Önskelistan.

Längtar efter:

Inlagd sill

Stekt strömming 

Surt lösgodis

Mammas fiskwok

Pumpernickel

Leverpastej

Filmjölk

Uppmuntrad.

C muntrade upp mig genom att ta ut oss på restaurang till lunchen.
Bebis jollrade glatt i sin vagn och 3-åring uppförde sig exemplariskt. Obs att vi mutade henne med pommes frites. Bara pommes frites.
Jag har även lovat henne att vi ska gå på Mac Donalds när vi är i Sverige. Har närt en orm vid min barm (boktavligen), men hur många kids är inne på ayurvedisk raw food anyway?

Jäkla skit.

Jävla, jävla Air France. 
Som är på någon sorts konstant strejk. 
Det är banne mig alltid strejk på Air France. 
Jävla Air France. 
Massor med flyg stoppas måndag & tisdag. 
Gäller det mitt flyg gråter jag. 
Det finns inget som gör mig så vansinnig som fransmännens jävla strejkande hit och dit. Air France, SNCM, posten, skolorna... Ett helt blockerat jävla samhälle bara för att folk är så jävla missnöjda. 
I'll show you missnöjd. 
Ett vinnande presidentvalsprogram vore att privatisera hela skiten och göra det mer konkurrenskraftigt. Eventuellt anpassat efter klientens behov och önskemål. Hör ni det Air France? Ni har kunder som har behov. 
Strejk gör mig utom mig. Det blir omöjligt att leva sin vardag i ett samhälle där man tycker att det är okej att hindra sina medmänniskor att ta sig genom sin dag bara för att man är missnöjd. Var är solidariteten i det? 
Och detta lilla manifesto gäller även er som tältat på flygplatsen i Ajaccio i flera månaders tid för att demonstrera ert missnöje.  Hjälper det, liksom? Att tälta?
Ursäkta mig, jag är bara så orolig över min hett efterlängtade Sverige-resa. Så orolig.  

Rominou.

Idag: 5-månaderskontrollen. 

6,5 kilo och 63 centimeter bebis. 

Ljuvlig och underbar, om än lite snorig. 

Betraktar världen med ett nyfiket lugn.

Självklar. 

Hjälp, för ett år sedan visste jag inte ens att hon bodde i min mage. 

Trots att hon fattats mig hela livet.  

Hon ler och skrattar, älskar när vi sjunger Goddag min fru, Jag ser min fru och när vi gnuggar näsorna mot varandra

och har börjat undersöka allt hon får tag på med stort intresse. 

Kuriosa: Gillar även att tugga på bordskanter och  tangentbord. 

Min lillaste unge.  

Dubbelt medborgarskap.

Just ja. Har fortfarande inte ansökt om dubbelt medborgarskap till Smulan. Sockergrynet har svenskt samordningsnummer (personnummer har hon inte rätt till), men bebisen är än så länge 100% fransyska, på grund av glömsk mamma.

Statusuppdatering.

Bebisen fyllde 5 månader i går och det firade hon med att vara uppe sedan 03.00 i morse. Hon brukar ju sova hela nätterna, men nattvak då och då får mig totalt på knä.
Efter att ha umgåtts med bebisen alla blåa vargtimmar lämnade jag över henne till pappan vid kvart över sex.

Han fäller en liten olycklig kommentar. Ungefär som att han efter 3 minuters tröstande är less, när jag tröstat 3 timmar.
Sådant får en att vilja ansöka om skilsmässa. I kid you not.

Annan bebisgrej: Ska på bebisbesiktning hos doktorn idag, så att hon är fit for fight till sverigeresan. Och prata om smakportioner. Har vaga minnen av palsternackspuré i Sockergrynets ögonbryn, öron, hår... Överallt. Hm. Uppkräkt morotspuré är liksom svårare att få bort ut handtuftade mattor än uppkräkt bröstmjölk. Well, well. The only way out is through.

Vegspiration.

Och dagens vegspiration: Sallad på kikärtor, rödbetor, babyspenat och ett lass fetaost. Jag hade vinägrett med soltorkade tomater och mycket vitlök. Stort gilla på den. Nu kaffe, chokladbit och lite okynnessurfande medans familjens pyttigaste individ sover middag.

Bless you, baby.

Alltid när man är ute med sin bebis här på Korsika så kommer folk fram och ska titta (inte bara tanter, korsikaner är tokiga i bebisar).
Sedan säger de alltid:
- Que Dieu la bénisse!
Gud välsigne henne, alltså.
Och jag vet aldrig hur jag ska bemöta det. Vad svarar man, liksom?

Tack, detsamma?
Det var snällt sagt?
Välsigne dig med?

Tills vidare fortsätter jag som jag gjort tidigare, ler blitt och försöker se lite from ut.

Morgonenergi.

Frustrerande, det här, att känna sig tömd på energi. Hade planerat att gå och simma igår kväll, eftersom jag älskar mina simstunder, men eftersom jag brottats med huvudvärken from hell (igen!) hela eftermiddagen så blev det inte så, dessutom satt jag i flera timmar och snackade med fina Aude. Så odisciplinerad är jag, men det är ju inte heller ett enda simpass som står mellan mig och de där snygga axlarna jag skulle vilja ha, det är nog snarare tio simpass i veckan minst, som saknas (host host).
Somnade mitt i en bok (superbra, helt inne på facklitteratur nu) halvtio, vilket var tur, eftersom Sockergrynet haft en orolig natt - tror hon är lite stressad över sverigeresan.
Nu, efter frukost och kaffe känner jag mig helt okej.
Frukosten är mitt bästa mål, älskar frulle. Längtar redan när jag lägger mig på kvällen. Imponeras av människor som tar en slät kopp kaffe på stående fot. Utan frukost tar jag mig ingenstans resten av dagen.

Baby daily (Dear Diary).

Annars har jag mest hängt med den här donnan idag. Hon har upptäckt att hon har en röst, och ligger nu på golvet och kvittrar som en liten kanariefågel , tuggar på en träkloss och sparkar med sina knubbiga ben.
Är förundrad över den självklarhet som bebisar besitter. Hennes förmåga att ta plats, att leva i ögonblicket och stunden, att ta plats i sitt liv och sin kropp med en självklarhet som slår omkull mig. När förlorar man den självklarheten? När börjar vi ifrågasätta oss så mycket?
Vi ska snart gå och överraskningshämta Sockergrynet tidigt på dagis (ingen skola onsdagar) och sedan möta upp Aude (Hurra! Alldeles fôr länge sedan!) för kaffe (jag och Audette) och lek (Véra och Lilou) i solen. 


By the way så har jag letat fram Véras gamla bärnstenshalsband till Smulan. Det ska ju funka mot tandsprickning, eksem på halsen och lite av varje... Här på Korsika tillskriver man till och med bärnstenen egenskaper mot det onda ögat. You never know, do you?

Vego.

Såg en dokumentär igår om köttätande, och om vikten av en enda vegetarisk dag i veckan, för planetens skull.
Och häpnade över motståndet (i alla fall i Frankrike) mot detta. Att det är lag på att det varje dag i skolorna, till varje måltid, ska serveras animaliska proteiner låter ju helt befängt, med tanke på de ekologiska aspekterna, och även de hälsosamma. 
Vi äter kött, men i ganska små mängder, och äter allt oftare vegetarisk mat.
Att klara en köttfri dag i veckan, eller flera, skulle inte vara något som helst problem, så länge jag får äta ägg och fick. Dessutom har jag ett Sockergryn som älskar quinoa, linser och ris, men inte är jätteförtjust i kött, och det är roligt att laga rätter som hon äter med god aptit. Barn behöver ju ganska lite protein, och de får lätt i sig det de behöver genom mjölkprodukter och fullkornsprodukter.
Hur gör ni? Veggar ni ibland?

Lunettes de soleil.

Jag letar och letar efter mina solglasögon. Behöver dem nu, när vårsolen liksom brutalt lyser upp hela världen. Ljuset är nästan våldsamt, och tidsomställningen vred liksom hela min uppfattning och tid och rum ur led. Ligger fortfarande en timme efter, hinner inte ikapp. 
Solglasögonen, ja. Jag kommer ihåg att jag tog av mig dem på Rue Chambon i Paris för vad som känns som bara ett par veckor sedan. Det regnade så, och det var vansinne att ha solbrillor på sig, ens att man precis klivit av planet från Ajaccio dög som ursäkt. Och antagligen fick jag aldrig med mig dem hem igen. Synd, synd. Här är i alla fall en bild på dem. Fransk indiansommar, oktober i Montpellier. Romy i magen. 

Argh.

Jädrar, vilken huvudvärk jag har. 
Observera att jag aldrig har ont i huvudet. Om jag inte är riktigt sjuk, alltså. Vilket jag ju aldrig är. 
Och nu var jag tvungen att ta en paracetamol. Herregud, värktabletter har jag inte tagit sen... i november då jag fick värkar och skulle föda barn. 
Där har ni ett fint mått på hur ont jag har.

Say cheese.

Frankrike har flera hundra sorters ost, men jag har varit ganska trist och tråkig i mina ostval. Nu har jag som ambition att äta mig igenom fler sorter än de jag "alltid äter", och dagens nya var en bit fruktig, gudomligt god Saint Nectaire. Yum.

Träningen.

I går kväll var jag helt slut, och tog mig inte upp ur soffan när jag väl landat. 
Lite... värk i benen, liksom. 
Sedan kom jag på varför. 
Utan att tänka på att jag överhuvudtaget rört på mig hade jag "vardagsmotionerat" i över 4 timmar. 
Mellan rendez-vous i olika ändar av Ajaccio (till fots, med bebis i bärsele) handlande, hämtningar och lämningar, 3 trappor upp utan hiss några gånger upp och ner, lekparken och hem, komma på att man glömt Véras ryggsäck, springa tillbaka... 
En halvtimmes promenad här och där, och helt plötsligt har man gått ett par mil. Häpp!
Tänker på det när jag inte hinner träna, att när man är hemma med bebis så är man långt ifrån 8 timmar framför datorn.

Min hyss-unge.

 

Okej. Vi måste snacka om det här med svenska förebilder för barn. 

Sockergrynet har upptäckt Madicken. Karlsson på taket. Pippi Långstrump. 

Och vill flyga. 

Från parkbänkar till exempel. Och höga stenar. 

Gärna från ett skoltak, som Madicken. 

Finns det inga barn-idoler som sitter still?

Ja, det är våren, ja det är våren.

Kollar väderleksrapporten för Sverige-resan.
Eh... 2° och snö? Kan aldrig stämma?
Vår och krokus, va? Fika på altanen och små tussilago? 
Väl? Väl? 
Annars kommer vi att vara väldigt olämpligt klädda.
*packar vårjackan*

Skorna.

Man försöker trycka ner sin unge i ett par fina Coq Sportif-dojor (mamman vill ha lika, i storlek 36) storlek 24, tills expediten kommer och mäter kiddos fötter.
- Madame, hon har storlek 26. De här är för små.
- Ah bon? 

Inte en chans, min lilla, lilla unge, storlek 26? När hände det? Well, well, jakten på de lila skorna fortsätter.

Dear diary.

Mon dieu, har vi inte haft det totalt olovligt idylliskt idag? Sommarvärme under olivträden - jag kommer inte över deras silvergråa färg som bryter av så mot vårblommor och gräs. Silverträden. Så vackert. Grynet - krigsmålad efter en happening igår, hon vägrade alla försök till rengöring - plockade triljoner små blombuketter, smulan tittade upp i himlen och tuggade eftertänksamt på sina fötter, och jag och mannen i mitt liv satte i oss en hel grillad kyckling, och sedan termoskaffe och kakor på farmors fina duk. Vi har inte gjort mycket för mänskligheten idag, alltså, men vi har haft det så fint.

Min man & Hollande.

Samtliga kandidater i det franska presidentvalet i maj kommer att besöka C:s labb, skaka hand, dunka rygg och lovprisa förnyelsebara energikällor, och ni vet, allt det där.
I går var det François Hollandes tur (ni vet, förra presidentvalets stjärnskott Ségolène Royal's ex-man, nu har han ny fru och ny frisyr och skulle givetvis vilja säga till Ségolène att "no hard feelings, men en av oss blev aldrig president, men om du lovar att inte bli bitter kanske du får en ministerpost, för gamla tiders skull, hein Ségo?"), och jag bad C om närbilder på kandidatens hårfäste. Begriper inte vad han gjort med sitt hår (och varför). Är det en transplantation? Vågad föning? Någon sorts glossig toning? 
Hur som helst, det roligaste med den här bilden är att det var mina svärföräldrar som mejlade den med orden: Christophe, vi kände igen dig direkt på bilden i tidningen. 

Nota bene: C är inte med på bilden. Jag skrattar ihjäl mig och försöker snällt föreslå vem av gubbarna han är mest lik. *skrattar fortfarande*

Sara's kitchen. Nästan rå blomkålspuré.

Varsågoda, recept på min goda blomkålspuré. Nyttig, också, givetvis, för en självläkande människa med zenbuddistiska rawfood-ambitioner, som även gillar helfet grädde. Funkar även för LCHF:are. Och vegetarianer och glutenallergiker. Jodå.

Känner du igen dig? Testa då detta: 

Koka ett halvt blomkålshuvud i mindre bitar i några minuter. Jag är vitaminfixerad, det är därför jag snabbkokar. Eller ångkokar, men blomkålen ska fortfarande vara lite knaprig. 

Mixa med en skvätt (skvätt i ordets vidaste bemärkelse, 0,5 till 1 dl behövs) grädde och ett par skedar hönsbuljong. Har man en skvätt vitt vin stående kan man hälla i det också. Peppra. Salta om man vill. Eftersom blomkålen nästan är rå får puréen en lite grynig konsistens, och ganska bitter smak, som är utsökt till de flesta kötträtter. Eller fisk. Om man råkar ha en skvätt tryffelolja hemma (men hur ofta har man det?) kan man ringla över det. Annars kanske man har hasselnötsolja (nehej, inte det heller?) eller god olivolja. Har man bara frityrolja skippar man det momentet. Och överkursen är att rosta lite hasselnötter och hacka över.  Eller (slår det mig nu) så kör man en lite Asian touch och använder sig av sesamolja och strör över rostade sesamfrön.

Bon appetit.

Fredagen. So far so good.

Vilken toppenfredageftermiddag jag haft! Kolla bara: 

1. Besök på bibblan med Sockergrynet. Vi älskar biblioteket, men smolket i glädjebägaren är att man bara får låna 5 böcker och filmer åt gången. Dagens uppdelning: Hon 4 stycken, jag 1.

2. Kom hem med tjejerna, och det visade sig att C kommit hem tidigt, och stod upp till öronen i tvätt och hade tvättat 3 maskiner. En fredagseftermiddag. Ni vet, jag älskar honom verkligen, men han är manisk. Förra veckan tog han ledigt några timmar en förmiddag för att "komma i kapp med strykningen". Jag ba: Fine, suit yourself. 
*Ligger på soffan och bläddrar i ett glossy magasin*


3. Jag passade på att lämna våra döttrar i hans ömma vård (Älskling, Romy har varken ätit eller sovit, jag kommer tillbaka om en timme, bon courage!) och gick ut för att springa en liten vända. Inte långt och inte fort, men tillräckligt för att rensa huvudet, komma tillbaka hem from som ett lamm, på ett strålande humör och med tusen nya idéer. The magic of running. 

4. Lång, varm dusch. Tvättade håret och gjorde inpackning. Märklig sensation: Eh... När gjorde jag egentligen det här senast? Mitt hår... katastrof. Det är så negligerat.


5. Ankbröst med krämig blomkålspuré och haricots verts. Ett glas Côtes du Rhone. Alltså, ankbröst är ju inget vi sitter och petar i oss så där till vardags precis, men de hade supererbjudande på Monoprix och då får man passa på. Miam. Blev lite nervös över att inte kunna laga till det perfekt, utan var tvungen att leta fram min stektermometer. För perfekt rosa färg ska det vara 58° i innertemperatur. Yum.


Så. So far so good. Men vad kan man mer önska sig?

Un verre à l'Albert 1er.

Med trevligaste cafésällskapet.

Jag finns där mandelträden blommar.

Det är fint. Mimosa, mandelblom, citronträd. Men det är det som finns i andra vågskålen som tippar över: Smutsen, korrumptionen, maffian, bilberoendet, fatalismen, overpriced everything, och det ständiga oväsendet. Som vi längtar bort. Jag pratade med en kär vän i Stockholm igår, och vi har vaga planer på att ligga under en hallonbuske i Dalarna i sommar. Hur paradisiskt låter inte det? 
Well, well. Mandelblom har onekligen sin charm, precis som ljudet av en hel stads fönsterluckor - den italienska varianten, nota bene - som om morgonen knuffas upp för att släppa in våren.

The sky's the limit.

Hm. Undrar hur mycket barnsnack och bebisbilder jag egentligen kan tränga in på den här bloggen, utan att ni tröttnar? 
*tänjer på gränserna*

It's been a hard day's night.

Efter en lång skoldag, där det krävs mycket koncentration och en hel del disciplin formligen exploderar min 3-åring. Hon är en sådant fysiskt barn, det har hon alltid varit. Först är hon superhungrig, förstås, och det måste bli mellis ögonaböj, vid halvfem. Sedan gör vi av med lite överskottsenergi innan vi går hem och lugnar ner oss inför kvällen. Middag för henne senast sju - annars svälter hon ihjäl - så bums i säng före åtta, och hon somnar i princip mitt i en mening.

Tre naglar senare.

Sockergrynets fröken knyter så hårda dubbelknutar att jag var tvungen att klippa loss ungen ur skorna. 
Finns eventuellt andra tekniker men ingen som funkade.

24°.

Sommarvärme och långpromenad i solen. Barärmad.
Bebisen ler mot alla vi möter, framåtvänd i bärselen, och promenaden var en riktig energikick. Och lite sportig så där, en femmånaders i bärsele känns i backarna...
Nu: Lunch, kaffe och bebisgos.

Chinese style dinner.

Dagens kina-käk, allt enligt husguden Ken Hom (snart har jag lagat mig igenom hela kokboken): Stekt ris med ananas, och lite annat smått och gott. En höjdare.

SMS

Älskling, kom inte hem. Du kommer att flippa ur om du ser lägenheten.

MVH din fru som varit hemma med de 2 små änglarna (host host) hela eftermiddagen. Och som dessutom råkade välta en överfull tamburmajor, hälla ut en kaffe latte i laptopen och som i ett utfall av bråttomhet slet loss en garderobsdörr. 

Puss. 

Un grand crème bien blanc, s'il vous plaît.

Baby daily. Otillräcklig.

Min bebis bara skriker och skriker.
Vet inte varför. Vill inte sova, bara vrider sig och sprattlar när jag försöker lägga henne vid bröstet.
Tänderna? Jag tror alltid att det är tänderna.
Well, dagens aktivitet tycks bli bärande av liten bebis.

Under olivträden (I Milelli).

Strax utanför Ajaccio ligger I Milelli, en olivlund som omgärdar det som faktiskt var familjen Bonapartes sommarstuga då det bagav sig. Napoleon kom från en olivoljefabricerande släkt, och det var här de skördade oliver, samt fann efterlängtad skugga under långa, heta somrar. Idag är parken vildvuxen, med hundratals silverfärgade olivträd på sluttningen mot havet som man skymtar på sista bilden. Bostadshuset är en ganska anspråkslös historia, definitivt inget kejsarpalats, men parken är perfekt för en lat lördagseftermiddag. Oh, man gör fortfarande fin olivolja av oliverna från Les Milellis olivträd.

Countdown.

Om två veckor åker jag till La Suède! Blir nästan lite pirrig när jag tänker på det.
Och ångestfylld när jag tänker på att vi är 3 som ska dela på en resväska, för en 3-veckorsvistelse. 
Mission impossible.
Well well, får väl gå i lånat därborta och hoppas på att det är mer vår än vinter för lättare packning!

Chateau de la Punta. Corse-du-Sud.

På 600 meters höjd över den turkosfärgade Ajacciogolfen hittar man ett gammalt slott, Chateau de la Punta. Det byggdes här, på en plats som är mer än besvärlig att ta sig till, mitt ute i skogen, med material som kom från det palats vid Tuilerierna i Paris som fanns kvar efter den stora branden. 
Det är så vackert, utsikten är fantastisk, doften av mimosa, vilda rosor och eucalyptus sveper in hela platsen en sorts magi, med en sorgsen bottenton: Chateau de la Punta håller på att falla i ruiner. Jag var glad över att äntligen ha gjort utfärden hit, och över att ha sett det lilla, förfallna - men stolta - slottet blicka ut över Medelhavet. Som någonting som inte riktigt hör hemma här, någonting som tagits ur sin kontext för att utgöra en kontrast mot den omgivning som är ljusår från Les Tuileries...
 

Njuter.

Dricker för övrigt lyckligt och njutningsfyllt mitt eftermiddagskaffe efter en alltför optimistisk picknick-lunch på stranden i Porticcio. Mon dieu, så kalla vindar.Mon dieu, så gnälliga kids. Och vi ba: "Vi gör det här för er skull, åker ut på utflykt. Nu har ni roligt, chop chop".

*3-åringen spadar lydigt ner lite sand i en hink*
*mamman sitter under picknickfilten och svär över att caféerna är igenbommade*
*pappan försöker förgäves få 3-åringen att spela fotboll utan att använda händerna*
*bebisen skriker*

Vi huttrade av köld, men höll ut tills minsta sockergrynet skrek högre än vi någonsin hört henne skrika - la playa är inte hennes grej, décidemment - sedan åkte vi hem.
Nu sitter resten av familjen i soffan, ser harmoniska ut och äter frukt som jag kärleksfullt skalat och skurit upp, och jag ska förbereda middagen: Kinesisk  köttfärsröra, som blir mycket godare om den långlagas, och sedan ska jag stoppa undan vinterskor. 
Let's make it spring. 

Helgens hälsodipp.

Den här vackert mandelgröna röran är en sås som passar till mycket, till exempel som crèpesfyllning, att doppa grönsaker i, som topping på rökt lax, eller som salladsdressing. Eller i goda picknick-wraps! Den innehåller dessutom så mycket bra superfoods-stuff att den borde ätas lite oftare.


1 mogen avocado (innehåller massor av B-vitamin, folsyra och kalium. Motverkar högt blodtryck och hjälper kroppen att producera anti-rynkkollagen).
1 citron (C-vitamin, motverkar cancer, allmänt renande, och sänker det dåliga kolesterolet).
1 halv gurka (bra för hud och leder, mängder med bra mineraler, till exempel silica).

1 sked olivolja (bra för hjärtat, och en av nyckelingredienserna i Medelhavsdieten).
100 gram philadelphiaost (Eh... Finns förmodligen bättre alternativ, men det var vad mitt kylskåp bjöd på. Innehåller säkert lite kalcium?)
2 vitlöksklyftor (Ärligt, vitlök är snudd på magisk: Antiinflammatorisk, antibakteriell, motverkar cancer, är antiviral, stärker immunförsvaret och hjärtat. Om man äter lite varje dag, gärna rå, vill säga, men vitlöksälskaren i mig jublar).
Färsk basilika (Vitamin A för ögonens skull, samt viktiga mineraler som fosfor och kalcium, för minne och mot stress. Bra för ammande kvinnor och fungerar även antiseptiskt i kroppen). 


Man mixar alla dessa superingredienser, man saltar och pepprar, och sedan äter man som man behagar... 
Givetvis ska man inte bli besatt av vad man äter, och få ortorexitendenser, men vi kan göra mycket för våra kroppar genom att äta bra och nyttigt. Jag kommer ju aldrig bli någon anhängare av raw food-rörelsen (älskar stekt och grillad mat), men det finns många sätt att hålla sig frisk och sund på, eller hur?

Out of office.

Vi har varit ute hela dagen.
I solen. I blåsten. Plockat mimosa och slumrat under olivträd.
Kastat kottar och byggt koja. Druckit termoskaffe och smugit på fjärilar.
Superhärligt.
Kom hem vid sextiden och hann knappt få småbrudarna i säng innan de sov.
Nu är det vin, hämtpizza och Ze voice. Lovely.

Dagens älsk: Blodapelsin.

Glädjeväder.

Det här fick mig att glädjesnyfta. Sockergrynets senaste konstverk som hängde i foajén utanför klassrummet, där hon har ritat alla väder.

Alltså, kolla snöflingorna! Och regnmolnet! Det där röda är åska, jag var osäker först, men det har fröken skrivit. Jag blev alldeles rörd, glömmer ibland bort hur duktig hon är, min lilla illbatting. Men åååh, kan inte se mig mätt på de där små, runda snöflingorna som hon ritat med sina små händer. Min tjej.

Bubbel&Hallon.

Dricker fuskbubbel med frysta hallon för att fira helg.

Lillstumpan upptäckte att hon älskade hallon, och jag längtar till vad som förhoppningsvis kommer att bli en hallonplockande sommarsemester senare i år. 

Nu surfar jag runt på nätet på jakt efter lila vårskor till samma stumpa. Hon vill bara ha lila grejer, allt som är lila är fint. Hon såg en tant med lila hår idag och glädjetjöt. Det snyggaste hon sett. Nånsin.

I morgon blir det utflykt med picknick-korg, filt, kaffe och godsaker. Ser fram emot det, att komma bort från hamsterburen (läs: Ajaccio).   

På tal om vikt.

På tal om vikt. 
Jämförde Véras och Romys carnets de santé, och insåg att den här bebisen, som hävdar att hon är uthungrad och undernärd, konstant vägt 600 gram mer än sin syster i samma ålder (förutom vid födseln, då Véra vägde 3,5 kg och Romy 3,8 kg). För samma längd. 
Ska ta upp det med henne vid tillfälle, när hon skriker efter mat efter att ha ätit precis hela dagen. Tjockis, ska jag kalla henne och bita henne försiktigt i fötterna.

I form efter bebis.

Första joggingturen på... mer än ett år.
Tungt, men underbart. 
Jag kom att tänka på foglossningen i somras, att inte kunna gå, och det kändes som om jag flög. Eh... de som såg mig flåsa förbi, högröd och svettig kanske eventuellt skulle använda ett annat ord än "flyga", men ni fattar. 

Funderade ut ett bra mål: Inte alls gå ner i vikt, det behöver jag inte, men få lite mer stuns i kroppen. Lite mer fasthet i det där mjuka på mitten, tack. Gärna lite kraftigare lår och mera rumpa, i form av muskler.

*tar tag i det där extra skinnet på magen man får som bonus när man fött barn*

Den fluffiga drömmen.

Mina semlor skapade ett death by semla-ögonblick här hemma. De var inte stora och fluffigt luftiga, på semlors förföriska vis, utan de var små, kompakta, och vägde bly. Redan innan jag hade i en redig klick fyllning. Sedan sade det slurp, därifrån semlans innanmäte, och hela bakverket förvandlades till nyblandad cement. Ungefär.
Och i och med detta avslutar jag min karriär som semmelbagerska. Over and out.

Milk bar.

Bebisen börjar helt klart inse att there's more to life än mina bröst. När jag åt lunch grabbade hon helt sonika tag i ett lass av min céleri-remoulade, en hel grabbnäve, och blev helilsken när jag flyttade på tallriken.
Det är för övrigt svårt att amma någon som blir distraherad hela tiden och glömmer bort att äta.
För att 3 minuter senare bli akut katastrofhungrig och övertygad om att hon kommer svälta ihjäl bara för att mamman tröttnat och knäppt igen blusen. Milk bar closed, liksom.

Blomster.

Idag suckar jag över alldeles för små bodysar och byxor som inte riktigt når ner till de där knubbiga fotlederna. 

Suckar över att dammet syns så bra i stark vårsol, men lämnar det på den nivån. 

Den här förmiddagen ska ägnas åt promenad pch besök på marknaden. Ikväll blir det bräserad blomkål, det är det godaste jag vet, men vad blir inte gott med vitlök, kycklingbuljong och vitt vin? 

Sedan ska jag rensa garderober och slänga, slänga, slänga. Jag som alltid varit en riktig klädsamlare känner mig lite zenbuddistisk, och behöver feng shuia hela mitt liv. Ut med det gamla, in med det nya. Och, hell, den där oförklarliga längtan efter pastell och blårandigt?

LCHF-halleluja (lite).

Mitt projekt med nyttiga fetter fortsätter, och det här är en guldkombo: Ägg (från frigående höns, annars noll omega 3, i alla fall mycket mindre), avokado och... eh... bacon (är kanske inte så nyttigt om man inte är LCHF-hallelujare, men det är väldigt gott). Bröd med linfrön. Toppa med en stor kaffe med mjölk. Lyckan är gjord.
Det vettigaste jag läst på länge angående kost förresten, i den här quick fix-epoken vi befinner oss i: De kostval vi gör idag kommer att betala sig om 20 år. Det är då både negativa och positiva effekter av hur vi lever visar sig, alltså i det långa loppet, inte från en dag till en annan. 

The post-baby body.

Det här är ju ingenting som kommer att uppmuntra kvinnor att föda barn, precis. 
(Bra där, forskningen)
Häpnadsväckande att 40 procent av kvinnorna i studien (oknipande urval, antar jag?) blivit inkontinenta av att ha fött barn, och att många kvinnor väljer kejsarsnitt för att de är rädda att bli det.
Som att kroppen efter det att man fött barn bara blir någonting man helt tappar kontrollen över? 
Och som boende i Frankrike är det ju överhuvudtaget svårt att förstå att kvinnor negligerar sin bäckenbotten, här betalar ju staten tio sessioner hos sjukgymnast eller barnmorska för intensiv bäckenbottenträning sedan man fött barn. Det är givetvis frivilligt, men alla jag känner gör det.
Det varierar ganska mycket i tekniker, men där jag går är det övningar som sker på yogamatta eller pilatesboll, och det känns som att det är effektivt, även om det i ärlighetens namn ska erkännas att jag är mer motiverad av att få en plattare mage än att drabbas av urinläckage.Så ytlig är jag, men det  känns intressantare att tänka på beach 2012 än på vad som ligger 20 år framåt i tiden. 

Det är klart att man direkt efter förlossningen knappt vågar harkla sig av rädsla för att samtliga organ ska hamna i oordning, men några månader senare vaknar man upp en morgon och känner igen sin kropp igen. 
Personligen tycker jag att jag är både starkare, snyggare och har bättre kondition efter att ha burit och fött två barn. Kanske för att jag uppskattar min kropp mer, och är mer stolt över den efter att ha sett vad den är kapabel till? 
Anyway, mamas, se till att knipa lite nu. Före, under, och efter graviditet. Det är viktigt. Bäckenbotten är endast muskler, som bär upp alla våra inre organ, och eftersom det är muskler så går det att träna upp.Men det verkar inte alls vara relevant för den här studien?

Klagomuren.

Okej, jag tycker att det är jobbigt de där timmarna som är sen eftermiddag eller tidig kväll.
De där timmarna mellan 17 och, som ikväll, nästan 20, eftersom C var i möte. Oftast kommer han strax före 19. Och jag älskar att vara med tjejerna, men de där timmarna känner jag mig ensammast i världen. Ibland parken, eller café med väninnor med kids. Martine är en nyfunnen sådan, hon är fantastisk. Lyser upp vilken lekpark som helst.
Ibland en promenad. Ofta Place du Diamant. Un grand crème, en tidning som jag aldrig kan läsa eftersom bebis i famnen, och en treåring som lortar ned sig i någon rabatt.
Ikväll var vi bara hemma. Bad, tvättning av två, middag, matning, bädda rent till lillorna, nattning, läsning.
Sedan kom C hem och var skittrött och orkade knappt prata. Inte den intellektuella och spirituella stimulans jag behövde, alltså. Jag hade gjort en gigantisk taboulé - gigantisk, nu har vi mat resten av veckan - och vi käkade framför teven. Herregud så tråkigt. 
Och jag menar, jag älskar att vara med lillorna, det är underbart, det är ju långt ifrån dystert där i röran av barbapapa-porslin, plyschpyjamasar, lila badskum, nytvättade, hungriga barn, kritor och böcker och mjukdjur och hela detta universum som är barnens eget, men de där timmarna om kvällen, då känner jag mig bara väntande. Och jag ville aldrig vara den som väntar.

Snyggast.

Vad är det med våren som gör att det känns som om man kliver ut ur ett evighetslångt mörker och känner sig glåmig, dammig, trist och med glanslöst hår och vinterbleka kinder. Jag är torrhudad, oklippt, o-groomad och... trist. Vill helst av allt se ut som snygg-Kate i Mangoreklamen. Helst av allt. Sänggaveln vill jag också ha.Och varje vår får jag för mig att jag ska klippa lugg, och varje vår vägrar min frissa.

Bebis. Triptyk.

Min yngsta är nog den mest fotograferade familjemedlemmen just nu. Mest för att hon sitter ganska still och ser söt ut. När hon inte vindar med ögonen, kräks upp mjölk, tuggar på någons finger, eller dreglar.
Treåringar går inte att fotografera, det blir bara suddigt, och de har inget tålamod med att sitta still och se söta ut. 
Hur som helst, dreglande eller inte, the girl's got lashes! Långa, mörka fransar, upp till ögonbrynen, och dessa har hon inte efter mig. Vad hon eventuellt har efter mig är de där vecken på halsen.

Baby daily. Fas 354.

Och nu har vi gått in i fasen där man inte ska ställa sin kaffekopp för nära bebisen. Hade glömt bort den fasen, men allt kom tillbaka till mig precis. *torkar kaffe*
Hon rycker okontrollerat i allt hon får tag på nämligen.

Marinella plage. Söndag.