Tandtrollen.

Tog med min förstfödda på obligatorisk tandläkarkontroll i går.
Hon var lite stressad, flera av hennes kompisar har karies. Men typ, mycket. I mjölktänderna.
Tandläkaren hade något desperat i blicken, barnen äter för mycket socker, småäter, och föräldrarna låter dem borsta tänderna själva.

Jag ba... Ooookeeeej. Utan att erkänna att för mig är tandborstningen av mina barn ungefär det ögonblick på hela dagen som jag tycker minst om. Det ögonblick när mina änglar får mig att flippa totalt med alla sina konstranden, haha. 

Min lilla tjej hade noll hål, och allt såg prima ut. Så glad och lättad över detta. Möjligtvis kommer hon att behöva tandställning senare, eftersom det ser ut som om tänderna växer ut lite snett, men det känns som någonting ganska franskt, att alla barn har tandställning?

Sen kollade han mina tänder också. Inga karies. Så glad och lättad över detta.

As though to breathe were life (favourite poem)

As though to breathe were life. Life piled on life

Were all too little, and of one to me

Little remains: but every hour is saved

From that eternal silence, something more,

A bringer of new things; and vile it were

For some three suns to store and hoard myself,

And this grey spirit yearning in desire

To follow knowledge like a sinking star,

Beyond the utmost bound of human thought.

 

(...)

 

Though much is taken, much abides; and though

We are not now that strength which in old days

Moved earth and heaven; that which we are, we are;

One equal temper of heroic hearts,

Made weak by time and fate, but strong in will

To strive, to seek, to find, and not to yield.

 

 

Yes, det är Lord T. 

Alfred för de intimaste. 

Tennyson. Han som får orden att vibrera och ta mening.

Plus att denna är dikten som Dame Judi Dench citerar i utmärkta Skyfall. Kuriosa.

Japanska kåldolmar & plommonvin.

Ingefärsdoftande kalvfärs i söta kinakålspaket, sött plommonvin och kurs i japansk matlagning? Ett ypperligt sätt att spendera en söndagseftermiddag om ni frågar mig.

Le chandeleur.

På kyndelsmäss - Le Chandeleur - äter 60 miljoner fransmän pannkakor. Utan undantag.
Att äta pannkakor på Le Chandeleur är snudd på institutionaliserat och ingenting man ifrågasätter. Barnen får pannkakor på skolan, man äter pannkakor hemma, på jobbet, överallt.

Med nutella, florsocker, sylt, kanel, grädde and what have you? Vuxenversionen: Häll rom i smeten och flambera dem i Grand Marnier.


Mina barn är riktiga pannkaksätare, och eftersom mellanmålet på skolan dragit in och de inte klarar sig utan mellis fram till middagen 19.30, så har de alltid med sig varsin pannkaka i väskan. Hade planer på att göra pannkakstårta till ikväll, men med föräldramöte - but why - som förmodligen varar i tre timmar (alla dessa föräldrar som i evighet amen vill tala inför alla andra föräldrar om Kenzos eller Camilles elles Honorées framsteg eller baksteg). Oh well. Comes with the territory.

Franska föräldrar är så ängsliga med det där med skolgång, det ska vara rätt skola, alla rätt på proven, och från och med att barnen är blöjfria börjar man planera deras högre studier. Jag som mest vill att mina barn ska vara glada och lyckliga spelar inte riktigt i samma division. Oh well.

Vad jag vill med detta rafflande inlägg? Eh. I get back to you?

Twice the work, twice the stress. And twice the hugs, twice the love.