Mina bröst

Konversation. Andra morgonen på förlossningskliniken.

Han: Har du passat på att göra en bröstförstoring under natten?
Jag: Nej, inte vad jag vet. Men de kanske har sövt ned mig för att göra det i smyg?

Mina bröst var hur stora som helst, hårda som plast och det såg ut som om jag hade jättelika grapefruits på bröstkorgen.
Jag såg ut som en (nåja, nyförlöst) barbiedocka. Tydligen normalt.

När vi skulle åka hem sade min barnmorska uppmuntrande: Och dina bröst har ju återgått till sin normala storlek!

Vilket mest tyder på att hon inte känner till mina normala mått. Jag har återgått till en flott C-kupa. Får jag behålla den sedan?

Grattis C!

Idag firar vi C:s födelsedag, 33 år och första födelsedagen som nybliven pappa. Det kan vara därför Véra kom några veckor i förväg, det ville hon ju inte missa!
Men just det gjorde ju att jag hade trott att jag hade mer tid på mig att fixa firandet, och nu har jag inte gjort någonting. Vilket jag skamset viskade till C i morse, samtidigt som jag sade att jag ska försöka gottgöra det...
- Ge henne bara att äta, mumlade han lite halvsömnigt och zombieaktigt eftersom vår dotter återigen manifesterade sin goda aptit.
Så födelsedagen blev en riktig sovmorgon (inte en självklarhet med en nio dagar gammal Véra), och nu ska jag fixa frukost till mannen i mitt liv/mitt barns far. Som ändå tycker att han fått den mest fantastiska gåva man kan få...

Och jag ska se om jag får tillfälle att smita iväg och smyghandla tårta...

God morgon

Vårt lilla sockergryn (läs terrorist) har hållit oss vakna hela natten, tills hon slumrade till som en nyponros vid halvsju.

Och nu, halvelva, ska jag dricka dagens första kopp kaffe. Det ska bli underbart.

En grej till: Vi har fått en eau de cologne i present till Véra. Tydligen lite babychict, sådär, men jag förfasade mig. Ingenting kan lukta godare än Véras nacke. Ingenting.

Under det rosa täcket

Okej, det blev en rosa bebis, vilket jag har vetat hela tiden, trots alla kommentarer om formen på min mage, mina cravings och alla andra ickevetenskapliga metoder som finns för att könsbestämma ofödda bebisar.

Svärmor är givetvis uppgiven och suckar att nu måste ju hela garderoben göras om. Och trots mina försök att hävda att jag inte vill ha så mycket rosa till Véra så stickas och köps det nytt.
Och när jag kom hem från kliniken så möttes jag av spjälsängsskydd och kläder i minst fyra nyanser av rosa, med änglavingar och krusiduller. Suck. Var brister vi i kommunikationen?

Och min svägerska, som köpt en fin barnstol i sobra gråskaletoner till oss, rusade och bytte den så fort hon visste att det var en flicka. Till en inte så sober, piggt hallonrosa och äppelgrönt.

Jag trodde att det skulle vara lätt det här att gå emot den rosafärgade diktaturen, men jag vet inte om jag orkar stå emot. Nästa gång vi ska till farmor och farfar blir det nog i alla fall iklädd blått...

Älskade Véra

Första dagen. Två dagar gammal.

Vid midnatt förra lördagen hände det som i varje fall alltid händer på film innan man föder barn: Vattnet gick.

Och 18 timmar senare var jag mamma till Véra.
Det var 18 tuffa timmar, både för mig, Véra och Christophe, men ändå en upplevelse som inte kan mäta sig med något annat.
När Véra låg på mitt bröst, och vi fick känna och titta på henne, så glömde jag allt annat.

Det är omvälvande, overkligt och underbart. Jag älskar mitt lilla pyre så oerhört, och jag har redan älskat henne i nästan nio månader. Hon är helt ny, och ändå så välbekant. Jag blir så rörd när hon kryper ihop med rund rygg och korsade fötter mot min axel, eftersom jag vet att det var så hon låg i min mage. Rörelserna hon gör i sömnen har jag redan känt, och hennes hicka känner jag också till så väl.
Jag har älskat henne hela tiden hon varit hos mig, och egentligen känns det som om jag har älskat henne i hela mitt liv. Väntat på henne.

Jag kan nog inte beskriva hur mycket dagarna med Véra har ändrat och hur stort det är att bli mamma. Nu rinner tårarna längs kinderna på mig igen, som så ofta sedan förra lördagen, av rörelse, av kärlek, av trötthet, av rädsla. Det är ofattbart och magiskt.