Gott nytt, då.
Vad sägs om att njuta av årets första kopp kaffe, en glossig tidning, lyxig frukost, och de chokladpraliner som mirakulöst nog inte slukades i går kväll? Och sedan gå en promenad i en stängd, folktom stad som andas dagen efter kvällen före?
Det låter väl bra?
Oh, vad jag önskar mig den snygga lampan från Kartell. Den skulle göra mitt liv nästan komplett känns det som.
Mitt år rekapitulerat i några bilder... Ett år som har varit jobbigt och tufft, men ett år som har betytt mycket och som jag alltid kommer att bära med mig. Det har varit ett känslosamt år med många tårar, det har funnits stunder då jag har tvivlat på om jag någonsin kommer att bli glad igen, och det har varit ett år med stora förändringar, omvälvande, livsavgörande förändringar. Det har varit ett år i resornas tecken: Japanresan som var så fantastisk och som vi behövde så väl. Jag blev förälskad i detta vackra och spännande land; i Tokyo, Kyoto och Osaka kände jag mig mer inspirerad och gladare än på länge efter året i Taiwan, som jag aldrig lyckades känna mig bunden till.
Sedan kom hemresan till Frankrike. Den långa resan tillbaka till ruta ett. Luftgroparna och turbulensen, mörkret utanför endast upplyst av ljusen på landningsbanan. Tvivlen och rotlösheten, att inte känna mig hemma. Saknaden som kom över mig, efter något jag aldrig kunde definiera, en tomhet. Jag kände det som om allt mitt självförtroende, min självkänsla bara försvann och jag kände inte igen mig själv längre. Det var tufft.
Sedan den största resan av alla: Graviditeten. Det oändligt stora, efterlängtade, skrämmande, overkligt viktiga... Det tog tid innan jag kunde slappna av, och rädslan fanns där hela tiden.
Det var ett år i kärlekens tecken, inte bara min egen, utan jag fick se min strålande lyckliga mamma gifta sig i Östersund. Och jag fick träffa min systerson Aaron för första gången - Aaron, din moster kommer att älska dig så länge hon lever även om ni inte ses så ofta - och jag och C har kommit närmare och närmare varandra, efter en del jobbiga stunder.
Sedan resan till Korsika i somras. Och planerna som tog form om att flytta tid. En vag dröm som vi skämtat om som blev skrämmande verklig. Så är det med drömmar som uppfylls, de skrämmer mer än man anar.
Och årets viktigaste dag, den 26 oktober. Då blev jag mamma. Den största kärleken av alla, kärleken till sitt barn. Véra Agathes födelse finns inristad i mig, varenda sekund, varenda detalj kommer jag ihåg. Vårt rundkindade mjölktroll som nu ligger uppkrupen mot min axel med näsan inborrad i min hals.
Ett rörigt referat av ett rörigt år! Och nu, årets sista dag, så passar jag på att önska ett gott slut, och skickar mängder med kärleksfulla pussar till er!
På nyårsafton förra året satt jag och C och drack bubbelvin på planet till Tokyo, och vid tolvslaget flanerade vi storögt omkring på Ginza, innan vi intog en improviserad nyårssupé på hotellrummet i våra japanska pyjamasar.
I år kommer vi att stänga resväskorna, skåla i champagne, pussa på varandra och vår dotter, och på nyårsdagen ger vi oss av. Ett bra sätt att börja ett år.
Och 2009 blir nog ett bra år.
Mitt lilla sockergryn sov från 23 till 05.30.
Helt otroligt, det är sex och en halv timmes ostörd, underbar skönhetssömn! (Vi bebismammor nöjer oss med lite.)
Bebispappor verkar ha orubbligare sömnvanor, C kan sova sig igenom gnäll, skrik och långa, nattliga amningspass... Mer än en nybliven mamma har nog känt en våldsam lust att drämma något hårt i huvudet på mannen som ligger och snusar sött när man för hundrade gången kliver upp mitt i natten. Eller?
Gott nytt, då.
Oh, vad jag önskar mig den snygga lampan från Kartell. Den skulle göra mitt liv nästan komplett känns det som.
Mitt år rekapitulerat i några bilder... Ett år som har varit jobbigt och tufft, men ett år som har betytt mycket och som jag alltid kommer att bära med mig. Det har varit ett känslosamt år med många tårar, det har funnits stunder då jag har tvivlat på om jag någonsin kommer att bli glad igen, och det har varit ett år med stora förändringar, omvälvande, livsavgörande förändringar. Det har varit ett år i resornas tecken: Japanresan som var så fantastisk och som vi behövde så väl. Jag blev förälskad i detta vackra och spännande land; i Tokyo, Kyoto och Osaka kände jag mig mer inspirerad och gladare än på länge efter året i Taiwan, som jag aldrig lyckades känna mig bunden till.
