Min nyaste släkting: Mademoiselle Skog.

Julafton.

Snön hade fallit i morse. Ett tunt, vitt lager nysnö på altanen, ned mot sjön.
Och tårarna kom.
Hjälplöst, handlöst.
Kanske för att jag låter dem.

Kanske för att himlen är mörk och stjärnkalr, kanske för att jag tillåter mig att känna konturerna av vad jag förlorat.
 
Oh well. Smuttar champagne. Njuter av gott sällskap. Tänker på nästa jul. Då allt det här är bakom mig. Då världen är ny. Igen.

Yum.

Middag: Mammas ljuvliga, ljuvliga, ljuvliga wok med lax, räkor och glasnudlar (min bästa maträtt alla kategorier), gott vin plus norrlandsklassikern vaniljglass med varm hjortronsylt till efterrätt.
Sedan kan man dö lycklig.

Tryfflar, check.

Light years from Paris.