Looking for Sara

Chocolate love (chocolate for love.)

noreply@blogger.com (Sara) — Tue, 14 Feb 2012 21:08:00 +0000

Okej, mina chokladpraliner får nog inte pris för vackraste godbitarna, men de var goda ändå... De innehöll ingefära, kanel, lite chilipeppar, och 80-procentig bitter choklad. How's that for aphrodisiac, liksom? Annars har jag ringt mormor Karin i Sveg för lite skvaller, ätit en ljuvlig middag med ätpinnar (och min man), nu läser jag bloggar och era kommentarer med en kopp te och lite mer choklad.
Så trevlig kväll. Bloggar är bättre än krogen!
Nu ska jag pussa på 2 små rufsiga sömntroll, sedan gå och lägga mig med en alla hjärtans dag-present (en kokbok jag önskat mig, och ska bläddra i, få inte för er massa konstigheter).
Bonne nuit, amigas!

Baby Daily.

noreply@blogger.com (Sara) — Tue, 14 Feb 2012 14:31:00 +0000

Dagens baby-nytt: Var till barnläkaren på 3-månaderskoll med Rominette.

Bäbis mått: 60 centimeter lång, och 5,8 kilo tung. Vilket innebär en decimeter och 2 kilo i tillväxt på 3 månader.

Hon pratar massor, säger öh, ah, oh, öh-öh, areuh, oh-öh, äh, äh-oh, etc.

Hon brister ut i gapskratt.

Rullar över till sidan.

Älskar att hållas i sittande ställning.

Ler mot alla, till och med mot doktorn, men det var före vaccinet.

I övrigt börjar tandköttet dela på sig, enligt Madame le Docteur. Ajdå. Tänder på gång, redan? Fruktar det värsta. Tandsprickning är nog baksidan med sådana här små sötisar.

LCHF.

noreply@blogger.com (Sara) — Tue, 14 Feb 2012 07:17:00 +0000

Alltså, har det inte gått lite långt när man sätter småbarn på speciella dieter? Barn behöver ju inte det, de behöver fett, kolhydrater och proteiner samt massor med möjlighet att göra av med allt spring i benen.
Ibland när jag ägnar mig åt svenska medier får jag för mig att svenskarna är helt LCHF-frälsta och att inte en kolhydrat tillåts släppas över gränsen. Här i södra, kolhydratvänliga, smala Europa ställer jag mig lite frågande.
Kolhydrater, bra sådana, ger energi, innehåller mängder med vitaminer och mineraler, och reglerar aptiten. Enligt min barnläkare ska barn däremot inte äta för mycket proteiner, eftersom det lägger grund för övervikt senare i livet. Många franska barn föds upp med proteinrik mat endast till lunch, aldrig till middag, men uppmuntras äta pasta, ris, potatis och bröd enligt aptit. Inga restriktioner alltså.Och fransmän är fortfarande smalast i Europa. Utan LCHF.

Skrev om det här förresten.
Och retade upp mig här.

Helgen som gick.

noreply@blogger.com (Sara) — Tue, 14 Feb 2012 06:47:00 +0000

Lördagsmorgonens färska croissanter. De där kommer jag minnas för att de var så kalla, århundradets kallaste helg hade inletts...

... och vi höll oss inne med en förkyld bäbis...

... och en pizzabakande 3-åring.

Så vi satt mest på soffan med tända ljus och lite godsaker.

En glamourös måndag i mitt fascinerande liv.

noreply@blogger.com (Sara) — Mon, 13 Feb 2012 12:52:00 +0000

Älskar era kommentarer.
Dagens indentifikation: "piffa lite hemma läs dammsuga".

Annars: Dagens sexigaste sms till the significant other: "Hinner du köpa diskmedel?".
Sedan var jag tvungen att skicka ett till, med en puss. *skäms*

Och nu, mina vänner, ska jag iväg på min bäckenbottenträning (Arkiverar detta under rubriken Mitt fascinerande liv).

Det låter ju inte så hippt -och jag vet inte hur effektivt det är -, men det är ganska nice att ligga där på en rosa yogamatta och andas och prata lite med Véronique och försöka spänna muskler på liksom insidan. Förra gången fick jag ryggen masserad med en tennisboll och sedan ville hon att jag skulle balansera på en vinglig planka. Soft.

The valentino cake.

noreply@blogger.com (Sara) — Mon, 13 Feb 2012 09:33:00 +0000

Saint Valentin i morgon, och det innebär ju att man får högvis med presenter: Långskaftade rosor, oförsvarligt dyra underkläder, diamanthalsband och weekend-resor. Samt egenhändigt tillverkade kort med poem till vår ära. Eller? Här blir det mest vanlig tisdag, med besök hos barnläkaren, hämta-lämna Sockergryn, fixa lite pappersjox som ligger...
Hur som helst, dagen ger tillfälle till att fixa en lite festligare middag, och jag funderar på den perfekta Alla Hjärtans dag-efterrätten.

Vad sägs om:

Ingefärskokta päron med het chokladsås
Panna cotta med passionsfrukt
Valentinokaka med hallon
Crème brulée med jordgubbshjärtan

Hm. Hur ser era Alla Hjärtans Dag-menyer ut?

Healthy SUnday.

noreply@blogger.com (Sara) — Sun, 12 Feb 2012 16:17:00 +0000

Dagen har varit mysig, och jag är så nöjd över att ha tagit mig tid att komma ut och röra mig lite. Jag behöver mer fysisk aktivitet än vad jag ägnat mig åt de senaste månaderna, och idag har jag hunnit med att simma, och ta en långpromenad med bebis när C tog med Sockergrynet på bio i eftermiddags. Det är inte någon viktstress eller "få tillbaka kroppen efter graviditet nummer 2", det är mer på det mentala planet. Att skaka av mig irritationer och oro, och aldrig funderar jag bättre än under en rask promenad, eller i simbassängen.

Så skönt!

Nu väntar snart god middag, med en riktigt färgglad vinterfruktsallad till efterrätt... Mums!

Hur man får en bebis att sova hela natten.

noreply@blogger.com (Sara) — Sun, 12 Feb 2012 08:00:00 +0000

Det här stannar mellan oss, eller hur? Men min bebis har sedan sin 2-månadersdag, utan undantag, sovit hela nätterna. I 6 veckors tid, utan att vakna.
Hon sover och sussar, blir inte hungrig, inte ledsen, inte skrikig.
Vi begriper det inte.
Antingen är hon bara en drömbebis, helt enkelt, eller så är det vårat fusk som faktiskt är effektivt. Vi sovfuskar nämligen enligt följande:

1. Den ammande bebisen får snudd på en deciliter mjölkersättning innan läggdags. Försätter henne i bebisars variant på paltkoma.
2. Den uttröttade bebisen har aktiverats hela kvällen/eftermiddagen, oftast av 3-åring vars mål och mening i livet verkar vara att hindra sin lillasyster att sova middag.
3. Vi värmer barnkammaren med hett element före läggning. Sedan säger de att det ska vara max 18°, men vi värmer.
4. Bebis sover i body, sockar och tjock pyjamas. Sedan lägger vi ned henne i sovpåse, och lägger amningskudden runt omkring henne, så att hon ligger som i ett litet trångt bo.

Sedan sover hon. Tills vi väcker henne nästa morgon. Lyxigt. Ni vet, jag kommer ihåg den där första tiden med Véra (eh, de där första 2 åren), då hon aldrig sov. Vad skör och trasig jag var av sömnbrist och upphackad sömn. De där nätterna när jag vaggade, vyssjade, sjöng, grät och nästan inte vågade hålla henne, eftersom jag var rädd för att somna stående och tappa den skrikande lilla ungen. Jag kommer ihåg hur det var att lägga sig i sängen med hjärtat i halsgropen och önska att man i alla fall skulle få sova en timme innan man vaknade av bebisskrik.

Och nu är vi så tacksamma och pigga. Lovprisar mjölkersättning och sovpåsar. Eller så är det bara så att vår lilla Rom-Rom har ett helt annat temperament än vår förstfödda.

Lillan&lördagslektyren.

noreply@blogger.com (Sara) — Sat, 11 Feb 2012 15:54:00 +0000

Fortfarande förfärligt kallt. Minusgrader, isvindar från bergen som är som florsockerpudrade. Vi har varit till bokhandeln, Café Napoléon för varm choklad och små biscuits, snart ska vi bada barn och göra pizza maison. Det är en sådan där barndomsgrej jag har med mig, att göra pizza från scratch på helgkvällar.

Det och Twinings Earl Grey. Rökdoftande Earl Grey med mjölk takes me back typ 23 år. Och kvällsfika. Vi åt alltid middag relativt sent, jämfört med kompisar där de åt klockan fem, sedan kvällsfikade vi te och mackor. Obligatoriskt, liksom. Fransoserna har inte fattat konceptet kvällsfika. Their loss, antar jag.

Nu ska jag riva ost. Pizza från scratch är pizza från scratch.

By the way så är det jag som klippt luggen på min dotter. Med kökssaxen, orange Fiskars. Hon ser jätterolig ut, men hon har åtminstone fri sikt framåt, och det var lite mitt mål, att klippa fram ögonen på min unge. Estetiken... får vänta.

The best thing I never had (I bet it sucks to be you right now).

noreply@blogger.com (Sara) — Fri, 10 Feb 2012 16:02:00 +0000

Och den där personen, den människan, som tidigare fått dig att helt tappa förståndet, att helt... gå i bitar. Du var beredd att offra mer än vad du anade. Beredd att hoppa, beredd att betala ett alldeles för högt pris.
Vanligtvis utan ångervecka.
Så får du syn på personen. Den personen, den tidigare signifikanta, den du cirklat runt utan att kunna hjälpa det. Dragningskraften, vansinnet.
Du byter sida av gatan. Ser ned i asfalten, upp bland molnen, stirrar stint in i ett skyltfönster med joggingskor med respirationsförmåga. Skor som andas. Det gör inte du. Andas.
Du väntar på att ögonblicket ska gå över.
Den personen.
Och du tänker: Jag måste varit galen. Vad tänkte jag på?
Du känner: Ingenting.
Och du tänker att din mamma hade rätt. En gång till hade hon rätt.
Och du hade tur. Mer tur än du vågar erkänna för dig själv. Du gjorde ett val, och det valet var rätt.

Dagens outfit.

noreply@blogger.com (Sara) — Thu, 09 Feb 2012 21:03:00 +0000

Jag har gått runt i min fantastiskt mjuka och sköna joggingoverall i tomteröd velour hela dagen. Nix, no pics.
Mjuk och skön, certes, men inte särskilt snygg.
Och så tenderar jag att glömma att jag är iklädd tomteröd plysch från topp till tå, och fattar inte varför folk i den här staden där man antingen har

a) svart
b) leopardmönstrat
c) svart
på sig tittar till två gånger när de ser mig.

En annan som tittade till två gånger var mitt lilla Sockergryn. Hon gick fram och strök över den mjuka, röda, plyschen, och sade:
- Tu es belle comme ça, maman. Tu es belle.

Hur gulligt? Nu ska jag alltid ha röd joggingoverall.

But as the world, harmoniously confused.

noreply@blogger.com (Sara) — Thu, 09 Feb 2012 12:40:00 +0000

Jag är lite häpen, chockad, förfärad (och en aning imponerad) över vad en skolledig 3-åring kan ställa till med.
På väldigt kort tid.
I samtliga rum.
Jag ser inte längre golvet, och har gett upp försöken att hålla ordning.
Hon är snabbare än vad jag är, och jag böjer mig ödmjukt inför universums alla kaosteorier.
Kaos är eventuellt det enda naturliga tillståndet, varför kämpa emot?

*går och dricker kaffe*

Turkost hav&glittrande sol.

noreply@blogger.com (Sara) — Thu, 09 Feb 2012 08:21:00 +0000

Här är så kallt, fuktigt och ruggigt att jag slänger upp lite sommarbilder istället. Jag är hemma med 2 små tjejer idag, Vera har ingen skola, och vi ska snart klä på oss och gå ut. Vi bor i ett stenhus från 1700-talet, och det är så iskallt inomhus att det är skönt att komma ut.... Sedan ska vi baka kakor. Häpp!

Snela hjelp.

noreply@blogger.com (Sara) — Wed, 08 Feb 2012 15:06:00 +0000

Det här är kanske en jättekonstig förfrågan, men grejen är att Sockergrynet har fått fina kakmått och vi ska baka småkakor - yes, småkakor, you heard me - men jag vet inte hur man gör.
Och jag googlar "småkakor" men hittar bara recept på kakor som ska klickas eller snittas eller duttas ut på plåten och det är alltså inte aktuellt för oss.
Vi behöver recept på någonting som kräver kavel och kakmått. Ingenting fancy, och eventuella skavanker avser vi dölja med rosa eller lila glasyr.

Snela hjelp.

Nu är det jul igen.

noreply@blogger.com (Sara) — Wed, 08 Feb 2012 11:49:00 +0000

Typiskt min otur. Att börja mitt nya, nyttiga liv. Och hitta bortglömd julchoklad i kylen, som man ju måste äta upp, herregud, vi är ju en bit in i februari redan, jag menar, julchoklad kan man ju inte låta ligga.

Ja, vad brukar vi säga? It's a dirty job but someone's gotta do it.

Att resa med barn.

noreply@blogger.com (Sara) — Wed, 08 Feb 2012 07:31:00 +0000

Sockergrynet, 18 månader, roar sig på Palazzo Strozzi i Florens.

Sandra ville att jag skulle tipsa om hur man bäst reser med småbarn och bebis. Och det gör jag gärna. Véra släpade vi runt på flygplatser och tågstationer redan tidigt, tidigt. Vid 4 månaders ålder hade vi utsatt henne för alla tänkbara transportmedel och passet var redan välanvänt.
Och ärligt talat, det var aldrig några större problem. Därför reflekterade vi inte alls innan vi åkte till Paris med både 3-åring och 3-månaders, även om det kräver lite mer organisation än om man åker bara 2 vuxna. Men lite grejer att tänka på:

1. Jag tror att det är enklare att resa med dibarn än flaskbarn. När man ammar har man alltid möjlighet att lugna bebisen, och maten är alltid klar.
2. Bärsele är oumbärligt på flygplatser när man har bagage att bära.
3. Om man lägger bebisen vid bröstet vid start och landning så gör sugreflexen att trycket över öronen lättar. Med större barn kan man ge dem en klubba eller så, för samma effekt.
4. I Paris nu, så bodde vi på Adagio lägenhetshotell. Att ha möjlighet att laga mat och fixa frukost är kanonbra, man kan inte utsätta småbarn för restaurangbesök varje kväll.
5. Det är lättare att resa med barn ju mindre de är. När de börjar gå blir det en större utmaning att hålla koll på dem.
6. Det är bra att välja "barnvänliga" länder. Vi reste i Italien när Véra var knappt arton månader, och det var fantastiskt. Italienarna älskar barn, och hon mottogs med ett stort leende till och med på flottare restauranger.
7. I mindre "barnvänliga" länder gör man bäst i att undvika de flottare restaurangerna. Vi väljer kedjor som Hippopotamus och Bistro Romain som ofta har a) skötbord b) lekrum c) ballonger d) överseende personal e) barnstolar.
8. Om min bebis börjar gallskrika eller bli kinkig på restaurang så tar jag med henne ut i foajén eller kapprummet för att lugna. Jag tycker att det är att visa respekt mot övriga gäster. Och blir mina barn alldeles för trötta och ledsna så skyndar jag mig att äta upp, betala notan och lämna lokalen. Jag tycker att det är att visa respekt mot mina barn. Och övriga gäster. Och som sagt, man kan inte kräva av bebisar och 3-åringar att de ska gå på restaurang varje kväll. Därför är det bra med hotell med pentry, se punkt 4.
9. Våtservetter. Hela tiden och överallt. Jag vet att de bara ska användas i undantagsfall, men hey, de är räddare i nöden för alla som någonsin försökt byta blöja på en flygplatstoalett.
10. Vagn. Min 3-åring har inte suttit i en vagn på snart ett år, men till Parisresan hade vi skaffat en paraplyvagn. Man kan inte räkna med att en 3-åring ska orka sightseeing till fots i en storstad. Dessutom tar flygbolag sådana vagnar gratis.
11. Det är mitt ansvar som förälder att se till att mina barn aldrig är för trötta eller för hungriga. Blir de det får jag skylla mig själv.
12. Muséer är kanonbra, de har ofta fik med microvågsugn, stora ytor att springa på, och... skötbord.
13. I sin handväska bör man alltid ha (förutom våtservetter): a) någon skojig leksak b) penna & papper att rita med c) mellanmål till hungriga d) en alldeles ny barnbok e) mutgodis (i extrema fall och nödsituationer)

Som sagt, jag har aldrig upplevt att det varit några problem att resa med barn, det handlar om att anpassa sig, att ha gott om tid, och att alltid vara beredd att ändra planer. Men sedan har jag också fantastiska barn (host host), och mitt Sockergryn har alltid uppfört sig oklanderligt på hotell och restauranger (och det är faktiskt sant).

Paris bit för bit.

noreply@blogger.com (Sara) — Tue, 07 Feb 2012 13:33:00 +0000

Baby daily.

noreply@blogger.com (Sara) — Tue, 07 Feb 2012 11:22:00 +0000

Annars kör vi mycket mönstrat, och skippar helt vårens pastelltrend. Och så låter vi håret självtorka efter badet så att det krusar sig lite.

I sängen.

noreply@blogger.com (Sara) — Tue, 07 Feb 2012 07:56:00 +0000

Man tänker gå och lägga sig, men i sängen ligger redan Snövit och hennes kompisar. Längre ner under täcket har Sockergrynet bäddat ned muffinsformarna, finaste Dora-boken och dockan Allan. Ingen risk för att man behöver sova ensam, alltså.

Tarte aux pommes à la mode de chez nous.

noreply@blogger.com (Sara) — Mon, 06 Feb 2012 17:22:00 +0000

Att pimpa en äppelpaj på lite olika sätt:

Marinera äppelskivorna i calvados

Byt ut en del av mjölet i degen mot riven mandel

Bre ut mandelmassa eller äppelmos i botten

Strö hackad mandel och vaniljdoftande socker över

Den här äppelpajen var underbar. Och tillpiffad på samtliga vis.

Moderskapets mysterier.

noreply@blogger.com (Sara) — Mon, 06 Feb 2012 07:48:00 +0000

Man hade liksom aldrig räknat med att man en dag skulle tycka att det var en underbar och härlig uppgift att plocka ludd ur vecken på någons hals.

Uppdatering på det: Min lilla tjockis är alldeles röd och irrierad i flera av de där vecken. Obra med fettreserver just under hakan.

Bon.

noreply@blogger.com (Sara) — Sun, 05 Feb 2012 16:57:00 +0000

Tänkte precis skriva någonting inspirerat om livet, maten, kärleken, äktenskapet, längtan bort från Korsika - Paradise Lost - och svårigheten att sminka sig utan spegel. Det blir lite på vinst och förlust, så det var ingen idé att göra too much.

Annars har jag en äppelpaj i ugnen, en bebis vid bröstet, en sjungande primadonna i badet, planer om en romantisk kväll med soffa+film+god middag, södra Europas fetaste hår (tänkte att det var en sjysst idé med biologisk ekologisk hårinpackning, i linje med heliga miljöoprinciper, men hell, det gick inte att skölja ur. Karitesmör som betong i skalpen. Tacka vet jag kemikalier och silikon, ärligt.).

Övriga insikter: Att jag har blivit så sjukt ointresserad av shopping. Bores me to tears. Jag kräver liksom mer för att känna mig stimulerad och tillfredsställd.

Att jag inte ska lämna solbrillorna hemma när jag bor så här i Medelhavet. Jag gör inte mina pannrynkor någon tjänst med detta eviga kisande. När jag ändå är den närsyntaste kvinnan ni någonsin träffat på.

Vi närsynta borde få gratis botox.

Bon. Nu har jag inte tid med er längre, jag har viktigare saker för mig. Jag ska till exempel fotografera en äppelpaj.

Lördagen.

noreply@blogger.com (Sara) — Sat, 04 Feb 2012 21:31:00 +0000

Vi har gått runt i pyjamas längre än vad som någonsin kan vara försvarbart. Sedan tog vissa på sig tyllklänning, andra stannade i pyjamasen i princip hela dagen. Vi bakade fina muffins, ägnade oss åt prinsessaktiviteter och körde lite bil.

Och yours truly njöt av ett glas vin. Ett gott rött. Och fick äran att vakta det vackra, dyrbara Snövit-armbandet över natten.

Keeps getting better.

noreply@blogger.com (Sara) — Sat, 04 Feb 2012 15:55:00 +0000

Har köpt mörkblå manchesterbyxor. I min gamla storlek, mind you. Sitter som en smäck.
Gjort hjärtmuffins. Choklad.
Tittat på snön som faller.
Simmat.
Gosat med samtliga familjemedlemmar.
Och än är dagen inte slut.

Det vackraste jag vet.

noreply@blogger.com (Sara) — Fri, 03 Feb 2012 20:50:00 +0000

Och tusan så söta de är när de sover.
Då står man bara där och vill pussa dom i flera timmar, fast det gör man ju inte, då kanske de vaknar och börjar skrika igen.
Hehe.
Man tassar försiktigt ut och ber en stilla bön till någon baby-gud att de ska sova hela natten.