- Jag bara ska klä på mig, så kommer jag hem sedan.
- Du kan väl gå hem i bikini, à l'anglaise.
- Nä, det där får britterna ägna sig åt själva.
Jepp, britterna knatar lyckligt hem från stranden iklädda så lite som möjligt, med så mycket solad hud som möjligt exponerad.
De står i kön till kassan på Monop' med bar överkropp, hjälpligt skylda av ett badlakan nonchalant slängt över axlarna.
De sitter på Le Lamparo och lunchar iklädda bikini överdel.
Den här sommaren har jag sett mer brittisk hud än vad jag någonsin hade kunnat drömma om. Och det är inte något odelat positivt. När jag äter min lunchceasar vill jag helst slippa se någons solsvedda navel pösa över ett par badshorts i neonkulörer som definitivt inte passar folk med engelsk hudton.
Cover yourselves, will you?
Då var det Maddes tur att eklatera, och jag tycker ju att förlovningar är fantastiskt trevligt, precis som tillfällen att klä upp sig. Men. Det här:
Vid tiotiden på förmiddagen kom beskedet att regeringen efter ett extra regeringssammanträde på tisdagen fattat beslut om att lämna sitt samtycke till äktenskap.
Så det drar man ihop regeringen till extra sammanträde för att fatta beslut om. Som att det fanns en risk att de skulle säga nej? Det var ju nästan så att yours truly satte sin millefeuille i halsen (eftermiddagsfika, jag skojar inte, jag ÄR på gödkur).
Jag hoppas att de har bättre saker för sig än att diskutera pro et contra gällande eventuella äktenskap. Det kan vi andra ägna oss åt, så kan regeringen lösa finanskrisen i fred. Så kan vi äta millefeuilles med vaniljkräm och diskutera brudklänningar.
Våra matvanor verkar ha blivit klassiska postbaby-vanor. Ni vet, ingen tid, ingen sömn, blodsockret nere på noll... Vi har beställt pizza och jag har ett alldeles eget helt paket magnum i kylen. Jag älskar, C inte. Men det var han som sprang hem från affären innan de hunnit smälta. Hjältedåd.
I morgon ska jag äta groddade mungbönor. Kanske.