Men.
Min planerade milslånga löptur blev inte av i:
Söndags (för prioritering av kidsen, rätt prio, helt klart).
Måndags (jobb till åtta, hemma - slut - vid halvnio).
Tisdags (35° varmt, åska i luften, okej, bad excuse, I know).
Onsdags morse (Véra drömde mardrömmar, väckte Romy, uppe med kids i omgångar mellan 03.15 och 05.55, somnade om på soffan, försovd. Givetvis.)
Och det gör mig lite... irriterad. Behöver min träning, mer och mer faktiskt. På ett mentalt plan, mest.
Men. Ibland kommer livet - och barnen - emellan, och är man inte lite flexibel går man ju under. Oh well, imorgon kör vi?