Stillheten och tystnaden i slottsparken. Den lummiga grönskan att förlora sig i. Träden som möts i valv över stigarna, som tak mot himlen.
Den besynnerligt tvåfärgade linden som blir nästan självlysande om kvällen.
Och solen som försöker tränga ner genom lövverket, men det går nästan inte den här tiden på året.
En crèpe au sucre på random café när man har kvalitetstid med sin yngsta.
Att äta pannkaka med gaffel är en höjdare, helt klart.
Och yours truly njuter alltid av att titta på folk, i synnerhet kanske en ledig förmiddag, innan sta'n är så full med folk, när solen inte står så högt och människor inte har kommit upp i tempo.
Och om man på hemvägen får låna en jättesnäll hund av en jättesnäll dam, utan att ens fråga (sånt som händer oss hela tiden), då är ju lyckan gjord. Att få hålla en hund i ett koppel, bästa grejen!
1 kommentar:
Åh, Hund i koppel! Den där lyckan när man fick låna en vovve som liten, att stolt hålla i kopplet och tro att man ägde (hund) och värld. Kram K
Skicka en kommentar