Loved ones.

å

Nä, nu var det länge sedan jag slängde in en baby-bild! Eller, va? 

Och där sitter ni och totally babybilds-försmäktar framför era laptops och undrar när nästa bebisbild egentligen kommer! 

Men nu behöver ni inte vänta längre, här är den. (Nej, tacka mig inte, jag är här för er, det är ett rent nöje.) Ni får en close up på min man också. Som bonus.Voila. 
Så där orakad är han till vardags. Och helg också.

 

Och en på honungshumlan också. Fast det är lättare att fota bebisar än 3-åriga virvelvindar. De kan inte vara stilla en sekund. Véra trillar av stolen minst 5 gånger varje middag eftersom hon är totalt inkapabel att vara stilla. Normalt, tydligen. Min 3-åring är bara ett sudd som springer förbi objektivet.

Parfym.

Doften av saffransbröd, nytvättad tvätt och nybryggt eftermiddagskaffe borde man göra parfym av. 

Och i brist på lämplig illustration till det så får ni en dagsfärsk bild på Baby R.Söt?

Dagens bebis.

En månad gammal i går. 

4200 gram.

Små veck överallt. 

52 centimeter. 

Långa ögonfransar.

Mörka, sidenmjuka fjun på huvudet.

Stora leenden.

Hennes sätt att prata när hon är helnöjd. Små grymtningar och förtjusta bensparkar.

En totalljuvlig liten bebis. 

Och det är nog tur för henne det, att hon är söt bortom rimliga gränser. 

När hon vill äta varannan timme på nätterna. 

Man står där i kaoset av vaknätter och berg av bebiskläder som aldrig kommer ur sin bana bebis-tvättmaskin, som aldrig hinner sorteras in i skåp, man har knubbiga 3-årsarmar kring halsen och en nyfödd liten näsa i nacken, en älskad persons arm om axlarna och man tänker att man har allt som betyder något. 

Reflektion: Vitsen med halksockar i spädisstorlek: Vilken? 

Häpp!

Häpp! Nu ska jag käka lussekatter framför teven. Ciao!
Förresten, lussekatts-cred till Annika. Det är hennes recept jag snott, riktigt klassiskt saffransbröd! 

I'm just mad about saffron.

Lussekattsdegen står och jäser.
Just saying. 

Saffran är för övrigt dyrare än guld per gram, dyrare än beluga kaviar, dyrare än Dom Perignon. 

Så jag hoppas att mina lussebullar håller måttet.

Fröken rastlös&Kravlösheten.

Det där med kravlösheten. 
Dagens planer är att ta med bägge tjejerna till barnläkaren - ber en bön om att det ska gå fort - sedan måste jag avsluta jobbet med att översätta en sodding hemsida från franska till engelska - eventuellt med vänsterhanden om bebis vill vara i famn - , sedan träffa Madame Franchini på andra sidan sta'n och prata om ett annat jobb - ber en bön om att inget genant mjölkläckage ska inträffa under le rendez-vous -, sedan har jag lovat Sockergrynet att vi ska baka lussekatter - hoppas att vi har ingredienser hemma så vi slipper mataffär.


Fin sak: Chris tar ledigt eftermiddagen för att kunna bära bebis när mamman är på möte, bakar lussekatter eller helt enkelt om hon råkar falla i sömn. Det är kärlek.

Sleeping beauty bor inte här längre, del 967

Kajsa skriver i en kommentar: 

Man blir besatt av sömn. Man räknar. Räknar sömn per timme. Lägger ihop timmarna för veckans nätter, delar med sju. Får panik. Gråter. Ringer älskad partner och bryter ihop. Fräser åt storasyster. Låter tårar falla på fjunigt bebishuvud. Blir fumlig, går in i dörrar, glömmer om man har sagt något eller om man bara har tänkt det. Tänker att om jag bara får sova en hel natt så blir allt bra. Tänkte jag bara det där eller har jag sagt det till någon?

Precis så hade jag skrivit om jag varit kapabel till att formulera hela meningar. Så där är det. Och det enda som funkar är att behandla sig själv totalt kravlöst.

Första...

Attans. Missade visst första advent? 
Det enklaste vore ju om alla juligheter ville hålla sig inom ramarna för december månad och låta november vara i fred, som den trista icke-månad det ändå är. 

Barnen, maten&Kärleken.

Vi har haft en så mysig helg. 
Hängt hemma mest. I röran. 
Myst. Läst.
Fikat med vänner. 
Och ägnat oss helhjärtat åt massa god mat och vin. Lite på tu man hand med 2 kids. 
Söndagskvällens syndigt krämiga potatisgratäng, charkuterier och en flaska bordeaux som yours truly fuktade läpparna i var gudomligt. 
Det är lite så nu. Barnen och maten. Kärleken, barnen och maten. 

Och drömmarna. Drömmarna, queridas! 
Om att flytta. Resa. Bryta upp, byta liv. Göra något galet.
Fast för närvarande är det som sagt mest barnen. Och maten. Vinet och drömmarna. 
Och det räcker ibland.  

Baby hands-free.

Bilder från söndagens lilla kvällspromenad: Till tidningskiosken för en glossig till amningen i soffan, och till bageriet för varma, färska baguetter. 
Lillan på sparkcykel och bebis i bärselen. Älskar bärselen. Véra fick i princip bo i den, eftersom hon var vagnvägrare, och Romy sover så gott mot mitt bröst. Babybjörnen är guld värd.

Helgen. Viktigheter.

 Vinet & rosorna.

 Barnen.

 Surkålen. Jag älskar surkål. 

Kaffet. Ute. I solen.  I 20°.

 Hallonpajen.

 Bebisen.

I

 Mer bebis. I svenska kläder, som alltid blir kommenterade, inte alltid på ett bra sätt. Lite för färglatt, lite för unisex...

Barnen. Igen. Bebisen och den stora. De tar nästan all plats i mitt liv just nu.

Ajaccio, Corse-du-Sud. Skymning.

Post baby body.

Pilates för första gången i mitt liv.
Och för första gången i mitt liv träning framför teven. 


Instruktören: 
"Och så drar ni in naveln mot ryggraden."


Mission impossible. Jag har precis varit gravid i 9 månader drygt. Att min navel inom en överskådlig framtid skulle komma i kontakt med min ryggrad är omöjligt. Det känns däremot som att den utan ansträngning skulle kunna komma i kontakt med mina knän. Så tröstlöst.

La petite franco-suédoise.

Min förstfödda kanske har lite svenska anlag ändå! 
Efter att ha totalvägrat att prata svenska så börjar hon nu på allvar mixa de bägge språken. 


Exempel: 


- Maman! Le chien voulait slicka mes fött!  (Hunden ville slicka mina fötter!)


Eller: 


- Les frök ne vila pas à l'école. (Fröknarna vilar inte på skolan, bara barnen.)

Citrons&Roses.

 Det är fint att bo på en plats där man jan plocka citroner. Helgens efterrätt blir citronpaj med italiensk maräng - kan den här damen baka sockersöta cupcakes med en bebis över axeln ska jag väl kunna fixa en paj?

Oh, i går fick jag rosor igen. Jag hade glömt, men inte han. I går var det 9 år sedan vi presenterades för varandra. Nio år. Nio långskaftade, djupt fuschiafärgade, ljuvligt doftande rosor.

Dagens bebis

Dagens bebis är: 

Utsvulten

Iklädd stickat

Pappa upp i dagen.

En söt detalj: Mängder med fjun på öronen. 

Sleeping beauty& the overflowing coffee.

Mince. Mjölkigt kaffe överallt. På tangentbordet, golvet, jeansen.. Överallt, I tell you. Ett av livets mysterier är att det som ser ut som en ganska liten mängd vätska i en kopp, blir ett hav när det spills ut. 
Överallt. Mea Culpa.


Annars gråter jag mycket. Det gör man när man är:


a) nybliven 2-barnsmamma
b) sömnbristig och snittar på 4, 5 timmars sömn om dygnet
c) allmänt överkänslig


Senast när jag läste en artikel om hur bebisar kommunicerar. Det stod att när bebisar föds, så blir de varse sin egen tyngd. In utero var de tyngdlösa och svävade, extra utero får de känslan av att de kan falla rätt ut i tomma intet. 

Jag ser på Romy när hon tror att hon faller, trots att hon ligger mot en stabil yta. Hon spärrar förskräckt upp ögonen, slår reflexmässigt ut med armarna och flämtar till. Faller. 


Hon mår fortfarande bäst ihopkrupen mot mig, hjärta mot hjärta, i samma position hon hade i magen, fast rättvänd. 

Vi somnar så ibland. När tröttheten kommer över oss. Och jag tänker att falla i sömn är så underbart att det gränsar till paradiset, men som sagt, jag idealiserar säkert sömnen.

Santa Baby

Men om det nu nödvändigtvis ska vara jul så är det väl säkrast att gardera sig med en önskelista. 
Here goes: 


Dear Santa Baby, all I want for christmas is you, (och lite andra grejer).


Snygga stekpannor. Gärna gjutjärn.
Någonting i cashmere. Gärna krämfärgat.
Någonting snyggt till badrumshyllan. Kanske Prada Candy?
En sovmorgon. Eller två. 
En romantisk helg i valfri storstad med min bättre hälft.
Fuskpäls-pläd
Ljuvliga snöpulsande promenader i sällskap av vovve.
Mycket champagne.
Vackra fotoalbum att stoppa in vackra minnen i. 


Tack på förhand. Kanske har jag inte varit världens snällaste flicka under året, men skyller på ganska mycket graviditetshormoner och en mental svacka.
 



 

Eller va?

Vi kan väl vara överens om att det är helt omöjligt att det är jul om en månad?
Eller va? 
Teoretiskt sett helt omöjligt, eftersom augusti var typ i går. 
Så. 
Tänkte väl det.

Fika. Place du Diamant, Ajaccio.

 

Suddiga mobbe-bilder. Oh well.
När vi hämtat Véra från skolan gick vi en sväng längs havet, sedan till karusellen med alla ljusen som lyste upp torget. 
Och så varm choklad med tjejerna på uteserveringen. 
Mörkret faller fort nu, men när vi gick hemåt vid 18-tiden var det 17 grader varmt.

Tea for two.

Jag har bytt ut nästan allt kaffe - bortsett från morgonkaffet som är min raison d'être - mot te med ingredienser som ska öka mjölkproduktionen. Nu provar jag Melvitas Tea for Mummy - lite tacky namn, jag vet - som är ett örtte med anis, meliss, fänkål, karvi och humle.
Det är svårt att säga om det fungerar, men jag försöker med alla medel att få amningen att funka. En mätt bebis är en lycklig mamma, lyder visst ett gammalt djungelordspråk. 

Singing in the rain.

- Maman, ska Romy följa med oss till Montpellier i jul?
- Eh... Ja, vi ska åka hela familjen. Varför undrar du det, mitt hjärta?
- Men Romy är för liten!

Hm. Min 3-åring börjar tycka att bebisar som koncept är överskattat och att det är mycket som mörkats i marknadsföringen av ett litet syskon.

No more sleeping beauty.

Att jag i morse sade till min yngsta dotter att jag ville sälja henne på Blocket innebar givetvis inte att jag menade det. 
Det var bara ett uttryck för den enorma trötthet en nybliven mamma känner efter att under 3 veckors tid fått sömnen upphackad i små bitar om ett par timmar här och där. 

Morgonvilor.

Uppdatering.

Jag hade alldeles glömt bort de där lila strecken som uppenbarade sig på mina ben under pregnansen. 
Nu har jag precis verifierat: De är borta. 
Magic!
Precis som min doktor sa. Sedan sa hon i och för sig också att de kommer komma tillbaka om 10 år. 
Men efter 40 kanske det ändå är dags att lägga undan minishortsen? 


Eh... Det här var alltså lite matnyttig info för er som inte har kunnat sluta fråga er hur det egentligen står till med mina ben. Varsågoda.

Chocolat&Amandes.

Julen känns nära, och jag får nog lägga ner mina julstöksambitioner. Med en bebis, en syskonchockad 3-årstrotsare, sömnbrist och amning som mesta syssla får man ligga lågt med pepparkakshus och saffransbullebak. 
Men vackra, franska mendiants ska jag göra i alla fall. Det är lätt.
Eller om jag ska köpa? Det är lättare.


MVH Tôrnrosa bor inte här längre

Frida.

Jag har en syster. En allrakäraste, som föddes i Bollmora, 10 minuter före det att yours truly kom till världen.. Hon är klok som en pudel, skriver avhandling vid Umeå universitet, och nu har hon en blogg också. En bildblogg med snygga pics på allt från västerbottensost i Ume, till macarons Ladurée i Paris. Klicka för Frida.

För kärleks skull.

 

Saker man gör för att ett Sockergryn ska äta frukost: Skär ut hjärtan i formfranskan.

Sedan äter hon ändå bara osten. Eventuellt smöret.

Men man skär ut hjärtan. Precis som att man även: 

Skalar fiskpinnar.

Skalar vindruvor. Noga. 

Petar bort varenda millimeter av vitt på mandariner.

Och man undrar vad man egentligen ägnade sig åt i livet före barnen? Före skalandet och alla dessa saker man gör för kärleks skull.

Smulan 3 veckor.

 

 

Lillan är 3 veckor idag.Ständigt hungrig, gosig, mysig. Sover bättre på nätterna än på dagarna, men har inte invigt sin egen säng än. Bor mest i varma famnar och somnar helst på mammas mage.
Pappas mörka hår och långa ögonfransar. Mammas näsa och profil, men liknar allra mest sin storasyster.
Ögonen: Mörka, djupblå. Misstänker att de snart slår över till brunt, det här är nog en bambina som får sin pappas Medelhavsfärger. 

Statusuppdatering.

Rosorna doftar fortfarande.
Trotsiga 3-åringen har feberyrat hela natten. Sängkantssittning mellan amningarna.Viktigt.
Skönhetssömnskontot sedan länge överskridit. Oviktigt. 
Lördagsplaner ändrade eftersom sjukt sockergryn. 
Lilla smulan har med tillägg (breaks my heart) gått upp 80 gram på 48 timmar. Bitchen som vägde henne tyckte att jag skulle sluta amma, "Det är bättre för er bägge". Funderar på att våg-vägra.


Annan grej: Har ny, fin kamera. Som skrämmer mig lite eftersom den inte är automatisk. Men ska lära mig hur den funkar, sedan blir bloggen full av snygg-bilder. Eh... Storhetsvansinnet är intakt. 
Och rosorna vackrare än någonsin där de står i vårt kök i lördagsmorgonsröran bland hostmedicin, pussel och morgonens andra kanna kaffe.

Fredag kväll i tvåbarnskaoset.

Så jäkla trött. 
Skamset erkännande: Orkade inte ens sitta uppe och amma i natt. Romy fick sova mellan oss i sängen och när hon vaknade drog jag henne bara intill mig. Började snudd på gråta när Véra var trotsigare än trotsigast, inte för att jag är uppgiven, bara för att jag är så jäkla trött.
Måste börja sova middag annars dör jag. 


Kvällens middag: Varma mackor. Eller om det låter lite flottare med croque monsieur?

By the way så drack vi varm choklad efter Véras skola på trottoarservering (är osäker på ordföljden i den meningen, men skyller på tröttheten). Det är flott, i slutet på november. Inte ens fingervantar, det ni!

Äntligen!

Julkalendern för katter.

Ibland får jag rosor på en torsdag.

Mamas emellan.

Så här är det: Jag vill amma. 
Men på den här sidan Paris är det lätt att bli klassad som amningsrabiat och besatt när man blir ledsen över att det inte funkar som det ska.
Mjölk på flaska är väl inte hela världen, liksom?
Redan på kliniken var det en barnskötare som sade att det viktigaste är kärleken man ger sitt barn, inte sättet på vilket man ger den mat. Och jag håller givetvis med. I sak.
Men jag vill amma. (Typiskt svenskt beteende.)

Och jag anar att det blir lite skevt att jämföra en ammande bebis kurva med hennes co-bebisar som till 90 % är uppfödda på mjölkersättning på flaska. De är eventuellt mättare, rundare och äter efter regelbundet schema.
Med Véra gick jag ned för mycket i vikt efter förlossningen, för fort. Jag hade inga fettreserver och sov ingenting.

Nu tänkte jag inte göra om det misstaget, jag försöker vila, dricka mycket, ta det lugnt, och äta extra fett och energirik mat med mycket vitaminer.
Och har ni fler tips än vad ni redan kommit med (fantastisk grej, att ha en blogg med kloka, fina läsare, kärlek) så bring it on, mamas!

Beaujolais Nouveau 2011

Häpp, nu är det dags igen! Idag släpps beaujolais-vinerna, och man är ju snudd på tvungen att ägna sig åt en liten dégustation. Förra årets dominanta banansmak gick inte hem hos yours truly, men experter talar om ett idealiskt beaujolais-år. Vi får se..

Baby Daily News

En dagens bebis-bild, eftersom jag förstår att ni suttit uppe hela natten och väntat på bilder på just min bebis. Hur söt?
Andra bebis-news: Amningsångest. Min bebbe går inte upp i vikt som hon ska och jag skuldbelägger mig. Givetvis. 
Smälter när bebis fyrar av sina jätteleenden och fångar  min blick. För hon ler mot oss, jo, hon gör det.