I lördags kväll gjorde jag en stor laddning spaghetti carbonara - en sån där favvo-rätt från barndomen - och jag har aldrig sett mina barn äta med sådan aptit. Succé. Och jag med. Så gott, så enkelt. Comfort food när den är som bäst: Den krämiga pastan, smakerna från baconet (bacon alltså, min bästa mat-grej, alla kategorier) och parmesanosten som liksom förljuvligas av äggula och svartpeppar? Men alltså. Man suckar belåtet, slickar sig om munnen, spinner som en katt och somnar proppmätt och belåten.
Metod:
Fräs ett par klyftor vitlök med en gul lök, utan att det tar färg. Stek 300 gram bacon (eller pancetta).
Rör ihop 2 hela ägg och 2 äggulor med 100 g riven parmesan/pecorino. Koka spaghetti, spar en skvätt av kokvattnet. Blanda ner lök, bacon och ostblandningen. Späd med det heta kokvattnet. Servera med äggula och svartpeppar.
Ät. Denna mat passar bäst när man är hungrig, trött, går runt i stora sockar och pyjamasbyxor. Samtal är överflödiga, men tillsätt gärna ett glas strävt rött, Italienskt.
