lördagen den 31:e december 2011

Häpp!

Tänkte precis skriva något inspirerat och vackert, men jag har gåslever att skära upp, potatisgratäng som ska in i ugnen, en chokladmousse som ska stelna... och en aperitif att avnjuta. 
Ciao!

Mamma.

 

Lussekatter&paljetter.

Sista påsen lussekatter åkte fram till frukost, inte alls dumt till årets sista frukost. Symboliskt på något sätt jag inte riktigt kan förklara. Att göra riktiga avslut, kanske, inte lämna saker oavslutade? Räta ut frågetecken/lussebullar?

Äsch. Anyway, kan meddela att mina paljettleggings sitter som en smäck.Scoopet! Förvåningen!
Obs att detta är helt utan ansträngning från min sida, ingen gåslever eller chokladtryffel har varit mig förvägrad i år, jag ammar och behöver energi, bikinisäsongen är långt borta, et ça etera.
Som en smäck. 
 Och eftersom det är högst sannolikt att jag går i däck redan på den här sidan 2012 så kör jag paljetter redan nu.
 *tindrar*
 

fredagen den 30:e december 2011

Paljetter till nyår.


Jag håller med om det här. 
Totalt.
Jag gillar ju mina mellandagar, det gör jag, i synnerhet här där man slipper otyg som mellandagsrea. Mellandagar som undantagstid, icke-tid, ta vara på tid. Slutet av året när tiden går fortare än annars, som sista sanden i ett timglas. 


Men försegningen, förslappningen. 
Man går runt där och myser, sedan behöver man lite uppstramning och glitter. Bubbel i glasen och en lång kyss vid tolvslaget, fylld av löften och värme. 


Så i morgon blir det röda pumps och paljettbrallor. 
Med reservation för att paljettbrallorna inte varit ute ur garderoben den här sidan graviditeten. 
Jag återkommer om det.

Well.

Det här med bloggsvackan kan nog ha att göra med någon sorts prestationsångest.
För första gången på länge kollade jag besöksstatistiken, och ni är så många som läser.
Och nu skriker min bebis så jag hinner inte utveckla ämnet mer.Hon fyllde 2 månader igår, förresten.
Och så känns det som om jag borde vara intressantare och mer rafflande än att skriva om bebis och bakning.
Men ni vet...
Well, gotta go.

torsdagen den 29:e december 2011

Pimpad barba.


I väntan på mormor roade oss vi med att baka barbapappa-kakor, och jag insåg tjusningen med silikon, i alla fall vad gäller bakning (med tanke på Frankrikes hetaste samtalsämne giftiga bröstimplantat).
I övrigt ser kakan ganska oskyldig ut, men jag anser att en sockerkaka bör pimpas lite för att vara festlig: Vuxenversionen innehåller hackad mandel och torkade tranbär som fick suga i sig rikligt med amaretto, samt att jag hällde i lite extra mandellikör i smeten, vilket gjorde att kakans frasiga skal, liksom karamelliserades en aning. Supergott. 
Den ska serveras värmd med lättvispad grädde till efterrätt någon dag. 

En mellandagspralin.

Okej. Jag har absolut ingenting att skriva. 
Jag är helt perplex. 
Jag som brukar kunna skriva sida upp och ner om ingenting alls.
Om vilka oväsentligheter som helst.
Och nu... har jag ingenting att skriva. 
Kanske dags för en paus? 
Eller att jag känner att allt som kunnat skrivas på den här bloggen redan skrivits? 
Är det slut mellan oss nu, bloggen? 
Eller kan det ordnas med en kopp kaffe och ett par bitar choklad?

onsdagen den 28:e december 2011

Ring ut det gamla.

Bara ett par dagar kvar på 2011.
Jag tänker inte summera
året mer än att jag tänker att det var ett av de mer känslomässigt turbulenta.
Det var
året då jag och C fick Romy. Preggo-tillbakablick här.
Den finaste gåvan i världen, att vänta ett barn, ett hett efterlängtat, önskat, men totalt oplanerat sådant.

2012 blir ett fint år. Lugnare och lyckligare. 

Jag ska: 

Äta mer bra fett
Laga mer asiatisk mat
Baka cup cakes
Älska mina fina barn så mycket jag orkar
Och min man - jag har sån tur
Sluta gå runt i gamla hjulspår, tänka nytt
Börja fixa med mitt hår 
Sova när jag kan
Fotografera mera

Det var nog det. Orkar inte resumera, vill inte planera. 2012 bär med sig överraskningar, det är jag säker på. Livet har större fantasi än vad vi har...  

Nu ska jag väcka mina siestande små, och sedan ska vi se om vi inte kan få med oss mannen i våra liv till julmarknaden för att äta varma kastanjer och kanske skåla i ett glas vin. Vi har så mycket att skåla för. 




 

Hemma.

Hemma igen. Efter en praktiskt taget sömnlös natt, då ingen av tjejerna behagade sova. Idag blir det hemmapyssel och förhoppningsvis en siesta... Men först frukost, eftersom vi stannade vid bageriet på väg hem. Vem kan motstå doften från franska, nybakade läckerheter en tidig morgon, en av det här årets sista dagar?

tisdagen den 27:e december 2011

Departing.

Dagens mission impossible: Att få med oss alla julklappar tillbaka till Korsika (har jag sagt att vi kör Fiat Punto?)
Färjan går ikväll, från Marseille, och jag känner mig trött på resande och flängande fram och tillbaka. Trött på färjor, flyg och bilfärder. 

Well, well. Tillbaka till Ajaccio, sedan kommer mamma för nyårsfirande och för att bekanta sig med sin nya dotterdotter. Mysigt.

måndagen den 26:e december 2011

Jullunchen.

  Juldagslunchen som är höjdpunkten på julen, när alla klappar är öppnade, golvet svämmar över av prassligt, blankt papper, champagnen har påbörjats och allt känns lite glittrigt...
Vackra Marion, en av Romy och Véras "storkusiner". C är minstingen i sin familj, och närmare sina syskons barn i ålder än sina syskon... Clemence och Sarah, fler söta kusiner, som är överförtjusta i släktens småttingar.

 Juldukningen gick i rött och guld. Lunchen inleddes med olika sorters toasts, sedan den obligatoriska... 

 ... gåsleverpatén, därefter en skaldjursterrin, den kastanjefyllda kalkonen, sex sorters ost...
 ... och en av de goda jultårtorna, den här bestod av choklad, pralin, och macarons, den andra var en Belle Hélène. Lunchen avslutades med kaffe, digestif, chokladpraliner och tryfflar. 

 En liten tjej som inte ville byta om till pyjamas till kvällen, hon ville aldrig ta av sig diadem och paljettklänning. Min dotter är ingen garçon manqué...
Som vanligt lyckades ingen ta ett bra kort på mig och C, men ungefär så här såg vi ut. Den unga demoisellen i förgrunden med 36 hårspännen är vår förstfödda. Den yngsta låg på soffan bredvid och tittade på ljusreflexer i taket.

söndagen den 25:e december 2011

Epuisée.

Äsch, det verkar som om det bjuds på middag också. 
Sedan får man gå och lägga sig, mätt och belåten.
Jag är utmattad. Totalt. Det tar p
å krafterna, det här med julfirande. 

10 000 kalorier senare...

Klockan 18:46. Smyger iväg till datorn. 
Vi har fortfarande inte rest oss från lunchbordet, och jag har seriously överdoserat på jultårta, kalkon och chokladpraliner. 
Vi har tackat alla släktingar för alla batteridrivna, blinkande, högljudda leksaker vi fått till våra barn, som sedan kommer tycka att det är roligt att leka med alla samtidigt en söndagsmorgon, eller strategiskt placera ut så att man kliver på on-knappen när man ska upp och kissa mitt i natten. Men Sockergrynet älskar sitt blinkande smyckeskrin, med fjärrkontroll.

Med utsikt över EIffeltornet.

Jag hade önskat mig en stekpanna, en sovmorgon och en yogamatta. 
Det var med stor förtjusning jag upptäckte att under granen låg parfymer, exklusiva téer i vackra burkar, nya, fina espressokoppar i vacker ask, och 4 dagar i Paris. Med utsikt över Eiffeltornet. 

Julaftonskvällen.

Julaftonskvällen var lugn och fin. Jag är så trött, efter några månader med alldeles för lite sömn, och känner mig lite ömtålig, så där som man gör efter alldeles för korta nätter. Fragile, så att jag blev tårögd av ljusen i granen, och av att titta på mina döttrar. Romys första jul - kan man bry sig mindre? - och Véras fjärde - kan det bli större?.
Drack 2 glas vin, en halv ask choklad, gav minstingen en nappflaska och somnade. 
Idag har jag huvudvärk, inflammerat tandkött och tänker i vaga termer om någon sorts socker-detox efter helgerna. Eventuellt.

lördagen den 24:e december 2011

Truffe au chocolat et fleur du sel.

 
Mina jultryfflar: Klassiska, förstås, med 70-procentig choklad, saltat smör, en gnutta fleur de sel som är ett delikat flingsalt, och mängder av kakao. 
Till en kopp stark espresso efter lunchen... Perfekt.

Nimes, la romaine (et la gourmande).

 Sockergrynet och symbolen för Nimes: Krokodilen under palmträdet.

 Fantasifulla pommes d'amour.

 Den minsta. Som är så vaken mot världen och börjar upptäcka sin omgivning. 

 Grynet och världens största pannkaka med nonstop och nutella. Hjälp.

 Kanalen i Nimes, bredvid parken som funnits där i mer än 2000 år. Nimes byggdes av romarna, och det märks... 
... till exempel vid La Maison Carrée, helt rekonstituerat och renoverat. Vackert.

fredagen den 23:e december 2011

Dan före dan.

Dan före dan för många av er, men egentligen inte här. 
Vi har promenerat, druckit vin chaud, rullat tryfflar och njutit av god mat och vackert väder. 
I morgon fortsätter vi nog med det. 

Bonne nuit, amici, och en trevlig kväll! 

Nimes, la blanche.

 Nimes, en kall vinterdag i december. Fontänerna, gatorna, fasaderna, allt i bländande vitt...

 ... Les arenes, förstås, den gamla amfiteatern som dominerar staden... 


 ... och le torero framför. Tjurfäktning är ju, tyvärr, fortfarande en tradition i Nimes.

 Jag och lillan, som sover så gott i sin bärsele... 


 ... och en kopp välbehövligt kaffe, eftersom den lilla inte sovit så bra de senaste nätterna. 



Paket i en alldeles vit gran, med bomullssnö...

... och en av alla spännande fontäner i den här vackra staden. Den där mössan är ny, och Véra vägrar att ta den av sig. Favoritplagget.

Franska delikatesser.

 En coupe champagne på julskyltningen härom kvällen...
 ... efter ett besök på julmarknaden på vilken vi inte handlade någonting. Det var fint att bara känna dofterna, njuta av stämningen...
 ... och ljus, dekorationer och musik. Doften av varma kastanjer, givetvis. Doften av fransk jul.

Till champagnen åt vi franska klassiker: Jag åt en stor tallrik choucroute d'Alsace...

 ... och mitt sällskap en aligot (specialitet från centralmassivet), ackompagnerad av en andouillette. För er som inte känner till den här rätten (som fransmän älskar passionerat) kan jag tala om att det handlar om potatismos gjort på smält ost, det blir som klister, (att fransmän är smalast i Europa är ett mysterium), och grillade inälvor.  
Les français adorent. Personligen krävs det lite mer än ett glas champagne för att jag ska äta en andouillette... Men surkål, mums! 

Champagne.

Jo. Champagnesäsongen har inletts. Nu väntar en vecka med franska delikatesser och franska traditioner: Foie gras, sauternes, ostron, tryffel - i både svamp- och chokladversion -, buche de noël, kalkon, kastanjer - både marrons glacés och marrons chauds - skaldjur och charkuterier. 
Det är lite större variation på de franska julborden än de svenska, tror jag, där julskinkan tronar i ensamt majestät omgiven av köttbullar och prinskorv. 
I södra Frankrike är julen en eklektisk historia, men den provençalska traditionen les 13 desserts är populär, och det är ju precis vad det heter: Tretton efterrätter.
Allt avnjuts med väl kyld champagne. Torr och gjord p
å chardonnay, om jag får välja.  

torsdagen den 22:e december 2011

Suprême.

Och på tal om snabbmat: Andra fast food-kedjans nya burgare med gåsleverpaté... So French.

onsdagen den 21:e december 2011

Sockergrynet & principerna.

Véra & C har åkt på barnbio. Vi gör vårt bästa för att ägna oss åt vår lilla 3-åring, och det hetaste samtalsämnet är hur hennes jul ska bli, hur vi ska göra för att den ska bli så bra som möjligt, för henne. 
Vi ska köpa en barbie-dora-princesse åt henne, eftersom hon önskar sig det. Vi är osäkra på exakt vad det är, men vi känner att det är viktigt att hon får en.
Hon är så övertygad om att tomten kommer att komma med en barbie-dora-princesse, och jag vill inte att tomten ska göra henne besviken.
Vi skapar ju minnen nu. Traditioner. Min barndoms jular, och allt det där.

Annars tog vi med henne på Mc Donalds igår. Hon åt pommes frites och nuggets, och vi insåg att det var första gången hon åt snabbmat. Hela hon tindrade, och sedan somnade hon på hemvägen med sin happy meal-hund i famnen. Krack i hjärtat. 

Jag och mina principer. Som inte betydde ett dugg när jag handlade bio-godis (Knallrosa übersyntetiskt Hello Kitty-godis) med min lilla prinsessa, och när hon skrattar av lycka över att få äta pommes frites på Mc Donalds. Godis och snabbmat kan också skapa minnen. 

Och det viktigaste är nog att hitta balansen i tillvaron.

tisdagen den 20:e december 2011