Lyckades - på andra försöket - med att skriva in Véra i skolan. Ni vet, elräkningen och allt det där. Jubel i borgmästarens vackra sal.
Men så får jag veta att det inte är klart än. Utrustas med nya formulär plus lista på nya dokument att visa upp. Gärna stämplade, däribland kopia av min hemförsäkring och numret man utdelas för att eventuellt få barnbidrag.
Hein?
Detta ska sedan tas med till helt annan instans.
- Men nu är de på lov 2 veckor Madame, ingen arbetar under vinterlovet.
- Ah bon? Personne?
- Nä. Men så FORT som möjligt måste ni lämna in detta, vi är överhopade med saker att göra...
Kände mig förvirrad och uppgiven, segnar under tyngden av alla papper.
- Men jag vill bara skriva in min dotter i skolan.
*hulkar och bönar*
söndag 3 mars 2013
Första etappen. Check.
lördag 2 mars 2013
Sick and tired of.
Det är sant att jag är trött på vintern. Min historia med Seine-et-Marne började med snö och iskyla. Underkylt regn, isfläckar och varje gång man försiktigt kikade fram från under halsduken: PAFF!, fuktig kastvind mitt i prick. Dimma och tusen nyanser av grått. Inte tänka på vilket ljuvligt klimat jag lämnat, där sommaren räcker från april till oktober, där vintern är tre veckor lång och femton grader känns lite ruggigt. Söder om Paris har man iskalla händer. Blicken i marken för allt är bara grått och naket. Förstelnat. Sweet lord säg att det finns en vår? Fasiken, jag behöver lite sol här? PAFF! (Ny iskall fuktig kastvind).
fredag 1 mars 2013
Gravity and ginger to keep mind steady.
Känner igen de där symptomen, känner igen det där stadiet hos mig själv, när jag svävar runt och känner mig så otroligt frukansvärt inte alls grounded eller förankrad.
Det kommer då och då, och det är jättejobbiga perioder.
Faller fritt, blir lite hyperaktiv och får svårt att prioritera.
Jag är rutinjunkie, älskar vanor och rutiner. Struktur. Nu är jag lite på noll vad gäller allt detta och det stressar mig.
Letade uppgivet efter mina insomningstabletter igår, sedan kom jag på att jag slängt dem eftersom jag inte längre behövde dem. Fick dem när Mimsan föddes eftersom jag inte stängt ögonen på 72 timmar.
Har följt detta mönster upprepade gånger. Förtjust över att inte behöva slänger jag av glatta livet. Tills nästa gång. Oh well.
Det behöver inte vara negativa förändringar som sker, men det sätter min mat- och sovklocka ur spel.
Och kraschar mitt immunsystem.
Botemedel för detta är följande:
Äta mer fett
Mindre socker
Vitlök & ingefära
Mer te
Mindre kaffe
Många promenader utan i-pod i närheten av träd och vatten.
Plus mys och gardinprat med mamma som kommer på söndag
Har ni andra tips på saker man kan göra för att, jag vet inte, det låter knäppt, men hitta tyngdkraften igen? Landa.
Obs gillar inte droger. *skojar*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
