tisdagen den 31:e juli 2012

Utsikt från altanen.

Utsikten från altanen. Jag återkommer snart. Ska bara äta en god middag - som inkluderar kantareller och blåbär, nyplockat - njuta av trevligt sällskap och en ljus, varm kväll. I dag har vi förresten haft riktigt underbara sommarregn. Ljuvligt.

Framboises.

Frågan är om dagen ska ägnas åt blåbär, hallon, eller kantareller? Egentligen är det ganska trist att plocka, men belöningen - ätandet - är desto roligare.

måndagen den 30:e juli 2012

Landat på Varpudden.

Min födelsedag började med pannkakstårta till frukost på Kungsholmen. Tusen tack Jenny&Jacob för mitt livs första pannkakstårta! Tusen tack också för några trevliga dagar med utmärkt sällskap och såååå god mat, även om sightseeingen lämnade en del att önska. :D
Och dagen avslutades med bubbel och grillat samt blåbärspavlova & rosé med utsikt över Varpan i ett myggigt och naturskönt Dalarna. Tusen tack mamma & Knut.

Och nu börjar dalasemestern på allvar. Such a lovely thing!

söndagen den 29:e juli 2012

Födelsedag.

Fyller år idag. 
Och önskar mig: 


Något med blåbär
En sovmorgon
En skogspromenad
En berlock till mitt armband
Ett svalt sommarregn
En solnedgång över en sjö
Barr i skorna
Mina döttrars lyckliga skratt att bära i en kedja runt halsen nära hjärtat där jag en gång bar dem
En axel att luta kinden emot till ljudet av ett svalt sommarregn
Bara fötter mot gräs
Kära återseenden
En leverpastejmacka till frukost

torsdagen den 26:e juli 2012

Arrivederci amore ciao.

Arrivederci Corsica.
Nu åker familjen Thibault till vackra Sverige. 
Först några dagar i Stockholm, och då blir det paus här.
Stockholm känner ni ju till, bättre än jag så det behöver jag inte berätta om. Och jag behöver koppla ned, koppla av, koppla ifrån. 
Vi hörs sedan. 
Från ett vackert hus bredvid en vacker sjö i vackra Dalarna. 
 
 

onsdagen den 25:e juli 2012

Au Temps des Oliviers.

Sista julikvällen i Ajaccio det här året, och vi möttes på en av Ajaccios trevligaste restauranger, Au Temps des Oliviers, för en obligatorisk flaska korsikanskt rosé. Just det här vinet verkar vara en ripoff på någon Dior-parfym, men kvällsljusens speglingar i rosa vin är alltid vackert.

Det korsikanska köket har sina rötter i Italien, precis som vinerna. I varje gathörn finns en pizzeria med pizza, pasta och antipasti. Enkelt, opretentiöst och gott.
Au temps des Oliviers har dessutom Ajaccios absolut största pizzor...

Min förstfödda gillar inte pizza, men blev överlycklig när de kunde svänga ihop favoriträtten pasta och skinka...

Och C, som har jobbat ända tills allra sista kvällen innan resan kunde slappna av. Det som inte är gjort nu får vänta till september....

Och låt mig presentera vår tante Marie-Jeanne. Parisiska gone corse. Är du med hela Ajaccio, och C:s moster.

THe look.

För att inte tala om att accessorera.
Ohmigod. 
Det är ju en hel vetenskap, en konstform, något som antingen är lika självklart som att andas eller som man inte behärskar.
Jag förlorar mig, tycker att alla är vackra, utstuderade, delarna i helheten passar ihop.
Jag får nöja mig med att andas.
Andas in och ut.
Hävda att en väska är en väska är en väska.

Looking for Sara.

Har kommit till insikt.
Jag kan inte klä mig.
Ser kvinnor som är sådär effortless chic, alternativt ser bra ut i en soppåse. 
Min stil (stil kan vara fel ord här, är totalt osäker på om jag har en "stil"

a) Jag går alltid runt i samma saker. Trist, men utan risktagande
b) När jag ska klä upp mig "klä mig fint", gå på fest och vara "piffad" så blir det aldrig bra och jag ser idiotisk ut. 
c) Eller så är det snyggt (skulle vara snyggt på någon annan) men inte på mig.
d) Eller så är det snyggt på mig men jag känner mig idiotisk inombords.
e) Eller så kändes det snyggt och sedan får jag se bilder och bara "shit, gick jag ut sådär?"

Skulle så gärna vara snygg och trendig och cool och precis så där effortless chic som många fransyskor är men det funkar inte. Kan dessutom inte shoppa. Köper alltid fel och fult. Och ni vet, i en epok där unga kvinnor blir "kända" medelst shopping och mode känner jag mig helt inadekvat. Jag är sjukt osäker på mig själv när det gäller sånt här.

Ni, queridas, vilken är er stil? Har ni en? Känner ni er stilsäkra? Funkar ni ihop med er garderob? Jag är nog p
å väg att lämna min. Slänga ut den. Oh well, funderar på packningens olidliga outhärdlighet - det var den som fick mig att komma till insikt - häller espresso över min vaniljglass och andas in och ut. Det brukar hjälpa.
     

Barn&Sol.

Jag har fått frågan flera gånger om hur man ser på barn och sol i södra Frankrike, eftersom det i Sverige tydligen ses med väldigt oblida ögon att exponera sina barn för stark sol.
Så här är det: Om man inte alls vill exponera sina barn får man stanna inne ungefär sex månader om året. Och det gör man inte.
Men det är få sydfranska föräldrar som tar med sig kidsen till stranden före klockan 17 eller 18. Och då smetar man ändå in dem med solskyddsfaktor. Men upp till sex månaders ålder är regeln: Ingen solskyddsfaktor på bebisars ömtåliga hud, alltså: Noll exponering.
Här på Korsika är man jätteförsiktig i solen, även de med mest olivfärgad hy använder hög spf, och det skär i mig när jag ser turister från norra Europa som trots solsveda eller snudd på brännskador ändå går till stranden mitt på dagen, när solen är som skadligast. Folk är galna.
De här heltäckande baddräkterna till barn ser man inte så många här, men det är just därför att de inte behövs, eftersom man inte utsätter barn för sol på samma sätt som man gör när man kommer till Korsika som turist under två veckor. Jag har till och med sett pyttesmå bebisar på stranden, i så kallade soltält, men ärligt talat, personligen tycker jag nog att man, de korta månader man har en dyrbar, ömtålig spädis i sin vård, kan skippa stranden helt och hållet.
Mina döttrar har sin pappas medelhavshy, i synnerhet den yngsta, men vi är försiktiga ändå. Ingen sol mellan tolv och fyra, och tunn tunika till bebisen. Kläder är den bästa solskyddsfaktorn. Jag använder spf 20 eller 30, men är ju, precis som mina barn, bara i solen på morgonen eller kvällen.
När vi kommer till Sverige däremot, ser jag fram emot att slippa vara försiktig. Min bebis kommer att få sitta naken ute på gräsmattan vid lunchtid, och jag ser fram emot att söka solen, inte skuggan, som man gör här.

tisdagen den 24:e juli 2012

Sanna nöjen.

Dagens bästa: Lösa korsord och läsa recept i skuggan av ett parasoll.
Barnen leker med random fransk släkting i vattenbrynet.
Jag förfärar mig över solsvedda turister och bikinis way over the top vad gäller sexytude.
Och undrar om jag mentalt är pensionär och inte dryga trettio.
Hoppsan, ett år till att lägga till handlingarna nästa vecka, birthday coming up!
Och för en gångs skull ska jag skåla med min tvillingssyster på vår gemensamma födelsedag.
Ser fram emot. 

måndagen den 23:e juli 2012

Snobisme.

Jeff (fransk förkortning för Jean-François, J-F):
- Är det ändå inte höjden av snobisme att lämna Korsika i augusti för att tillbringa en månad i Sverige

Haha. Jo, ja, kanske. Gräset är alltid grönare och så vidare. Och ingen plats så vacker och lockande som den man precis är på väg att lämna.

Melon&jambon. Mozza&tomate.

 
Min förrätt som var ett resultat av snabbis till marknaden samt kylskåpsraid: Två sorters minigrillspett:
1. Buffelmozza och karamelliserade körsbärstomater med basilikaemulsion (nyord i köket, pesto känns så nittiotal).
2. Cantaloupemelon med lyxigt flingsalt och serranoskinka.
Lättad insåg jag att enklast är bäst. Det var omedelbar succé hos små som stora, hög sommarfeeling och kul att äta plockmat på små cocktailpinnar.

Baby.

Ibland blir jag så galen på alla tanter som kastar sig över rmin bebis, nyper henne i lår och kinder, och talar om för henne hur söt och rund och fin och knubbig hon är att jag önsketänker att hon ska börja morra och hugga dem i armarna.
Det handlar väl om integritet.
Alltså, en bebis är ju en individ à part entière, och bör behandlas med lite... eh... respekt.

Kaffe.

Sena nätter kräver mycket kaffe. Alltså, koffein, vilken drog. Provade att sluta dricka kaffe, höll ut en förmiddag. Status: Tomt kylskåp, tusen saker att göra. Egentligen ingen tid för trevlighetsdejter, men det är precis vad jag och mina flickor ska ägna oss åt nu.
Men trötta som tusan efter lång kväll. Rosevin, utsikt från takterass över Ajaccios slitna tak och åskblixtarna över bergen. Så fint. Barnen (de vackraste, Véra, Romy, Agathe, Dimitri och Mathilde) som lekte tills de bara somnade mitt i en rörelse, och de vuxna som pratade och pratade och tiden som försvann.
Sedan bar vi hem våra små, alldeles för sent förstås, som varma små knyten i famnarna. Också fint. Kommer ihåg det där från när jag var liten, att bli buren i säng efter sen kväll.
Men mitt sömnkonto säger payback time idag. Så, alltså. Kaffe.
Och åh, till och med när jag berättar om en utekväll så cirklar allt kring barnen. De är mittpunkten kring vilken jag navigerar, så är det med våra små. Men samtidigt ser jag och C fram emot semester och lite vuxentid, utan glimrande, intensiva små. För att vara allt för varandra, bara vi två. Utan våra allt. Vi har varit dåliga på det, i vårt fokus på barnen. 

söndagen den 22:e juli 2012

Toast Skagen modified.

Vi ska till Fabienne & Jeff på middag, och jag erbjöd mig att ta med mig förrätten, för att underlätta lite för värdinnan som är en person som kan tillbringa en hel dag i köket innan hon får gäster. 
Planen: Toast Skagen (Eftersom jag är svenska och svenskare förrätt finns inte). 
Problemet: Hittade varken räkor, löjrom eller dill på affären. 
Och en Toast Skagen utan räkor, löjrom och dill känns... inte helt kul. 
- Jo, ni ska ni få se, här har jag stekt lite formfranska i smör och brett på majonnäs. En svensk delikatess! 
Eh... Nja. 
*tänker om*

lördagen den 21:e juli 2012

Smolket i bägaren.

Vissa kvällar är allt perfekt. Medelhavsvärmen, orkestern som ger sig på latinska dängor du kan utantill, sällskapet, de nattöppna butikerna, folklivet, den ljuva, varma korsikanska kvällen i vilken det enda som saknas är ljudet av sjungande cikador (de verkar inte trivas här), och det enda du kan tänka på är: 
- Varför i hela fridens namn bubblar det i mitt vinglas?
Eh... Ett glas Cuvée Alexandra är godare utan diskmedel, men oh well man kan inte få allt, kan man? 

Mamas.

Ni vet när ens barn ropar "färdig" från pottan, och man lite distraherat säger "mm, jag kommer" och sen glömmer man bort barnet, för att sedan hitta det på pottan en bra stund senare. Väntandes. På mig, liksom.
Ni vet, den känslan, av att man inte vinner best mom award of the year det här året.

Perspektiv kallas det visst.

En sådan där dag när man vill byta liv med kanske, Gisele Bundchen.
Ett liv där allt är ekologiskt och perfekt och vackert. Glimrande.
Hos mig är det sand över hela golvet, resväskorna packar sig inte, mitt nagellack är chipped och mitt hår är vansinne. 
Sedan tänker jag på Syrien. Syrien. Vad gör vi människor mot varandra? 
Och är så jävla tacksam över att mitt liv är perfekt och vackert. Så glimrande och fantastiskt.
Syrien, orkar inte mer Syrien. 
Våra liv är solskenshistorier, glöm inte det.

Asfaltsblommor.




fredagen den 20:e juli 2012

Romy.

Den andra Romy. Romy Schneider som blev en av Frankrikes mest älskade skådespelerskor. Om ni tröttnar på bilder på hennes lilla namne.

I don't care what the weatherman says.

Okej. 
Om kläder efter väder innebär goretex eller galon så vet jag inte vad jag ska ta med till Sverige. 
Den här familjen äger inga regnkläder. 
Alltså, vi kommer glatt att kliva av planet på Arlanda, iklädda espadriller, solglasögon, klädsam solbränna och kokosdoftande sommarparfym. Mina döttrar har som ett tunt lager av fin, vit sand över huden som verkar ha blivit permanent, precis som saltet i deras hår.
Mon homme doftar sol och färska croissanter (den där doften av bageri, den har mina döttrar ärvt, det är någonting med medelhavshud, den doftar varmt bröd).
Och sod the weather, liksom.  
Vi får väl shoppa fleecetröjor på polarn&pyret om de små börjar visa tecken på köldskador. 

Dagens lufttemp: 32° (i skuggan) och vatten: 26° (i de turkosa vågorna). 

torsdagen den 19:e juli 2012

Choco, coco& coffee.

Rullade dubbel sats chokladbollar till Sockergrynet som vägrade att rulla. Trots att det var tänkt att bli ett fint mamma-dotter ögonblick, att minnas med värme.

Men eftersom jag är en självuppoffrande och altruistisk mamma så rullade jag. Lite för att få se ljuset tändas i barnets honungsfärgade ögon av blotta åsynen av dessa små delikatesser. 
Hon ba: Mamma, jag vill hellre ha en banan. 
Eventuellt hade jag varit för generös med kaffet i smeten? Men espressosmaken är ju det godaste?

Fine. Suit yourself. Otacksamma unge. Oh well, nu har jag chokladbollar till kaffet. 

Allrakäraste syster.

Blir galen. Om bebis lyckas få tag på en av alla de miljoner leksaker som det här hushållet besitter så råkar det alltid, som av en händelse, ett rent sammanträffande och slump, vara just precis den leksaken av alla de miljoner som finns, utan vilken storasysters liv helt förlorar mening. 
Scenario: Véra tar leksaken. Helt sonika. Hon är störst och äldst. 
Resultat: Bebis häver upp ilsket avgrundsvrål.
Den replik som jag yttrar tusen gånger varje dag: 
- Men kan hon inte få ha den då? (Andemening: Så att jag kan få en lugn stund). 
Blir galen.

onsdagen den 18:e juli 2012

Sommar.

Inte möjligt att det redan är slutet på juli. 
Sommaren smyger sig förbi, försiktigt, och om vi inte skyndar oss så är den borta sedan. 
Den där känslan av att missa någonting.
Borde vi inte njuta mer, liksom? 

Sitta i solnedgången och vara romantiska, dricka paraplydrinkar och smörja oss med aftersun? 
Och istället är jag hemma i lägenheten, kolla mailen och kokar haricot sodding verts? 
Så himla onjutigt, liksom. 
Ohedonistiskt. Osomrigt. 
Men om man skulle använda klimatet och värmen som ursäkt för att sitta och smutta rosévin iklädd halternecklinne så skulle det bli väldigt lite gjort. 
Och vår semester har ju faktiskt inte börjat än.
V
år semester stavas Sverige i augusti. 
Ser mig framför mig sittandes i eka på spegelblank sjö i solnedgången. Springandes i skogen. Plockandes blåbär. 
Klassiskt exempel av gräset är alltid mindre grönt där jag råkar befinna mig? 
I morgon blir det strand och sol. Igen. 

Hjärta.




tisdagen den 17:e juli 2012

Tomatpaj&parmesan.


Okej. Två grejer som jag känner att jag måste dela med mig av. 
1. Kommer ni ihåg min tomatpaj? Gjorde den till picknicken häromdagen fast i reviderad version: Blandade crème fraiche och tapenade i botten, sockrade tomaterna lite extra, vräkte på mängder med provencalska örter, och extra mycket getost. Fantastiskt gott. 
2. Lagrad, riktigt gammal parmiggiano-ost. D hade med sig en rejäl bit, och vi åt utan att kunna sluta. Lagrad parmesan kan vara guds gåva till mänskligheten. Ni vet, ost som är så gammal att den blivit alldeles hård och smakerna blir till ett koncentrat... Perfekt till ett glas vin och trevlig konversation. Perfekt.

Försovd.

Försovd. 
Efter 3 sena kvällar med fest och goda vänner hade vi 2 små vansinniga monster (nåja, mina gulliga prinsessor fast i speedad, ilsken variant) här igår kväll. Att ta barn ur sina rutiner kräver sina föräldrar, och igår ägnade vi 2 timmar åt nattning istället för sedvanliga 15 minuter.
Och hela familjen sov till åtta. Skönt, men obra att:
a) jag parkerat bilen på betalparkering igårkväll. Säkert böter.
b) jag inte hann med någon joggingtur

Oh well. Sova till åtta... Herregud, det har jag inte gjort på snart 4 år. Det är nog värt lite böter. Champagne!

måndagen den 16:e juli 2012

Utekväll.

 



Véra&Dora. Fjortonde juli.


Hm. Undrar just om man eventuellt skulle kunna charma till sig en ballong? Med Dora?
Aha, här är en som vanligtvis är lindad kring donnan i orange klännings lillfinger. S'il te plaît, papa?

Den där... Med Dora på. Notera även Dora-crocsen.

Glädjetjutet. Dagen går till historien som den mest lyckade fjortonde juli någonsin, trots åska och regn. Dagen Dora flyttade in.

Baby daily. Säg det igen.


Så händer det. Bebisen säger Mamma. Eller i alla fall mamamamamamam (efter alla upptänkliga konsonant- och vokalkombinationer). Och tårögt viskar man tillbaka: Men, sa du mamma? Säg det igen, säg det igen, säg det igen. 
Och bebisen svarar: Mamma. Mamamamama. 

Baby daily.

Råkade klä min yngsta dotter i en söt liten topp, storlek 6 månader. Hon kunde inte röra sig. 
Fick sedan klippa loss henne med kökssaxen.

söndagen den 15:e juli 2012

Mynta.

Jag vet, jag vet. Färsk mynta och lime, och ni tänker omedelbart mojito-tankar. Men dagens marknadsfynd inkluderade en halv vattenmelon, och lyssna noga nu: Vattenmelon i kuber som får simma i en sås av grönt te, pressad lime, mynta och lite socker... Fantastiskt.
Eftersom buketten med mynta var enorm klipper jag ned mynta i allt från den taboulé jag förbereder till kvällens picknick på stranden, till fruktsalladen, till téet och nedklippt i balncherade gröna ärtor. Älskar mynta. Fint också, att pynta med lite mynta, ett blad här och där på tallrikarna blir jättefint.

Oh, till kvällens aperitif-picknick ser menyn ut så här:

Tomatpaj med chèvre & tapenade
Taboulé med couscousgryn, mynta, vårlök, gurka och tomat
Tre sorters marinerade oliver
Korsikansk lufttorkad skinka
Tapenade & färska baguetter
Äppelpaj
Sallad på cantaloupe- och vattenmelon
Rosévin

Dresscode: Bikini, strandklänning. Flytvingar till de små.

lördagen den 14:e juli 2012

Naket.

Observerar.
Att varje gång man ser ett naket barn på badstranden i södra Frankrike så kan man utan risk sätta sin högra arm på att det är ett skandinaviskt barn. 
Varje gång. 
Sydfranska barn är icke nakna på badstranden. En sexmånaders i volangbikini och örhängen passerar obemärkt, men ett naket barn... Det går ett sus genom församlingen. Véra fick vara naken på stranden när hon var bebis, men jag slutade med det eftersom jag fick så mycket "goda råd" och lite "dålig mamma-kommentarer" av detta. Som svensk mamma hade jag snappat upp att bebisar bör få "lufta rumpan", men detta är ett koncept som inte spritt sig utanför Sveriges gränser.

Paradoxen.
Varje gång man ser en barbröstad vuxen kvinna, som helt bekvämt står på stranden och röker/pratar/spelar badminton utan bikiniöverdel så kan man lika riskfritt anta att detta är inte en skandinaviska. Det är en fransyska.Trots att fransmän i princip tror att vi är så bekväma i vår nakenhet att vi alltid är beredda att kasta av oss kläderna och harmoniskt bada bastu med främlingar där alla är hen med varandra, och nakenhet är odramatiskt så är det ju lite tvärtom. Kan ha med vårt Lutherianska arv att göra? 

Oh well. Nu ska jag sluta analysera toplesstrender och gå ut och fira lite nationaldag.

Mare Nostrum.

Ägnar oss åt lite lek och plask och avsvalkning ganska tidig lördagsmorgon. Havet är vårt, stranden är tom, och det är perfekta 26° i vattnet. En liten donna i sin baby-float och solhatt och en annan med flytvingar och världens gulligaste hundsimsteknik.
Fjortonde juli idag, förresten, nationaldag. Det bästa med det: Stiliga män - och kvinnor - i uniform all over the place. Alltså, marinkårssoldater! 

fredagen den 13:e juli 2012

Sorry.

Haha, inlägget här nedan blev så flåshurtigt, piggt och präktigt att jag nästan skäms. 
Är i stort väldigt oatletisk, och nu sitter jag framför datorn och dricker rödvin. Är en väldigt inkonsekvent detoxare, men det handlar ju om balans...

Löpträning.

Min löpteknik. Löpteknik i ordets vidaste bemärkelse, kanske kan vi kalla det "joggingstil".
Jag är inte typen som "dricker lite svart kaffe och äter en skiva skinka för att tömma kolhydratdepåerna under träningspasset". Not my cup of tea. Skippar jag frullen då ramlar jag om jag försöker springa. 
Men jag äter ganska lätt: Kaffe, lite yoghurt med muesli, en frukt. 

Sedan spurtar jag iväg som en liten hjortkalv. Eh. Alltså, jag har insett att jag verkar ha en löp-cykel på cirka 20 minuter. De första 20 minuterna går lååångsamt, jag kollar klockan hela tiden, och tänker Gud, vad jobbigt, hell så tråkigt, har jag inte lite ont i låren, är jag inte framme snart, ska jag verkligen... Sådana champion-tankar. 

Men efter 20 minuter blir det bara underbart. Hjärnan går igång på autopilot, jag tömmer huvudet och får tusen idéer, skriver klart min roman i tankarna, blir inspirerad, kreativ, motiverad... Och springer, bara springer.

Så efter 40 minuter blir det tyngre. Misstänker att det här har att göra med att kolhydratdepåerna är tomma, kroppen saknar bränsle en liten stund tills den kommer på att den måste göra av med annan sorts energi, det vill säga fett. Men håller jag ut några minuter så kommer jag in i det där flowet igen. Och när nästa dipp kommer efter 20 minuter till så brukar jag sluta. En timme är bra.

Det var tungt att komma igång med löpning efter en tung graviditet och försvagad kondis och muskler (i synnerhet bäckenbottenmuskulaturen), men nu känner jag mig piggare och starkare än någonsin, har inte ont någonstans och längtar alltid till nästa runda. Mellan löpträning och jogg kör jag pilatesövningar hemma, för att stärka bålen, och mjuka upp muskler som blir korta och strama av att springa på asfalt. Pilates känns lite mesig som träning när man vant sig vid att springa, men man ska inte underskatta dess effekt på annan träning!
Dessutom har jag börjat med att äta (eller dricka mjölk) inom 45 minuter efter passet, för att inte bryta ned musklerna och för snabbare återhämtning (har blivit Fröken Duktig).

Och nu längtar jag givetvis till Dalarna, mjuka, barrtäckta skogsstigar att springa längs, humana löptemperaturer och kanske ett dopp i en sjö efteråt? 

Babes!

Babes! 
Vad sägs om en 12 kilometers löptur i tidig morgon när strandpromenaden fortfarande låg i skugga? 
Alltså, 12! 
Och vi är 8 månader post-preggo.
*nöjd*


Nu har jag neutraliserat 2 små (neutraliserat som i siesta, jag har inte lagt dem i frysen eller så) dricker kaffe och käkar vietnamesiska vårrullar. Inte det perfekta återhämtningskäket, kanske, men I'll get there. Eventually.

Bewitched, enslaved & healthy.

Fredagen den 13e? Igen? 
Har aldrig tidigare upplevt så många fredagen den trettonde som sedan jag flyttade till Korsika men redan poeten och äventyrerskan Dorothy Carrington sade att Skönhetens ö förtrollar den som kommer hit.
Get away from here before you're completely bewitched and enslaved, har det med det att göra?
Enslaved eller inte, den här donnan klev upp klockan 06.15 för att gå ut och springa. 
Bewitched, eventuellt, men barnens sommarlov (mina fantastiska, underbara, men som äger mig totalt alla dygnets timmar förutom när de sover) gör att min tid för mig är så dyrbar.
C är borta tolv timmar om dagen, och det är svårt att hinna med väsentligheter som platt mage-övningar, ögonbrynsplockning och insmörjning av torra kroppsdelar.

torsdagen den 12:e juli 2012

På Papacionu, Rue Saint Charles, Ajaccio.

 

 




Notera glimret i rosévinet, den nästan florentinska stämningen i gränden som leder ned mot huset där Napoléon Bonaparte föddes. Doften från bougainvillean, och utsikten mot havet där de snygga segelbåtarna glider förbi, och strunta i mina döttrars bordskick, i alla måsten, i går och i morgon. Bättre än så här blir det inte. Jag skulle önska att ni var där, att ni fick se och uppleva sådana här kvällar. Korsika när hon är som vackrast.
  Jag ska skriva mer om den här ypperligt charmerande lilla restaurangen snart, men nu har jag en mörkögd bebis som ska sova siesta, och ett honungsögt sockergryn som ska underhållas under tiden. 
Och åh, C var med, förstås. Men det gick inte att ta några bilder på honom, han satt för nära. Det blir sällan bra. 

Saint Francois, 08.20


onsdagen den 11:e juli 2012

THat is THe QuEstion.

- Men jag älskar dig precis som du är. Precis som du är.

Men det är inte det som är problemet. Pudelns kärna är denna: Problemet är att jag inte älskar mig precis som jag är.
Kan man lära sig det? Kan man?

Workout.

Dagens träning: 

Tre trappor upp utan hiss med 2 meloner (4 kilo), en halv vattenmelon (6 kilo) aprikoser (1 kilo), ett stycke bebis (10 kilo) och en motsträvig treåring som håller tillbaka (15 kilo). 
Summa: 36 kilo. How's that for lite benträning? 
Innan jag börjar beklaga mig över alla dessa kilon jag släpar runt på (vagnknuffande på ojämna trottoarer är också en sådan grej) så måste jag tänka på att jag allt som oftast beklagar mig över att jag aldrig hinner träna. 

Mat för små gourmeter. Och stora.

Är supernoga med att mina tjejer äter frukt och grönt. Fem om dagen, minst.
Smartast: Göra puréer och mos på massor av nyttigheter. 
Dagens superpuré: Rotselleri, spenat och gröna ärtor. 

Min dotter vägrade. Maman, c'est pas bon. 
Nä, okej, det kanske inte är gott, men det är nyttigt. Ät unge. 
Men det argumentet bet inte på henne. Barn äter bara god mat. 

En puré som gick hem hos både bebis och treåring, som jag kan tipsa om, var mitt medelhavs-mos: Fänkål, squash och tomat. Den gjorde succé, och funkar även som vuxenmat tillsammans med en god vit fisk. Fast vill man servera den till vuxna kan man kalla den någonting annat än mos. Velouté méditerranéenne, kanske. Eller tomatdoftande fänkålsmos? Whatever.

Gör så här: 

Fräs en charlottenlök i lite olja. Skiva en fänkål och en squash tunt och låt fräsa med löken. Tillsätt ett par tomater i kuber (men inte för mycket, då tar tomatsmaken över, mina kiddos gillar inte tomat). Salta och peppra. Mixa. Tillsätt lite olja vid servering, bra olivolja för medelhavstouche, raps för omega 3.

La chapelle impérial, måndag 22.55.

 

På väg hem efter sen middag. Vi går alltid förbi det kejserliga kapellet på rue Fesch, där en handfull Bonapartes är begravda. Jag hade inte hunnit byta om till middagen, om ni undrar. Och smink är liksom ingen idé i hettan, det rinner bort. 
Om jag överhuvudtaget har en poäng med det här inlägget så är det eventuellt att jag älskar medelhavskvällarna om sommaren. Hettan som vi kallar outhärdlig, men jag har frusit så mycket i mitt liv att jag njuter av varma, varma nätter. 
Älskar också att ibland strunta i läggdags. Vi gick genom Ajaccio, hem till oss, och folk som såg oss trodde kanske att vi var en semestrande småbarnsfamilj, trots att vi bor här. Det här är vår vardag. 
Utanför den nattöppna gelaterian där vi handlade efterrättsglassen träffade vi två chica madamer. De: 
- Nämen! Det är ju Ni! Vi såg Er på stranden förra sommaren med den jättestora magen, ärligt talat, ingen såg något annat än Er på stranden!
Oj, sade jag. Och vred runt vagnen med sovande bebis för att visa resultatet.
 Nu har jag definitivt tappat tråden här, hörni. 
Att skriva för skrivandets skull är inte alltid helt bra. 
Oh well. Nu ska jag njuta av roman med annans skrivna ord. 
Och för er som eventuellt tycker det är skandal att kiddo var vaken och åt glass vid elvasnåret så kan jag meddela att både barn 1 och barn 2 sov halvåtta ikväll. 
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...