Fånga dagen.

En carpe diem-kväll. 
Mamma sitter i soffan med en sovande bebis på bröstet och en roman i handen. 
Sockergrynet sjunger i badet, och C visslar ton i ton. 
Regnet faller, men utanför. 
Och jag förbereder en så kallad pizza de noël, lyxigaste varianten, med fikonchutney, proscuttio, gåslever och parmeggiano (fest-rester är de bästa resterna). Ugnsvärmen kommer att värma upp köket, som kommer att dofta av smält ost.

Hur underbart är det inte med sådan rofylld trivsamhet?

Festmaten.

 

 

 

Har jag berättat om vår nyårsmeny? Superenkel mat som kändes hur festlig som helst: Förrätten skymtar längst ned, rejäla skivor gåslever med skivat granny smith och fikon-chutney (köpe). Till det ett par sorters bröd, jag tycker att det är jättegott med fruktbröd till gåslever, men C vill ha neutralt bröd, så det blir bägge. 

Efterrätten slängde min mamma ihop i ett vips: Chokladmousse gånger två, vit och mörk, med passionsfrukt ovanpå. Varmrätten var lax och potatisgratäng, en riktig evergreen på helgmatbordet... Och champagne. 

Notera ostruken duk, oskalade äpplen, pappersservetter och lite vissen mamma... Tvåbarnschocken, mina vänner, och vådan av att hitta tid med ett spädbarn i famnen.

Champagnemiddagar.

Vi äter gott, pratar, dricker te och äter upp julgodis. Det är som att året inte riktigt har satt igång på allvar än. Skönt.

Bebis.

 

Första januari. 2012.

Jag hade totalt avdramatiserat det där med nyårsafton. Paljettleggings och raggsockar. Supergod mat och... tidig kväll. När man är spädbarnsmamma orkar man inte vaka in midnatt. Champagne, förstås. Inga löften. Ingen dramatik, inga förväntningar som kom på fall, inga brustna förhoppningar eller konfetti på golvet. 

Det var perfekt. Och årets första dag bjöd på promenad, strandpicknick, lite sol, lite moln. Det nya året kom, helt utan buller och bång. Precis som jag ville ha det.