På telefon säger jag givetvis inget annat än att jag är så nöjd och glad över att de har det så bra och gör så mycket roliga saker, men hela mitt väsen skriker: KOM HEM KOM HEM KOM HEM Längtar ihjäl mig efter er! Hjärtat värker och ögonen svämmar över när jag hör era röster eller ser er på bild. Ni är mitt allt.
Men jag kan liksom inte ösa detta över pysslingarna.
Rent generellt tycker jag att man i utövandet av föräldraskap bör undvika emotionell utpressning och guilt tripping så långt det är möjligt.
En vecka till. En vecka är uthärdligt. Så säger jag mig.
*playing it cool*
4 kommentarer:
Kram. Det är verkligen inte lätt att vara människa alla dagar. /Maria i Norrbotten
Nä. Eller förälder. Eller mamma. Men nästa fredag, då blir det lycka och fest och pannkakor till alla!
Låter bra :D /Maria i Norrbotten
Åh Sara,du är klok som en bok! Jag har levt efter samma devis och nu med utflugna "barn" så fortsätter jag. Peppar den förstfödda som vill stanna lääänge på Giliöarna. Men hjärtat värker av längtan...
Skicka en kommentar