Aj.

Fredags-apatisk. 
Hämtpizza & Spanien-Holland.
Svackar. Dippar. 

Orkar inte. Orkar inte konflikter, verbala påhopp, all denna ilska som han säger är rättfärdigad och mitt fel. Orkar inte att man bara skriker åt mig att jag är en nolla.

Orkar inte heller flytta, packa. Allt som måste göras som en bergvägg framför mig och jag får ingen luft. Säger till mig själv: Let's move this mountain. Nothing is impossible. Har svårt att tro på mig. Har svårt att känna riktig tillit tror jag, och tillförsikt, att jag tar mig igenom? 

Försöker visualisera igen
mitt
alldeles
egna
sovrum
och det vackra virkade överkastet
fårskinnet
färsk basilika i köket
och savon de marseille med text på i badrummet
och nya fluffiga kuddar
men famlar liksom i mörkret
faller fritt igen

Tjejerna ropade på sin pappa i natt.

Krack i hjärtat. Aj.

Let's make this happen.

Har tittat på 2 lägenheter idag. 
Mycket mindre än den jag bor i nu, men får räkna med att offra nästan 20 kvadrat plus ett rum plus kanske en balkong.

Om jag ska lyssna på vad rösten inom mig säger:
- Sara, börja på nytt, på eget, på ditt, på noll.

Och flytta har jag rutin på. Har flyttat tusen gånger och har ett zenbuddistiskt förhållningssätt till prylar och materiella ting. Förutom möjligen dalahästar.

Damen med nycklarna:
- Ja, Ni vet, det stora problemet är att det är tredje våningen utan hiss...
Jag:
- Det är mitt öde att bo på tredje våningen utan hiss! Mitt öde och förmodligen anledningen till min fasta rumpa. *joke*

I tankarna gör jag mig av med allt som jag inte älskar med själ och hjärta - soffan, det var han som valde soffan - säljer hälften av mina kläder, köper mig ett stort jäkla förvaringsskåp, en våningssäng till ungarna och ett vackert överkast till 

mitt
alldeles.
egna.
sovrum

Trångt blir det. Femtio kvadrat kommer kräva millimeterprecision. Men jag lovar mig själv att alltid ha champagne i kylen, fönster på glänt och ett fårskinn på golvet att sätta fötterna på om morgonen.


Det gör inget att det är litet. Det betyder allt att det skulle vara mitt. En plats att andas, vila, skratta, älska, leva på.

Så håll tummarna för mig nu, queridas. Let's make this happen.

Analyze this.

Adekvat och tillämplig analys av insiktsfull bekantskap:
- Ditt problem, Sara, är att människor tror att du är extrovert och utåtriktad, men egentligen är du ganska inåtvänd.

Blev lite paff, det var så på pricken. På utsidan kan jag nog vara lättsam, flamsig stundvis, sällskapssökande och okomplicerad. Men jag är en osäker och kärlekstörstande ensamvarg som kan ha lite svårt att lita på folk, som ibland iakttar mer än deltar, som vaksamt vaktar mitt revir. 

Kan eventuellt vara förvirrande.

Fontainebleau by day.

Stillheten och tystnaden i slottsparken. Den lummiga grönskan att förlora sig i. Träden som möts i valv över stigarna, som tak mot himlen.

Den besynnerligt tvåfärgade linden som blir nästan självlysande om kvällen. 

Och solen som försöker tränga ner genom lövverket, men det går nästan inte den här tiden på året.

En crèpe au sucre på random café när man har kvalitetstid med sin yngsta. 

Att äta pannkaka med gaffel är en höjdare, helt klart. 

Och yours truly njuter alltid av att titta på folk, i synnerhet kanske en ledig förmiddag, innan sta'n är så full med folk, när solen inte står så högt och människor inte har kommit upp i tempo. 

Och om man på hemvägen får låna en jättesnäll hund av en jättesnäll dam, utan att ens fråga (sånt som händer oss hela tiden), då är ju lyckan gjord. Att få hålla en hund i ett koppel, bästa grejen!

Fontainebleau by night.