söndagen den 30:e september 2012

Douce dimanche.




Vi plockade nedfallna blommor på stranden, och lekte i solnedgången. Strax dessförinnan hade vi druckit öl/cola zero/äppeljuice/välling på strandserveringen. Business as usual.
Helgens scoop: Jag har en smartphone. Sist på den pucken, och det är inte för att jag på något sätt är teknikfientlig, tvärtom. 
Men väldigt trogen min gamla mobil, en sån man laddar en gång i veckan, och råkar man köra den ett par varv i tvättmaskinen, eller tappa den  i trottoaren får det inga större konsekvenser. Den här känns lite ömtåligare.
Oh well, nu har jag i alla fall en smartphone och så snart jag har kläm på hur den funkar så kommer jag kunna blogga dygnet runt. Hell, så roligt vi ska ha.

Regndropparna.

Regndropparna mot fönstret viskade höst i natt. Ska iväg tidigt, strax, redan innan solen stigit över bergen som omringar den vackra Ajacciobukten. Jag ska till natursköna Prunelli, efter vindlande bergsvägar. På tusen meters höjd tappar man tio, femton grader av de ljumma kusttemperaturerna. 

The significant other har varit på dåligt humör hela helgen, hans jobb är nog som en dålig relation. Det tar all energi. Och min också. 
Annars svävar grynet omkring här i rosa balettdräkt med vippig kjol - jag föreslog en svart, enkel, med svart omlottkjol till, men grynet vägrade ens titta på denna outfit i provrummet. Så det blev rosenrosa och på onsdag börjar hon dansa. Evigheters evigheter för en individ som sov med knutna nävar och dansdräkt som ad hoc-pyjamas. 
Den andra, lilla, uppnår oanade möjligheter med hur mycket damage man kan uppnå med en bit baguette och ett köksgolv. 
Och jag, jag dricker upp mitt kaffe och ska strax kyssa rufsiga huvuden, ta väskan och hasta ner för trapporna. 

lördagen den 29:e september 2012

Triptyken. Sista.


Nu ska jag inte skriva mer om fikon. Inte fota flera fikon. Det här är ju, after all, ingen fikonblogg. Det här var i alla  fall dagens lunch: Färska fikon med sallad och korsikansk coppa, lonzu, och annat smått och gott... Ett glas rosa till det?

Det magiska fettet.

Jag har skrivit om omega 3 flera gånger tidigare, det här magiska fettet och supermaten
Och från att ha varit en person med - jag ska vara ärlig - fettskräck, så blir jag mer och mer övertygad om essentiella fettsyrors viktiga roll.
Det började när jag var gravid, givetvis. Man blir noga då. Och livrädd över att barnet inte ska få i sig allt det behöver. Det får det ju, automatiskt, men man oroar sig ju ändå. 
Ett foster tar de essentiella fettsyror det behöver ur mammans reserver, för att ögon och hjärna ska utvecklas optimalt, och lite senare så är det spädbarnet och det lilla barnet som behöver fettsyrorna för hjärnan och den psykomotoriska utvecklingen. 
Och nu, som mamma, jag är jättenoga med att mina döttrar äter fisk, och jag häller systematiskt en liten sked med kombon olivolja/rapsolja över deras ångkokta grönsaker för rätt omega3/omega6-balans. 

Och jag själv då? Jo, jag försöker få i mig mer och mer omega 3, eftersom det är bevisat bra mot hormonell obalans, depressioner, höga kolesterolnivåer... Vidare är de antiinflammatoriska och skyddar hjärtat*.

Jag frossar i sardiner, ägg, mandlar och nötter, men tar från och till tillskott, enligt devisen att man aldrig kan få för mycket av det goda.

*Info ur boken Mes petites recettes magiques aux oméga 3 av Anne Dufour. (Jo, ni ser, jag tar det här med omega 3 på allvar).


fredagen den 28:e september 2012

Sara's kitchen. Panna cotta.

Panna cotta, enkelt och elegant. Grundreceptet med grädde, socker och gelatin (eller agar-agar) går att variera i det oändliga. Kvällens efterrätt fick smak av vanilj och kardemumma, och det perfekta sällskapet till det är saftiga williams-päron skurna i tunna skivor. 

Min superenkla panna cotta - namnet är italienska för kokad grädde - och precis så enkelt är det ju. 

5 dl grädde (eller hälften grädde, hälften mjölk)
3 gelatinblad
50 gram socker
vaniljessens av något slag
kardemumma

Lägg gelatinet i blöt. Koka upp grädden med socker och smaksättare. Ta bort från spisen (sila om ni använder er av hel kardemumma) och rör i gelatinet. Häll i formar. Låt stelna i kylen ett par timmar. Klart. 



Smulor.

Hallå, ja? Il y 'a quelqu'un? Smulan älskar att prata i telefon. Eller i vad som helst.

Miam! Dagens tredje päron. Grynet älskar.

Frukost.

Uppe sedan 04.55. 
Allt före sex är för tidigt, i synnerhet om man envisas med att vilja se hela Masterchef. Oh well, då får man skylla sig själv. Blir så inspirerad. Speaking of: Påminn mig om att ni måste få receptet på min vanilj- och kardemummapannacotta.Att ni kunnat leva utan det så här pass länge är en gåta.

Dessutom har jag så mycket energi, den där tiden med första barnet när jag var skör och ömtålig av sömnbrist är förbi.

Oktober vinkar bakom hörnet och jag bär på förhoppningar om förändringar innan årets slut. Att hösten är på intågande gör mig lite lycklig, älskar hösten. 
Jag vet inte om det är löven som faller, regnet som faller... Det här fallandet. På både franska och engelska faller man dessutom i kärlek när man blir förälskad, lite mer huvudstupa och handlöst än det resonliga svenska bli. Tomber amoureux, fall in love. 

Andra guldkorn den här tiden på året: Födelsedagarna (tre av fyra i den här familjen), fikonen, vindruvorna, de första höstvinerna, de än vackrare solnedgångarna, de övergivna stränderna, att äntligen kunna ha jeans och stövlar, att kunna andas. 
Höst känns som nystart, och i år har jag inga som helst bitterljuva känslor gentemot sommaren som gick. Kom nu hösten.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...