För övrigt.

1. Trodde jag att amerikansk fotboll och rugby var samma sak.

2. Så matchar de blålila ringarna under mina ögon de blålila blodkärlen på mina ben alldeles perfekt.

*känner mig kanon*

Status.

Biljetter till fastlandet bokade: Check.
Antal nya, större lägenheter hittade: Noll. (Stressen, amigas, stressen.)
Antal magnumglassar i helgen: 3
Skolstart fixad: Check. Liten helnöjd.
Antal timmar sovda i natt: 5, kanske. Gäsp.

Nyanser.

Elfte september.
Ground zero.
Igen och igen och igen och igen.

Hur många gånger har vi sett de där planen flyga in i de där tornen? Tusen miljoner?

Sitter och kisar mot teven men känner mig lite... mätt. Och oförstående till att hur många tevetimmar som helst går år till att framställa USA som världens mesta offer.

För att gottgöra de 3000 personer som dog sedan tvillingtornen rasat samman så gick man ut i krig.
Och i de krigen har 6000 amerikanska soldater mist livet.
Och 163 000 civila och soldater från vad man väl kallar fiendesidan. 163 000 människor.
Har man vunnit de krigen då? Är man kvitt? Eller dubblar man i all evighet amen?

Och om vi talar om bilder som skakat världen: Ground zero i all ära, men vad vi sett från Abu Ghraib-fängelset ger mig fortfarande mardrömmar.
*efterlyser nyansering*

Längtar lite höst också

Men hösten är ett koncept som inte nått Korsika. Här heter årstiderna sommar, sommar, sommar och någonting som är blött och kallt och obehagligt som en våt filt i ansiktet men som är så snabbt överstökat att man knappt märker det och som kallas vinter.
Lite riktig höst skulle vara underbart.

Saknar.

Dricka vin. Yrar om iskall chianti och yppiga röda viner.
Jogga. Springa fort och länge.
Jeans. Byxor.
Att sova bekvämt.
En fredagskvällsmojito.

Lite abstinens. Lite.