I Frankrike, där man ammar mycket mindre (pga kort mammaledighet och kulturella skillnader och ingen barnmorskelobbying av stilen bad mom/good mom) har jag aldrig behövt förklara eller rättfärdiga eventuellt ammande. Eller icke-ammande.
Men. När man har en liten halvårsbebis får man ofta frågan: Ammade du?
Varpå man (jag) svarar: Eh... Jag ammar fortfarande.
Reaktionen (varje gång): Oh, det är jättebra! Fantastiskt!
Och varje gång jag försöker smygamma offentligt (jmf bild, offentligt ammande av liten Véra, på öppen gata) så kan man slå sig i backen på att någon (äldre dam, unga tjejer, tonårskillar, servitörer and what have you) ställer sig och tittar på en, med huvudet på sned och stjärnor i ögonen, och man känner sig lite som Mona-Lisa på Louvren. Så säger de alltid:
- Är det inte det vackraste som finns?
Men alltså, det är ingen diskussion. Inga åsikter om rätt och fel. Man gör som man vill.Vill man inte amma, fine. Vill man amma i två år. Fine. Leva och låta leva, liksom.
Nu ska jag promenera längs Ajaccio-golfens turkosa hav, och låta er begrunda detta.
XOXO
Sara
30 kommentarer:
fint!
I England är det så att du bör amma, men inte längre än 3-5 månader. Jag ammade min son tills han var 15 månader o fick många förvånade kommentarer när jag berättade det. Men på slutet ammade jag bara på morgonen, så då ammade jag aldrig offentligt. Tror tyvärr att folk inte skulle tycka det vore lika vackert eller gulligt om man ammade en äldre bebis offentligt.
Jag vet inte. Jag har kanske haft tur men jag har klarat mig undan kommentarer i Frankrike och Sverige (förutom att svärmor inte ville att jag skulle amma). Däremot tycker jag maten har varit tuffare. Där gör man mer olika och alla har ganska bestämda uppfattningar.
Låter toppen! Jag fick ju mitt första barn på Irland och det var kanske inte den mest amningsvänliga kulturen. En hel del prat om det "äckliga" i att amma och att mannen kunde bli svartsjuk och en massa gammalt mög som gjorde mig ganska mörkrädd. Mödra- och barnavården var förstås positiva till amning men hade anpassat sig till rådande stämning och kultur kändes det som och det fanns absolut ingen amningsrådgivning eller särskild kunskap på BB. Tur det funkade så bra av sig självt då! Min barnavårdstant var mycket nöjd och stolt över "sin" helammade, 4-5 månader gamla svenska bebis som var så tjock och glad och nöjd. Ingen tyckte vad jag minns illa vara när jag ammade offentligt heller, jag var förstås diskret och bad om lite avskilda bord på restaurang och så. Det krävs ju ofta lite lugn och ro för att det ska funka.
Fast nu måste jag protestera igen. Vet inte vart du får dina åsikter om hur det är i Sverige ifrån för jag som boende i Sverige upplever det rakt motsatta. Det är väl ingen som här tycker det är onaturligt & konstigt med amning! Snarare är det ju vääldigt mycket pro-amning här. Det är de som, av olika skäl, väljer att inte amma som får försvara det med näbbar och klor.
Jag håller inte med, Cissi. Det finns massor med åsikter om hur den rätta och riktiga amningen går till i Sverige. Läs bara kommentarerna till det här blogginlägget, om du vill få en fingervisning om hur det kan låta när man bryter den svenska normen om att max sex månaders amning är det enda rätta: http://blogg.mama.nu/lailas-blogg/2012/05/13/amning/
Normen slår både mot dom som inte kan/vill amma, och mot dom som kan och vill amma "för länge". Vi är bra på mycket i Sverige, men mycket konforma, det håller jag verkligen med Sara om.
Underbart foto - och ja - det ÄR vackert! Jag förstår inte varifrån de här åsikterna om det "onaturliga" och "äckliga" kommer. Eller varför folk överlag måste ha så himla mycket åsikter om ammande eller inte ammande. Det är ju en så himla privat sak och alla mödrar gör väl vad som är bäst för just dem och deras barn (får man anta).
ok...alla ni mammor kommer säkert att sucka nu när jag som inte har barn kommenterar...
Jag tycker att amning är ett sätt att ge barnet mat och näring (den allra bästa har jag hört)så jag är 100 % för amning. Men att amma när barnet äter "riktig" mat och får i sig all den näring det behöver genom den så kan jag känna att det är lite onödigt att fortfarande amma? Jag kan ju ha fel...
Sen har jag aldrig tyckt att det är äckligt, onaturligt eller konstigt att en kvinna ammar sitt barn offentligt, men när en mamma typ fläker ut sina bröst och typ "men lilla gumman/gubben, vill du inte ha tutten" och sen försöker att få den att äta på olika vis... ja ni förstår kanske? Då kan jag kanske tycka att det är lite...vad ska man säga...opassande? Man kan göra det lite diskret som Sara på bilden, t.ex =)
Som sagt, Anna-Lena. Amning är inte bara mat, varken för barnet eller modern. Jag har sett amning beskrivas som en *relation*, det är tänkvärt. Bröstmjölk innehåller för övrigt en massa nyttigheter även för barn som passerat halvårsstrecket och som äter annat.
När man ammar offentligt kan det säkert för en utomstående se ut som att barnet är ointresserat och så vidare, det kanske redan har ätit eller fikat eller verkar nöjt ändå. Men den lilla amningsstunden som avslutar en måltid är ofta viktig på andra sätt, ett sätt att lugna ett barn inför en middagslur eller bara återanknyta och finna ro i en stimmig miljö.
Det här fläkandet av bröst som man så ofta hör det beskrivas som tycker jag oftare avspeglar avsändarens inställning till amning generellt (en privatsak) och inte det faktiska tillvägagångssättet.
Sammanhanget betyder allt. På badstränder exponeras betydligt mer hud än vad en kvinna gör när hon ammar. Män pinkar offentligt i varannan buske. Ungdomar hånglar på tunnelbanan. Och så vidare. Jag tycker man ska analysera sina egna reaktioner lite och se vad de beror på.
Att Laila Bagge väljer att starta en sådan diskussion och i sådana ordalag på sin blogg tycker jag är ganska konstigt.
Jag håller med om att sammanhanget betyder mycket. Jag använde ordet "fläka" för att det finns vissa mammor som verkligen gör det, självklart är det långt ifrån alla och när jag beskrev det så så menade jag inte att alla mammor fläker ut sina bröst.
Cruella du säger ju själv att du valde avskilda bord på en restaurang och att du ammade diskret, det är just dit jag också ville komma, att man kan göra det lite mer diskret.
Jag är verkligen inte hämmad när det gäller att visa hud eller vad det nu är, men man kan som sagt välja i vilket sammanhang man gör det, på stranden kan det kännas lite mer naturligt att göra det eftersom man badar och solar men på ett café kanske inte alla vill sitta och fika och se bara bröst samtidigt? Så därför kan jag tycka att det är opassande att vissa mammor "fläker" (alltså dom som verkligen gör det) ut sina bröst när dom ammar offentligt.
Sen tycker jag inte, även om det kanske var så ni förstod det, att man måste sluta helt när barnet äter vanlig mat, jag tycker att man kan amma tills barnet är 1 år och t.o.m mer men när barnet äter bara riktig mat (inte välling eller liknande) så känner jag att det kanske inte är så nödvändigt? Men som sagt så har jag ju inga barn så jag kanske ändrar mig när den dagen kommer? =)
En liten fråga, många pratar om att det är en känsla av närhet och en speciell relation med barnet, finns det inte andra sätt att få samma närhet? Eller är det bara det att man ammar som gör att man får samma närhet?
Sen tycker jag att det är ganska opassande när män kissar offentligt i varannan buske också! =)
Viss avskildhet är för många en förutsättning för att kunna amma alls. Det är en lättstörd process för många. Känner man ogillande blickar blir man stressad och det känner barnet direkt. Många är diskreta av den anledningen gissar jag, men det är klart att det kan finnas kvinnor som liksom demonstrationsammar.
Amning är ett av många sätt att vara nära sitt barn. Ammar man och allt fungerar blir det lätt nummer ett, det är därför många utomstående upplever att bröstet åker fram i tid och otid tror jag;-) Men när man VET att lugn och ro och trygghet infinner sig bums... En äldre generation har nog ofta sett amning som mat, punkt slut, och då blir "det eviga tuttandet" moraliskt belastat, ungefär som att småäta mellan måltiderna och inte ha någon disciplin.
Jag tänker lite på det du skriver Anna-Lena om att det känns mer naturligt att vara avklädd på stranden. Det hänger ju samman med att bröst idag anses vara mer sexuella objekt än matstationer och det kan jag tycka är ganska onaturligt. På fik äter man ju,precis som du själv säger, varför skulle en viss typ av ätande vara opassande? Varför skulle det vara någon skillnad i acceptans?
Och nej, jag är inte en rabiat amningsmorsa, jag flaskmatade från dag 1. Däremot tycker jag att man skall vara lite kritisk emot sociala normer och titta närmare på de konstruktioner som ligger bakom normerna och vem som förlorar/vinner på dessa, inte bara utgå ifrån att det som känns naturligt är korrekt.
Jag tycker det ar lite intressant att det i Sverige ar san enorm debatt runt just ammningen. Men det ar ju ett lite 'svenskt' drag att vilja veta bast och att alla ska vara samma. Jag tycker sjalv att det var skont att jag hade ammningsstadiet i Frankrike. Som Sara sager ar det ju mycket mer avlappnat har, lite upp till en sjalv hur man vill mata sitt barn. Sen undrar man ju hur det skulle vara ifall man la ner lika mycket energi pa att lagga sig i hur foraldrar matar sina storre barn, med naringslara, bra kost, motion etc. Dar nog inte manga ammningsfascister lika kaxiga. Barn behover ju bra naring aven efter 'tuttstadiet', det ar om inte annu viktigare, du kan ju inte leva resten av ditt liv pa din mammas ammningsmeriter. Som jag tror Sara namnt nan gang tidigare, har i Frankrike verkar ju barnen overleva att vi inte trycker i dem flytande spannmal i tid och otid ;-) men det ar val en annan debatt. Ammning ar iallfall bade mysigt och vackert, som sagt, aven om mina bada barn var mest uppfodda pa flaska/ Anna
Det är väl en annan diskussion, men när man bor i Frankrike är större svenska barns matvanor inte speciellt imponerande.... korv och makaroner i all ära, men kanske inte varje dag? Och grönsaker kan man ju bara glömma.... då äter franska barn mycket bättre mat!!!! /Eva
Oj, många intressanta synpunkter.
Några reaktioner från mig: Det är nog inte bara jag som tycker att det är mycket tyckande kring det mesta som gäller barn, graviditet och amning... Och det som jag skriver som paradoxalt är ju det att Sverige anses vara ett "pro-amningsland", och det är svenska kvinnor som kan ge sig ut i medierna och säga att amning är "onaturligt". Bisarrt.
Och detta med närheten: Jag är övertygad om att en mamma som ammar ägnar mycket mer tid med sitt barn i famnen och ger ögonkontakt UNDER DEN FÖRSTA TIDEN då man som ammande mamma inte gör mycket annat än just detta, dygnet runt. Ett flaskmatat barn är ju generellt mättare och sover bättre. Och det finns någonting i amningen som man inte hittar i vanligt "gos", och det är den där totala, tror och tycker jag, tilliten och utlämnandet på något sätt. Man ger, man när, man tröstar, man finns till bara för sitt barn, fokus är bara där, och det känner barnet, tror jag. Sedan vill jag ju inte säga att mammor som inte ammar inte ger samma kärlek till sitt barn, men det ligger definitivt någonting i den där anknytningsprocessen. Tror jag.
Plus att jag föredrar att ge mitt spädbarn så naturlig mat som möjligt, och inte kemiskt framställd mat, även om den till sin sammansättning ska likna bröstmjölk.
RockPaperScissorLizardSpock: Ja, du har lite rätt i det? Jag har verkligen inget emot själva ammandet/ätandet men man kanske kan jämföra det med någon som äter med stängd mun och med bestick mot någon som äter med öppen mun och smaskar och äter med fingrarna? =) Det kan ofta vara ganska opassande...tycker jag i alla fall! =)
Jag har tyckt att det har varit (är) svårt att flytta tillbaks till Sverige just för att man blir så bedömd som gravid och sedan mamma, det finns liksom en mall som man måste passa in i, annars är det onaturligt,äckligt,man är en oansvarig mamma etc och det gäller inte bara ammning utan tex hur mycket föräldraledighet man tar ut som mamma.
Jag ammar ännu och min bebis är snart 13 månader och äter annan mat. Innan jag fick barn trodde jag mycket och hade många åsikter som jag sedan inte har levt efter själv när väl bebisen kom. Jag trodde aldrig att jag skulle amma så här länge tex. Det känns dock svårt att neka till att amma bara för någon tycker att det är äckligt när bebisen gråter om jag inte ammar (jag är kanske inte tillräckligt hårdhjärtad?) Däremot så ammar jag nästan aldrig offentligt numera eftersom det sker alltmer sällan.
Bra skrivet Sara!
Intressant diskussion! Ännu om dethär med att fläka ut sig och diskretion - det är ju i hög grad också babyn som bestämmer hur amningen ser ut och varje måltid kan vara olika. Babyn vänder sig plötsligt mot nåt spännande ljud och bort från bröstet och där sitter man som mamma med blottade tuttar. Vad jag menar är att det som ser ut som indiskretion ibland helt enkelt kan vara försök att få en lättdistraherad baby att äta.
Så himla bra. Jag är så trött på tråkiga kommentarer om att det är äckligt att amma barn över två år. Det är äckligt att amma en 10-åring, absolut, men en ettåring...suck. Härligt att hör att det är annorlunda i Frankrike!
Emily, bra skrivet om bebisen som vänder sig efter spännande ljud, känner verkligen igen oss!
tycker det är obehagligt att se folk amma och önskar att de gjorde det då de var ensamma med babyn. Annars är jag för amning om man vill det.
Jag har ju - som mamma - svårt att se varför det är så provocerande. Men det handlar väl om att man totalt avsexualiserar sin kropp under den där tiden man ammar, och kanske sista tiden som gravid. Det handlar inte om provokation eller att fläka ut sig, man tänker ju inte i såna tankar. Man tänker ju bara på sin bebis.
Men Anonym, förstår du att om man helammar så gör man det mycket ofta och efter barnets (varierande) rytm? I så fall skulle det alltså krävas att man som ammande mor stängde in sig med barnet hemma under minst fyra-sex månader. Alternativt lät barnet skrika lungorna ur sig när det blev hungrigt bland folk - inte heller helt angenämnt för omgivningen skulle jag tro. För att inte tala om vad det gör med bebisen... Du får ju känna som du vill, men det är bara en orimlig förväntan, att ingen ska amma bland andra människor. Åtminstone så länge vi ändå tycker att bebismammor har en plats i samhället.
Så klart att man måste kunna ge ett hungrigt barn mat, även om man måste amma i folksamling.
Så klart att man inte ska må dåligt över en sådan liten sak som att man INTE ammar sitt barn över huvud taget.
Jag önskar att vi mödrar hade självförtroende nog att känna att vi kan göra det som passar oss och våra barn bäst, oberoende om andra ifrågasätter oss.
Att bo i ett land där barnmorskorna förordar amning så starkt är ändå inte så dumt. Det är så vanligt att amningen strular i början. Då kan det vara ganska skönt med någon som ger tips och hejar på när man vill ge upp. För när det fungerar är det ju ganska praktiskt att amma ändå.
Sofia: Oh, bra sagt! Det är ju så vanligt, det där, att man som mamma aldrig känner sig good enough... Med andra barnet börjar jag känna mig tryggare i det där, att jag gör vad som är bäst för mina små, och lyssnar lite mindre på alla "goda råd".
Fast min erfarenhet av Sverige stavas verkligen amningshysteri! Är du en god mor helammar du. Vår dotter bara grät och skrek av hunger första månaderna, men vi fick bara höra att vi absolut inte fick ge flaska för då skulle hon föredra det och sluta amma. Efter tremånader tog jag mod till mig och gav flaska som komplettering. Hon blev glad och mätt och började växa. Ironiskt nog började hon amma bättre och har nu fortsatt med det i nästan ett år vid sidan av puréerna. Men oj vilka förmaningar och onda blickar från BVC och andra mammor!! (fast ibland tror jag andra mammor blev så sura för att vi visade att det visst gick :))
Precis så där var det med Véra, som ständigt var hungrig och inte gick upp i vikt, och jag bara lyssnade på förmaningar om att EN ENDA flaska tillägg FÖRSTÖR hela för tid och evighet. Men i och med tillägg på kvällen blev hela livet lättare för vår lilla familj, och med Romy var vi ganska snabba med att börja med en flaska tillägg på kvällen. Nu äter hon två tillägg om dagen, puré till lunch, och så resten amning. Det funkar fint för oss.
Fint inlägg, fina tankar. I Finland upplever jag att många har samma inställning till amning som i Sverige. Det var inte en och två gånger då jag upplevde att jag måste förklara varför jag valt att amma mitt barn. Jag tyckte det var så mysigt att amma, även då min lilla babys inte var nån babys längre. Det var nästan vemodigt då hon sen plötsligt hade fått nog av de goda.
@E: ok, efter att ha läst Lailas blogginlägg förstår jag vart hela denna diskussionen kom ifrån och vad den handlade om. Jag trodde det handlade om motstånd till amning i allmänhet och inte diskussion om det rätta i att amma barn äldre än 2 år. För visst diskuteras det och jag tror de flesta lyfter på ögonbrynen om de ser nån amma sin unge om den är äldre än 2 eftersom det är ovanligt helt enkelt. Sedan finner vissa det frånstötande också. Jag ammade själv min unge tills hon var 15 månader och det funkade hur bra som helst och jag mötte aldrig något negativt i min omgivning heller.
Skicka en kommentar