Oh God, I just wanna marry this man.

Woman driven to utter despair.

Snart är det ej en skilsmässoadvokat jag behöver, men en hårdkokt försvarsadvokat.

*dunkar huvudet i väggen i ren frustration*

When I started pushing 30, it started pushing back.

Förra veckan var hands down den värsta veckan i mitt liv. 

Hemsk. 

Tog mig igenom den nätt och jämnt levande. 

 

Så himla glad att den veckan bara är ett minne blott och att denna veckan är oskriven och vacker. 

Måste visualisera och fundera allvarligt nu på vad jag vill att nästa vecka och veckan därefter ska innehålla. 

Det är lite avgörande just nu. 

Och hellre än att leva som ett löv för vinden  (min filosofi som yngre) att välja riktning. 

Kanske våga drömma lite. 

Behöver se klart nu, behöver ta lite kontroll över det här livet som är mitt och ingen annans. 

Det är kanske egentligen först efter 30 som man vet vad man vill?

Och, viktigare: Vad man inte vill ha i sitt liv. 

Dags för lite serious push-back.

Och det som är så himla fantastiskt med överjävliga veckor och de där livspassagerna som lämnar oss hudlösa och kippande efter andan, det är att de tar slut.

Sweet Sunday (Fontainebleau).

Me&my girls (Sunday mode).