I lördags kväll gjorde jag en stor laddning spaghetti carbonara - en sån där favvo-rätt från barndomen - och jag har aldrig sett mina barn äta med sådan aptit. Succé. Och jag med. Så gott, så enkelt. Comfort food när den är som bäst: Den krämiga pastan, smakerna från baconet (bacon alltså, min bästa mat-grej, alla kategorier) och parmesanosten som liksom förljuvligas av äggula och svartpeppar? Men alltså. Man suckar belåtet, slickar sig om munnen, spinner som en katt och somnar proppmätt och belåten.
Metod:
Fräs ett par klyftor vitlök med en gul lök, utan att det tar färg. Stek 300 gram bacon (eller pancetta).
Rör ihop 2 hela ägg och 2 äggulor med 100 g riven parmesan/pecorino. Koka spaghetti, spar en skvätt av kokvattnet. Blanda ner lök, bacon och ostblandningen. Späd med det heta kokvattnet. Servera med äggula och svartpeppar.
Ät. Denna mat passar bäst när man är hungrig, trött, går runt i stora sockar och pyjamasbyxor. Samtal är överflödiga, men tillsätt gärna ett glas strävt rött, Italienskt.
5 kommentarer:
Men åh, *insert längtande suck* dina stämningssättande ord! Stora sockar och pyjamasbyxor. <3
Vilken typ av bacon använder du? Tycker man mest hittar "lardons" eller någon slags skinkliknande historia i runda skivor (som inte liknar det jag kallar bacon?), men jag kanske är dålig på att leta...
Hittar faktiskt bacon på mitt lokala Monoprix. Men det kanske är för att det är så mycket amerikaner och engelsmän i Fontainebleau? Annars, leta efter något italienskt och salt på bit!
Tack för tipset! Jag ska kolla om det kanske finns ett amerikanskt eller engelskt épicerie någonstans i krokorna, annars kör jag på italienskt.
Jag brukar kopa "poitrine", det ser ut som var bacon, sant i langa skivor som blir knapriga. Det finns i flera av de stora markena (typ Herta) i Carrefour och Intermarche hos oss...
Skicka en kommentar