Min vän D brukar säga vad hennes mamma alltid brukade säga till henne, och orden har säkert gått i arv i flera generationer:
Livet har mer fantasi än vad du har
Och så är det. Just när allt är som svårast så vänder det. Livet överraskar oss. Igen.
Kärleken kom tillbaka. Värmen.
Det är så lite i livet vi faktiskt kontrollerar. Ibland kanske det är bäst att bara följa med, och se vad som händer? Trots att vi hade tänkt oss någonting annat, trots att planen var en annan?
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men allt känns bra. Bräckligt och skört, men fint.
1. Lokalisera någonting rent, hyfsat struket och propert att klä mig i.
2. Lokalisera någonting rent, hyfsat struket och propert att klä Sockergrynet i.
3. Springa till doktorn en trappa ner för att kolla upp en grej.
4. Springa till Nat för att plocka upp Lily, aka Sockergrynets bästis och partner in crime.
5. Lämna C mol allena med de små gulliga terroristerna för att springa på möte.
6. Springa från mötet för att köra till jobbet. Lunch i bilen?
7. Jobba jobba jobba.
Kring 22.30 räknar jag med att landa i soffan.
Pust.
Men orka jobba.
Spontankänner att jag vill göra en personlig liten strejk.
Stanna hemma.
Pappa ringde. Orolig.
För mig.
Säger att jag absolut inte får äta sallad eller gurka.
Livsfarligt.
Förhör sig om de antidepressiva.
Som verkar ha kickat in.
Men ändå.
Orka jobba.
Lycka är eucalyptushonung på rostat bröd.
Och färska jordgubbar.
Med mandelmjölk och havregryn.
Och kaffe. Alltid kaffe när saker ska göras.
Och liten, grymtande och trulig i soffan, framför Dora.
Fjärilskyssar på hennes kinder, fyra flätor och nya gröna sandalerna.
Och the significant other, trulig innan morgonkaffet.
Och solen bakom molnen.
Regnet, efter det att det föll.
Ovädret som passerade.
Min vän D brukar säga vad hennes mamma alltid brukade säga till henne, och orden har säkert gått i arv i flera generationer:
