måndagen den 30:e april 2012

Valborg.

Frukosten: Egen müsli med extra allt, mammas fantastiska bovetemüsli som är godare än godis, med kanel, gojibär, nötter och frön... Yum.

Glitter.

Alltså. De här skorna, som Sveriges största shoppingbloggerska Engla visar upp... De skrämmer mig och mina ömtåliga fossingar. Tur att de inte passar in i mitt hämta-lämna, handla, springa efter 3-åring-liv.

Annan grej: Den här konsumtionen (som verkar ha blivit eftersträvansvärd) skrämmer mig också. Att handla massa nytt... varje dag? 
Hade en sådan period då jag bara shoppade och shoppade. Saker som jag aldrig använde, inte behövde. Men det var mest för att fylla ett tomrum jag inte kunde sätta ord på, tror jag. Obs att jag inte drar några paralleller till Engla. Är mest bara häpen över allt som handlas. 

lördagen den 28:e april 2012

Strandliv. Korsika i april.

 
 

Vattnet var iskallt, vindarna piskade upp vågor på den turkosa vattenytan och stranden var lite så där shabby som stränder kan vara efter att vintern legat över dem som ett tungt täcke. 
Och vi då, vinterbleka, ovana brutalstarkt solljus, satte trevande våra bara fötter på mjuk, varm, sand. 
Véra och Chris byggde sandslott, luftslott, vattenslott, whatever, och jag och Romy låg i skuggan under ett parasollträd, slumrade, och övade på att rulla runt. Ca y est, mes amis, hon rullar!
Sedan åt vi baguette med skinka, oxhjärtetomater och 2 lådor färska jordgubbar.
Det var allt. I morgon ska det regna, då kanske vi får lite vettigt gjort hemma.

Män är från Mars, kvinnor från Venus.

Min mans besynnerligheter är fortfarande något av ett mysterium.Alltså, att ställa in syltburkarna i kylen med endast en nano-skopa sylt, lite bottenskrap... När man brer ut sylt på sin baguette på morgonen, och endast en millimeter återstår, då tar man väl det där sista också? Eller, väl? I alla fall på planeten Venus, där jag bor.

fredagen den 27:e april 2012

Pumpkin pumpkin.

Lilla, lilla, lillaste pyttan. Så fort det går ändå. Är i någon sorts utfasning av amningen, tror jag. Vi har inte riktigt bestämt oss för hur vi ska ha det, jag och Rominou. Näringsmässigt är det kanske inte så intressant efter sex månader, men närhetsmässigt. 
Anknytningen har vi ju klarat av, men den där fina närheten, lugnet, de där stunderna av total tillit och uppfylldhet... Det är så fint.

Pretty pumpkin.

Man ger sin bebis lite supergod, mumsig pumpapuré till lunch. Bebis älskar. Tar en stor tugga till. 
Sedan nyser hon. Tre gånger. Till sin stora förvåning. 
Och till mammans. 
*försöker få bort pumpapuré från kontaktlinserna*

Notera gärna att min bebis har 3 hakor. Hur gulligt?

LCHF, Atkins&Company.

Alltså, svårt att missa LCHF:andet när man är i Sverige, och det föregår mycket intressanta diskussioner kring det här. 
Rent generellt tycker jag så här: Man får göra som man vill. Äta som man vill, precis som man får klä sig som man vill (det där gäller inte mina barn, mind you). 
Men det är så ofta man pratar om LCHF som en helt ny, revolutionerande, svensk metod, och det gör mig lite fôrundrad. LCHF är ju  bara en livslång version av gamla 70-talshiten Atkins. 
Byta ut kolhydrater mot fett, en kost med upp till 75 % fett och protein, försätta kroppen i ketos och använda kroppsfett som bränsle istället för glukos. 

Well, well. Atkins, LCHF och yadiyada. Nu kom C hem från bageriet med frukostcroissanterna. Kommer jag brinna i helvetet? 

torsdagen den 26:e april 2012

Rendez-vous& pieds nus.

 Inför möte med ett gäng franska rocket scientists (som jag ska coacha i engelska, rymdteknik, nemas problemas, I'm in!) hade jag hoppat ur fleecebyxorna (aka dala-outfiten) och piffat till mig lite. Men ärligt, de mörka manchesterbrallorna åker längst in i garderoben nu, sommarkläderna ska fram, de lovar... 27° till helgen. 


Jordgubbar&Mango.

Efterrätten - i enkelheten trivs perfektionen - i går: Jordgubbar (de första i år) och en perfekt mogen mango. 
Oh, svårigheten i att bli en ansvarsfull locavore i en värld med exotiska frukter. Ärligt, alltså.  
Jag anser dessutom att smoothies är slöseri med färsk, vacker frukt. 
Over&out.  

Carla&botoxen.

Jag tycker att det är sorgligt. 
Vackra Carla Bruni-Sarkozy som botoxat och nervgiftat sig gammal på bara några år. 
Alltså... Är hon nöjd? Blev det bra? 
Jag tycker det är sorgligt. 
Men jag har å andra sidan aldrig varit så vacker som Carla var. 
Enligt ryktena har hon gjort om sig hel och hållen. 
Hoppas hon är nöjd. 
 

Mary Oliver. The journey.

F mejlade en dikt. Här är sista strofen. 
 
And there was a new voice
which you slowly
recognized as your own,
that kept you company
as you strode deeper and deeper
into the world,
determined to do
the only thing you could do--
determined to save
the only life you could save.

onsdagen den 25:e april 2012

Detox-kur.

Ett par dagar innan vi åkte tillbaka från Sverige kände jag mig pånyttfödd. Helt detoxad av alla härliga skogspromenader, lantlivet, kylan, den goda maten... Recept på renässansen:

1. Många tidiga kvällar i svala lakan
2. Tidiga morgnar. Gryningskaffe och tystnad
3. Minst 30 timmars skogspromenad. Säkert mer. Gick nästan varenda dag
4. Frisk, hög luft. Avgiftning för hela systemet att andas in frisk, icke förorenad luft
5. 3 yogapass
6. Massor med god, varierad, näringsrik mat
7. Några glas vin under påskhelgen
8. Mandlar, nötter och frön varje dag
9. Minst 35 kära återseenden
10. En del fikor
11.Tempoväxling. Nedvarvning
12. Mammas underbara supersunda bovetemüesli
13. Blåbär, hallon, hjortron. Antioxidantkur
14. Samtal med fina, kloka, roliga personer

Det var så. Koncentration inåt, vila, promenader, god mat och fina människor. Mår bra av det. Sedan är det ju svårt att få in allt det där på någon sorts vardaglig basis, men jag ska försöka fokusera mer på saker som gör mig gott.

Daladetaljer: Älgfärsgryta, my little dalahäst, kurbitskappa& en liten clown.

Jag kommer från en släkt där man har toppluva, åker vasaloppet på fem timmar och där man jagar älg. Och där man kan bli bjuden på älgfärsgryta med svamp, grädde och tagliatelle. Om man har tur. 

Så att i vår släkt är jag lite som en my little pony bland dalahästar. Har aldrig åkt ett vasalopp; aldrig skjutit en älg.
Min barndoms teservis. Nu exilerad till torpmiljö i Härjedalen. Men att hålla i dem skapar minnen. Massor. 


En liten fransyska i kulturchock.

Min fina vän Sofia i snyggaste stövlarna; kurbitskappa och liten son. Sofia som flyttat tillbaka hem från Stockholm tar det här med Dalarna på allvar.

Still mad as hell.


Sleepless in Ajaccio.

French press-kaffe klockan fem. 
Resan hit var så lång. 
Jag var så trött och ledsen. 
Och lite illamående, christ, lunchen, vad var det? En påse Ahlgrens bilar och en sötsliskig cappuccino på Quick i Nice? Ahlgrens bilar är dessutom mycket större nu än vad de var "på min tid".
Middagen: Jordgubbar, blåmögelost, oliver och nötter i soffan. 
Sedan somnade jag. Black-out. 

tisdagen den 24:e april 2012

Hej.

Tillbaka till skönhetens ö.
Det hände en jobbig grej innan resan, och jag är helt sänkt.

Avresan skedde i katastrofartade termer, 3 timmars sömn gjorde mig till ett vrak.

Dessutom: Ska inte Samsonite-väskor vara oförstörbara? Min lyckades de sabba någonstans mellan Stockholm och Nice. Whatever, en oviktig jävla väska. 


Nu ska jag äta, sova och bli kramad på. Länge.Orkar inte fundera eller ens känna efter.

måndagen den 23:e april 2012

From married to it's compliquated.

Hett twitter:
Över-botoxade Carla Bruni-Sarkozy har ändrat sin status från mariée till c'est compliqué. 
Hur roligt?

Hjärtemat.



Face-off.

Resultaten i första valomgången från mitt departement Corse-du-Sud (Södra Korsika):
Sarkozy, 32 %. Le Pen, 27%.
Marine Le Pen i drömläge inför nästa valomgång. Hennes väljare avgör nog valutgången.
Kommer inte ifrån den där känslan av... tyngd.

Well, well. Om 2 veckor dags för the last battle. The guardian skriver bra och riktigt om kampen mellan the President of bling och the self-styled Mr Normal.

söndagen den 22:e april 2012

CNN.

Framför CNN:s livesändningar och Sarkozys och Hollandes valvakor.
Viktigt, viktigt.
Men känner mig lite... tyngd.

Happy (Véra&Villa).




So far so good.

05.55 Dagens första kaffe. Ensam, med Rominomi. Hennes första måltid, och vi bara satt där, hennes glada blick i min, hennes hand runt mina fingrar. Stilla. Brasan sprakade, solen gick upp. Alltså, idyllen.

06.30 Alla uppe. Dagens andra kaffe.

08.15 Svettig långpromenad, nästan 2 timmar, med ett leende på läpparna.

10.00 Ulrika kom med 2 pyttesmå ponnyhästar. Alltså, riktiga. Sockergrynet exploderade av lycka.

Snart kommer Axel och Angelica, vi ska käka våfflor med grädde och hemgjord sylt, och fika. Hembakt, of courseMon dieu, vi har så trevligt och allt är så pittoreskt och harmoniskt att det inte är riktigt klokt. Att ha det så här fint.


Snö, bebis&fika.






Romy & Ludde är lika gamla sånär som på en dag. Stadiga Luddet väger 3 kilo mer, Romsan har ganska mycket mera hår, och de var ganska totalt ointresserade av varandra. 
Men roligt och mysigt att fika med fina Linda, bland andra, och så hade vi vaknat upp till nysnö och en vit värld.

lördagen den 21:e april 2012

Glädje.

I dag glädjeskuttar jag av detta (utan inbördes ordning):

1. Att det fallit en decimeter snö under natten. Det blir en satans kontrast att hitta hem ("hem"?) till Korsika om ett par dagar. Hello Medelhavet, gorgeuous, did you miss me?
2. Att Marias kollega sagt "Vilken vacker dotter Bengt har". Alltså, jag blev förtjust inombords över komplimangen, trots att jag sminkat mig eftersom jag skulle in till "stan" (Lite som en förskrämd gymnasist, men jag behövde det för att möta min gamla stad.)
Det var så länge sedan jag kände mig snygg att jag i princip blivit osynlig.
3. Att jag ska allmogekultivera mig och käka lunch med världens finaste Jenny (som kommit från Kungsholmen till vischan för att träffa mig) på Carl Larsson-gården i Sundborn. Säkert fotar jag någon kurbits också, det skulle inte förvåna mig.
4. Att pappa verkar må bra. Punkt.
5. Att jag körde Marias yoga-dvd i går och har så ont i armarna att jag knappt kan lyfta kaffekoppen. Skitkul! Nu ska jag börja yoga.
6. Att få se min förstfödda skritta runt på en ponny i snöyran. Hon längtar så mycket det bara är möjligt att längta. 


Smolken i glädjebägaren:

1. Att jag har möten inbokade till dagen efter hemresan (och är totally oförberedd, gillar inte att improvisera).
2. 20-kilosgränsen på bagage och säkerhetskontrollerna på Arlanda. I dare you, testa det med en bebis och en 3-åring samt förståndet i behåll. Man får inte hålla sin bebis när de scannar en, och kruxet är att  personalen inte heller har rätt att hålla bebisen åt en. Inte självklart, alltså. Well, well. Resandets oändliga olidlighet. Men man måste ju igenom det för att komma fram.
3. Att jag var tvungen att kolla stavningen på "vischan".

fredagen den 20:e april 2012

Sweet Dalecarlie (fast nu snöar det igen).

Alltså, det ser ju faktiskt ut så här. Så jäkla vackert, jag drabbas lite varje gång.

  
Allt är så typiskt, och så vykortsvänligt och färgglatt, men kanske jag ser det med andra ögon? Vem hade inte sådana här dojor som liten, förresten? Omöjliga att springa i.

Man tror ju nästan inte att Dalarna ska se ut så här, som en schablonbild av sig själv, men det gör det. 

 Och lite av Sveriges godaste praliner... Inte från Dalarna, men från Jämtland. I klass med fin belgisk dito, lovar.
 
 Dalahästutställningen på Dalarnas museum var barnvänlig och trevlig. Dessutom är Dalarnas museum alldeles gratis, till min stora förvåning. Selma Lagerlöf-rummet rekommenderas. 

 En Dala-fäll framför brasan kanske? Inte det?
 
Ursäkta att jag tjatar, men är det inte obeskrivligt vackert? Vid 21-tiden, en afton i april. Ljuset! 
*Suckar lyriskt.*
Och svenska delikatesser och klassiker: Äggmacka, miam.

 Min lilla corsico-suédoise som trivs utmärkt på fällen framför kaminen... 

... när yours truly ägnar sig åt svenskt kaffe (la crème de la crème des cafés, Gevalias ekologiska, så gott att jag dricker det utan mjölk). Och lite choco made in Sweden till det. 

Lite hembakt, inte så tigrig, tigerkaka. Utan en kolhydrat. (Skojar bara, knökfull med carbs, men man kan ju inte LCHF:a hur många timmar om dygnet som helst?

Och så världens bästa vapendragare under promenaderna i skog och mark. Man behöver inte vara rädd för något med en sån här trogen voffse vid sin sida. Ingenting.

LCHF broccolilåda (Livet efter kolhydraterna).

Alltså. Jag är ju - som ni vet - ingen LCHF-anhängare. Har till och med raljerat lite kring hela konceptet och kolhydratfobiska tendenser.
Så kommer jag till Sverige och flera i min närmaste krets har, visade det sig, gått över till andra sidan. Livet efter kolhydraterna. Och jag har bjudits på - supergod - LCHF-mat. Bland annat den här ljuvliga broccolilådan. Som är så krämig och gräddig att den känns som att äta efterrätt. Ingenting för kaloriräknare eller mättat fett-skeptiker, men god.
Dessutom känner ni ju till min love story med fetaost sedan tidigare. Motstår ingenting med fetaost. Älskar broccoli bortom vett och förstånd. Och den här gratängen gick inte att sluta äta.

Varsågoda, Marias broccolilåda.

400 gram broccoli
3 ägg
2 dl grädde
100 gram philadelphiaost
100 gram keso
150 gram fetaost
peppar
1 dl riven ost

Smörj en ugnsfast form. Lägg i broccolin (förvälld): Vispa ihop ägg med grädde, blanda i ost, peppra. Häll över broccolin och grädda i 200 grader i 20 minuter, eller tills ostblandningen stelnat.

Noll.

Eh... Nästan nollgrader.
Snö som liksom regnar sidledes. Horisontellt fall av snöblandat regn.
Vi gör tigerkaka med kokos och dricker kaffe.

That longlost springtime.

Alltså, det är ju jäkla fint och så, och jag tar inte tillbaka ett ord av mina Sverige-hyllningar. 
Men, alltså, kylan? 
Tog ut min unge 20 minuter i morse, sen grät hon av köld. 
Längtar lite till mitt Medelhav. Vi måste få tina upp. Och det har definitivt ett värde att bara kunna hoppa i skorna och gå ut genom dörren utan att behöva agera omutbar påkläderska åt 2 små som inte vill bli påklädda i lager på lager. Det förminskar deras livsutrymme.
Grejen är väl att allvädersstövlar, overaller och galonbyxor är koncept som är främmande för mina sockergryn.

Annan grej: Jag vet att det inte är så häftiga bilder från vår nöjestripp. Det är lite så här:
Sockergryn tittar på rådjur
Sockergryn tittar på ko
Sockergryn tittar på katt/hund
Och den här: Sockergrynet fryser och har lessnat på att titta på får (snälla mamma jag vill gå hem).

Terms of submission.

Woha! Lyckades knappa in en captcha-kod på sjätte försöket. Det är allltid som att försöka springa rätt igenom en stenmur. Hell, jag ser inte vad det står. Och begriper inte vad det ska betyda, men det är kanske mitt problem, att söka mening där det inte finns någon.

Almost donded
Pontificio schwing
Spiery sense

Begriper inte.

torsdagen den 19:e april 2012

Sportextra.

Jag: Pappa, du kan väl titta till lillorna någon gång i halvlek?
Pappa (med något plågat i blicken): Är du verkligen min dotter?
Jag: Va? Ja?
Pappa: Det finns inga "halvlekar" i hockey.
Jag: Men herregud de har väl paus* någon gång i mitten i alla fall?

*Ni vet, när de lite kobent slår medarna i rinken (sargen?), torkar svetten ur skägget och dricker energidryck så att det rinner ur mungiporna. Vad jag inte vet om hockey är inte värt att veta.

Blueberry superfood.

En till av dessa... Blåbär är supermat, enligt The Telegraph blir man helt gorgeous av dem. Blåbär får igång kollagenproduktionen, är bra mot rynkor (lifting utan lyft), och sänker nivåer av dåligt kolesterol... Och hur gott är det inte?

Grounding.

Jag har inte gjort så mycket vettigt här egentligen. Inte stressat runt och träffat massa folk, bara de viktigaste.
I går var vi in till Falun (Hey, Falun, liksom, det är inte direkt Tokyo), och jag längtade omedelbart ut till Toftbyn igen. Kände ett tryck över bröstet, vet inte varför. Gråheten, gruset, hennes&mauritz. Vem som helst kan få ångest, liksom. Men Grynet fick en Hello Kitty-klänning, och sedan gick vi på dalahästutställning på Dalarnas museum. Fint.
I Ajaccio går jag upp i varv så mycket att jag inte är kapabel att sitta still tre minuter. Måste göra saker hela tiden. Här låter jag hjärnan gå på autopilot under mina promenader mellan Backa bro och Storsveden.
Funderar mycket. På vad jag vill, på mina döttrar, på min kärleksrelation, på framtiden. Ingenting på det som varit, jag funderar bara framåt. Måste skapa framåtrörelse nu, måste komma loss. Istället för att springa runt i mitt infernaliska hamsterhjul, ni vet.
Pratade med C. Han sade att det regnat sedan vi åkte. Bara regn över Skönhetens ö. Jag vet inte om det är sant, men det var gulligt sagt. Vi längtar, men behövde andas lite på varsitt håll. Ska bli underbart att ses igen. Och våra tjejor, herregud, har man rätt att bara sticka iväg flera veckor med barnen som han är totalt galen i och längtar ihjäl sig efter? Tror inte att jag skulle klara det, men han låter mig, han vet att jag behöver det. Men nästa resa blir tillsammans.

onsdagen den 18:e april 2012

Hemmaträningen.



Jädrar, vad vältränad man skulle vara om man hade en 3-årings energi och initiativförmåga. Så där höll hon på en timme, nu sover hon. 
Och mamman som eventuellt skulle kunnat gå en kvällspromenad/kört en tränings-dvd (jo, men jag tänker i såna banor) sitter framför datorn och käkar häagen dazs strawberry cheesecake.

Girls overexposed.

Rominou och Tippa, som inte slutar vakta den här märkliga lilla valpen för en sekund.

 
Mina tjejjor. Så lika varandra, trots att Véra ser ut som jag gjorde i den åldern, och Romy är en kopia av C. Vi har en varsin dotter. ;)


Jag, Sockergrynet & Smulan. Fast det visste ni ju.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...