onsdagen den 21:e september 2011

Jag: Jane FOnda. (Livet efter BArbaMama)

Tänker ganska längtiga tankar.
Om post-pregnancy kroppen.
The post baby body.

För det finns ett liv efter barbamama.

Och så dök det upp en tanke, en idé eventuellt kompatibel med amning och bebis och 3-åring och känslig bäckenbotten: Pilates på DVD.
Har aldrig testat. Har ni? Eller yoga? Tips? Och gärna tips för att komma längre än att bara skaffa DVD:n... Typ köra i gång den också.

Sockergrynet&En riktigt fransk äppelpaj.

Onsdagarna med Sockergrynet. Helskotta, så mysigt.
Vi promenerar, tittar på grejer. Jag låter tankarna vandra och hon surrar, fladdrar, glittrar kring mina ben som en lycklig fjäril.
Hon trillar ibland, när himlen blir intressantare att titta på än marken under hennes fötter.
Vi blåser bort det onda, sjunger svenska sånger, blåser såpbubblor och springer efter dem. Och vi hittar saker. Min handväska är full med små fjädrar, stenar, snäckor och nedfallna höstlöv.

Har inte orkat möta upp med piffiga onsdagslediga mammor för ändlöst ointressanta konversationer och sjutusen café au lait och ungar klädda i IKKS junior som inte får smutsa ner sig.
Mammor med snygga brushings och soignerade apparenser, mammor med parfymerade våtservetter och transfettspäckade biscuits i väskan att trösta barnen med efter en välriktad fessée.
Orkar inte.

Vi gick vår egen väg, längs havet, längs gamla ringmuren, ner till hamnen.
Efter lunch har vi lekt, läst. Och bakat. Förstås. Det gör vi ofta.
Idag gjorde vi fransk äppelpaj. En sådan där tjusig med tjockt med crème pâtissière i botten, och tunna, tunna äppelskivor ovanpå.
Det var min crème pâtissière-debut, men det gick bra.

Jag minns vad vi gjorde förra sommaren.

Bebisen.

Sockergrynet börjar fundera mer och mer på bebisen, den här abstrakta lillasystern som snart kommer.

- Kommer bebisen att ha ögon?
- Ja, min älskling, det räknar vi med.
- Sm
å, små ögon?
- Ja, hela bebisen kommer att vara liten.
- Kan hon prata?
- Nej, i början kan hon nästan ingenting. Vi m
åste hjälpa henne med allting då. Så är det med bebisar.
- Mamma?
-Ja, min vän?
- Bebisen ska väl inte sova i min säng?
- Nej, bebisen ska ha en egen säng.
(lättad suck)

Och s
å här håller vi på, diskuterar bebis. I oändlighet, nästan.

tisdagen den 20:e september 2011

Storhetsvansinne kontra verklighet.

Jag ba: Byxor med riktigt, riktigt låg midja ska väl inte vara några problem att få på sig?
(Storhetsvansinnet)
Min kropp ba: Men skärp dig, vad håller du på med? Ge upp, det kommer inte att gå.
(Realismen)

Den här graviditeten har tagit uttrycket jag har ingenting att sätta på mig till en helt ny dimension.
(Jag har fan i mig ingenting att sätta på mig. Får ju inte ens på mig mina skor. Hell, mina trosor passar mig inte längre.)

Man får vara piffig på andra sätt.
Jag ba (ny idé): Jag målar mina tånaglar för att ha snygga fötter!
Min kropp ba (hånskrattar): Men hallå? När hade du senast åtkomst till dina fötter?

Jahapp. Jag får vara piffig sen. Nästa år kanske.

Lista till eftermiddagsfikat.

Den här har jag helt sonika snott av Linda K. Gammalt beprövat bloggknep, det där, att lista saker när man a) saknar inspiration b) vill ha en ursäkt för att prata om sig själv.

Brukar du komma i tid? Jag är sjukligt punktlig. Går hellre 4 varv runt kvarteret än kommer försent.
Har du bra kondition? I o-pregnant tillstånd, ja. Just nu kan jag inte resa mig ur soffan eller ta på mig skorna utan att bli andfådd och svettig.
När blev du fotad senast? I onsdags, när C fotade mig med mobiltelefonen.
Hur känner du dig nu? Tack bra. (Läs: Ont i bäcken, rygg, höfter och lår. Snorig, hungrig och törstig. Blodsmak i munnen och lite illamående. Skittrött, och så har jag lite sammandragningar.)
Vanligaste färg på dina kläder? Svart. Svart är det enda svarta, som jag brukar säga.
Blir du bra på bild? Vissa bilder. Det är många parametrar som ska stämma.
När och varför grät du senast? I morse, när jag tänkte på att jag ska föda barn snart och på när Sockergrynet föddes. Jag kan inte tänka på det utan att röras till tårar.
Var det pinsamt att svara på det? Nä; Jag har kommit över att skämmas för tårar.
Hade du en bra kväll i går? Ja. Först simhallen med liten, sedan pannbiff med löksky och somna på soffan. (Man vet hur man slår klackarna i taket.)
Din favoritdryck på morgonen? Kaffe, te och juice. Varm choklad också. Gärna allt till samma frulle.
Kan du laga mat? Jag avancerar. Men jag håller mig inom min bekvämllighetszon.
Är du nyttig? Ja, i o-pregnant tillstånd himla nyttig. Fem frukt&grönt om dagen, röker inte, ett par glas vin då och då och frisk luft och motion. Nu: En glass om dagen i konstant ryggläge på soffan.
Är du blyg? Njae, det kan man nog inte säga. Men jag har varit.
Vilken tid gick du upp i dag? Vaknade i vargtimmen, klev upp 07:10.
Hur mycket krävs för att du ska bli full? Efter graviditet och amning borde det räcka med anblicken av ett glas vin.
Har du spytt offentligt? Gravid med Sockergrynet kräktes jag lite överallt. (Oh, glamouren!)
Hur många timmar sover du? I en perfekt värld skulle det vara 8 timmar per natt. I verkligheten 6-7.
Vad sa du senast? Ok, ciao, ciao, bisous!
Var du på festival i somras? Var jag på vad?
Vem ringer du när du är arg/ledsen? C. Eller mamma eller pappa.
Vad skulle du behöva nu? En lägenhet med fyra rum och kök.
Har du snygga skor? I o-pregnant tillstånd, ja. Nu: Nä. Nertrampade ballerinor.
Vad var det första du sa i morse? Minns inte. Otydbart mummel bakom kaffekoppen.
Sov du i din egen säng i natt? Jepp. I did, inte C.
Har nån annan sovit i din säng i natt? Jepp, först C, sedan Sockergrynet, varpå C flyttade till soffan. Vår säng är inte stor nog för 3 och en halv person.
Har du körkort? Yes! Ett under att jag lyckats behålla det!
Är du ensam nu? Jo.
Vad ser du fram emot mest denna vecka? Middag med Aude&Yo på lördag. Födelsedagskalas för Justine söndag. Förväntansfull inför avresan på måndag...

Den pregnanta.

Och mensvärk är väl helt normalt så här med fem veckor kvar to go till beräknat leveransdatum?
Eller? Eller? Eller?


Små Svenssons&andra.

Ända fram till högstadiet gick jag i klasser där det inte fanns annat än lintottiga små svenssons, och det närmaste man kom brytning var väl någon som bott i Bjursås, eller så. Allas föräldrar hade typ samma jobb, och bodde i likadana hus.

(Sedan började det en kille fr
ån Turkiet i klassen när jag började 7:an, och honom lärde jag aldrig känna.)

Nu tittar jag på Véras klass och är ganska glad över att hon får en lite mer multikulturell fostran än vad jag fick. Det är inte bara små Casanovas och Biancarellis, utan lite av varje.
För Sockergrynet handlar det inte om exotiska inslag, hon bryr sig överhuvudtaget inte.

Hon är ju ett av de där barnen vars mamma kommer fr
ån ett annat land och kommer sitta och ifrågasätta saker p
å föräldramötena och prata med brytning. Stackars unge, vad hon kommer att få skämmas.

En milsten.

La maitresse frågade C i morse om vi inte skulle kunna tänka oss att bli klassföräldrar.

C blev alldeles vit, och lite skärrad. Vi inbillar oss ju fortfarande att vi är purunga och typ 25. Klassförälder... hur vuxet är inte det, liksom?

Well, well. Ytterligare en milsten?

måndagen den 19:e september 2011

The pannbiff.

Pannbiff.
Denna svenska klassiker som aldrig hittat vägen in i mitt kök. Men i mormors. Och mammas.
Och det började jag längta efter i morse, sedan har jag liksom ägnat några timmar åt att leta recept, göra färs, steka biffar...
Och nu är det snart dags för middag. Pannbiffar uppiffade med lite bacon.
Och världens godaste löksky (Visste ni att det är socker i löksky? Strange.) Snudd på som mormors. Men löksky, blev jag varse, är inte fotogenisk mat, hur gott det än är.

ANgående en kommentar jag fick.

Jag har aldrig tagit det för givet att kunna få barn.
Jo, som yngre, innan jag ville ha barn. Tänkte att den dagen jag ville då skulle det funka.
Men inte sedan. Inte sedan jag insåg att det inte är en självklarhet.
Inte sedan jag väntat, hoppats och längtat i 2 år på att bli gravid. Första gången. Och sedan samma väntan, längtan och hopp&hopplöshet i 2 år till, andra gången.

Jag är otroligt lycklig över min Véra, och över den bebis som är på väg.
Lycklig och tacksam eftersom jag vet att det långtifrån är så för alla.

Och att jag beklagar mig över streptokocker, urinvägsinfektioner, lilafärgade ben, foglossning och över att jag varken kan stå, gå eller sitta, det tar inte bort den lyckan eller tacksamheten.

Och om man aldrig skulle få vara ledsen över någonting, eller vara trött på att ha ont, på grund av att någon annan skulle ha det värre, då blir det ju jättekonstigt? Eller har jag fel?

Brådis.

Det är så bråttom på morgnarna nu.
Det trixiga med skolan är att man måste passa tider. Tio minuter efter lektionsstart (08:20) låser de portarna till skolan, av säkerhetsskäl. Och om man missar... Ja, då blir det ingen skola. Och eventuellt får man etiketten oorganiserad mamma och lapp hem i ryggsäcken.

Och har ni försökt förklara begreppen skynda, bråttom, försenade för en nästan 3-åring?

På begäran: Recept på farligt god pesto.

Här är min favorit-pesto: Toskansk basilikapesto
2 vitlöksklyftor
60 gram pinjenötter
1 vacker bukett basilika
100 gram parmesanost (minst!)
2 dl extra virgin olivolja
salt&peppar
2 msk rödvinsvinäger

Mixa, och hey pesto, klart! Servera på bröd, till pasta, som dipp, på lax, som salladsdressing...


söndagen den 18:e september 2011

Clockwork orange.


Man ser orange överallt hösten 2011. Och eftersom mitt ansikte gör sig bäst på avstånd från den här i och för sig vackra färgen så vill jag ha oranga fötter till hösten. Stövlar från Minelli, och pumps från Maje.

Place du Diamant, 18e september, 19.53

Preggonytt: När man tror att man omöjligtvis kan bli större... är det fortfarande bara vecka 35 av 41.
Jag har aldrig känt mig så här gravid och tung. Eh... och skrynklig. Och suddig, men det är kamerans fel.

1. Jag har sv
årt att sitta, stå och gå. (På grund av saker jag inte tänker gå in på.)
2. Jag kan inte sova. (Normalt och jättevanligt.)
3. Jag äter hela tiden. Mest kolhydrater och fett. Vet att bebis behöver protein, men mest sugen p
å glass.
4. Och dricker flera liter om dagen. Allt förutom kranvatten.
5. Min man knyter mina skor. De jag fortfarande f
år på mig.
6. Jag undviker in i det längsta att titta p
å mina ben. De är hemska. Är överhuvudtaget osäker på om jag skulle kunna titta på mina ben även om jag ville. Allt som händer under naveln är utom min kontroll.
7. Misstänker att det hemska ontet rör sig om foglossning.


Längtar efter att kunna röra mig obehindrat, att inte längre ha ont, och att f
å snusa p
å ett sidenmjukt bebishuvud. Längtar efter lilla bebisen.

lördagen den 17:e september 2011

Hey pesto!

Gjorde valnötspesto till lunchpastan med oursäktliga mängder vitlök, 2 buketter basilika från marknaden, ett par nävar valnötter, parmesan och fin olivolja.
Mums.
Sedan imponerade jag på mig själv genom att
a) ta fram en kaka ur frysen till eftermiddagskaffet (ni hör ju själva, tio husmorspoäng, hey presto, nybakt till kaffet, liksom)
b) plocka fram 6 bodies och 5 pyjamas storlek 50 som jag strukit, vikt och lagrat (ni hör ju själva, full poäng, igen)

Sedan imponerade min man på mig genom att:
a) plocka isär och rengöra ugnen
b) plocka isär badkaret och sätta ihop det igen
c) stryka ett berg babykläder storlek 50

Eventuellt är det bonings-instinkterna som slagit till? Vi kanske håller på att boa?

Montpellier mon amour.

Snart åker vi till Montpellier. Längtar. Efter att få komma bort från den här lilla ön, att få befinna mig på kontinenten igen. I den stad där jag blev förälskad, födde barn och den stad som blev mitt avstamp efter den där besvärliga, jobbiga perioden. Montpellier var även den stad där jag åt grodlår för första gången och dÄr jag lärde mig franska. En hel del viktigt har hänt här, alltså.

fredagen den 16:e september 2011

Roquefort&FIgues;

Ostfrossar.
Helt besatt av ost.
Fortsätter att skylla på min kalciumbrist, och på att min kropp förbereder sig på att användas som mjölkbar.
Kanske inte s
å fiffigt om mjölken smakar roquefort, förresten? Men bebis har haft tid att vänja sig vid smaken.

We are family.

Vi gick till simhallen för att vänja Sockergrynet vid klorerat inomhusvatten p g a mamma med akut strandfobi.

I kassan:

- Två personer?
- Ja... Tv
å och en halv.
(Jag pekar p
å Sockergrynet)
- Ja, och tre fjärdedelar?
(Mannen i kassan tittar menande p
å min mage)

Och jag ins
åg att snart kommer vi 3 vara 4. Snart, snart. En hel... familj, liksom.




Dalacarlia. Nostalgia.

Det är ett och ett halvt år sedan jag andades svensk luft, och det är den kritiska gränsen för mig.
Det är vad jag klarar utan att börja längta jättemycket efter blåbär och leverpastej och min familj och fik där man serverar sig själv och grovt bröd och hundpromenader i skogen, och Falun och Toftbyn och Östersund och Älvros och mormor Karins kök i Sveg och pocketshop och cykelvägar, och allt som är ljusår från att bo på Korsika (ungefär som Neapel på 50-talet, inbillar jag mig, när jag vill vara negativ).
Och jag längtar efter att kunna ta mina tjejer och min man och åka till Sverige i början av nästa år.
De har ju ändå rätt mycket norrlandsblod i ådrorna, mina döttrar.

We live in a rainbow of chaos. (Cezanne)

Det kommer att bli kaos.
Vi räknar med det.
Vi har inte hittat någon ny lägenhet, vi vet inte om vi vill bo kvar i Ajaccio, vi saknar ett sovrum, min väska till BB är inte packad, den är inte ens köpt, saker och ting svävar omkring, mer än svävar, det är en liten tornado av kring oss av saker som förväntas falla på plats. Förr eller senare.
Framtiden är oskriven, men på ett bra sätt, som en ny, tom yta som bara väntar på att fyllas.

Vi kommer att leva i kaos, med en 3-åring och en spädis, men det känns okej. Ordning, reda och förutsägbarhet är för fega.

torsdagen den 15:e september 2011

Statusuppdatering: Skamsen&Trött.

Nu känner jag mig lite skamsen över att ha tagit upp förlossnings- och akutvårdspersonals dyrbara tid under en halv dag.
Och efter en dag med stress, tårar, adrenalin och oro så är jag helt slut. Finns inget som känslor för att få mig att gäspa käkarna ur led. Efteråt.
Och, med risk för att låta som Engla, nu ska jag placera mig i soffan med en stor fruktsallad (med grädde) och glo på Masterchef. Är besatt av Masterchef.

Emergency: Uppdatering.

Belle-maman ringde just.

Hon blev så skärrad när hon hörde att jag åkt in till akuten att hon känt sig tvungen att i panik sticka klart alla små bebissockar och de sex stickade bebiskoftor man ska ha med sig till BB när man föder barn.

Utifall att.

Nu är lilla smulan i alla fall ekiperad.

Out of Emergency Room.

Status: Allt fint.
Men har tillbringat eftermiddagen på akuten och förlossningen.

Storyn (lite kort): Klev p
å en sådan där giftig fisk med gifttagg på ryggen. Vilket inte bara gjorde djävulskt ont, jag fick även starka sammandragningar var femte minut, och min vanligtvis så livliga bebis var alldeles, alldeles stilla. Lilla smulan!

Min läkare sade att jag borde
åka in till akuten på en gång, med sammandragningar och svullen fot. Panikslagen pregnant kvinna, lite hysterisk (inbillade mig att giftet från fisken på något sätt gick rakt upp i livmodern, paniken),
och storgråtande togs om hand omgående.

Resultat: Monitoring, undersökning, värkhämmande, stelkrampsspruta. De behöll mig p
å förlossningen flera timmar, för att se om det lugnade sig. Det är tydligen inte varje dag de får in höggravida kvinnor som klivit på giftfiskar (jävla Medelhav, maneter och stuff).

P
å nytt ordinerad soffläge, vila och avhållsamhet från riskfyllda aktiviteter
. Ja, det var den spännande historien. Over and out.

Frulle på franska.

Det där var lite en överraskning för mig, att små skolbarn i Frankrike är lediga onsdagar.
Och innan de fyllt 3 är de för små för att vara i "la garderie".
Så våra onsdagar blir mitt-i-veckan-lördagar nu.
I går morse gick vi ut hela familjen och åt fransk frulle på café, i solen.
Det var så trevligt att det nog blir tradition.

onsdagen den 14:e september 2011

Glimtar från en onsdag.

Stoppa pressarna. Preggo-scoop.

Scoopet: Mitt livmodermått, som alltid legat lite i underkant för den vecka jag beräknats vara i, har nu rusat iväg och ligger nu mitt i prick i kurvan.

(Vi mammor är besatta av kurvor. Tillväxt- och längd- och vikt- kurvor. Alla sorters kurvor kan f
å oss att ligga sömnlösa om nätterna.)


Och älskar ni bara inte att prata livmödrar?

We cannot cage the minute within its nets of gold.

tisdagen den 13:e september 2011

Undertill.

Lite allergisk mot brudar som går i typ halterneckklänning och så har de vanlig behå under.
Precis lika o-classy som stringtrosor ovanför jeanskanten.

Men ärligt talat, går man runt i mama-trosor upp i armhålorna kanske man inte ska tala så högt om underkläder.

Man överraskar.

Och gårdagens bolognese blir lasagne till kvällen. Ska in i ugnen nu, för att hinna gosa till sig ordentligt innan middagen. Mmm, lasagne. Tänk: Rykande het, lite bränd i kanten, med mucho smält ost ovanpå, krämig bechamel, och så världens bästa köttfärssås. Spetsad med sherry.

Det där med tillökning.

Okej, ni rutinerade flerbarnsföräldrar, här är tiotusenkronorsfrågan:
När man
åker in för att föda barn, hur är det lämpligt att förklara det för storasystern som nästan är 3?
Att man ska hämta lillasystern p
å sjukhuset?
Dra en story om storken?
Hon vet ju att det är en bebis i magen och att det snart kommer en lillasyster, men jag vet inte om hon riktigt kan konceptualisera det här ganska abstrakta?

Det l
åter kanske knasigt, men jag är så fokuserad på Vera i det här, och vill inte att hon ska behöva undra eller ställa sig frågor eller känna sig bortglömd. Och det är det där tillfället då vi ska åka in till kliniken som jag grubblar mig sömnlös över.

Hon är nästan 3
år, och jag inser att jag håller på att förbereda mig för vår första separation, hittills har vi aldrig sovit en natt på skilda ställen.

Att vara en gravidhormonellsentimenalkvinnamedsömnbrist kanske gör att man förstorar problemen?

måndagen den 12:e september 2011

Blå blå stunder

Skräckslagen och ganska imponerad betraktar jag min nästan 3-åriga dotter som springer ut i vattnet, simmar hundsim det fortaste hon kan ut tills dess att hon inte alls bottnar längre. Där vänder hon och simmar in mot stranden igen. *hjärtat hoppar över ett slag*

Bäst att följa med, som lite life guard. När vattnet är 26° är det ett lovely jobb...

... och Sockergrynet tycker att det är prima att kunna åka på mammas rygg när hon blir trött. Den här bilden kallar jag fôr övrigt delfinungen och blåvalen.

Ukraina ligger mitt i Skandinavien.

- Jaha, du är svenska? Vad lustigt, vi hade en svenska som jobbade hos oss förra året! Eller, i alla fall något grannland... Paolo-Rocco, minns du Natalia? Vart kom hon ifrån nu igen?
- Ukraina?
- Ja, just det, Ukraina!

Iittala/Marimekko.

Stod och fingrade på en sådan där fin Marimekkoskål från Iittala häromdagen, lite förvånad över att springa på en här på Korsika, och by the way, butiken hade bara tagit in en enda.

La dame de la boutique:

- Ja, ni kanske inte känner till norskt glas? Väldigt fin kvalité, det här norska glaset. H
ållbart.
De är ju berömda för det, norrmännen... Sitt glas.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...