Cirque de Mourèze (Herault).

Jag och Chris gick i flera, flera timmar i  Mourèze igår, i ett fantastiskt månlandskap. Det rör sig om le cirque dolomitique, och jag är ingen expert, men jag antar att det är erosion, lava, kanske havet som tidigare täckte Europa, som skapat dolomitformationerna som bär namn som le Sphynx, l'Oracle, le Guardien. Som marmorstatyer omringade av oliv- och parasollträd. 
Om ni kommer till Languedoc någon gång borde ni åka hit. Mourèze är också en ytterst pittoresk sydfransk by. Ljuvlig. 

Odjur&Prinsessor.

Belle-maman säger:
- Så, skönt, nu är de lugnande, odjuren. 
Jag (lite förvånat, men spontant): 
- Ja, de sover bägge två!  

Belle-maman tittar konstigt på mig. Med odjuren hade hon menat katterna, dvärgtaxen och guldfiskarna hon är baby-sitter åt och precis utfordrat. Inte mina döttrar. Dessa praktexemplar till barn går under benämningen les princesses, Minette & Minou. 

*skäms* 

Skor till små.

Mina små sover så dåligt när vi är borta, och det som borde vara semester med sovmorgnar blir upphackad nattsömn och brutala uppslitanden ur nödvändigt drömmande för att vagga och krama och viska till rufsiga, sömnskrynkliga små. 
Och det är okej, trots att min teknik att kompensera för förlorad sömn med fett, socker och koffein känns lite tveksam. 
Men jag har ett stort behov av energi just nu, förbränningen på högvarv.  

I går åkte vi till regionens största shopping mall, för att handla skor. 
That sinking feeling och självinsikten: Klarar inte det utan att börja hata mig själv och vilja andas i en papperspåse (jfr tunnelbana i rusningstid). Oh well, jag har gått i terapi i flera år för att lära mig att hantera detta, och this too shall pass. 

Handlade vackra små skor för knubbiga fötter ett par i storlek 21 och ett par i storlek 25. Egentligen får man ganska lite skor för pengarna när man köper dyra barnskor, men barn ska ha bra på fötterna annars trillar de. Insåg det med Véra som liten: hon sade aldrig när hon inte var bekväm i sina skor, men hon bara... satt. Haha.

Annan grej: Min nyliga ettåring går ju allra bäst barfota, men nu i november måste hon ju ha någonting på fötterna, fast det känns lite som att jag begränsar henne när jag tar på henne skor? 

Jaja. Vi lämnar de små med belle-maman & beau-papa för att gå ett par mil i ostörd natur. Lite healing.  

 

Good school, bad school?

Mina bekanta, som ska åka till Stockholm några veckor, åker inte enbart på nöjestripp. De är nämligen lärare i franska grundskolan, och de ska på studieresa. 

Grejen är att man i Frankrike tänker så här: 
- Oj, vi har problem med skolsystemet, ungarna lär sig inte läsa, det är bråk och otrevlig stämning, och lärarna mår inte bra och föräldrarna blir aggressiva. Hur löser vi detta? 
- Jag vet inte, men vi kanske ska åka till Sverige? Där har de ju svaren på allt? Ett ultramodernt, jämlikt, rättvist och solidariskt samhälle med ett fantastiskt, oantastligt skolsystem där kidsen är bäst i världen på matte, och alla är lyckliga, rika (åtminstone ingen rikare än någon annan. Eller lyckligare.), och utan problem kan uttala alla namnen i Ikeas produktkatalog: Gosig, mjuk, lycka, harmonisk och Kramfors. Det där debâclet med h&m känns ju lite... osvenskt? 

Det är lite den bilden Sverige har, utanför Sveriges gränser. Och vi utlandssvenskar är väl ganska bra på att upprätthålla den, med alla våra "Ja, men hos oss har vi föräldrapenning/könskvotering/integration/likalönförlikaarbete/barnbidrag/icke-elitistiskt skolsystem/studielån."
Men precis som svenskars bild av Frankrike kanske ofta bygger på gamla klichéer kan det nog behöva nyanseras lite. Tror jag.

Only Lyon.