I fredags var det 10 år sedan prick sedan jag sprang ihop med min signifikanta andra.
Ett decennium, det är så lång tid.
Att ha någon vid sin sida.
Ibland tror jag att vi blev vuxna tillsammans.
Vi blev föräldrar tillsammans.
Våra små, i vilka jag ser både mig och honom.
Den här fredagen var jag inte ens hemma, och vi hade inte köpt massa presenter och så.
Det där har vi skalat bort. Allt som var oväsentligt.
Vad som är väsentligt är att vi nog gick emot den här dagen ganska ödmjukt och tacksamt.
Det låter kanske fånigt, men att ta någonting för givet gör man inte när man fått uppleva både högt och lågt i en relation.
Jag minns en morgon med mina tårar droppandes ner i kaffet, och insikt och övertygelse om att vi kommit till slutet av den här sagan. En orakad kind jag inte nådde fram till, och en nästan påtaglig sorg.
Glasskärvor under våra fötter, och bara korsningar och vägskäl utan riktning.
Så var det.
Men sedan överraskade livet igen, så där som det ofta gör.
Idag har vi julstökat, tagit fram adventsljusstaken.
Vi ser fram emot julen. Tid och ro med de små.
Det väsentliga.
7 kommentarer:
Stort grattis och så underbart att ni hittade tillbaka till varandra igen!
//Lapinette
Vackra och kloka ord. Njut av en stilla advent.
Fellini
Grattis! Jag och min man firade 10 år i torsdags!! =)
Så fint och insiktsfullt. Grattis, var rädda om varandra och ha det riktigt fint tillsammans!
Grattis till de tio åren! Och än en gång måste bara sägas att du uttrycker dig så vackert, så vackert.
När man blickar tillbaka på åren som gått inser man hur mycket fint man faktiskt upplevt trots att det kanske inte alltid känns så i vardagens ekorrhjul. Att dessutom få dela många av dessa fina stunder med någon man håller kär, är bara extra fint.
Önskar er ännu många, många lyckliga år tillsammans!
Den där tiden, när du berättade hur det vände igen. Pyret magen, livet som kom igen. Det är bland det finaste jag kan tänka mig! Det är som en saga. Lycka till de 10 nästa!
Skicka en kommentar