lördagen den 30:e juni 2012

Vid hamnen. Ajaccio.




Detox light.

Det här är något av det godaste jag vet: Fetaost och vattenmelon. Det smakar sommar och sorglöshet. Små schackrutor av sälta och saftig sötma, att äta utan begränsningar.
Annat som jag definitivt ska äta med begränsningar under ett par veckors tid är gluten och mjölkprodukter.
Jag har under lång tid haft problem med en mage som är så svullen att jag ser gravid ut, och häromdagen när jag ätit pasta, och en stor café au lait med croissant såg det ut som om jag var gravid i sjunde månaden. Vilket ju i och för sig har hänt, men när man inte är gravid är det icke önskvärt.
Nu är det ju inte säkert att det är någon av dessa grejer som gör det här, men det är värt ett experiment.
Att skippa gluten känns okej, men komjölkprodukter blir en utmaning. Jag älskar yoghurt, mjölk, ost, crème fraîche och fromage blanc, men som sagt det är ett experiment.I säg, 2 veckor. Inte ett liv.
Och fetaost och andra getostar funkar fint, tack och lov!
Förhoppningen är givetvis att slippa misstänksamma blickar på min mage så fort jag ätit en måltid. Platt mage är inget jag aspirerar på, jag är inte byggd så, naturen har utrustat mig med en liten putmage, men det är skillnad på "liten putmage" och "gravid i sjunde månaden-mage".
Okej. Två veckor med svart kaffe och sojayoghurt börjar... nu.

fredagen den 29:e juni 2012

Fredagsträningen. Svettigt.

Mitt på dagen visade termometern 45° C. 
Lite svalare vid sextiden, visst. Men inte mycket. 
Min plan att springa en mil gick i stöpet, det blev bara sex, mycket, mycket svettiga kilometer. 
Nu tänker jag dricka tre liter vatten och salta maten så mycket jag står ut med. 
Alltså, man svettas även utan fysisk ansträngning, att ge sig ut och springa i kvällssolen var lite overkill. 
Men stolt sjunker jag nu ner i soffan. Ska bara natta ungar och fixa middag först.

Mess.

Om man vill illustrera begreppet "kladdig" så kan man till exempel låta en bebis äta en aprikos, alldeles på egen hand. 

Andra saker bebisar gör när de äter:
Tar en stor tugga puré (ex haricots verts, morot och kalkon) och stoppar sedan klänningsfållen i munnen.
Trycker ned bägge händerna i den fulla tallriken för att sedan börja gnugga sig frenetiskt i ögon och öron. Med samma händer. 

Och 3-åringar verkar ha en inbyggd reflex att alltid torka av händerna på tröjan. Och ställa tallriken i fläcken där de just spillt. Eller rita gubbar i den utspillda mjölken. 

Måste eventuellt se över mina uppfostringsmetoder?  

Avenue Pascal Paoli. Ajaccio.





Nere på gatan bakom huset där vi bor ligger le Palais de Justice, tribunalerna och ett helt gäng barer och restauranter. Torsdagkvällar verkar det sommartid vara karaokekvällar eller korsikansk polyfoniskt sångstämma på samtliga av dessa barer. Vilket gör det omöjligt att sova uppe hos oss, och igår gjorde vi det enda vi kunde komma att tänka på för att göra detta frenetiska oväsen uthärdligt. If you can't beat them, join them.
Vi tog med oss v
åra pyren och gick ned och satte oss på en bar. 
Véra fick en pizzabit och myntasaft till middag (undantag, undantag), Romy sysselsattes med något förbjudet så att hon skulle hålla sig i schack (mobiltelefon, bilnycklar, klocka, dyra halsband att slita itu, allt sådant funkar finfint för att neutralisera små bebisar), och vi njöt. Njöt av varm sommarkväll, ett glas vin (erkänner att jag ser hyfsat dimmig ut, hav överseende jag har varit gravid och ammat i hundra år), och Korsika när hon visar sig från sin mest charmanta sida. 

torsdagen den 28:e juni 2012

Morning has broken.

So French. Ett stulet ögonblick av dyrbar vardagstid. En kopp kaffe - allongé till mig, espresso serré till honom - en alldeles färsk croissant som lämnar smulor på läpparna och som doftar smör.
I luften, en parfym av cigarettrök, avgaser, hetta och Chanel Mademoiselle. Kanske en aning salt, havet ligger n
ågra hundra meter längre ner längs Cours Napoléon.
Den där doften som för mig är södra Europa, sommar. 
Detta i galant sällskap, givetvis. En stilig, mörk man, där på andra sidan cafébordet. 
Min, kanske jag ska tillägga. 
Vi lämnar mynt, smulor och urdruckna koppar på bordet när vi går därifrån.
Älskar de där stunderna.


onsdagen den 27:e juni 2012

När hon inte hör kallar vi henne King Kong.

 King Kong  Lilla Smulan. Nymätt och nyvägd. Inget problem längre med bebis som inte går upp i vikt, om man säger så. Närmare 70 centimeter lång, 9 kilo, 4 tänder (har jag sagt det?). Hon är nästan åtta månader, den här lilla donnan.

Marknadsproffset.

I morse gick jag till marknaden och köpte en melon, eftersom det är säsong för det, och eftersom de franska melonerna är gudomliga och eftersom jag älskar dem och eftersom parmaskinka och melon är så fantastiskt gott. Men melonerna kostar kring 3-4 euro styck och till det priset vill man verkligen ha en toppenmelon.
Jag till försäljaren:
- Är melonerna goda?
Han bara:
- Mina meloner är fantastiskt goda.
Bra där, fråga försäljaren för att få ett objektivt svar.
Men alltså, det där med meloner... Det är en veritabel vetenskap. Man tar inte bara en ur högen. Man måste veta när man ska äta den, eftersom man inte väljer samma melon om man tänker äta den vid lunchtid, eller om man väntar till middagen. Men det finns vissa foolproof tricks för att slippa komma hem med en trist, vattning och smaklös melon.

1. Vikten. Om man håller 2 lika stora meloner i händerna, så väljer man den tyngsta. Densitet betyder mer smak.
2. Doften. Man lyfter upp en fin melon och kör in näsan i skalet. Doftar den melon? Bra. Ingen doft? Lägg ner.
3. Kolla "svansen" på melonen. Om den nästan lossnar av sig själv så är det ett gott tecken. Men jag vill lägga in ett litet aber här: Om 37 personer före dig har känt på melonen svans så kan den sitta lite löst ändå. Var vaksam. Parisarna sliter som besatta i melonerna för att välja den bästa...

4. Räkna strecken på melonen. Den ska helst ha 10 klyftor. Inte nio eller elva, alltså.

Obs: Jag har observerat personer på marknaden som skakat melonen nära örat, ungefär som när man väljer en kokosnöt, men detta tycks inte vara någon indikator på god smak hos en melon. Så. Detta var grundkursen i att handla en sydfransk praktmelon. Nästa avsnitt behandlar eventuellt persikorna, och detta sorteras kanske under Min rafflande blogg? 

tisdagen den 26:e juni 2012

Longing for Palombaggia (Corsica).

 Ett oh så elegant svanhopp. Jag bjuder på det. 


 Det här var vid Lodu Plage utanför Saint Florent, om jag inte minns fel. Naturreservat och sagolikt vackert. 

 Samma strand, annan vinkel. Det går båtar hit från lilla Saint Florent (Korsikas Saint Tropez) och det är ljuvligt. 

 Och en vy över bildsköna Palombaggia - eller om det var Santa Giulia? - Hur som helst, bägge dessa skönheter är värda ett besök. De ligger utanför Porto Vecchio på södra Korsika. 

Temperaturen ligger på 36° i skuggan, och det är egentligen för varmt för att idka vanlig, funktionell vardag. 
Äsch, slänger upp lite strandbilder så kan ni inbilla er att jag ligger och plaskar i vattenbrynet vid ett varmt, kristallklart Medelhav. 
Nota bene: Fast jag gör allt annat än just det: Förbereder en kurs jag håller i, fixar middagen, ljuvlig, efterlängtad bolognese som ska puttra i timmar, torkar golv, läser mail och funderar på att åka och tvätta bilen. Glamouren, glamouren.

Baby Daily.


Crash course i bebisars utvecklingsfaser: De första 6 månaderna händer i stort sett ingenting, förutom att bebis växer. Och äter. Och sover, om man har tur. Vilket gör att man blir hänförd och imponerad av minsta lilla handvinkning.
Efter 6 m
ånader utför bebis nya prestationer och konststycken varje dag. Det går så fort att man inte hinner med. Man står bredvid och blinkar tårar och applåderar. 


Detta lilla praktexemplar har inom loppet av 7 dagar: 
Lärt sig att sitta
Fått 2 tänder till
Börjat inta krypställning (Note to self: Börja bebissäkra hemmet)
Ätit 4 apelsinklyftor (Okej, jag misstänkte att det förmodligen är högst olämplig - farlig? Allergen? - bebismat, men hon blev så upprörd när jag försökte bända loss klyftorna ur hennes knubbiga lilla hand att hon fick hållas.
Slutat amma
Upptäckt stolsben som medel att eventuellt, när benstyrkan tillåter, dra sig upp till stående.

Ett första år i en individs liv, ett privilegium att få betrakta det.

måndagen den 25:e juni 2012

Lördagskvällen. Cuttoli, Corse-du-Sud.














Ljuset, värmen, utsikten, bergen, himlen, vinet, skratten, grodornas kväkanden, solnedgången, den upplysta poolen i nattmörkret, sällskapet... Allt bidrog till en perfekt kväll. 
Lite stolt (läs: skrytsamt) kan jag även meddela att persikopajen jag tagit med gick åt som smör i solsken.

Från utsidan.

Företeelser som verkar lite typiskt svenska (nordeuropeiska?), utifrån sett.

- Lattemammor
- LCHF
- Vitamintillsatt dricksvatten
- Barnfria bröllop
- Situpsfobi / plankan som religion
- Pappalediga


söndagen den 24:e juni 2012

A mojito by the pool.

Och den bilden får avsluta den här helgen. I morgon måndag. Nu ska jag sussa för att på riktigt få den där förrädiska mojiton one too many ur systemet. Godnatt.

Post baby socializing.

I går gjorde vi för första gången party-debut som 2-barnsföräldrar. Vi har undvikit att göra avsteg från rutinerna, eftersom kidsen - rutinjunkies - mår bäst av det. 
Och eftersom jag har sett stressade, svettiga småbarnsföräldrar på fest, som tröstat, sprungit efter, grälat och inte njutit en sekund av att socialisera och dricka drinkar.


Nu kan jag meddela att mina små uppförde sig exemplariskt. Vi var det enda föräldraparet på festen - vilket är lite skönt, eftersom man slilpper barnsnack och kan prata om annat - men vilket gör att toleransnivån i allmänhet är lite lägre för till exempel barnskrik. Ni vet, ett sällskap 30-somethings utan restriktioner och kids.

Men mina prinsessor skrek inte. Gnällde inte. Hittade inte på hyss. Spillde inte. Ingenting. 


Véra roade sig i poolen, sedan satt hon med oss vid bordet och åt vuxenmat med vuxengaffel för att sedan somna någonstans mellan ost och dessert (vid halvelva), på en madrass som värdinnan lade ut bredvid bordet. 

Romy, som inte grät en enda gång under de åtta timmar vi var hos Manu & Jo, skrattade och log tills hon somnade utan att säga ett knyst vid nio-tiden.     
 
När vi, långt efter midnatt bröt upp, var det bara att samla ihop barnen och bära ut dem i bilen, köra hem, bädda ner. Och somna själva efter en supertrevlig kväll.

lördagen den 23:e juni 2012

Cherries&Cheese (Cérises&fromage).


Det här är en mycket god liten sallad med oväntade smaksensationer, och det är lite roligt att servera ost och frukt tillsammans, eftersom de i fransk matkultur ändå följer på varandra. 
Jag behöver inte förklara så mycket, det är feta (Feta mon amour!) av bra kvalitet med perfekt mogna körsbär som dressats i en en blandning av balsamvinäger, olja och ett sött fruktvin, körsbärsvin är geivetvis idealiskt, men jag använde Cap Corse
Miam. 

fredagen den 22:e juni 2012

Rosa vin till midsommar.

I Frankrike räknas den 21a juni som sommarens allra första dag, inte alls mitt i sommaren, som i Sverige... Och rosévinerna är som svalorna, som jordgubbarna: Tydliga tecken på att sommaren är här.
För att fira l'arrivée de l'été, drack vi rosa vin ig
år, när tjejerna snusade sött under sina myggnät, och vi försökt stänga ute jazzmusiken från gatan med hjälp av tunga fönsterluckor. 
Jag tycker inte att rosévin ger samma upplevelse som riktigt goda vita eller röda viner, och kvaliteten är väldigt varierande, ändå hör de sommaren till, eller hur?

Några rosevinstips: Rosa vin bör drickas vid 10°. Ishink, alltså. Annars är det alkoholsmaken som dominerar över fruksmaken. 
De godaste vinerna är de som görs med hjälp av la saignée, blödandet. Det innebär att de röda druvorna får macereras med skalen på under några timmar, bara den tid det tar för druvsaften att anta en rosa, aprikos, hallonröd eller laxtonad nyans. Goda, klassiska exempel: Côtes de Provence, Gaillac, Tavel (mina favoriter) eller prestigefyllda Bandol
Den andra varianten är pressviner, men de är oftare mycket blekare och har mindre smak.  

Oh, roséviner görs alltid av röda, blå eller svarta vindruvor. Det är endast och enbart rosa bubbel från champagnedistriktet som har rätt att vara en blandning av vitt och rött vin, något som skulle betraktas som skandalöst om vinodlare i andra distrikt ägnade sig åt. 

Så. Nu lägger vi en flaska på kylning till kvällen. Skål!

Peaches.

Vit persika, ytterligare en sommarfavorit. Ljuvligt, ljuvligt god, till exempel skalad, klyftad, med en klick vispad grädde. Eller grillad, med lite honung. Eller i en sallad till ett glas kallt rosévin. Delikat.

Moving on up.

Uppe sedan halvfem. Med bebis, förstås.
Det är helt okej.
Jag hanterar sömnbristen så mycket bättre nu.
Den som förr fick mig på knä, gjorde mig skör och retlig, hudlös, kraftlös och genomskinlig, kan jag idag bara vifta bort. 
Jag känner mig pigg och energisk, orkar älska mina barn precis hur mycket som helst, är tålmodig och glad.
Jag går upp halvfem, fixar kaffe, nynnar morning has broken, fluffar håret, vispar välling, leker tupperware och funderar på att baka persikopaj.
Och detta betyder inte att jag är inne i någon manisk period, jag tror bara att det betyder att jag mår ganska bra. Behöver kanske inte analysera detta mer.
Den där känslan av stabilitet, på egen hand, för någon som varit kliniskt deprimerad... Den är euforia.

torsdagen den 21:e juni 2012

Place Letizia (Maison Bonaparte). Ajaccio.

 När det är 39° i skuggan undviker man solen till varje pris. När sommaren kommer till Korsika är det med en brutalitet som gör att man nästan slås till marken. En plats i skuggan är guld värd... 


 ... i synnerhet i skuggan av en vacker bougainvillea. Den dagen jag inte längre bor här kommer jag minnas bougainvillean om sommaren, slitna 1700-talsfasader och kullerstensgator som färgas rosa.

Kallt dricksvatten hittar man på många platser i Ajaccio, och det är fantastiskt när man har små barn som fort blir överhettade och uttorkade. Här kan man både dricka och svalka av en varm liten bebis.

Platsen heter Place Letizia, efter Napoléons mamma, älskad av korsikanerna. Statyn föreställer Napoleon den lille, kejsarens ende son som aldrig blev vuxen men som ändå var Kung av Rom och Prins av Parma. Napoleon kallade honom l'aiglon, lilla örn.

 En eftermiddag under parasollerna i gamla sta'n. Smulan med pappa.

 Och Véra med en glass. Ibland lyxar vi till det till mellanmål, särskilt när det är hett, hett, hett. Önskar bara att 3-åringar kunde äta glass utan att smeta in hela sig...

Och en close up på sagda glass. I det här vädret är det ingen idé att njutningsfyllt och långsamt äta sig genom sin coupe. Den smälter på nolltid. Så den som köper pinnglass eller strutglass till sin unge får skylla sig själv, då är det glass all over the place efter 3 sekunder. Max.

Baby Daily

Ett tips till den som funderar på bebis, kan vara att investera i en rejäl uppsättning tupperware-burkar, eventuellt investera i en rejäl uppsättning tupperware-burklock. 
Bäst i test, som leksak, enligt min lilla expertpanel. 
Dyra, pedagogiska leksaker med utvecklingspotential intresserar henne inte. 
Men kanske har hon tupperwareintresset efter sin mor?  Always on my mind, liksom?

Dagens headline & scoop: Minou har fått sin tredje tand. Vänster uppe. 

onsdagen den 20:e juni 2012

På begäran. Frisyren.

Yours truly med bebis som enda acccesoir, strax före frisörbesöket. Det här är nog enda gången jag haft flätlångt hår. Lite föryngrande, eller hur?


Från Fröken Fläta till glad Fröken Fluff... Personligen är jag inkapabel att hantera en hårfön, så det där fluffiga blir svårt att rekonstruera hemma.Mitt hår är uppklippt within every inch of its life, inte ett hårstrå har samma längd, och det är ju roligt att se så där well-groomed ut då och då. Hur som helst, i morgon bitta vaknar jag nog upp till mitt vanliga, oglamourösa jag.

Keep cool, stay in the shadow. (Ajaccio).




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...