Mina bekanta, som ska åka till Stockholm några veckor, åker inte enbart på nöjestripp. De är nämligen lärare i franska grundskolan, och de ska på studieresa.
Grejen är att man i Frankrike tänker så här:
- Oj, vi har problem med skolsystemet, ungarna lär sig inte läsa, det är bråk och otrevlig stämning, och lärarna mår inte bra och föräldrarna blir aggressiva. Hur löser vi detta?
- Jag vet inte, men vi kanske ska åka till Sverige? Där har de ju svaren på allt? Ett ultramodernt, jämlikt, rättvist och solidariskt samhälle med ett fantastiskt, oantastligt skolsystem där kidsen är bäst i världen på matte, och alla är lyckliga, rika (åtminstone ingen rikare än någon annan. Eller lyckligare.), och utan problem kan uttala alla namnen i Ikeas produktkatalog: Gosig, mjuk, lycka, harmonisk och Kramfors. Det där debâclet med h&m känns ju lite... osvenskt?
Det är lite den bilden Sverige har, utanför Sveriges gränser. Och vi utlandssvenskar är väl ganska bra på att upprätthålla den, med alla våra "Ja, men hos oss har vi föräldrapenning/könskvotering/integration/likalönförlikaarbete/barnbidrag/icke-elitistiskt skolsystem/studielån."
Men precis som svenskars bild av Frankrike kanske ofta bygger på gamla klichéer kan det nog behöva nyanseras lite. Tror jag.
23 kommentarer:
Absolut! Jag känner ofta att Sveriges rykte lever på det välfärdssystemet som fanns på 70-talet, sen har ju svenskarna en väldigt bra förmåga att tro att allt i Sverige är så mycket bättre. Förstår inte riktigt var det kommer från?
Ja det tycker jag med. Så fort fransmännen ska ge ett exempel på något som är perfekt så gör dom ett inlägg om Sverige.
Jag håller med om att vi utlandssvenskar ofta skryter om Sverige, "så här gör vi i Sverige..." "I Sverige gör man inte så här", men man blir nog lite extra svensk när man bor i ett annat land. Ofta "vet vi bäst" t.ex om barnuppfostran, men jag brukar säga att franska barn växer ju också upp och blir bra människor även om de äter, går i skolan och leker på ett annat sätt än svenska barn!
Oj....måste reagera på Sofias kommentar:
Välfärdssytemet på 70-talet? Enligt mina föräldrar (födda på 30-talet och har båda arbetat med välfärdsfrågor i samhället under sina yrkesverksamma liv) var det betydligt hårdare villkor att leva på 70-talet än vad det är nu. Skillnaden är att levnadsstandarden hade förbättrats så dramatiskt jämfört med 40-50-talet vilket gjorde att det upplevdes som extrem välfärd för många. Allt har att göra med vad man jämför med. Ju bättre man har det desto högre blir kraven.
Nu var det över 13 par sedan jag bodde i sverige och visst finns det saker som är bättre i sverige än i frankrike men personligen är jag väldigt nöjd med att bo här. I frankrike fâr man aga sina barn och trycka i dom godis och efterätter hur mycket man vill:) (skoja bara)
Anonym: absolut, men det jag menade var att Sverige kanske lever vidare på det ryktet och den känslan att 'allt i Sverige är lite bättre'.
Det är lite av en intressant attityd det där, och att jag också får för mig att många svenskar blir förvånade när saker i andra länder är minst lika bra som i Sverige. Jag har kompisar som t.ex har blivit jätteförvånade när de hör att hemtjänsten även existerar i Storbritannien där jag bor, som att det skulle vara något unikt för Sverige liksom?
Roligt att de åker till Sverige. Aldrig har väl svenska skolan varit aktuell så mycket som nu och det är ju inte i positiv bemärkelse. De kanske skulle ha åkt till Finland, där verkar ju skolan fungera mycket bättre än här...
Kul inlägg! Jag håller dock inte alls med om att utlandssvenskar brukar skryta om Sverige, de som jag känner i alla fall. (Nu vet jag inte hur det är just i Frankrike, men jag har bott i Nederländerna i flera år och har många kompisar och bekanta som är kvar där.) Det är snarare helt tvärtom, man får ju distans till Sverige och ser alla de negativa sidorna mycket tydligare. Det är därför många stannar kvar också. Sen måste jag säga att jag tyckte det var rätt roligt att läsa den biten om att svenska kids är världsbäst på matte...
Min sambo köpte i början av vårt förhållande en resguide över Sverige, och i den kan man läsa om svenskarna att typiskt för oss är att vi tror att vårt land är bäst i världen. Att allt är bättre i Sverige än i andra länder. Vård, skola, mat, ja verkligen allt. Och det stämmer nog. Det är först när man flyttar utomlands och lär känna en ny plats som man får perspektiv. Allt är inte bättre i Sverige. Jag berättar här om att svenkar röstar fram rasistpartier, om migrationsverket och hur det arbetar och andra mindre smickrande saker. Saker jag skäms över, men ALLT är inte bättre i Sverige. Var land har sina baksidor.
Oj, jag som är så missnöjd och besviken på svensk skola. I mina barns skola dom går i 1-3 och 4-6 så har man tagit bort hem läxan. för det är orättvist att vissa barn får hjälp hemma och vissa inte. På det så har man slutat rätta matteböckerna, det gör barnen själva :o
Jag bodde i Libyen tidigare. Det är ganska intressant att jämföra Sverige versus Libyen. Skulle nog påstå att det inte var riktigt hög klass på på både skola och vård där. Mycket privatiseringar. Men det var innan senaste revolutionen. Hur det är nu vet jag inte. Sönderbombat förmodligen.
Khadaffi var fullkomligt galen i huvudet....men landet var inte i någon humanitär kris eller så vilket många verkar tro. Alltid spännande att många tror och antar saker de inte har en aning om.
Jag saknar t.o.m. böneutropen dygnet runt trots min "normalsvenskmedelSvenssonkristna" uppfostran. Konstigt det där. Fast jag minns också hur galen jag kunde bli på allt. Gissar att det är så i Frankrike också - att vissa saker gör en galen.
Jag har pluggat i Paris och London och i båda länderna har vi under språklektioner jämfört och diskuterat saker från våra hemländer. Det är ett bra sätt att diskutera och lära sig språket, liksom. Då har jag upptäckt att folk vänt sig till mig och ba "i Sverige, där har ni väl kommit lite längre?!" och allt har bara varit superpositivt. Och ja, jämfört med Kina och Taiwan och Vitryssland och de länderna vi jämfört med så är det galet hur bra saker och ting är i Sverige. Men jag har också vid flera tillfällen fått säga emot dem och förklara att "nja, sådär kanske det var i Sverige förr, nu är det så här".
Det är också intressant hur vissa som bott utomlands ett tag pratar skit om Sverige. Och som att "svenskhet" vore fult. Jag har en kompis i England som pratar rätt mycket skit om Sverige och tycker att allt är bättre i England, och så har jag en bekant som bott i många länder och rest över hela världen och också pratar otroligt mycket skit om Sverige och svenskhet. Mycket märkligt.
Men oftast tycker jag att många blir patriotiska som kommer utomlands. Det har jag själv blivit. Och i Stockholm är jag en patriotisk dalkulla. Inte för att jag vill bo i Dalarna, men jag tycker lite extra mycket om landskapet när jag är någon annanstans.
Stolthet över sitt ursprung, liksom. Men ja, jag undrar framför allt varifrån det här missnöjet gentemot Sverige hos vissa utlandssvenskar kommer.
Fast jag blir lite glad över att höra att just svenska skolan ses på det här viset i en del utomsocknes betraktares ögon, inte minst för att jag dagligen och stundligen lever med gnäll om den svenska skolans uselhet ringande i öronen. Jag vet att det finns massor att förbättra men jag kan bli trött på den enormt negativa bilden av svenska skolan som ges delvis i media, delvis på min arbetsplast som faktiskt är en riktigt bra skola i jämförelse med så mycket annat. Intressant med perspektiv.
Sofia; Vi är väl uppfostrade så kansek, i tron att Sverige kommit längst?
Anna-Lena; Eller hur? Men ofta är det en bild av Sverige jag inte riktigt känner igen som ges i utomrikisk media.
Anonym: Var det så? Ofta säger man ju att vår generation är den första som kommer att ha en sämre levnadsstandard än den föregående, kanske har med det att göra? Att vi aldrig kommer att uppleva den sociala trygghet som våra föräldrar hade?
Anna: Hahahahaha. Eller hur? Personligen tycker jag att det svenska skolsystemet verkar lite "slappt" av det jag hör berättas, rätt nöjd här, men min skoltjej är ju bara nyss fyllda fyra.
Fliselin: Finland brukar tas som exempel också, i synnerhet för att finländska barn är ÄNNU duktigare på matte än de svenska, men sedan lägger man alltid till reservationen att de är ju totaldeprimerade i Finland, så det är inte helt bra. ;)
Natasha: Ja, efter några år utomlands kanske det slår över, när perspektivet sjunkit in, men de flesta au pairer, språkstuderande och studenter är nog ganska duktiga på att "skryta" om Sverige. Men kanske har det med åldern att göra också.
Annika: Men det där är ju sådant som ALDRIG pratas om utanför Sveriges gränser. Som att vi har jäkligt mycket segregering och tonårstjejer som mår superdåligt. Det passar inte in i bilden.
Anonym: Visst finns det saker som gör mig galen, och det är väl då det där "ärkesvenska" kommer fram hos mig? ;)
Johanna: Bara för att jag råkar ha bott i Taiwan så måste jag reagera på din kommentar: I Taiwan tror de att vi i EUropa lever på stenåldern (ärligt), och det kan lite kännas så, när man stiger in i deras hypermoderna samhälle. ;)
Emelie: Intressant, jag har väl förstått att det diskuteras en del om den svenska skolan, men i Frankrike tror man ju att Sverige har svar på allt som rör barnuppfostran, jämställdhet och allt där emellan. Franska och svenska skolan verkar i övrigt diametralt motsatta i många fall, sedan inte sagt att ett system funkar och ett annat inte...
BarajagJohanna: Angående det faktum att många som bott utomlands länge talar skit om Sverige och svenskhet! Du får inte glömma att det finns en hel del svenskar som flyttat utomlands av just den anledningen att de inte gillar/gillade det svenska systemet, du tror inte att det kan vara de som står för stor del av skitsnacket? Jag bor själv utomlands med svensk man och 2 barn, det tog mig ca 1 år att förstå hur inskränkt jag varit i mitt tyckande och tänkande som boende i Sverige och hur mycket gott en utlandsflytt har gjort mig och min familj och inte minst det faktum att jag efter 4 år iväg har trespråkiga barn som trots flera olika skolsystem ( spanskt, brittiskt och amerikanskt) ligger i topp vad gäller betyg och klart före sina jämnåriga kamrater i Sverige!
//Charlotte
Ps. Sara, tog äntligen mod till mig här...
Ooja! Det här känner jag igen. Som svensk i Tyskland blir det helt skrattretande ibland – när folk hör att jag kommer från Sverige blir de helt blanka i ögonen och bara "men HUR kan du välja att bo här, om du KOMMER FRÅN SVERIGE?". Nåväl.
Efter något år här i Tyskland förstod jag också hur inskränkt jag varit tidigare som trodde att Sverige var så bäst på allt. Pah! Tror helt klart att det här tänket är något vi får med oss från vår kultur där hemma. Från uppfostran, samhällsdiskursen etc etc.
Anonym/Charlotte, jo, du kanske har rätt, så kan det ju vara. Jag har också fått en annan syn efter att ha bott ett par korta gånger utomlands. Fast jag tror inte jag hade någon inskränkt syn tidigare visserligen...
"Men det där är ju sådant som ALDRIG pratas om utanför Sveriges gränser. Som att vi har jäkligt mycket segregering och tonårstjejer som mår superdåligt. Det passar inte in i bilden. "
Kanske är det för att det inte är UNIKT för Sverige? Utan med ett universellt fenomen? Jag vet inte, men jag tror inte unga tjejer i Sverige mår sämre än i t.ex Frankrike eller England? Och det är enormt stor segregering här där jag bor i Frankrike också...
Sen det här med att tycka att sitt hemland är bäst i världen. Blir inte många så, inte bara vi svenskar?
Jag tänker ofta att VI tror att det är svenskt - men är det inte ganska generellt för folk som flyttar utomlands?
Jag tycker inte mina svenska vänner här skryter särskilt mycket om sitt hemland, och definitivt inte mer än mina vänner som kommer från till ex. Australien eller USA.
"Ja, efter några år utomlands kanske det slår över, när perspektivet sjunkit in, men de flesta au pairer, språkstuderande och studenter är nog ganska duktiga på att "skryta" om Sverige. Men kanske har det med åldern att göra också. "
(läste inte de kommentarerna du kommenterade TILL, så därför jag citerar dina svar ;) inga påhopp nu om du tror det, haha)
Jag har faktiskt motsatt uppfattning. För mig har det i alla fall varit så, att direkt när jag kom hit så romantiserade jag verkligen allt med Frankrike och tyckte allt var så bra. Men nu när jag bott här i ca 3 år så börjar jag syna sömmarna och se saker som jag inte tänkte på i början. Det betyder inte att jag föredrar Sverige, men jag märker många saker som jag föredrar med Sverige, som jag inte tänkte på i början.
Ska inte dra upp alla punkter igen, det blir för trådigt ;) men som sagt, självklart är det så svårt att väga två länder mot varandra, de är så olika! Det är som att jämföra äpplen och päron. Det finns massor med saker som jag föredrar med Sverige och mycket som jag föredrar här. Annars skulle ju trots allt inte alla dessa Sverige-romantiserande utlandssvenskar BO just utomlands!
Men eftersom jag är just svensk, så tror (?) jag det är självklart/vanligt att tycka att vårat sätt är väldigt bra! Så som jag är uppväxt, kommer jag ju jämföra allt annat med. Eller hur?
Men intressant ändå, om det är just svenskt att tänka så. Jag är tveksam!
Svenska skolan och övriga europeiska, främst sydeuropeiska skolsystem skiljer sig enormt mycket. I svenska styrdokument finns en helt annan tilltro till pedagogernas och elevernas kompetens då det inte är detaljstyrt på samma vis. I vissa delar av Europa bestäms fortfarande centralt vilka läromedel som används. Allt annat blir då extra undervisning eller frivilligt för "grundkursem" måste hinnas med. När jag som historielärare var på en eu-utbildning för europeiska lärare i Aten för några år sedan och berättade om samarbetet min skola och museumet haft kring en utgrävning tyckte många det var helt fantastiskt att vi kunde göra något sådant istället för att vara i skolan. Synd att dina vänner inte besöker Västsverige där finns fridaskolorna som är helt fantastiska tycker jag som förälder och pedagog. Www.fridaskolan.se
Hoppas de får en fin resa!/Klara
Intressant att läsa allas kommentarer, jag har själv inte bott "på riktigt" utomlands så har ingen egen direkt uppfattning om svenskarna är mer eller mindre stolta över Sverige jämfört med andra nationaliteter. Det som slog mig är att många av er skriver att vi svenskar har en uppfattning om att det som är svenskt är bäst (ingen protest! ;) och det ifrågasätter jag inte. Det må vara så men hur funkar det med Jantelagen, det typiskt svenska att inte förhäva sig? Kompenserar vi detta att vi inte får hävda individen med att tycka kollektivet (dvs Sverige) är bäst?
Dessutom Sara, kul att dina franska vänner vänner kommer hit att studera den svenska skolan som just nu ifrågasätts och debatteras så mycket. De svenska lärarna är inte nöjda om vi säger så...
Jag tror att manga av oss som vuxit upp i Sverige har fatt hora kommentarer som: Tank pa barnen i xxx och pa vilken TUR du har som bor i Sverige dar allt funkar sa bra! Nar jag flyttade till England for 14 ar sedan hade jag helt klart attityden att Sverige var lite battre pa allt och borjade var och varannan mening med: In sweden we ...
Men som sagt, efter ett tag far man perspektiv och inser att inte allt ar perfekt i Sverige heller.
Mina barn gar i skolan i England och vi ar hittills valdigt nojda (trots alla skrackhistorier jag hort om det engelska skolsystemet). Min mamma som ar larare i Sverige berattar ofta om de stora problem som finns med systemet dar. Sjalvklart kan man inte generalisera utan det beror nog pa var man bor, vilken skola man gar i och sa vidare.
I England gar just nu en komediserie dar en av rollerna ar en tjej fran Sverige som alltid tycker att hon och allt som har med Sverige att gora ar lite (las: mycket) battre. Kanske tycker Engelsmannen att den attityden ar lite irriterande ;-).
Extremt irriterande när man har franska gäster och vill att Sverige ska leva upp till ryktet... Puh... Speciellt om det är typ svinkallt, höststorm och ösregn... Men vasa, kanelbullar och glögg brukar funka.
Klart att man âr lite hemkär. Jag kan ju tycka att Sverige är trâkigt och prâktigt och kallt. Men en gâng satt jag pâ Arlanda pâ vâg till paris och pâ gaten satt 3 fransmân som hade varit i Stockholm och en av de var utbytesstudent. Självklart skulle de överträffa varandra i att berätta om hur dumma svenskar är och hur besvärligt livet i Sverige är typ.. Jag tror jag var arg och sur i 2 dagar efter det. Kände mig faktiskt sârad :o)
Jag bor i Frankrike sedan 11 ar tillbaka och erkänner att jag ofta säger " I Sverige...
Har alla brandvarnare, det Är inget nytt...
Har vi bakatvända bilstolar till barn upp till 4 ar, vi vänder inte barn framat vid 9 manaders alder...
Behöver man inte betala tre manadshyror i förskott + deposit när man flyttar in...
Finns kyl, frys, spis och skap när man hyr en lägenhet
Finns dagisplats till alla barn
Ar skolmaten gratis
Behöver man inte betala en dyr "mutuelle" pa 80€ i manaden för att fa vard
Dubbar vi inte filmer
Osv osv osv, detta är mina vanligaste fraser tror jag, haha...
Skicka en kommentar