Make a wish upon... a melon.

Sommarens allra första melon, och då får man önska sig någonting. Jag önskade... äsch,det får man inte säga, dessutom är det privat. Men alltså, melonsäsong, vilken lycka. 

Oh, bara för att jag är vitaminfreak så får ni lite melonfakta om den sydfranska delikatessen nätmelon, eller cantaloupe: Massor med betakaroten (för huden, skyddar mot solskador), lutein (för ögon och syn), folsyra (för cellbildning), vitamin K (blodets koaguleringsförmåga), och givetvis en hel del C-vitamin och kalium. 

En riktig vitaminkick, som vi brukar äta helt naturell till efterrätt och mellanmål, eller skuren i halvor med parmaskinka och ett gott muscat-vin, som förrätt.

  

Den gudomliga komedin.

Vanessa Paradis & Romain Duris i vackra Monte Carlo. L'arnacoeur. 

Äktenskapsräddaren: Romantisk komedi som jag valt. Och C sitter bredvid och riktigt MYSER. Noll hånskratt, noll himlande med ögonen. 
Men detta mysterium till människa som jag lever med upphör aldrig att förvåna mig. Han ba: Vadå, Dirty Dancing? Har jag aldrig sett?


Eh, va? ALLA har väl sett Dirty Dancing MINST 10 gånger? Eller va? Eventuellt måste han edukeras inom denna extremt komplicerade filmgenre som är den romantiska komedin.

Supergod sparrissås.

Det är sparristider, och eftersom min månatliga husbibel Elle à Table tycker att sparris ska serveras med en hollandaise-sås, så hade jag liksom inget val. Men ärligt, det finns tillkrånglade recept på hollandaise, med vattenbad, och avlägsnande av proteinerna i smöret, och vägande av ägg och mätande av temperaturer... Och det fick mig nästan att lägga ner hela projektet. Sedan fick jag syn på Smaskens enkla recept: Smör, ägg, citron. En enda kastrull, en visp. Klart! 
Min sås är något modifierad, jag glömde nämligen att köpa citron, så detta är en hollandaise à pamplemousse, med pressad grapefrukt istället, vilket blev supergott. Och så hackade jag i en vitlöksklyfta (eller snarare 3, men jag är garlic-freak). Den åts med sparris, men imorgon recyclar vi resterna till ägg benedict. Oh, om man inte vill ha böjda sparris kan man välja att anpassa storleken på sin kastrull, istället för att med våld trycka ned dem i en för liten. 

Baby daily.

Dagens bebis. Före puré på haricots verts, morot och kalkon. Denna puré gjorde sig inte alls på bild, men upplysningsvis har vi nu puré i

a) bebis hår

b) mammans hår

c) mammans klänning

d) mellan tårna på bebis

e) på köksväggen

f) samtliga köksstolar

#därför är det bra med fläckigt köksgolv    

Oh well.

Det blir ju så dumt ibland. 
Det var väl besvikelsen, och lite det idiotiska att sitta i lekparken 2 timmar med klackar och gloss. Även om det faktum att jag var lite allmänt nedkräkt lite avglamouriserade att jag var dolled-up. Okej, Fabienne och Audrey tyckte att jag var jättefin, men det var nog inte den uppskattningen jag ville ha.

Men vi hamnar alltid där. 

Planen: Att avsluta veckan med att promenera i den minimala gamla sta'n, äta en glass, dricka ett glas vin. Herregud, jag behöver de där lättsamma stunderna, behöver strunta i läggtider, behöver liksom kliva upp på lite högre klackar då och då. Alltså, det är inte så att jag inte älskar att bygga barnpussel och kolla på barnfilm (eh, älskar inte alls men säg inte till nån, vill inte få stämpeln dålig mamma), men ibland vill man ha en annan sorts input).
Och vi hamnar alltid där. Eftersom C blir fast i möten eller bilköer eller telefonsamtal eller deadlines. Och det är klart att jag fattar. 
Men lik förbannat går jag hem ensam, vispar mjölkersättning, ammar, och ångkokar broccoli. Drar in doften av mina döttrar (caves me in, helt otroligt vilken kärlek) och tänker att Oh, well. What's a royal ball anyway? 
Men det hade varit en fin avslutning på kvällen att få höra, oj, du har gjort dig fin. Är det för min skull? 
Ja, det är för din skull. Klart det är för din skull. Men nu tar jag fram min yogamatta och mina joggingbyxor, ska göra ett par downward facing dogs och vill vara ifred.
Fan.